• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2010
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 1

Jag ska skriva en serie texter om galenskaperna (jag hittar inget bättre ord) på Public Service-bolaget SVT, som till nästan 100 % finansieras av folkets beskattade pengar i form av licensavgifter på 2.076 kronor, d.v.s. 173 kronor per tv-apparatsinnehavare och månad.

Den 5 juli i år skrev jag en kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken Varför så tyst om SVT:s personal? Läs den först, för att få en liten (med betoning på ”liten”) aning om vad det handlar om.

I kommande texter, som jag skriver allt eftersom jag finner tid att göra det, handlar det om den skoningslösa jakten/slakten på medarbetare, vilken lett till stor oro, otrygghet och i många fall stressrelaterade sjukdomar. Och om den enorma frustration som många lever med, mycket därför att de upplever sig som maktlösa eftersom de inte vågar säga emot och inte vågar rapportera till allmänheten av rädsla för att inte få jobba kvar som anställda eller som intagna via bemanningsföretag. Dessutom handlar det om att den märkliga leken med licenspengar lett till kvalitetsförsämringar när den ena ovana och ofta okunniga (mycket dyra) personen efter den andra hämtas från bemanningsföretag.

Public Service granskar, synar, undersöker och gräver när det gäller allt annat i samhället, men den egna verksamheten granskas och redovisas inte öppet – tvärtom, saker och ting göms i alla möjliga utredningar som inte leder så särskilt långt men tar onödig tid och mattar ut medarbetarna. Och dessutom får medarbetarna inte alltid kännedom om förändringar innan de redan är beslutade bakom deras ryggar. Men sannolikt är den främsta orsaken till att SVT inte granskas av journalister den, att ingen vågar rapportera!

Om de vågade, borde de bland annat också ifrågasätta

  • varför f.d. medarbetare i bolaget startat bemanningsföretag och får för dem (inte för licensbetalarna) lukrativa och långa kontrakt med SVT och bokstavligt talat blir rika på folkets licensavgifter som kunde ha använts betydligt klokare.
  • det vansinniga i att personer ”outsourcats” till de SVT närstående bemanningsföretagen; personer vilkas kompetens borde ha använts både billigare och effektivare genom det system som rått i decennier: frilansande eller vikariat. Eller – vilket kanske hade varit både bäst och mest kostnadseffektivt för verksamheten: som anställda!
  • att SVT slösar med licensavgiften (en dryg utgift för väldigt många svenskar) genom att betala oerhört mycket mer för medarbetare som kommer via bemanningsföretagen med SVT-anknytning, som alltså har fått fina (inte ur licensbetalarnas synvinkel) avtal där SVT betalar i princip för att fakturor ska gå via dem – helt i onödan.
  • att SVT på samma löner som medarbetarna hade när de var anställda direkt av SVT, också betalar den vinst bemanningsföretagen tar ut (som i vissa fall är upp till 50 procent på lönesumman) plus 6 % eller, oftast, 25 % moms som SVT inte får dra av eftersom bolaget inte är momspliktigt och därför måste betala också momsen med licenspengarna.
  • att SVT struntat i personalens upprepade varningar och farhågor, kört över dem (och facken) som en ångvält och slagit sönder – eller åtminstone starkt splittrat – tidigare välfungerande system och redaktioner etc.

Nu befinner sig SVT:s nyhetsverksamhet i en rejäl ekonomisk kris och det talas om underskott på fem miljoner kronor på nyhetssidan! Och nu, när man slagit sönder de tidigare välfungerande strukturerna och efter att man helt har struntat i personalens varningar och vädjanden om att inte outsourca ”allt och alla”, och när underskotten börjar anta rätt stora proportioner, kommer man på att ”det där med bemanningsföretag var kanske inte så smart i alla fall”! Nu, när man redan har gjort sig av med många ytterst kompetenta personer som gått till andra verksamheter hellre än att behandlas som spelknappar som SVT kan flytta hit och dit och hur som helst!

Det är – enligt källor inom SVT – till stor del de vansinniga experimenten och specialkonstruktionerna (bemanningsföretagen) för egna f.d. medarbetare och medievänner som är skuld till att underskottet är stort och växer.

Ingen i ledningen eller styrelsen för SVT har lyssnat på varningarna, ingen har velat inse det som vem som helst lätt kunnat räkna ut: Det blir dyrare att låta medarbetarnas fakturor gå via bemannings- och översättningsfirmor som lägger på vinst och moms än att ha dem anställda! Efter några års galopperande outsourcingsiver, kommer man att tvingas försöka återgå till det system som i alla decennier fungerat väl och varit kostnadseffektivt: att använda sig av frilansande vikarier direkt. Men: det går inte att återskapa det man slagit sönder och dessutom har SVT ju bundit sig genom långa avtal att ta in folk via bemanningsföretagen – de som drivs av tidigare SVT-medarbetare – så det finns ingen handlingsfrihet att tala om, ifall man inte ska bryta dessa avtal. Och vad kostar det?

Mer om allt detta och mycket annat så småningom. T.ex. om SVT:s syn på åsikts- och yttrandefrihet, som inte riktigt sammanfaller med grundlagens syn. Och om amatörmässiga skrivelser och felaktiga och kanske rentav lagstridiga anvisningar om hur man ska skriva sin faktura. Och om arrogans, maktfullkomlighet, vägran att lyssna – ja, en dokusåpa kan knappast vara mer skruvad än det som skett och sker på det bolag som ger en helt annan bild av sig självt utåt än inåt och som ingen journalist verkar våga granska för då kommer de inte att anlitas av Public Service längre.

Frågor som också kommer att beröras: Varför har de fackföreningar som finns inom SVT gått med på att teckna kollektivavtal med det ena av SVT-medarbetarnas bemanningsföretag i stället för att arbeta för att en välbeprövad ordning som gynnar alla – inklusive licensbetalarna – bibehålls? Det andra har inget avtal alls… Och: hur gick upphandlingen till när man valde att ge sina f.d. medarbetare guldkantade avtal när de startade bemanningsföretag? Och en hel del annat. Vid behov uppbackat med dokumentation, som kommer att läggas ut så länge den inte skadar enskilda medarbetare som inte har någon chefsposition och därmed inte heller något faktiskt ansvar för hur verksamheten skötts.

Till slut: Om det är någon annan än de personer inom SVT som jag hittills redan haft kontakt med som vill höra av sig, så vill jag meddela att jag respekterar källskyddet. Ingen kommer att namnges i något sammanhang.

© Denna blogg

En bloggläsare: ”Varför har det blivit så här? Vad kan jag göra?”

Politikerna vill inte tala om den stora och kanske mest samhällsomvälvande frågan – asyl- och invandring inför valet. Men folk, ”vanligt folk”, vill det. Så här skriver en bloggläsare:

Det är med en stor frustration, vanmakt och förtvivlan jag läser din blogg och övriga nya medier på nätet.

Vad är det som händer egentligen? Jag vet inte vad som oroar mig mest, de faktiska konsekvenserna av nuvarande migrationshantering eller det faktum att etablissemanget bedrar folket. Media och makteliten har i någon sorts ohelig allians beslutat sig för att Sverige skall inte få veta och inte ha något som helst inflytande i frågan.

Det här är bestörtande. Men vad kan jag göra? Jag vill verkligen inte rösta på SD, men de nuvarande partierna har en skrämmande konsensus i just denna frågan. Det skall mörkas och tystas ner. Jag finner detta ytterst besynnerligt då oppositionen i alla övriga frågor misstycker med nuvarande styrets politik.

Inte ens bland mina närmaste vågar jag prata om det här. Frågan har blivit så extremt stigmatiserad att jag aldrig varit med om dess like. Vad hände med det öppna fria Sverige, demokratin, där vi kunde diskutera om allt och ha fria åsikter?

Varför har det blivit så här? Vad kan jag göra?

Med vänlig hälsning,
En vanlig person

© Denna blogg.