• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Statsminister Fredrik Reinfeldt säger det självklara: ”De som har fått avslag förväntas lämna landet.”

Äntligen säger Sveriges regering, via sin statsminister, detsamma som jag sagt och skrivit om (inte minst här på bloggen), i åratal! Kanske har droppen urholkat stenen trots allt; kanske har det jag så många gånger påpekat nått fram till ansvariga öron så småningom.

Det är bara att titta på statistiken gällande asylsökande i EU så ser man att det lilla (9,2 miljoner invånare) Sverige tar emot skyhögt mycket fler asylsökande (95 % utan id-handlingar) än andra EU-länder! Och om och om igen har jag skrivit både här och i andra medier om det vansinniga i att man i Sverige agerar som om det var okej att gömma sig när man fått avslag på sin asylansökan i minst två dyra processer och att det är helt galet när t.o.m. riksdagsledamöter agerar emot sig själva och sina stiftade lagar och vill ge personer som vistas här illegalt i princip samma rättigheter som om de vore här legalt!

Så här skriver Verkkouutiset (min översättning):

I Verkkouutisets intervju kritiserar Reinfeldt Sveriges asylpolitik och lägger skulden för den misslyckade politiken på tidigare socialdemokratiska regeringar. Enligt honom är Sverige för släpphänt när det gäller att återsända asylsökande som fått negativa beslut. Statsministern säger:

En del får stanna, andra får det inte. Svårigheter uppstår när personer som fått negativa beslut gömmer sig och lever skuggliv.

Under den borgerliga regeringen har man i Sverige börjat tala om asylpolitiken. Reinfeldt motsätter sig starkt tanken på att människor som fått avslag på sina asylansökningar uppmuntras att stanna kvar i landet utan uppehållstillstånd:

De som har fått avslag förväntas lämna landet.

Det är den ståndpunkt statsministern och det parti han representerar har.

Sverige ansågs länge vara ett modelland när det gäller migrationspolitik. Reinfeldt har dock en annan syn på saken. Han anser att landet bär ett för stort ansvar med tanke på sitt invånarantal:

Sverige tar emot fler asylsökande än USA och EU tillsammans. Det är inte en balanserad politik.

I den svenska migrations- och flyktingpolitiska debatten fick Finland på sin tid hård kritik. Nu har den allmänna opinionen vänt. Finlands asylpolitik förstås idag till stor del i historiens ljus. Finland tog ju emot karelarna efter andra världskriget. Dagens finländska asylpolitik får Reinfeldt att erkänna:

Sverige har mycket att lära av Finland. I Finland fattar man snabbt beslut om vem som får uppehållstillstånd. I Sverige får asylsökande vänta på förläggningar upp till tre år.

Asylfrågorna har blivit aktuella i valdebatterna i Sverige. Riksdagsval hålls i september. Den regering som Reinfeldt leder är inte helt enig i frågor kring asylpolitiken. Statsministern litar dock på regeringens samarbetsförmåga:

Hittills har vi kunnat komma överens i alla svåra frågor.

Slut på översättningen av artikeln i Verkkouutiset. Jag kan bara säga att det vore bra om statsministern var lika tydlig i dessa frågor på hemmaplan som han är när han ger intervjuer till finska medier. Och jag kan hoppas att det jag skrivit (läs bland annat här) så objektivt, faktabaserat och korrekt som möjligt här på bloggen både om asyleriet i Sverige och i Finland, och det som miggor berättat om hur det går till (alldeles för mycket ”hej & hå”) på Migrationsverket, i någon mån kan ha upplyst och därmed påverkat statsministern och andra i regeringen. För vad han nu säger till Verkkouutiset är precis det (plus mycket mer) som sagts här på bloggen!

Tiina Kantola: På semester i Sverige och Finland, från irakiska Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om semester.

På semester i Sverige och Finland,  från irakiska Kurdistan

Tiina i Helsingfors

Den första frågan från mina vänner hemma i Sverige och Finland är ”Är det inte farligt att vara där?”. Eller också tycker de att jag är väldigt modig. De flesta skulle aldrig åka till Kurdistan. Den andra givna frågan från alla är ”Måste du bära burka eller huvudduk?” Nej, jag måste ingenting – men jag väljer att visa respekt för landets kultur och religion!

Tråkigt att folk hemma i Sverige vet så lite, fast det finns över 100 000 irakier i landet. Hur många av dem som är från irakiska Kurdistan finns det kanske ingen exakt siffra på, men här uppskattar de siffran till 60 % . Varje svensk har någon av dem i sin närhet och kan lätt få lite aktuell information och kunskap. Media ger det inte.

Media spär på okunskapen i sin iver att sälja. Det är med Kurdistan som med ett mobbat barn, som bara genom att byta skola kan få en fräsch start. Men Kurdistan kan inte byta skola. Media borde istället leva som deras uppdrag föreskriver, d.v.s. ge allsidig och objektiv information om situationen i de olika delarna av Irak. Men svenska medier följer inte den faktiska utvecklingen i regionen…

Vakttorn i Kurdistan

Det är stor skillnad på säkerhetsläget i norra Irak, alltså den kurdiska regionen, och övriga delar av Irak. Stabiliteten i den kurdiska regionen beror främst på den utmärkta gränsbevakningen som Kurdistans egen militär, peshmerga, upprätthåller. Hotbild finns, men man jobbar effektivt. Vidare är Kurdistan multietniskt och multireligiöst, vilket den kurdiska relativt autonoma regeringen vinnlägger sig om att främja. Allt detta får jag förklara för mina svenska och finska vänner om och om igen.

Men visst, närmaste oroshärd från min bostadsort Erbil betraktat, Mosul, ligger bara några mil västerut.  De självmordsbombningar som sker där, är dock just riktade att genomföras där. Likaså i Kirkuk, som i likhet med Mosul är omstritt p.g.a. sina enorma oljetillgångar. Regeringarna i Bagdad och i Kurdistan har ännu inte lyckats komma överens om vart dessa områden hör. Konflikterna i de här städerna beror på rikedomar och vilken etnisk grupp som ska ha makten över dem. Men det här är lokalt avgränsade konflikter. De gäller inte i hela norra Irak.

Besök i Rwanduz

Den andra huvudfrågan från mina vänner i Sverige var huvudduken, eller burka. Undrar om inte media har planterat en huvudduk i hjärnan hos både svenska och finska folket! Under mina 1,5 år i Kurdistan har ingen någonsin bett mig klä mig på något annat sätt än jag gör. Varför skulle någon begära en gäst klä om sig? Men jag, som gäst, väljer att inte bära kortkort, shorts eller linne; jag väljer att visa respekt och tar seden dit jag kommer.  Jag gör det i tillräcklig omfattning för att mina medmänniskor i denna gästfria region ska trivas med mig, för då trivs jag med dem. Så enkelt är det.