• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2010
    M T O T F L S
    « Jul   Sep »
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Tiina Kantola i Erbil, Irak, berättar om ett kristet bröllop i irakiska Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak, där hon nu bott i drygt 1,5 år. Hennes många tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan).

Kristet bröllop i irakiska Kurdistan

I Irak finns en kristen minoritet, kaldéer, som till etniciteten är assyrier, och har full gemenskap med den romersk-katolska kyrkan. Kaldéerna beräknas vara ca 2,5 miljoner i världen, varav ca 40.000 är mina grannar i stadsdelen Ankawa i Erbil, irakiska Kurdistan. För mig verkar det som om alla känner varandra i Ankawa, och för bara några år sedan gjorde de nog det, när populationen var mindre.

Sedan Saddams fall har dock många kristna från övriga delar av Irak, t ex Bagdad, flytt till Kurdistan undan förföljelser. Många är de vars hus beskjutits och familjemedlemmar dödats.  Några kollegor har visat mig mobilbilder från sina hem med kulhål, hem som de tvingats lämna. Ankawas population har därför fördubblats på bara några år.

De kristna här är inte kurder, utan irakier. Jag har levt i en total begreppsförvirring om vem som ska kallas vad, beroende på geografiskt, religiöst och etniskt ursprung. Jag tror att jag nu börjar förstå.

Katolsk-kaldeisk vigsel

Häromdagen hade jag äran att delta i en stor glädjefest. Bröllop är den viktigaste händelsen för en kristen familj, eller snarare släkt. Det är också naturligt att alla kristna håller ihop, som minoriteter brukar göra. Det innebär att kristna bröllop är enorma. Den här gången var det 800 bröllopsgäster. Många släktingar hade kommit enkom för bröllopet från Sverige, USA och Kanada.

Vigseln i kyrkan förrättades på kaldeiska, som talas av kaldéer i Kurdistan och är ett nyarameiskt språk. Vid vigsel inom en familj från Bagdad talar prästen arabiska.

Strålande bröllopsgäster

Efter kyrkan är det vanligt att brudparet åker till fotografen, medan bröllopsgästerna samlas i festlokalen och vid brudparets ankomst bildar kvinnorna en lång gång, viftar med paljettprydda små dukar, gör sitt läte ”halahel” och klappar händerna.

Sedan tar en speciell sorts ”linedance” vid. Det är inte en kurdisk dans, utan den är lite annorlunda, och den utgör den första fasen i bröllopsfirandet.

Tårta och champagne

Samtidigt, under dansen, serveras snacks och drycker; flaskor med läsk, öl, whisky och vodka dukas fram på borden i rasande fart och glädjen står genast högt i tak. När brudens far har välkomnat gästerna, skär brudparet tårtan och skålar i champagne.

Det dansas hela tiden och framförallt kvinnorna är strålande vackra i sina långa klänningar och uppsatta hår. Maten serveras strax före midnatt, ungefär samtidigt som musiken, och att dansa ”tryckare”, kommer igång. Fram emot halv ett tiden ringlar en lång kö av gäster för att tacka brudparets föräldrar.

Det var ett fantastiskt bröllop, där alla var på riktigt gott festhumör och det var en oförglömlig släktfest av stora mått.