• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sverige är i en egen klass för sig på asylområdet

Norge
Under det första halvåret 2010 har antalet asylsökande halverats (vilket tidigare berättats här och här), samtidigt som dubbelt så många utan uppehållstillstånd i Norge har återvänt eller återsänts. Så här säger justitieminister Knut Storberget:

Vi ska slå vakt om asylrätten och bygga legitimitet och tilltro till den. Regeringen satsar på snabbt återvändande för dem som är i Norge utan lagligt uppehållstillstånd. Snabbt återvändande är det bästa sättet att få ner antalet asylsökande som inte har rätt till skydd, för att därmed bättre kunna hjälpa dem som har behov av skydd.

Totalt kom 3.731 färre asylsökande till Norge första halvåret i år, jämfört med samma period 2009. Den största nedgången gäller ensamkommande asylsökande om uppger sig vara under 18 år: 69 %.

Hittills i år har 2976 personer utan uppehållstillstånd rest hem frivillig eller blivit återsända. Den stora nedgången gör att prognosen för antalet asylsökande i år har satts ned till 10.000. Vid ingången av året var prognosen 17.500 asylsökande under år 2010.

Sverige
I Sverige, till skillnad från i Norge, har däremot antalet asylsökande ökat under det första halvåret 2010, med hela 36 %! Totalt inkom 14.056 asylansökningar, varav 1.025 från ensamkommande minderåriga som uppger sig vara under 18 år.

Den absolut största gruppen består av asylsökande som säger sig vara från Somalia (det går ju inte att fastställa om det stämmer): 3.472 personer.

Den näststörsta gruppen är asylsökande från Serbien (som knappast kan ha asylskäl i Sverige i någon högre grad utan bör kunna återsändas snabbt): 1.968.

Den tredje största gruppen är från Irak: 984.

En av flera anledningar till att man kan anse att Sverige är i en egen klass för sig på asylområdet är att – till skillnad från i andra länder – arbetar här frivilligorganisationer och t.o.m. lagstiftande riksdagsledamöter för att personer som fått avslag på sina asylansökningar och enligt landets lag ska lämna Sverige, ändå i princip ska ha samma rättigheter som de, som vistas här legalt. Det är svårt att förstå hur man kan arbeta emot sina egna lagar på det sättet. Vill man ha fri och kravlös  invandring till Sverige så måste man arbeta för en lagändring, inte uppmana och understödja lagbrott.

© Vid korta citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige

Sveriges Radio P1 rapporterar återigen om ”massutvisningar” av irakier som om det vore något oerhört att personer som i två, ibland tre instanser fått avslag på sina asylansökningar också lämnar Sverige. Och som om det vore värre när flera personer, som vägrar lämna landet frivilligt, återsänds samtidigt än om man skickade dem till sina hemländer en och en. Att återsända många avvisade asylsökande samtidigt är betydligt mer ekonomiskt än att återsända dem en och en med två följeslagare var från polisen och/eller Migrationsverket.

Man kan ha den egna åsikten att en del personer inte borde ha fått avslag på sina asylansökningar, lika väl som man kan tycka att människor döms felaktigt i domstol. Men vi har inte folkdomstol utan ett rättsligt förfarande som är stadfäst av riksdag och regering och då måste beslut som fattas i laga ordning följas. Det innebär att de som inte har tillstånd att stanna i Sverige ska lämna landet.

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas. Den som inte befunnits ha asylskäl eller rätt till uppehållstillstånd ska lämna landet, inte stanna kvar illegalt. Och när människor inte respekterar svenska domstolsbeslut och inte lämnar landet frivilligt, då måste återsändande ske med tvång.

© Vid korta citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Be my guest # 88: Tapani Rossi, finskt krigsbarn

Här skriver Tapani Rossi, efter att ha läst mina texter på bloggen om ensamkommande minderåriga asylsökande (bland annat här).  Tapani Rossi föddes i Karelen. Han kom till Sverige som krigsbarn den 1 okt 1941. Flera års forskning parad med egna och andras erfarenheter har gett honom både djup och bred kunskap om krigsbarnens historia. För två år sedan gav han ut en bok – Räddade till livet – om vården av finska krigsbarn på barnhem och sjukhus i Sverige. Här finns hans  hemsida och blogg.

Jag är född i Sortavala 1937 och vi bodde i Hämekoski, en liten by norr om Ladoga. Vår familj – liksom tusentals andra – tvingades bort från våra hem i Karelen vid Vinterkrigets utbrott. Jag var två år gammal och har inga egna minnen av det. Följande två år i Kuopio minns jag inte heller. Det var här vi bodde när jag och två syskon skickades till Sverige som krigsbarn.

Detta blev min första separation från familjen. Jag fick en ny familj i Sverige. Under åren som följde fick jag bryta upp från respektive familj ett par gånger till. Det blev allt svårare, bland annat att byta språk. Eftersom perioderna i Sverige blev längre med kamrater, lek och skola blev svenskan till slut mitt enda språk.

Efter avslutad folkskola följde arbete, varvat med olika skolor. Med en socionomutbildning som grund gjorde jag ett slags karriär som personalman inom landsting och statsförvaltning. Som administratör i ett dansktägt företag avslutade jag lönearbetet för några år sedan.

Någon gång mitt i livet ville jag veta mera om min finska bakgrund. Det blev som en mani att söka böcker och läsa om Finland och landets historia. Släktforskning blev ett annat intresse. Och det var överraskande lätt i Finland. Jag vet nu att jag tillhör den välutforskade Sursill-släkten. Av en tillfällighet fick jag som nybliven pensionär kännedom om att finska krigsbarn i Sverige var organiserade i ett antal föreningar. Anslutningen till den sydligaste blev inkörsporten till många kontakter och ny forskning.

Först tog jag reda på diverse data om mina egna resor. Sedan sökte jag svar på när, hur och varför det skickades så många barn till Sverige. Svaren finns på Riksarkivet som förvarar alla dokument om detta. Tidningsartiklar från 40-talet gav också massor av ny kunskap. Svar finns också i den litteratur som har skrivits – och skrivs – om och av krigsbarn, såväl vetenskapligt som rent privat. Mycket av det har jag läst och därmed ökat mina kunskaper, även rörande detaljer i vår historia.

Jag förmedlar gärna mina kunskaper vidare till mina kamrater, men också till allmänheten. Därför har jag dels skapat en egen hemsida, en blogg och dels skrivit en bok. Jag skriver också artiklar i våra medlemstidningar. Efterhand har jag blivit allt mer anlitad som föreläsare i ämnet, vilket jag finner stort nöje i.

© denna blogg

Familjen fick definitivt asylavslag redan år 2004

”Hotas att hämtas efter nio års väntan på asyl”, skriver Piteåtidningen den 14 juli. Det är märkligt att media så ofta skriver missvisande eller rent felaktigt om asylärenden! Familjen, som Piteåtidningen berättar om, har ju inte alls väntat i nio år på asyl (eller rättare sagt: besked om asyl), som Piteåtidningen påstår i sin felaktiga rubrik. Familjen fick definitivt asylavslag redan år 2004. Den har alltså vetat om att den inte får stanna men har hållit sig kvar i Sverige illegalt i sex år.

Illegal vistelse är aldrig grund för asyl, sådana paragrafer finns inte i utlänningslagen. Inte heller ger sjukdom rätt till asyl eller uppehållstillstånd, vare sig psykisk eller fysisk – annat än om det handlar om livshotande sjukdom för vilken det inte finns någon vård i hemlandet.

Att media medverkar till att sprida uppfattningen att om asylsökande bara stannar så länge som möjligt trots att de fått avslag på sina asylansökningar så kan de av den anledningen få uppehållstillstånd i Sverige, är inte acceptabelt. Inte heller att de inte förklarar alla omständigheter i fallet. Varför är det så svårt för svenska medier att rapportera korrekt om asylområdet?

© Vid korta citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga igen: ”Tror du att folket i Migrationsverkets ledning övervakar vad varje enskild medarbetare gör på sin fritid?”

Ytterligare en migga skriver med anledning av ett fallet med en migga som skrev sina åsikter på Facebook och därefter kallats ”rasist” och, enligt media, hotas av sparken (Läs tidigare inlägg om detta m.m. under kategorirubriken Asyl&Migration):

En sak som jag undrar över och som jag skulle vilja att någon skulle vilja svara på är: Hur kom Migrationsverkets ledning på vad den där miggan hade skrivit på Facebook?

Jag trodde att Facebook var något privat och att man måste vara ”vän” till den som äger sidan för att få ta del av innehållet. Men eftersom jag inte håller på med Facebook själv så vet jag inte. Tror du att folket i Migrationsverkets ledning övervakar vad varje enskild medarbetare gör på hans fritid, och att detta gått så långt att man t.o.m. nästlar in sig som ”vän” på Facebooksidor för att få reda på vilka åsikter de anställda har? Eller är det här en skenmanöver, en PK-ursäkt för att bli av någon som man vill bli av med av någon annan anledning?

Nu låter jag väl paranoid men vi har ett sådant klimat här på Migrationsverket nu att det är lätt att bli paranoid. Jag hoppas att den anställde som det handlar om kontaktar facket snarast, innan den förödmjukande ”åsiktsutredningen” börjar. På något sätt går tankarna till de forna öststaterna, det är inte första gången när det gäller Migrationsverket…

Det är för många chefer och andra sysslolösa på Migrationsverket! Byråkrati och angivarmentalitet råder. Den egentliga verksamheten, den som vi är tillsatta för att sköta, försummas när man istället ägnar sig åt allehanda trams.

I slutändan drabbar detta dem som vi ska ge service till, alltså dem som ansöker om uppehållstillstånd. I visionen ingår även strävan att göra verket till en attraktiv arbetsplats där de anställda trivs och kan prestera maximalt. Var och en förstår väl själv hur det går med den visionen…

© Denna blogg.

Finlands nästa president blir troligen en man

En enkät i Helsingin Sanomat visar att de tre stora partiernas populäraste presidentkandidater alla är män – Eero Heinäluoma, SDP; Sauli Niinistö, Samlingspartiet och Olli Rehn, Centern. En ny president ska väljas i början av 2012.

Niinistö stöddes av 57 procent, Rehn av 41 procent och Heinäluoma av 24 procent.

Statsminister Fredrik Reinfeldt säger det självklara: ”De som har fått avslag förväntas lämna landet.”

Äntligen säger Sveriges regering, via sin statsminister, detsamma som jag sagt och skrivit om (inte minst här på bloggen), i åratal! Kanske har droppen urholkat stenen trots allt; kanske har det jag så många gånger påpekat nått fram till ansvariga öron så småningom.

Det är bara att titta på statistiken gällande asylsökande i EU så ser man att det lilla (9,2 miljoner invånare) Sverige tar emot skyhögt mycket fler asylsökande (95 % utan id-handlingar) än andra EU-länder! Och om och om igen har jag skrivit både här och i andra medier om det vansinniga i att man i Sverige agerar som om det var okej att gömma sig när man fått avslag på sin asylansökan i minst två dyra processer och att det är helt galet när t.o.m. riksdagsledamöter agerar emot sig själva och sina stiftade lagar och vill ge personer som vistas här illegalt i princip samma rättigheter som om de vore här legalt!

Så här skriver Verkkouutiset (min översättning):

I Verkkouutisets intervju kritiserar Reinfeldt Sveriges asylpolitik och lägger skulden för den misslyckade politiken på tidigare socialdemokratiska regeringar. Enligt honom är Sverige för släpphänt när det gäller att återsända asylsökande som fått negativa beslut. Statsministern säger:

En del får stanna, andra får det inte. Svårigheter uppstår när personer som fått negativa beslut gömmer sig och lever skuggliv.

Under den borgerliga regeringen har man i Sverige börjat tala om asylpolitiken. Reinfeldt motsätter sig starkt tanken på att människor som fått avslag på sina asylansökningar uppmuntras att stanna kvar i landet utan uppehållstillstånd:

De som har fått avslag förväntas lämna landet.

Det är den ståndpunkt statsministern och det parti han representerar har.

Sverige ansågs länge vara ett modelland när det gäller migrationspolitik. Reinfeldt har dock en annan syn på saken. Han anser att landet bär ett för stort ansvar med tanke på sitt invånarantal:

Sverige tar emot fler asylsökande än USA och EU tillsammans. Det är inte en balanserad politik.

I den svenska migrations- och flyktingpolitiska debatten fick Finland på sin tid hård kritik. Nu har den allmänna opinionen vänt. Finlands asylpolitik förstås idag till stor del i historiens ljus. Finland tog ju emot karelarna efter andra världskriget. Dagens finländska asylpolitik får Reinfeldt att erkänna:

Sverige har mycket att lära av Finland. I Finland fattar man snabbt beslut om vem som får uppehållstillstånd. I Sverige får asylsökande vänta på förläggningar upp till tre år.

Asylfrågorna har blivit aktuella i valdebatterna i Sverige. Riksdagsval hålls i september. Den regering som Reinfeldt leder är inte helt enig i frågor kring asylpolitiken. Statsministern litar dock på regeringens samarbetsförmåga:

Hittills har vi kunnat komma överens i alla svåra frågor.

Slut på översättningen av artikeln i Verkkouutiset. Jag kan bara säga att det vore bra om statsministern var lika tydlig i dessa frågor på hemmaplan som han är när han ger intervjuer till finska medier. Och jag kan hoppas att det jag skrivit (läs bland annat här) så objektivt, faktabaserat och korrekt som möjligt här på bloggen både om asyleriet i Sverige och i Finland, och det som miggor berättat om hur det går till (alldeles för mycket ”hej & hå”) på Migrationsverket, i någon mån kan ha upplyst och därmed påverkat statsministern och andra i regeringen. För vad han nu säger till Verkkouutiset är precis det (plus mycket mer) som sagts här på bloggen!

Tiina Kantola: På semester i Sverige och Finland, från irakiska Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. Hennes tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Denna gång handlar det om semester.

På semester i Sverige och Finland,  från irakiska Kurdistan

Tiina i Helsingfors

Den första frågan från mina vänner hemma i Sverige och Finland är ”Är det inte farligt att vara där?”. Eller också tycker de att jag är väldigt modig. De flesta skulle aldrig åka till Kurdistan. Den andra givna frågan från alla är ”Måste du bära burka eller huvudduk?” Nej, jag måste ingenting – men jag väljer att visa respekt för landets kultur och religion!

Tråkigt att folk hemma i Sverige vet så lite, fast det finns över 100 000 irakier i landet. Hur många av dem som är från irakiska Kurdistan finns det kanske ingen exakt siffra på, men här uppskattar de siffran till 60 % . Varje svensk har någon av dem i sin närhet och kan lätt få lite aktuell information och kunskap. Media ger det inte.

Media spär på okunskapen i sin iver att sälja. Det är med Kurdistan som med ett mobbat barn, som bara genom att byta skola kan få en fräsch start. Men Kurdistan kan inte byta skola. Media borde istället leva som deras uppdrag föreskriver, d.v.s. ge allsidig och objektiv information om situationen i de olika delarna av Irak. Men svenska medier följer inte den faktiska utvecklingen i regionen…

Vakttorn i Kurdistan

Det är stor skillnad på säkerhetsläget i norra Irak, alltså den kurdiska regionen, och övriga delar av Irak. Stabiliteten i den kurdiska regionen beror främst på den utmärkta gränsbevakningen som Kurdistans egen militär, peshmerga, upprätthåller. Hotbild finns, men man jobbar effektivt. Vidare är Kurdistan multietniskt och multireligiöst, vilket den kurdiska relativt autonoma regeringen vinnlägger sig om att främja. Allt detta får jag förklara för mina svenska och finska vänner om och om igen.

Men visst, närmaste oroshärd från min bostadsort Erbil betraktat, Mosul, ligger bara några mil västerut.  De självmordsbombningar som sker där, är dock just riktade att genomföras där. Likaså i Kirkuk, som i likhet med Mosul är omstritt p.g.a. sina enorma oljetillgångar. Regeringarna i Bagdad och i Kurdistan har ännu inte lyckats komma överens om vart dessa områden hör. Konflikterna i de här städerna beror på rikedomar och vilken etnisk grupp som ska ha makten över dem. Men det här är lokalt avgränsade konflikter. De gäller inte i hela norra Irak.

Besök i Rwanduz

Den andra huvudfrågan från mina vänner i Sverige var huvudduken, eller burka. Undrar om inte media har planterat en huvudduk i hjärnan hos både svenska och finska folket! Under mina 1,5 år i Kurdistan har ingen någonsin bett mig klä mig på något annat sätt än jag gör. Varför skulle någon begära en gäst klä om sig? Men jag, som gäst, väljer att inte bära kortkort, shorts eller linne; jag väljer att visa respekt och tar seden dit jag kommer.  Jag gör det i tillräcklig omfattning för att mina medmänniskor i denna gästfria region ska trivas med mig, för då trivs jag med dem. Så enkelt är det.

Till Sverige kommer allt fler asylsökande som är – eller säger sig vara – under 18 år

Till Sverige väntas ännu fler (det är redan nu rekordmånga som kommit) ensamkommande minderåriga asylsökande, bland annat enligt en artikel i Dagens Samhälle med rubriken Fler ensamma barn på väg. Rubriken är, som så ofta i svenska medier, missvisande. De flesta är inte ”barn” som kommer, av 1.025 som kommit hittills i år säger sig  568  vara 16-17 år gamla och 373 säger sig vara 13-15 år gamla.

När det gäller Norge meddelar UDI – Utlendingsdirektoratet:

69 procent färre unga asylsökande
Den största nedgången är bland ensamkommande minderåriga asylsökande. ”Ensamkommande minderåriga asylsökande” är unga asylsökande som uppger sig vara under 18 år och som kommer till Norge utan vårdnadshavare.
Under det första halvåret 2009 kom det 1.231 asylsökande som uppgav sig vara under 18 år, medan det i år har kommet 387. De flesta unga asylsökande kom från Afghanistan, Eritrea och Etiopien.

Till Sverige har t.o.m. den 30 juni i år anlänt 1025 ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – minderåriga. Migrationsverkets prognos för hela året är ca 3.000.

Till Norge har alltså hittills (t.o.m. 30 juni) anlänt 69 % färre ensamkommande minderåriga än året innan: 1.231.

Till Danmark hade under årets första fyra månader 189 ensamkommande minderåriga kommit för att söka asyl.

I Finland har under de första fem månaderna totalt 168 ensamkommande minderåriga asylsökandes asylansökningar avgjorts.

Fundering: Det vore intressant att veta hur de totalt 28 barn i åldern 0-6 år och de totalt 56 barnen som är 7-12 år gamla har klarat att komma ensamma till Sverige för att söka asyl.

© Vid korta citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.


Något för lakritsälskare!

Ett paradis för lakritsälskare håller på att växa fram på Folkungagatan i Stockholm. Det är redan till stor del klart, men ska utökas ytterligare något. Dock är Hållplatsen Tobak redan nu absolut värt ett besök för alla som älskar lakrits och salmiak!

Här finns de vanliga finska sorterna – Apotekets salmiaktabletter (Haganol), Leijona tjärpastiller och Fazers Salmiakki, som var de tre sorter jag köpte häromdagen. Men så fick jag också smaka på isländsk chokladlakrits som jag inte minns exakt vad de hette (kanske något som Starkur Bombur eller liknande) och som var himmelskt god. Dessutom finns här också både dansk och australiensisk lakrits.

Sortimentet är redan nu stort, men ska utökas rejält. ”Vi gör oss av med allt annat, Ahlgrens bilar och sådant”, säger innehavaren, ”lakritsmannen”, själv. Och lakritsen och salmiaken har strykande åtgång, leveranserna hinner knappt komma in innan allt är slut.

Har ni vägarna uppåt Söders höjder och gillar lakrits och salmiak så titta in och välj och vraka bland massor av sorter och smaker!

Antalet asylsökande i Norge har nästan halverats

Antalet asylsökande i Norge har nästan halverats enligt Utlendingsdirektoratet (UDI). Hittills i år har 4.420 personer sökt asyl.

707 asylsökande kom till Norge i juni. Det er lite fler än i maj, men det är vanligt att det kommer något fler asylsökande under sommarmånaderna. UDI-direktör Ida Børresen:

Tendensen är dock helt klar. Det kommer långt färre asylsökande än tidigare. I jämförelse med 2009 är det nästan en halvering.

Olika anledningar till nedgången
Totalt kom det 3 731 färre asylsökande till Norge under det första halvåret än under samma period 2009. Ida Børresen igen:

Det finns flera förklaringar på nedgången. Vi räknar med att många har uppfattat att asylpolitiken i Norge har stramats åt, speciellt när det gäller arbetet ned återsändandet. Fler sänds nu ut ur landet med tvång efter att ha fått slutligt  avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

UDI har också  infört flera s.k. snabbprocedurer som gör att de sökande som kommer från länder där det är tryggt får sitt ärende sin behandlat inom loppet av 48 timmar.

Ny prognos från 17.500 till 10.000
Nedgången gör också att prognosen för antalet asylsökande i år har räknats ned till 10.000. Vid ingången av året var beräkningen 17.500.

69 procent färre unga asylsökande
Den största nedgången är bland ensamkommande minderåriga asylsökande. ”Ensamkommande minderåriga asylsökande” är unga asylsökande som uppger sig vara under 18 år och som kommer till Norge utan vårdnadshavare.

Under det första halvåret 2009 kom det 1.231 asylsökande som uppgav sig vara under 18 år, medan det i år har kommet 387. De flesta unga asylsökande kom från Afghanistan, Eritrea och Etiopien.

På UDI:s sajt finns uppgifter om  Asylsökande till Norge fördelade på medborgarskap och annan statistik.

Källa: UDI

En migga: ”Och så stod generaldirektören där med foten i mun – igen”

Så här skriver en migga med god insyn i vad som sker på Migrationsverket:

Och så stod generaldirektören där med foten i mun – igen

Vår käre GD har nyligen stått som ordförande för de så kallade trepartskonsultationerna – se bifogade utdrag från Migrationsverkets interna sida. Och GD kunde som vanligt inte avhålla sig från att bevisa den gamla dogmen, nämligen att Migrationsverket inte är med i EU. Övriga närvarande EU-staters representanter måste ha suttit och bitit sig i tungan.

Det är nämligen så att idén om att ett framtida personalförsörjningsbehov (EU har nämligen inget sådant idag) ska lösas genom asylsökeri är sågat på längden och tvären inom EU:s institutioner sedan lång tid tillbaka. Den som vill ha tillstånd för arbete söker på denna grund, och det är punkt slut efter den meningen.

EU-kommissionen kunde också i september 2007 rapportera att EU föll dramatiskt i jämförelse med USA: yrkesutbildade och akademiker väljer hellre att ta sig till USA eller Kanada medan EU har ett gigantiskt överskott av icke yrkesutbildade migranter.

Sedan dess pågår lagstiftningsarbete med diverse arbetsdirektiv – och inget av dem har asylsökande som målgrupp, utan målgrupperna är istället akademiker och yrkesutbildat folk från exempelvis Indien, Sydamerika och Kina. Eftersom asylsökargrupperna inte innehåller civilingenjörer, CNC-operatörer och legitimerade sjuksköterskor utan istället mest består av lågutbildade eller icke utbildade så är den saken alltså sågad. Punkt.

Det här är förresten en av de mest utbredda vandringssägnerna i Sverige, det här med utbildningsnivån hos asylsökande. Arbetsförmedlingen kunde sommaren 2009 (statistik för tiden innan arbetskraftsinvandringen kom igång) rapportera att 25 % av alla nyanlända invandrare från länder utanför EU helt eller delvis saknade grundskoleutbildning och ytterligare 15 % bara hade grundskoleutbildning. 40 % saknade alltså gymnasiekompetens. Och det till en arbetsmarknad där gymnasiekompetens snart är för lite att komma med, där det är ett utbildningsmål att hälften ska gå högre utbildning än så!

Migrationsverkets generaldirektör kunde istället för att stå där med foten i mun lägga lite tid på det här med internationell familjerätt, nu när regeringen krävt in en del statistiska uppgifter.

© Denna blogg.

Veikko har flyttat in!

Veikko Virtanen har fått flytta till finskspråkiga Suomikoti (Finlnadshemmet). Läs mer här:

Pentti om den 7 juli, dagen då Veikko flyttade
Leena Harhamaa skriver

En migga: ”Det här är banne mig löjlighetsrekord!”

En migga om en storm i ett vattenglas:

Jag undrar vad det egentligen skriks om när det gäller ett inlägg på Facebook  som en migga skrivit (läs bl.a. här)! Saken är inte ens i närheten av någon rasism eller främlingsfientlighet, möjligtvis går det att säga att skribenten underkänner barnens/ungdomarnas föräldrar och deras föräldraskap. Men inte heller det är i närheten av något.

Jämför gärna med allt agerande runt karikatyrbilderna på Mohammed, om uttalanden om judar etc osv. JK har inte funnit anledning att ingripa mot något av det. Och nu surras det om det inlägg som handlar om några bråkstakar. Det här är banne mig löjlighetsrekord!

Om t.f. generaldirektören Christina Werner tycker att detta är så fasansfullt:

– vad ska vi då tycka om alla de tusentals identitetslösa som under hennes regim fått PUT utan att ha rätt till det?

– vad ska vi tycka om att hon – samma dag som migrationsministern besökte hennes stad och förklarade innebörden av DNA-reglerna – själv förklarade att hon struntade i det?

– vad ska vi tycka om GD, på vars order tillstånd för anhöriga stressas fram så att nästan alla som alla som blivit tvångsgifta snabbt som ögat sitter där med mannen/kvinnan de inte vill leva med?

– vad ska vi säga om GD, som just nu döljer det pinsamma projektet ”kortare väntan” genom att en annan asylenhet får långa ärenden skrivna på sig och redan blivit döpt till ”balansenheten”?

– vad ska vi tycka om alla dessa experter, som bara verkar vara intresserade av att lyfta lön? Handboksavsnittet om visering har inte blivit uppdaterat på två år, vilket betyder att rätt mycket information är helfel.

– vad ska vi känna att vi får för signaler när en enhetschef som erkänt varit anknytningsperson i ett skenförhållande blivit befordrad till avdelningschef under vår GD´s regim?

Vad ska vi tycka om allt detta?

© Denna blogg.

En migga: ”Kan man gå i korta jeansshorts bara för att man är chefens dotter …”

Miggorna står som spön i backen, d.v.s. många skriver till mig nu (och det är de välkomna att göra)! Inte konstigt, de har ingenstans att ventilera sina tankar och åsikter, allra minst i den lilla trånga stuga med så lågt i tak att de måste gå dubbelvikta som är deras arbetsplats: Migrationsverket. Här är ytterligare en migga som skriver vad den tänker i vetskap om att jag inte anger mina källor:

Jag läste den 4 juli på din blogg igen och såg att en kollega undrade om man som anställd inom Migrationsverket kan ha religiösa symboler på sig på jobbet. Svaret på det är kort och gott: jajamen!

Jag har haft arbetskamrater på verket som har haft allt från slöjor till stora kors runt halsen. Kan man gå i korta jeansshorts bara för att man är chefens dotter eller ha hunden med sig på jobbet även om det finns allergiker på arbetsplatsen så ska väl också slöjor och kors gå bra!

Sen kan man undra varför en asylsökande muslim ska ha rätt att känna sig ”kränkt” av ett kors, medan jag inte har rätt att känna mig ”kränkt” av en kollega/sökande med slöja? Personligen skulle jag aldrig sätta på mig ett kors på jobbet, även om det kan hända privat. Det jag menar är ju att myntet har två sidor, men av någon anledning väljer vi oftast att bara ser på saker från ett håll.

© Denna blogg.

En migga: ”Finns det överhuvudtaget någon enda människa som undrar varför vi vill vara anonyma?”

Läs först: Åsikts- och yttrandefrihet ska inte beskäras av myndigheter, (https://meritwager.wordpress.com/2010/07/02/asikts-och-yttrandefrihet-ska-inte-beskaras-av-myndigheter/) En migga: ”…så förstår jag ännu bättre varför jag aldrig kan gå ut med mitt namn och mina personliga åsikter.” (2 juli), En migga: ”Men vari ligger rasismen?” (2 juli),  En avhoppad migga: ”En Oxfordprofessor har kallat Sverige för världens enda demokratiska enpartistat” (3 juli) och En migga: ”Det vore bra om MIG gjorde en lista över vilka åsikter de anställda få ha om de vill behålla jobbet!” (3 juli).

En migga skriver, med anledning av ovanstående inlägg:

Jag har läst de andra miggornas texter. Finns det överhuvudtaget någon enda människa som undrar varför vi vill vara anonyma? Man behöver inte ens vara med på Facebook; en fråga, ett ifrågasättande på något möte kan leda till konsekvenser som ingen av oss vill ta. Det är väldigt tyst nu.

Och det allra värsta är att vi inte vet vilken praxis vi har att rätta oss efter från den ena dagen till den andra. Det som är rätt idag är inte rätt i morgon. Den handläggare som tillsammans med en beslutsfattare fattade ett korrekt beslut igår kan få bakläxa och en ”överrock” på sig p.g.a. ”dålig förståelse för visionen” eftersom praxisen ändrades idag av verksledningen, vilket vi förstås borde ha känt på oss redan igår.

© Denna blogg.

Jag har inget emot bemanningsföretag, tvärtom

Apropå min kolumn i Svenska Dagbladet idag: Varför så tyst om SVT:s personal?

Jag har inget emot bemanningsföretag, tvärtom, bemanningsföretag är bra. ”Nisse på Manpower”-tanken är utmärkt. Ett företag drabbas av sjuka medarbetare eller har en tillfällig topp som det inte kan klara med befintlig personal. Att då kunna ringa efter ”Nisse” och han rycker ut och ersätter den sjuke eller hoppar in för att hjälpa till att kapa topparna är alldeles utmärkt. Utan bemanningsföretagen skulle många såväl ganska små som medelstora och stora verksamheter ha det väldigt besvärligt när tillfälliga behov av extra hjälp uppstår. Vad som däremot knappast är bra är när stora företag gör som Public Service-bolaget SVT och sparkar absolut nödvändig personal, människor som i åratal (ofta decennier!) varit fast anställda eller ”fasta frilansare” och som man under tvång ”erbjuder” att ingå i en ny gemenskap” (!), d.v.s. att fortsätta utföra samma arbetsuppgifter men via ett bemanningsföretag.

Att den här karusellen dessutom kostar mer än det system som fungerat väl i decennier, torde vara ett ovedersägligt faktum, vilket också chefer på SVT tillstår. Dock skyndar de sig att tillägga att det ”på sikt” inte blir dyrare. Hur det ”på sikt” inte skulle bli dyrare går dock inte att få en förklaring till. För: förutom de kostnader det här påhittet ger i form av otrivsel  när människor som förut känt en tillhörighet och en god gemenskap ska arbeta sida vid sida med kollegor med andra villkor, så är ju faktiskt de penningmässiga kostnaderna onekligen större när SVT ska betala för bemanningsföretagens (ofta höga) vinster plus 6 % eller 25 % moms som SVT inte kan göra avdrag för eftersom bolaget inte är momspliktigt. Att handskas på det här sättet med andras – licensbetalarnas – pengar ter sig varken etiskt eller ekonomiskt försvarbart.

Det har under en tid pågått en rejäl nedmontering av trygghet och stabilitet på SVT, samt stora och okänsliga omorganisationer. Människor hanteras inte sällan mycket ovarsamt och även kränkande. Visst behövs förnyelse, visst behövs förändring, men om man tror att rädda, ängsliga, oroliga och kränkta medarbetare blir mer kreativa, glada och produktiva är man rent ut sagt korkad. Och att tro att de, som tills helt nyligen i åratal varit lojala med företaget och gjort ett gott och nödvändigt jobb, skulle fortsätta vara lojala och göra ett bättre jobb när de tvingas bort från SVT och ut till bemanningsföretag, är mer än lovligt dumt.

SVT är på väg att bli – och är redan till stor del – ett ”skalbolag” – det finns snart bara skalet kvar, innehållet kommer från helt andra håll. Avtal träffas bakom medarbetarnas ryggar och medarbetarna ställs inför faktum: ”Vi har tecknat avtal med bemanningsföretaget si och så”. Den, som inte går som ett får till slaktbänken, den är inte värd någonting. Solidaritet och lojalitet har noll betydelse, låter SVT-chefer förstå. Och människor har inget att sätta emot giganten SVT: mopsar man sig så blir man icke önskvärd, får inga jobb alls och kan inte försörja sig. ”Tig och lyd” är budskapet.

Trots upprepade frågor kring meningen med den här hanteringen av människor och den här hushållningen med licensmedel har några klara och tydliga besked inte kommit från SVT. Bara otydligt svammel och mummel om att det ”på sikt” kommer att ”löna sig”. På vilken sikt och vem/vilka det kommer att löna sig för framgår inte. Kommer det att ”löna sig på sikt” för dem som behandlas som spelknappar i SVT:s stora skalbolagskarusell? För licensbetalarna? För verksamheten? Knappast. De stora vinnarna är bemanningsföretagen. Just i SVT:s fall är det till stor del tidigare ”outsourcade” medarbetare som startat bemanningsföretag och tecknat långvariga och lönsamma kontrakt med sin forna arbetsgivare, som blir de stora vinnarna.

Räkna inte med att höra så mycket mer om detta, bästa licensbetalare som läser detta och är innehavare av tv-apparater och därmed skyldiga att betala radio- och tv-licens. Om inte t.ex. Riksrevisionen utreder förhållandena så blir det troligen ganska  tunnsått med mer uppgifter om SVT och dess egna bemanningsföretag. för vem vill eller vågar väl såga av den gren den sitter på…

En avhoppad migga: ”Genom att försöka kväva alla obekväma åsikter har ledningen gödslat för rasistiska, sexistiska och homofoba åsikter.”

Ytterligare en migga (nyligen avhoppad från åsiktsförtrycket) kommenterar den obefintliga åsikts- och yttrandefriheten, eller, som han kallar den ”friheten från att ha åsikter”:

Efter ett skönt och uppfriskande morgondopp satte jag mig för att läsa igenom tidningar och bloggar på nätet. Jag såg då det som f.d. kollegor skrivit om åsiktsfriheten på Migrationsverket här på bloggen.

Tyvärr måste jag säga att åsiktsfriheten är väldigt utbredd, ja faktiskt i det närmaste total, på verket. Inte åsiktsfrihet i meningen ”rätten att ha en åsikt”, utan en total frihet från åsikter. I den mån någon ändå öppet ger uttryck för en åsikt så är den som regel så otroligt politiskt korrekt att det är svårt att avgöra om den är allvarligt menad eller über-ironisk. Tyvärr vågar man inte öppet diskutera det som sker på verket, som t.ex. det oriktiga i att ledningen tvingar anställda att under åratal bryta mot utlänningslagen genom att ge personer utan styrkt, eller ens sannolik, identitet permanent uppehållstillstånd, och att tvinga anställda att frångå, det i lag fastställda, passkravet för vissa grupper. Man diskuterar inte att rättsenheten helt plötsligt gjorde en helomvändning och beordrade alla att följa lagens krav på pass.

Att handläggare och beslutsfattare inte får använda de få och små möjligheter till undantag som finns i verkligt ömmande fall, eftersom dessa beslut då kan användas av biträden i liknande fall pratar man inte om. Man diskuterar inte det faktum att Migrationsverket hade en rättschef som inte hade juridisk examen. Han har det nu, men verkade lång tid utan denna. Detta är dock vad som sker, eller inte sker, i det öppna. Bakom stängda dörrar, mellan skål och vägg, låter det annorlunda. Då pratar man om det förbjudna:

– om somalier som inför en anknytningsutredning begär ut sin asylutredning för att kunna läsa på om sin bakgrund och sin familj
– om irakier som bluffat till sig uppehållstillstånd och nu reser tillbaka på semester, om homosexuella som blivit straighta efter PUT.
– om de unga, vackra afrikanska män som kommer till Sverige för att bo med sina avsevärt mycket äldre svenska hustrur, som de lämnar direkt efter att de fått PUT, varpå kvinnorna åker till Afrika och hämtar nya, unga och vackra män.
– om de nedlåtande skämten om männen på landsbygden som hämtar kvinnor i Thailand.

Man ger uttryck för åsikter som skulle få både DO och JO att dregla av glädje. Men allt detta sker inom slutna, väl utvalda kotterier. Utåt tiger man, väl medveten om att takhöjden inom verket är så låg att man knappt får plats att andas. Det som handläggaren skrev på Facebook om ungdomarna i Rinkeby är fullständigt harmlöst, särskilt i jämförelse med vad som sägs i slutna rum varje dag inne på enheterna!

Genom att försöka kväva alla obekväma åsikter har ledningen gödslat för rasistiska, sexistiska och homofoba åsikter. Jag vill för säkerhets skull säga att inte alla hyser såna åsikter, långt ifrån, men tillräckligt många för att det ska vara obehagligt. Jag hör själv till dem som många gånger gett uttryck för de ovan beskrivna åsikterna. Det är inget jag är stolt över, men den frustration man känner måste ut på något sätt. Tyvärr blir det ofta det enkla sättet. Men om detta får man inte prata.

© Denna blogg.

En migga: ”Det vore bra om Migrationsverket gjorde en lista över vilka åsikter de anställda få ha om de vill behålla jobbet!”

En migga skriver om sina funderingar med anledning av inläggen Åsikts- och yttrandefrihet ska inte beskäras av myndigheter (https://meritwager.wordpress.com/2010/07/02/asikts-och-yttrandefrihet-ska-inte-beskaras-av-myndigheter/), En migga: ”…så förstår jag ännu bättre varför jag aldrig kan gå ut med mitt namn och mina personliga åsikter.”  (2 juli),  En migga: ”Men vari ligger rasismen?” (2 juli), En avhoppad migga: ”En Oxfordprofessor har kallat Sverige för världens enda demokratiska enpartistat” (3 juli).

Det vore bra om Migrationsverket gjorde en lista över vilka åsikter de anställda få ha om de vill behålla jobbet! Och nu menar jag åsikter om olika samhällsfrågor som ligger utanför Migrationsverkets område eller tangerar det.

Får den anställde privat vara aktiv i ett religiöst samfund som fördömer homosexualitet (exempelvis så gott som all islam och vissa kristna samfund) och samtidigt delta i Migrationsverkets HBT-kurser? Om man får ha en åsikt, då måste man väl också få uttrycka den, exempelvis på sin Facebooksida?

Jag tycker att det finns många svåra etiska frågor som Migrationsverket inte tar itu med. Får den anställda bära på sig religiösa symboler, exempelvis ett smycke, ett konfirmationskors? Eller skulle det väcka anstöt hos en muslimsk asylsökande? Får den anställda bära slöja eller niqab, fast det kan väcka anstöt hos en homosexuell sökande från ett muslimskt land, eller en kvinna som flytt sitt land p.g.a. de värderingar som slöjan och niqaben ger uttryck för?

© Denna blogg.

En avhoppad migga: ”En Oxfordprofessor har kallat Sverige för världens enda demokratiska enpartistat”

Läs först inläggen Åsikts- och yttrandefrihet ska inte beskäras av myndigheter, En migga: ”…så förstår jag ännu bättre varför jag aldrig kan gå ut med mitt namn och mina personliga åsikter.” (2 juli) och En migga: ”Men vari ligger rasismen?” (2 juli).

Så här skriver en migga som nyligen ”flytt” från Migrationsverket:

Jag drar mig till minnes att Oxfordprofessorn Vernon Bogdanor kallat Sverige för ”världens enda demokratiska enpartistat”. Det kanske inte är helt riktigt men det är svårt att inte dra paralleller till hur vissa åsikter inte får uttryckas och kommit att inte omfattas av grundlagen. Å andra sidan ligger det helt i linje med generaldirektören Dan Eliassons VISION (http://www.migrationsverket.se/info/208.html)om att alla i hela världen ska få uppehållstillstånd i Sverige, permanent försörjning utan några som helst motkrav och att Migrationsverket egentligen endast ska ställa frågor som inte på något allvarligt sätt uppfyller de uppgifter som lagen ålägger tjänstemännen på myndigheten.

Det jag har så svårt att förstå är hur det kan ha blivit så här, varför anses det som så fruktansvärt att föra en balanserad diskussion om invandring och mångkultur? Helt klart är att Sverige har gynnats av invandringen och att det är så mycket trevligare att kunna ha tillgång till olika kulturer runt husknuten men att detta skulle ha skett utan några som helst problem är befängt och inte så lite inskränkt.

Dessutom kan man fråga sig varför Sverige (och om jag ska vara ärlig här så tror jag att det handlar mer om Herr Generaldirektören Eliasson än om någon politiker om jag ska vara ärlig) gå stick i stäv med övriga Europa? Är det dåligt samvete för att vi krökte rygg för Hitler under Andra Världskriget? Eller är det något annat som ligger till grund för den ansvarslösa process som framförallt kan hänföras till Eliasson och hans meningsfränder (d.v.s. hela kamarillan på MIG)?

© Denna blogg.