• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2010
    M T O T F L S
    « Jul   Sep »
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Veikko Virtanen fyllde 90 och dansade vals!

Veikko Virtanens 90-årsdag firades med pompa och ståt i den fina festsalen på Suomikoti (Finlandshemmet). Vackra bordsdekorationer  de finska färgerna blått och vitt, prydde borden Tårtorna var färgstarka och fruktiga och prydda med ”Veikko 90 v” på marsipanband. Till kaffet, som serverades av Suomikotis fina personal till alla boende och andra gäster, bjöds förutom tårta också på Baileys.

Darya och Månskensorkestern spelade flera låtar, bland annat Hiljainen kylätie. När de sjöng och spelade Pieni Sydän (”Ett litet hjärta” – ingen länk, tyvärr), rann tårarna nerför Veikkos kinder. Darya sa, mellan låtarna, att fet här var en unik dag, en fantastisk dag och att hon och orkestermedlemmarna.

Socialrådet Timo A Tanninen från Finlands ambassad överräckte som officiell gåva en vacker blåvit bordsflagga och en rolig ljudbok eftersom han förstått att Veikko är ”huumorin miehiä”, en man med humor. Socialrådet häll också ett mycket fint tal, där han framförde officiella gratiulationer från ambassaden och berättade att såväl Finlands president som flera ministrar följt Veikkos öde och att hans kamp inte varit förgäves utan kommit och kommer även andra till del. I talet hyllade Timo A Tanninen också Veikkos son Pentti för hans envetna kamp för sin far genom att han först överklagade Vaxholms kommuns beslut till domstol och sedan, samtidigt, tog emot den hjälp som många andra erbjöd:  Uutiset som gjorde Veikkos öde känt, Mikko Viitala som agerade direkt, mig själv som varit med hela vägen i kampen och alla andra som stöttat Veikko på olika sätt.

Ett starkt och synligt bevis för hur livet och livsglädjen återvänt hos Veikko sedan han kom till ett riktigt hem, Finlandshemmet, kan man se bevis på här på bilden där Veikko dansar vals med Suomikotis föreståndare Katriina Åberg, till tonerna av en smäktande vals framförd av Darya och Månskensorkestern!

Alla som sett den håglösa, magra, genomledsna och sorgsna Veikko sittande på sängkanten på Cyrillus i Vaxholm (läs och se filmklipp på bloggen En sista kamp) kan här se bevis för vad en god stämning, härlig personal, självbestämmande och respektfullt bemötande betyder för en människa! Här nedan finns både bild, ljud och text till den otroligt välskrivna, roliga, oerhört finska hyllningsdikt som Pertti J Koistinen, en av de enastående medlemmarna i Facebookgruppen Veikko vs Vaxholm och aktiv i arbetet med att få Veikko flyttad från dödens väntrum Cyrillus  till livets ljusa boning Suomikoti (Finlandshemmet). Tyvärr går denna dikt inte att översätta så att den på minsta sätt skulle göra rättvisa åt Perttis verk, varför det endast finns på finska. Så här blir det lite ojämlikt: endast de som behärskar finska kan njuta av Perttis dikt. Ni andra ska veta att den fick oss alla i festsalen både till rungande skratt och till tårar i ögonen.

Veikko 90 vuotta, sodassa ja rauhassa

Jo nuorna miesnä lähdit Veikko, sotaan ensi kerran
ja päätit antaa kaikkesi, siel’ yhden miehen verran

Niin vuodet kului Karjalassa, ohi vieri talvet, kesät
tuli tutuks’ tykin kumu, kranaatit tulipesät

Sit’ maahan vihdoin saatiin rauha, pois pojat saapui kotiin
jäi naulakkoon jo verikauha ja kammo kaikkiin sotiin

Vei rauha sinut mennessään, sit’ viimein Ruotsin maalle
jäi taakse Suomen tasavalta, hurraa nyt kuninkaalle!

Näin loppui Veikon sotareissut, niin ainakin hän luuli
kun paljon, paljon myöhemmin, hän jotain muuta kuuli

Oli työt jo tehty valmiiksi ja koitti levon hetki
laukut, vaatteet pakattiin, alkoi Cyrilluksen retki

Niin loppui taasen rauhan aika, tuli pian paha mieli
vaikk’ Veikko kuinka yritti, ol’ kaikill’ vieras kieli

Hän istui sängyn laidalla ja olo oli ventti
vaan apuun riensi jälkipolvi, nyt sotaan ryhtyi Pentti

Hän yksin ensin kahakoi, ei päässyt puusta pitkään
ei vallanpitoon Vaxholmin, purreet aseet mitkään

Vaan sitten tuli Uutiset ja teki oivan jutun
jo saman illan aikana sai Veikko monen tutun

Ja Merit, Mikko avasivat, ihan uuden ajan
sai Veikko oman facebook-sivun, yhä useamman kannustajan

Viel’ pyristeli kunnanjohto, ei antanut se peri
vaikk’ apuun riensi Tarja, Astrid ja muukin ministeri

Mutt’ pikkuhiljaa nähtiin taas, ken kykeneepi sotiin
kun heinäkuussa Veikko sitten saapui Suomikotiin

Vasta nyt se alkaa elämä, näin Veikko itse lupaa
kun suomineitoin hoivassa hän pitää omaa tupaa

Ei pääty tähän tarina, se jatkuu vielä pitkään
ei riitä onnentoivotuksiin, sanat oikein mitkään

Nyt nosta malja ylös Veikko, on tämä päivä sinun,
vaan pieni osa reissustasi, on kaunis muisto minun

– ja tarina jatkuu; vielä istuskelee monta veikkoa yksinäisenä sängyn laidalla täällä Ruotsinmaalla, kuulumisiin, näkemisiin!