Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige

Sveriges Radio P1 rapporterar återigen om ”massutvisningar” av irakier som om det vore något oerhört att personer som i två, ibland tre instanser fått avslag på sina asylansökningar också lämnar Sverige. Och som om det vore värre när flera personer, som vägrar lämna landet frivilligt, återsänds samtidigt än om man skickade dem till sina hemländer en och en. Att återsända många avvisade asylsökande samtidigt är betydligt mer ekonomiskt än att återsända dem en och en med två följeslagare var från polisen och/eller Migrationsverket.

Man kan ha den egna åsikten att en del personer inte borde ha fått avslag på sina asylansökningar, lika väl som man kan tycka att människor döms felaktigt i domstol. Men vi har inte folkdomstol utan ett rättsligt förfarande som är stadfäst av riksdag och regering och då måste beslut som fattas i laga ordning följas. Det innebär att de som inte har tillstånd att stanna i Sverige ska lämna landet.

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas. Den som inte befunnits ha asylskäl eller rätt till uppehållstillstånd ska lämna landet, inte stanna kvar illegalt. Och när människor inte respekterar svenska domstolsbeslut och inte lämnar landet frivilligt, då måste återsändande ske med tvång.

© Vid korta citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Be my guest # 88: Tapani Rossi, finskt krigsbarn

Här skriver Tapani Rossi, efter att ha läst mina texter på bloggen om ensamkommande minderåriga asylsökande (bland annat här).  Tapani Rossi föddes i Karelen. Han kom till Sverige som krigsbarn den 1 okt 1941. Flera års forskning parad med egna och andras erfarenheter har gett honom både djup och bred kunskap om krigsbarnens historia. För två år sedan gav han ut en bok – Räddade till livet – om vården av finska krigsbarn på barnhem och sjukhus i Sverige. Här finns hans  hemsida och blogg.

Jag är född i Sortavala 1937 och vi bodde i Hämekoski, en liten by norr om Ladoga. Vår familj – liksom tusentals andra – tvingades bort från våra hem i Karelen vid Vinterkrigets utbrott. Jag var två år gammal och har inga egna minnen av det. Följande två år i Kuopio minns jag inte heller. Det var här vi bodde när jag och två syskon skickades till Sverige som krigsbarn.

Detta blev min första separation från familjen. Jag fick en ny familj i Sverige. Under åren som följde fick jag bryta upp från respektive familj ett par gånger till. Det blev allt svårare, bland annat att byta språk. Eftersom perioderna i Sverige blev längre med kamrater, lek och skola blev svenskan till slut mitt enda språk.

Efter avslutad folkskola följde arbete, varvat med olika skolor. Med en socionomutbildning som grund gjorde jag ett slags karriär som personalman inom landsting och statsförvaltning. Som administratör i ett dansktägt företag avslutade jag lönearbetet för några år sedan.

Någon gång mitt i livet ville jag veta mera om min finska bakgrund. Det blev som en mani att söka böcker och läsa om Finland och landets historia. Släktforskning blev ett annat intresse. Och det var överraskande lätt i Finland. Jag vet nu att jag tillhör den välutforskade Sursill-släkten. Av en tillfällighet fick jag som nybliven pensionär kännedom om att finska krigsbarn i Sverige var organiserade i ett antal föreningar. Anslutningen till den sydligaste blev inkörsporten till många kontakter och ny forskning.

Först tog jag reda på diverse data om mina egna resor. Sedan sökte jag svar på när, hur och varför det skickades så många barn till Sverige. Svaren finns på Riksarkivet som förvarar alla dokument om detta. Tidningsartiklar från 40-talet gav också massor av ny kunskap. Svar finns också i den litteratur som har skrivits – och skrivs – om och av krigsbarn, såväl vetenskapligt som rent privat. Mycket av det har jag läst och därmed ökat mina kunskaper, även rörande detaljer i vår historia.

Jag förmedlar gärna mina kunskaper vidare till mina kamrater, men också till allmänheten. Därför har jag dels skapat en egen hemsida, en blogg och dels skrivit en bok. Jag skriver också artiklar i våra medlemstidningar. Efterhand har jag blivit allt mer anlitad som föreläsare i ämnet, vilket jag finner stort nöje i.

© denna blogg