En migga: ”Det här är banne mig löjlighetsrekord!”

En migga om en storm i ett vattenglas:

Jag undrar vad det egentligen skriks om när det gäller ett inlägg på Facebook  som en migga skrivit (läs bl.a. här)! Saken är inte ens i närheten av någon rasism eller främlingsfientlighet, möjligtvis går det att säga att skribenten underkänner barnens/ungdomarnas föräldrar och deras föräldraskap. Men inte heller det är i närheten av något.

Jämför gärna med allt agerande runt karikatyrbilderna på Mohammed, om uttalanden om judar etc osv. JK har inte funnit anledning att ingripa mot något av det. Och nu surras det om det inlägg som handlar om några bråkstakar. Det här är banne mig löjlighetsrekord!

Om t.f. generaldirektören Christina Werner tycker att detta är så fasansfullt:

– vad ska vi då tycka om alla de tusentals identitetslösa som under hennes regim fått PUT utan att ha rätt till det?

– vad ska vi tycka om att hon – samma dag som migrationsministern besökte hennes stad och förklarade innebörden av DNA-reglerna – själv förklarade att hon struntade i det?

– vad ska vi tycka om GD, på vars order tillstånd för anhöriga stressas fram så att nästan alla som alla som blivit tvångsgifta snabbt som ögat sitter där med mannen/kvinnan de inte vill leva med?

– vad ska vi säga om GD, som just nu döljer det pinsamma projektet ”kortare väntan” genom att en annan asylenhet får långa ärenden skrivna på sig och redan blivit döpt till ”balansenheten”?

– vad ska vi tycka om alla dessa experter, som bara verkar vara intresserade av att lyfta lön? Handboksavsnittet om visering har inte blivit uppdaterat på två år, vilket betyder att rätt mycket information är helfel.

– vad ska vi känna att vi får för signaler när en enhetschef som erkänt varit anknytningsperson i ett skenförhållande blivit befordrad till avdelningschef under vår GD´s regim?

Vad ska vi tycka om allt detta?

© Denna blogg.

En migga: ”Kan man gå i korta jeansshorts bara för att man är chefens dotter …”

Miggorna står som spön i backen, d.v.s. många skriver till mig nu (och det är de välkomna att göra)! Inte konstigt, de har ingenstans att ventilera sina tankar och åsikter, allra minst i den lilla trånga stuga med så lågt i tak att de måste gå dubbelvikta som är deras arbetsplats: Migrationsverket. Här är ytterligare en migga som skriver vad den tänker i vetskap om att jag inte anger mina källor:

Jag läste den 4 juli på din blogg igen och såg att en kollega undrade om man som anställd inom Migrationsverket kan ha religiösa symboler på sig på jobbet. Svaret på det är kort och gott: jajamen!

Jag har haft arbetskamrater på verket som har haft allt från slöjor till stora kors runt halsen. Kan man gå i korta jeansshorts bara för att man är chefens dotter eller ha hunden med sig på jobbet även om det finns allergiker på arbetsplatsen så ska väl också slöjor och kors gå bra!

Sen kan man undra varför en asylsökande muslim ska ha rätt att känna sig ”kränkt” av ett kors, medan jag inte har rätt att känna mig ”kränkt” av en kollega/sökande med slöja? Personligen skulle jag aldrig sätta på mig ett kors på jobbet, även om det kan hända privat. Det jag menar är ju att myntet har två sidor, men av någon anledning väljer vi oftast att bara ser på saker från ett håll.

© Denna blogg.