Skillnad på folk och folk och brott och brott inom Socialdemokratin

I Dagens Nyheter den 21 augusti skriver ledarskribenten Hanne Kjöller en text med rubriken Sexköp: Brott utan proportioner. Läs den först och fundera sedan över:

Hur kommer det sig att Socialdemokraterna skriker i högan sky över att några svensksvenska S-kandidater till lokala politiska uppgifter köpt sexuella tjänster av prostituerade, medan de håller helt tyst när en utomeuropeisk invandrad s.k. nysvensk (hoppas att vokabulären är rätt, detta är minerad mark och alltid är det någon som kan bli kränkt) på sannolika skäl misstänks för stämpling till människorov?

Varför behandlas dessa ”gubbar” så olika: svensksvenskarna ”ska ut med huvudet före” (Ibrahim Baylan) medan den i Hanne Kjöllers text namngivne Abdo Goriya står kvar som nummer två på Socialdemokraternas Stockholmslista över kandidater till fullmäktige?

De svensksvenska S-männens misstänkta brott (de är inte dömda) är väl ändå, hur man än vänder och vrider på det, knappast grövre än stämpling till människorov (om det konstateras) som kandidaten till Stockholms kommunfullmäktige, Abdo Goriya, misstänks för? Ska alltså svensksvenskarna ”ut med huvudet före” från sina lägre positioner medan nysvensken ska in ”med huvudet före” i kommunfullmäktige med inflytande över för stockholmarna viktiga verksamheter? Eller har jag missat något här?

Alltså: när partisekreterare Ibrahim Baylan säger att ”den socialdemokrat som ägnar sig åt sexköp åker ut med huvudet före” och ”stämmer uppgifterna är förtroendet förverkat och jag förväntar mig att de lämnar sina uppdrag” då vill jag veta vad han anser om hur den socialdemokrat  som suttit häktad för medverkan till människorov (rättegång har inte hållits än), ska behandlas? Borde inte en person som suttit häktad för ett så allvarligt brott, försättas i ”karantän” eller ges ”time out” eller vad man vill kalla det, tills en rättegång visat om de mycket allvarliga anklagelserna var sanna eller inte, d.v.s. om man är skyldig eller inte?

Varför behandlar Socialdemokraterna människor misstänkta för brott, som på sin höjd ger böter och människor misstänkta för brott som ger många års fängelse, så olika?

Att läsa:
S-toppen avslöjas av hemliga inspelningar – Expressen 14 maj 2010
Mona Sahlin: ”Ingen kastas ut ohörd” – Expressen 17 maj 2010
S-politikern Abdo Goriya släppt ur häkte – Expressen 26 maj 2010

Tiina Kantola i Erbil, Irak om telefonterror eller busringning i Kurdistan

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak, där hon nu bott i drygt 1,5 år. Hennes många tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan).

Telefonterror eller busringning i Kurdistan

Jag fick ett samtal på kvällskvisten på min mobil från en person som talade ett språk jag inte förstod. Det var säkert kurdiska eller arabiska. Jag har ju en irakisk mobiloperatör och därmed ett lokalt mobilnummer, så det kunde ju vara någon som bara ringde fel.  Jag svarar alltid, det kan ju vara en kund. Här är det inte alltid så noga med tiden. Som företagare och i affärer är man alltid redo att ställa upp.

Det kom flera samtal samma kväll från flera olika, för mig obekanta mobilnummer. Lite väl störande blev det. Busringning, tänkte jag. Men det var svårt att avgöra åldern på dem som ringde, de var flera olika personer. Hmm, tänkte jag, är det här något allvarligt, eller är det bara harmlöst bus?

Hade jag varit på jobbet, hade jag bara räckt över telefonen till någon av mina lokala kollegor,om lätt kunnat ta reda på vad personen ville. Men eftersom det här rörde sig om samtal på kvällen, bad jag min säkerhetschef ta itu med detta nästa dag.

Ett mobilnummer till en utländsk, blond kvinna sprider sig snabbt. De flesta som ringer är harmlösa. Det kommer även kärleksdikter och reklam på SMS. Men ändå är man här noga med att ingen ska störas otillbörligt. Det minsta man gör mot busringare är, att deras mobilnummer stängs av med omedelbar verkan hos operatören på uppdrag av säkerhetspolisen.

Men det kan vara värre än så. Jag fick lära mig att man här tar mycket allvarligt på störande telefonsamtal – det räcker med att det upplevs störande. Man undersöker noga vilka som har ringt och i vilket ärende.  Orsaken sägs vara att många hot om hedersmord tydligen görs per telefon, och straffet för sådana hot kan vara upp till sex månaders fängelse.

Visst har vi telefonhot och straff för det i Sverige också, men hot om hedersmord är väl kanske inte så vanligt förekommande där.