• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2010
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Om EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare

Arbetsgivare som vill anställa tredjelandsmedborgare måste noga kontrollera och via dokument kunna konstatera att de har rätt att arbeta här. Att anställa någon som inte har arbetstillstånd kommer att stå arbetsgivare dyrt.

Sanktionsutredningen har överlämnat betänkandet EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare del 1 och del 2, till migrationsminister Tobias Billström.

Syftet med direktivet är att motverka olaglig invandring till EU. Medlemsstaterna åläggs att införa ett förbud för arbetsgivare att anställa tredjelandsmedborgare som saknar rätt att vistas på deras territorier eftersom sådan anställning kan bidra till en ökad olaglig invandring och snedvrida konkurrensen på arbetsmarknaden inom EU. Den som bryter mot förbudet ska kunna drabbas av olika sanktioner och åtgärder.

Enligt svensk rätt är huvudregeln redan idag att en utlänning måste ha arbetstillstånd för att få arbeta här som anställd. En arbetsgivare som medvetet eller av oaktsamhet har en utlänning i sin tjänst trots att denne saknar arbetstillstånd gör sig skyldig till brott och kan dessutom bli skyldig att betala en särskild avgift.

För att uppfylla direktivets krav i andra avseenden föreslår utredningen att arbetsgivare ska kontrollera att en tredjelandsmedborgare som anställs får vistas och arbeta här, behålla en kopia av den handling som visar att arbetstagaren har rätt till detta samt underrätta Skatteverket om anställningen.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2011. Det är den dag då EU-direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna.

Det känns lite overkligt…

…och även lite löjligt, ärligt talat, att jag ska behöva förklara ord för ord vad främst min tydliga kolumntext i Svenska Dagbladet, men också vad det jag skrivit på min blogg betyder! Och att jag ska hamna i en ord(blogg)växling med Maria Abrahamsson, vars skarpa texter i Svenska Dagbladet jag har läst under många år och ofta haft stor behållning av. Särskilt som det inte finns något att växla ord om alls, egentligen.

Men: Det finns ju inte alls utrymme för de tolkningar av vad jag säger, som Maria Abrahamsson gör i sin senaste bloggtext  Nej, partierna kommer inte frivilligt sluta utse eget folk. Jag förstår inte vad hon är ute efter egentligen – vi får väl ha olika åsikter om hur nämndemannasystemet borde/kunde se ut, vad är problemet med det? Jag har inte kritiserat Maria Abrahamssons vision, bara framfört mina synpunkter, som har förankring i lagen.

Alltså:
Påståendet att ”Merit Wager tar ny sats och citerar lagtexten, och verkar uppenbart tro att den på något sätt tar udden av den systemkritik som jag gav uttryck för” är lite snurrigt. Lagtexten citerar jag förvisso, det tycker jag är viktigt. Men jag skrev ju min kolumn först, jag hade absolut ingen aning om att eller vad Maria Abrahamsson tyckte i frågan, eller vad hon skulle komma att skriva följande dag.

Påståendet att ”Om man tror att partierna genom någon plötslig attitydförändring frivilligt ska ändra på sitt ”felaktiga agerande” är man…ganska naiv” är lika snurrigt som det föregående. Ingenstans – ingenstans! – i mina texter har jag sagt att jag tror att partierna plötsligt, frivilligt ska ändra sig! Så naiv är jag verkligen inte. Det borde Maria Abrahamsson också inse.

Läs gärna min kolumntext och mina bloggningar i nämndemannafrågan en gång till – om ni orkar. Eller låt bli, det blir varken till eller från om ni läser den igen!  Men, kort och koncist i sammandrag: ingenstans har jag alltså sagt något som lutar åt det Maria Abrahamsson nu skriver.

Maria Abrahamsson kommer att i riksdagen driva frågan om att helt avskaffa nämndemännen, har hon sagt. Jag önskar henne lycka till! Det här är mitt sista inlägg i denna fråga.

”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning.

© denna blogg. Citera gärna, men länka till denna text.

Läs först Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009…

Under lång tid har kvaliteten på arbetet (inkl sändningar) försämrats, arbetssituationen blivit allt mer olidlig och ohanterlig, människor som aldrig tidigare varit sjuka blivit sjukskrivna, missnöje och otrivsel blivit en stor del av arbetssituationen på SVT. Finska redaktionen, som är en minoritetsspråksredaktion (nationella minoriteter i Sverige ska, enligt lag, särskilt värnas) har förfallit så till den grad att den håller på att upplösas. Chefen kan inte finska! Efter över 30 år har maktmänniskorna på SVT, som inte förstår sig på vad en nationell minoritet är  och hur viktigt det är att språket oavbrutet hålls vid liv, vägrat lyssna på dem som vet. I stället har de, trots att en finskspråkig chef redan var utsedd (!), tillsatt en chef som inte kan finska!

Sverigefinländarna borde rasa, särskilt som de med egna ögon och öron kan se och höra hur nyhetsprogrammet Uutiset tappat i kvalitet de senaste åren. De mycket viktiga sändningsproducenterna som lägger ut bilder och titlar etc, är numera inte heller finskspråkiga (enligt SVT är det inte så viktigt att kunna språket på den redaktion där man jobbar…)  vilket inte precis minskar risken för fel namn på fel person, felstavade titlar och namn, bilder på fel byggnader etc. Och på reportersidan har man fått förlita sig på mer eller mindre kompetenta personer (de flesta mer kompetenta, men man har aldrig riktigt vetat vem man får) som skickats från bemanningsföretaget Mediakompetens, grundat av f.d. SVT-anställda. Också översättarna, vilkas arbete på en minoritetsspråksredaktion anses vara en mycket viktig del av sändningarna, har efter mycket lång tjänstgöringstid, sparkats ut till ett bemanningsföretag som kallar sig översättarbyrå (Svensk Medietext), grundat av andra utsparkade SVT-anställda.

Varför SVT tagit sig rätten att använda licenspengar till att betala mer för medarbetare – via Mediakompetens och Svensk Medietext – har hela tiden varit en fråga som SVT:s ledning inte velat svara på. För det är inte bara det att man betalar mer – företagen lägger ju på sin vinst upp till 50 % – det är också så att SVT måste betala 6 % och 25 % moms som de inte får dra av eftersom  bolaget inte är momspliktigt! Varför används överhuvudtaget licenspengar till att berika tidigare avpolletterade SVT-anställda?

SVT har länge varit i gungning. Årets Ledare 2009, Eva Hamilton, har dock inte brytt sig om vad hundratals medarbetare tyckt, hon har ändå genomdrivit sin huvudlösa – och för licensbetalarna mycket dyra – utrensningskampanj. Det hon har gjort är exempellöst dåligt, oekonomiskt och märkligt.

Från Finska redaktionen har också brev skickats om den ohållbara situationen, men breven har lämnats för (meningslöst) besvarande av lägre chefer. Inte heller har Hamilton velat träffa och prata med dem de gällt. Hon har kört över allt och alla och hennes närmaste underchefer har förstås varit lojala och piskat ”folket” för att själva kunna sitta kvar och inte riskera att också de sparkas ut. ”Ruttet” är ordet för hur ledningen för SVT har hanterat sina medarbetare, licensbetalarnas pengar – och Finska redaktionen!

Nu har också flera tunga medarbetare vid SVT skrivit till ledningen (tidningen Journalisten publicerade utdrag ur brevet häromdagen, men inte hela brevet och inte namnen på alla som undertecknat det). Finska redaktionen struntade ledningen i, översättarna struntade ledningen i. Ska ledningen strunta också i dessa medarbetare på samma sätt?

ÖPPET BREV TILL VÅRA CHEFER

Vi vill framföra en tydlig och skarp protest mot hur NoS-ledningen har behandlat våra (många) kolleger från bemanningsföretagen. Att företaget inte har planerat och varnat för att vikarieintaget skulle sjunka drastiskt efter valet är oacceptabelt. Vi som är fast anställda har varit kritiska till den alltför flitiga användningen av bemanningsföretagen från början, men nu har SVT gått över gränsen för vad som är etiskt försvarbart.

Sen länge har våra kolleger upplevt sin situation som oklar och godtycklig. Vem/vilka bestämmer vem som ska få vilket jobb? SVT eller bemanningsföretagen? Plötsligt har någon fått ”en rad” och en redaktionstillhörighet, medan andra svävar i ovisshet. Under sommaren och hösten har vissa fått underhandsbesked om att det ”är lugnt” och att deras anställning nog kan fortsätta. Nu när det står klart att det inte gäller längre så står många inför det faktum att det är för sent att söka jobb.

SVT måste kunna vara humana och moderna när det gäller behandlingen av de anställda. Vi är fullständigt beroende av varenda medarbetare, deras kreativitet, deras idéer och – inte minst – deras lojalitet för att kunna fullfölja vårt publicistiska uppdrag.

Vi ser också att den lokala fackklubb som de anställda från bemanningsföretagen har bildat är helt satt ur spel. Dels för att de inte är anställda av SVT, dels för att bristen på långsiktighet gör att det inte går att bedriva normalt fackligt arbete. Dessutom är styrelsen i princip utraderad efter dom senaste besluten om att inte förlänga anställningar. Det betyder att bemanningsföretagens anställda har ett rättsosäkert läge.

Kicki Ahlm
Bo Inge Andersson
Sofia Bering
Christian Catomeris
Nils Edman
Eva Elmsäter
Rolf Fredriksson
Anna Hedenmo
Karin Hübinette
Maria Holmin
Emil Larsson
Ulf Mattmar
Jon Nilsson
Lena Pettersson
Mikael Pettersson
Sid Sangberg
Henrik Samuelsson
Johan Åkerberg

Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009…

Jag tror att jag var först med att slå larm. Nu har också tidningen Journalisten skrivit! om SVT:s dumheter. Läs artikeln SVT: Protester väller mot Eva Hamilton.

Här finns mina kolumner om SVT fullständigt absurda hantering av sina medarbetare:
Systemet och SVT tycks undgå facket – 10 juni 2009
Varför så tyst om SVT:s personal? – 5 juli 2010

Och här är mina blogginlägg om misshushållningen:
SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 1 – 18 augusti 2010
SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 2 – 23 augusti 2010

SVT:s sätt att förhandla med medarbetare som inte uppskattar deras orimliga ”erbjudande att få övergå till bemanningsföretag” skulle göra många mörkrädda: Goliat mot David räcker inte som bild av hur maktapparaten beter sig! SVT:s sätt att agera bakom folks ryggar är inte heller trevligt, för att ta till ett understatement. Deras felaktiga uppgifter, t.o.m. satta på pränt för att de vet att ingen vågar göra något eftersom de då blir svartlistade och missar möjligheter att ens någonsin i framtiden få ett jobb på SVT, är unbelievable, i brist på ett lika bra ord på svenska (otroliga låter för milt). Trots att de ju har en hel stab av jurister och en förhandlingschef som borde känna till lagar och regler.

Finns det någon instans som är ansvarig för detta Public Service? Vem, vilka? Kulturdepartementet? Riksrevisionen? JO? JK? Vem???

Att det är illa ställt på Försäkringskassan, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, hos Polisen och diverse andra samhällsinstitutioner vet alla om. Men folk verkar av någon anledning tro att licensbekostade SVT inte behöver granskas och kritiseras! Kanske tänker man att ”där finn ju Årets Ledare 2009′, så det kan väl inte vara så illa ställt”. Fråga alla medarbetare som blivit totalt överkörda av Eva Hamilton om de också tycker att hon är värd titeln Årets Ledare. Fråga Årets Ledare varför licenspengar har berikat utsparkade SVT-medarbetare i stället för att användas klokt och genomtänkt på anställda och frilansar på det sätt som har fungerat i decennier på SVT. Och en massa andra relevanta frågor.

Att Kulturdepartementet har accepterat att pengar rinner ut och att SVT blir ett skalbolag i dess ”ordliga” bemärkelse är svårt att förstå, alltså om det är så att Kulturdepartementet har något faktiskt ansvar för SVT, vilket jag inte är säker på. Jag vet att departementet givetvis inte kan styra över SVT och SR, men vad kan undra över är – eftersom det finns regeringsbeslut på att vi måste betala licensavgifter – om departementet har något ansvar för hur verksamheten (miss)sköts?

Jag har i alla fall slagit larm under lång tid och flera gånger.

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Komprimerat från Finland

Kort & komprimerat från Finland den 29 september

Yles ex-vd Mikael Jungner minns sin fartfyllda studietid i sin memoarbok Outolintu (ung. Udda fågel) som kommer ut idag (29 september). Han berättar att han i början av 1990-talet stötte på – samtidigt som han stötte på många andra kvinnor – nuvarande statsminister Mari Kiviniemi (C).

I sin bok skriver Mikael Jungner också att den största orsaken till varför han fick sparken från Yle var Kimmo Sasi (Samlingspartiet). Sasi, som var ordförande i Yles styrelseråd gick, enligt Jungner, emot majoriteten och satte en av sina egna, samlingspartisten Tuomo  Raasio. Jungner:

Sasi hade valt Raasio till en mandatplats för Samlingspartiet och påverkade starkt vad Raasio sade och gjorde. Raasio bytte inte ens strumpor utan att be Sasi om lov.

President Tarja Halonens make Pentti Arajärvi finns med på SDP:s långa lista över möjliga kandidater för presidentämbetet. Tidningen Iltalehti ställer frågan till SDP:s partisekreterare Mikael Jungner (se kortnotiser ovan), som säger: ”Han håller absolut måttet”.

Tidigare riksdagsmannen, ambassadören och chefredaktören Ralf Friberg (SDP) föreslår att Jörn Donner blir SDP:s presidentkandidat i valet 2011. Donner betackar sig och säger att idén är sinnessjuk.

Nokia är fortfarande en av världens attraktivaste arbetsgivare. Som enda finska företag placerar sig Nokia på en 27:e plats bland teknikföretagen på Universums Topp 50-lista över världens mest attraktiva arbetsgivare.

Mika Jokinen jobbade i månader som hälsocentralläkare i Högfors och Karis, trots att saknade utbildning på området. Han har ändå inte påvisats vara skyldig till allvarliga felbehandlingar. Jokinen har erkänt att han agerat läkare med hjälp av förfalskade papper. Västra Nylands tingsrätt dömde honom idag till fängelse i 1,5 år samt till att betala skadestånd på 125.000 euro (ca 1,3 miljoner kronor) till sina tidigare arbetsgivare.

Skattegraden stiger de närmaste åren för att balansera statsekonomin, säger statsminister Mari Kiviniemi (C). Hon betonar att beskattningen av arbete och företagarverksamhet ändå bör undvikas och att progressiviteten i inkomstbeskattningen bör bestå.

”Romerna i Europa är dåligt organiserade och har inte tillräckliga kunskaper för att kämpa för sina egna rättigheter”, säger romforums verksamhetsledare i Finland Miranda Vuolasranta, själv – givetvis – rom. Kampen för romernas rättigheter har fört henne från en familj där föräldrarna varken kunde läsa eller skriva, till Strasbourg och Europarådet. Möt henne i Måndagsintervjun i Radio Vega (på svenska)!

Genanta detaljer inom landets politiska topp avslöjas varje vecka. Främst har framträdande centerpartister råkat ut för snålblåsten. Miljöminister Paula Lehtomäkis närmaste anhörigas aktieaffärer är föremål för utredning om så kallad insiderhandel med gruvbolaget Talvivaaras aktier, och statsminister Mari Kiviniemi avslöjades på måndagen av socialdemokraternas husorgan Demari som kassör för den förening som gav henne 37.350 euro (ca 374.000 kronor) i valstöd före förra riksdagsvalet.

Källor: Iltalehti, Hbl, Yle, Vasabladet, Borgåbladet

Om hur nämndemän utses – igen

Läs först inlägget ”SD ger tillfälle att välja rätt i rätten”.

Med anledning av vad jag framför i ämne, skriver  blivande riksdagsledamoten (M), Maria Abrahamsson, på sin blogg att jag ”har trampat fel”. Eftersom jag har stor respekt för henne och hennes kunskap – men också för Lars-Gunnar Lundhs (före detta rådman och under slutet av 1990-talet ansvarig handläggare för frågor om nämndemän i Justitiedepartementet) kunskaper (se min kolumntext) – ville jag kontrollera om det kunde vara så att jag verkligen har ”trampat fel”, även om jag visste att det jag skrev var rätt, annars hade jag ju inte skrivit det i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Men det skadar inte att ta en kunnig persons kritik på allvar, så…

Maria Abrahamsson skriver bland annat detta på sin blogg:

De nominerade utses sedan undantagslöst av kommunfullmäktige till nämndemän, därför finns det – tvärtemot vad Wagers källa Lars-Gunnar Lundh säger – alltjämt fog för påståendet att varje parti (även SD) har stort inflytande över vilka nämndemän som utse.

Lars Gunnar Lundh var inte min enda källa. Lagtexten var en annan, faktiskt den främsta:

6 § Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare, som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §. föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman krävs vidare, i tingsrätt att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del därav som hör till tingsrätten och i hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del därav som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Lagtexten kan läsas i sin helhet i  rättegångsbalken, kap. 4.

Notera att det i slutklämmen i 6 § inte sägs ett ord om att man ska vara medlem i ett politiskt parti utan så här:

Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

Maria Abrahamsson avslutar sitt blogginlägg:

Och så länge partierna har nomineringsrätten ska man inte räkna med någon ändring av denna ordning. Tvärtom, det är ett rent önsketänkande om man tror det.

Jag tycker inte att man behöver ha en så rigid inställning. Jag tänker precis tvärtom – vilket jag också skrev i min kolumn – att nu, om någonsin, är det dags att göra rätt genom att ändra ett felaktigt agerande till ett korrekt, Ett agerande som följer lagen och dess intentioner.

I sitt inlägg i Gomorron Sverige i SVT den 28 september höll Maria Abrahamsson helt med om att politiker inte ska sitta som nämndemän i våra domstolar. Men hon vill helt ta bort systemet med nämndemän. Huruvida det är ett bättre system,önskvärt att införa, än det som den nuvarande lagstiftningen stadgar, återstår att se. Maria Abrahamsson kommer att driva frågan i riksdagen, säger hon, och därmed kommer ju ett svar på frågan att ges. Så småningom. Till dess gäller den lag som nu finns.

© denna blogg. Citera gärna kort,
men länka då till detta originalinlägg.

Be my guest # 89: Pentti Salmenranta

Pentti Salmenranta är mångsysslare som i skrivande stund ägnar sig åt att undervisa i finska som modersmål samt spela countrymusik. Och skriva inlägg på sin blogg, Ljuramannen. Han har även arbetat på Sveriges Radios finska redaktion Sisuradio under flera år med barnprogram. Då och då drabbas han av en släng av arbetslöshet, vilket leder till nya upptäckter inom den svenska demokratin och dess innersta väsen.

Jag känner mig både hedrad och glad över att Merit bad mig att skriva ett gästinlägg på hennes blogg. Detta efter att vi på annat håll på nätet hade grubblat över denna nation och dess mentala hälsa. Ämnet vi diskuterade var jobb- och utvecklingsgarantins fas 3, och eftersom jag har relativt färska erfarenheter av detta nyskapande inom Alliansens arbetslinje, tyckte Merit att jag kunde skriva en liten historia.

Lite fakta för den oinvigde:
När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Att bli aktör är ganska lätt, en förening eller ett bolag av vilket slag som helst kan ta emot fas3-deltagare. Inga som helst krav ställs, ingen tycks ens kontrollera dessa aktörers verksamhet särskilt noga. Men pengar kostar det: för varje deltagare får anordnaren 225:- i handledararvode.

Jag själv hamnade i fas 3 i februari, dagen före min 50-årsdag. Jag hade läst igenom AF:s regler och pratat om en eventuell praktikplats i en liten kulturförening. Men se, det gick inte alls, det. Istället placerades jag på ett ställe som heter Jobbfabriken som har gjort fas 3 till en affärsidé. Då jag frågade om mitt eget förslag, kom detta inte på fråga, man skulle placeras i den åtgärd som AF föreslog, därefter kunde man efter hand söka efter andra platser.

Jobbfabriken drivs av entreprenören Ivan Daza. Hans mest kända projekt lär vara Blatteförmedlingen, där idén från början var att hitta jobb åt välutbildade invandrare. Ett vällovligt syfte kan tyckas, fast med facit i hand tycks Dazas tanke vara att tömma statskassan på bidrag som i sin tur kan generera nya projekt som kan tömma statskassan på ännu mer bidrag som generar nya projekt som…

Här griper blogginnehavaren in mitt i texten och lägger ut en länk till ett inslag med Pentti från SVT Östnytt, april 2010. Det finns kvar till 14 april 2011. Titta på det och lyssna på Penttis underfundiga sång!

Ivan Daza har hittat en nisch i den svenska idiotbyråkratin. Mannen har ett extremt välsmort munläder och den som hittar lösningar för långtidsarbetslösa välkomnas av myndigheterna likt en väckelsepredikant som kan bota cancer med handpåläggning.

När jag efter min första dag gick hem från Jobbfabriken kändes det som om jag hade medverkat i en teaterrepetition med Killinggänget som parodierade DDR! Men så var tyvärr inte fallet. Lokalen var en övergiven del av elbolaget Eons fastighet. Grå industrilokal, massor av tomma korridorer med lika tomma rum utan möbler. De första två veckorna satt vi i en stor hall på kontorsstolar och lyssnade på föreläsningar, bland annat om vad ett projekt är. En föreläsare visade PowerPointbilder med pilar, diagram, och kurvor samtidigt som han vecklade in sig i mer och mer konstruerade teorier om produktmallar och planeringsscheman för att förklara hur man skulle ansöka om ett projekt hos Ivan Daza för att få det godkänt. Jag kan förklara ordet projekt på 15 minuter för en som inte har hört det. För denne föreläsare tog det två heldagar, varefter INGEN förstod ett jota. Jag brukar inte ha svårt för teoretiska analyser men detta övergick mitt och alla andras förstånd.

Därefter skulle man välja grupp, starta projekt och få det godkänt. Det ena flummiga projektet efter det andra erbjöds, ”Livsboken”, där deltagaren skulle intervjua en äldre människa och göra en bok av dennes liv. Hur mycket jobb generar det? Eller alla turismvarianter. Eftersom vi bor i Norrköping, skulle en grupp utveckla sociala medier, bland annat Facebook, åt Kolmårdens Djurpark. Vilken idiot tror på fullt allvar tror att en av Sveriges största turistmagneter, som i decennier har sysslat med professionell marknadsföring, helt plötsligt skulle behöva ett gäng långtidsarbetslösa till att öppna en Facebook-grupp.

Behöver jag ens nämna att flera av projekten handlade om miljö och integration?

Det enda som var viktigt var närvaron som två gånger om dagen skulle skrivas på en lista. De som kontrollerade närvaron var själva gamla fas3-deltagare utan någon som helst erfarenhet av ledarskap. Antagligen för att människor av den här typen gör som man säger. Tankarna gick ofta till lägervakter man har hört talas om i koncentrationslägren, eller till en skum sekt med hjärntvättade undersåtar som får sin belöning genom att få sitta vid samma bord som Den Store Vise Ledaren.

Själv försökte jag komma därifrån, var i kontakt med AF, men fick aldrig tala med någon beslutsfattare. Den första tiden hade vi inte ens en dator, vi satt och glodde på varandra och pratade strunt. När jag väl fick en, såg jag till att få ett eget rum och ett eget projekt för att vara i fred.

Eftersom jag skriver krönikor en gång i månaden i vår lokaltidning Folkbladet, skrev jag den här en förmiddag i brist på annan sysselsättning.

Av någon underlig anledning blev mitt andra projekt beviljat samma dag som detta sändes och jag slapp att gå till Jobbfabriken mer. Reportaget följdes upp nästa dag med ett till, denna gång hade de varit på Jobbfabriken och låtit Ivan Daza avslöja sitt verkliga jag. Det inslaget kan man se här till den 15 april 2011. Daza är med från ca 2:25. När han inte lät reportrarna prata med vilka de ville, utan hade han ett eget ”filmteam” som filmade Östnytt med en amatörkamera, insåg förhoppningsvis allmänheten att detta projekt inte är riktigt som det ska. Detta i sin tur ledde till att vår lokala nyhetsredaktion Östnytt på SVT gjorde den lilla filmsnutt som lagts ut tidigare i texten.

Efter vad jag senare hörde hade Jobbfabriken ett flertal möten efteråt då man från ledningens sida förklarade folket från SVT Östnytt som ”falska reportrar som förvrängde sanningen. Enligt vissa källor lär jag själv inte heller stå högt i kurs hos ledningen… Det konstiga är att Jobbfabriken, som ska jobba med sociala medier, helt plötsligt stängde sin egen Facebookgrupp för allmänheten, ingen debatt fördes om förhållandena på deras egna hemsidor. Min egen, annars rätt så tysta och anonyma blogg blev plötsligt en tummelplats för debattörer från Jobbfabriken, Ivan Daza förklarade sig flera gånger, några av hans närmaste underställda lika så, en av dem tyckte att jag ”skvallrade” och hotade att jag aldrig mer skulle få plats i ett fas 3-projekt… Samme man kandiderar för övrigt för Moderaterna i Stockholms landsting. En moderat som är emot yttrandefrihet? Ja, de finns tydligen.

Den långa tråden på bloggen kan den som orkar bekanta sig med här.

För min del har jag svårt att förstå den svenska arbetsmodellen år 2010. ”Alla ska arbeta”, heter det. Alliansen klagar på skattetrycket. Varför skänker man då bort skattebetalarnas pengar till lycksökare som vill ha dem, utan någon som helst kontroll på verksamheten? Det är inga småsummor vi talar om. Denna Jobbfabrik i Norrköping sysselsätter 200 människor. För varje individ får man 225:- per dag i handledararvode. För en handledning som inte existerar. Detta gör alltså en summa på 45 000:-. NETTO PÅ EN DAG!

Förutom i Norrköping finns Jobbfabriken åtminstone i Stockholm, Helsingborg och Göteborg – stora städer vilkas arbetsförmedlingar fortsätter att fylla Ivan Dazas plånbok. Och Jobbfabriken är bara ett av många exempel på fas3-anordnare som har gjort arbetslöshet till lönsam business.

Varför är det så viktigt att förvara människor i detta land? Om alla av olika anledningar inte kan få jobb, måste man då lägga ut en massa skattemedel för att dessa ska sitta i fångenskap? ”Ska dom bara gå hemma då?” är den vanliga motfrågan. Jag säger bestämt ja, om inget meningsfullare erbjuds. Det handlar om statistiskpanik, inget annat.  Gösta Landgren, chef för arbetsförmedlingen i Norrköping, säger i Östnytt:

Har man gått arbetslös ett par år och kommer längre och längre från arbetsmarknaden får man börja träna det vanliga att gå upp klockan åtta och gå hem halv fem och vara i grupp…

Sådant tränade jag med mina barn när de skulle börja förskolan. När jag blev arbetslös blev jag automatiskt inte handikappad. Vad har denne Landgren för syn på arbete, människor, ja, vad gör han på sitt jobb egentligen? Inte konstigt att hans myndighet inte hittar jobb åt utbildat folk om hans förmedlare följer hans normer. ”Jaha, ni söker en dataingenjör? Vi har en här, han går upp kl 7, äter frukost och har nyss lärt sig att tvätta händerna också…”

Sverige är ett roligt land!

© denna blogg. Vid korta citat, var vänlig länka till detta inlägg.