Om EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare

Arbetsgivare som vill anställa tredjelandsmedborgare måste noga kontrollera och via dokument kunna konstatera att de har rätt att arbeta här. Att anställa någon som inte har arbetstillstånd kommer att stå arbetsgivare dyrt.

Sanktionsutredningen har överlämnat betänkandet EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare del 1 och del 2, till migrationsminister Tobias Billström.

Syftet med direktivet är att motverka olaglig invandring till EU. Medlemsstaterna åläggs att införa ett förbud för arbetsgivare att anställa tredjelandsmedborgare som saknar rätt att vistas på deras territorier eftersom sådan anställning kan bidra till en ökad olaglig invandring och snedvrida konkurrensen på arbetsmarknaden inom EU. Den som bryter mot förbudet ska kunna drabbas av olika sanktioner och åtgärder.

Enligt svensk rätt är huvudregeln redan idag att en utlänning måste ha arbetstillstånd för att få arbeta här som anställd. En arbetsgivare som medvetet eller av oaktsamhet har en utlänning i sin tjänst trots att denne saknar arbetstillstånd gör sig skyldig till brott och kan dessutom bli skyldig att betala en särskild avgift.

För att uppfylla direktivets krav i andra avseenden föreslår utredningen att arbetsgivare ska kontrollera att en tredjelandsmedborgare som anställs får vistas och arbeta här, behålla en kopia av den handling som visar att arbetstagaren har rätt till detta samt underrätta Skatteverket om anställningen.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2011. Det är den dag då EU-direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna.

Det känns lite overkligt…

…och även lite löjligt, ärligt talat, att jag ska behöva förklara ord för ord vad främst min tydliga kolumntext i Svenska Dagbladet, men också vad det jag skrivit på min blogg betyder! Och att jag ska hamna i en ord(blogg)växling med Maria Abrahamsson, vars skarpa texter i Svenska Dagbladet jag har läst under många år och ofta haft stor behållning av. Särskilt som det inte finns något att växla ord om alls, egentligen.

Men: Det finns ju inte alls utrymme för de tolkningar av vad jag säger, som Maria Abrahamsson gör i sin senaste bloggtext  Nej, partierna kommer inte frivilligt sluta utse eget folk. Jag förstår inte vad hon är ute efter egentligen – vi får väl ha olika åsikter om hur nämndemannasystemet borde/kunde se ut, vad är problemet med det? Jag har inte kritiserat Maria Abrahamssons vision, bara framfört mina synpunkter, som har förankring i lagen.

Alltså:
Påståendet att ”Merit Wager tar ny sats och citerar lagtexten, och verkar uppenbart tro att den på något sätt tar udden av den systemkritik som jag gav uttryck för” är lite snurrigt. Lagtexten citerar jag förvisso, det tycker jag är viktigt. Men jag skrev ju min kolumn först, jag hade absolut ingen aning om att eller vad Maria Abrahamsson tyckte i frågan, eller vad hon skulle komma att skriva följande dag.

Påståendet att ”Om man tror att partierna genom någon plötslig attitydförändring frivilligt ska ändra på sitt ”felaktiga agerande” är man…ganska naiv” är lika snurrigt som det föregående. Ingenstans – ingenstans! – i mina texter har jag sagt att jag tror att partierna plötsligt, frivilligt ska ändra sig! Så naiv är jag verkligen inte. Det borde Maria Abrahamsson också inse.

Läs gärna min kolumntext och mina bloggningar i nämndemannafrågan en gång till – om ni orkar. Eller låt bli, det blir varken till eller från om ni läser den igen!  Men, kort och koncist i sammandrag: ingenstans har jag alltså sagt något som lutar åt det Maria Abrahamsson nu skriver.

Maria Abrahamsson kommer att i riksdagen driva frågan om att helt avskaffa nämndemännen, har hon sagt. Jag önskar henne lycka till! Det här är mitt sista inlägg i denna fråga.

”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning.

© denna blogg. Citera gärna, men länka till denna text.

Läs först Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009…

Under lång tid har kvaliteten på arbetet (inkl sändningar) försämrats, arbetssituationen blivit allt mer olidlig och ohanterlig, människor som aldrig tidigare varit sjuka blivit sjukskrivna, missnöje och otrivsel blivit en stor del av arbetssituationen på SVT. Finska redaktionen, som är en minoritetsspråksredaktion (nationella minoriteter i Sverige ska, enligt lag, särskilt värnas) har förfallit så till den grad att den håller på att upplösas. Chefen kan inte finska! Efter över 30 år har maktmänniskorna på SVT, som inte förstår sig på vad en nationell minoritet är  och hur viktigt det är att språket oavbrutet hålls vid liv, vägrat lyssna på dem som vet. I stället har de, trots att en finskspråkig chef redan var utsedd (!), tillsatt en chef som inte kan finska!

Sverigefinländarna borde rasa, särskilt som de med egna ögon och öron kan se och höra hur nyhetsprogrammet Uutiset tappat i kvalitet de senaste åren. De mycket viktiga sändningsproducenterna som lägger ut bilder och titlar etc, är numera inte heller finskspråkiga (enligt SVT är det inte så viktigt att kunna språket på den redaktion där man jobbar…)  vilket inte precis minskar risken för fel namn på fel person, felstavade titlar och namn, bilder på fel byggnader etc. Och på reportersidan har man fått förlita sig på mer eller mindre kompetenta personer (de flesta mer kompetenta, men man har aldrig riktigt vetat vem man får) som skickats från bemanningsföretaget Mediakompetens, grundat av f.d. SVT-anställda. Också översättarna, vilkas arbete på en minoritetsspråksredaktion anses vara en mycket viktig del av sändningarna, har efter mycket lång tjänstgöringstid, sparkats ut till ett bemanningsföretag som kallar sig översättarbyrå (Svensk Medietext), grundat av andra utsparkade SVT-anställda.

Varför SVT tagit sig rätten att använda licenspengar till att betala mer för medarbetare – via Mediakompetens och Svensk Medietext – har hela tiden varit en fråga som SVT:s ledning inte velat svara på. För det är inte bara det att man betalar mer – företagen lägger ju på sin vinst upp till 50 % – det är också så att SVT måste betala 6 % och 25 % moms som de inte får dra av eftersom  bolaget inte är momspliktigt! Varför används överhuvudtaget licenspengar till att berika tidigare avpolletterade SVT-anställda?

SVT har länge varit i gungning. Årets Ledare 2009, Eva Hamilton, har dock inte brytt sig om vad hundratals medarbetare tyckt, hon har ändå genomdrivit sin huvudlösa – och för licensbetalarna mycket dyra – utrensningskampanj. Det hon har gjort är exempellöst dåligt, oekonomiskt och märkligt.

Från Finska redaktionen har också brev skickats om den ohållbara situationen, men breven har lämnats för (meningslöst) besvarande av lägre chefer. Inte heller har Hamilton velat träffa och prata med dem de gällt. Hon har kört över allt och alla och hennes närmaste underchefer har förstås varit lojala och piskat ”folket” för att själva kunna sitta kvar och inte riskera att också de sparkas ut. ”Ruttet” är ordet för hur ledningen för SVT har hanterat sina medarbetare, licensbetalarnas pengar – och Finska redaktionen!

Nu har också flera tunga medarbetare vid SVT skrivit till ledningen (tidningen Journalisten publicerade utdrag ur brevet häromdagen, men inte hela brevet och inte namnen på alla som undertecknat det). Finska redaktionen struntade ledningen i, översättarna struntade ledningen i. Ska ledningen strunta också i dessa medarbetare på samma sätt?

ÖPPET BREV TILL VÅRA CHEFER

Vi vill framföra en tydlig och skarp protest mot hur NoS-ledningen har behandlat våra (många) kolleger från bemanningsföretagen. Att företaget inte har planerat och varnat för att vikarieintaget skulle sjunka drastiskt efter valet är oacceptabelt. Vi som är fast anställda har varit kritiska till den alltför flitiga användningen av bemanningsföretagen från början, men nu har SVT gått över gränsen för vad som är etiskt försvarbart.

Sen länge har våra kolleger upplevt sin situation som oklar och godtycklig. Vem/vilka bestämmer vem som ska få vilket jobb? SVT eller bemanningsföretagen? Plötsligt har någon fått ”en rad” och en redaktionstillhörighet, medan andra svävar i ovisshet. Under sommaren och hösten har vissa fått underhandsbesked om att det ”är lugnt” och att deras anställning nog kan fortsätta. Nu när det står klart att det inte gäller längre så står många inför det faktum att det är för sent att söka jobb.

SVT måste kunna vara humana och moderna när det gäller behandlingen av de anställda. Vi är fullständigt beroende av varenda medarbetare, deras kreativitet, deras idéer och – inte minst – deras lojalitet för att kunna fullfölja vårt publicistiska uppdrag.

Vi ser också att den lokala fackklubb som de anställda från bemanningsföretagen har bildat är helt satt ur spel. Dels för att de inte är anställda av SVT, dels för att bristen på långsiktighet gör att det inte går att bedriva normalt fackligt arbete. Dessutom är styrelsen i princip utraderad efter dom senaste besluten om att inte förlänga anställningar. Det betyder att bemanningsföretagens anställda har ett rättsosäkert läge.

Kicki Ahlm
Bo Inge Andersson
Sofia Bering
Christian Catomeris
Nils Edman
Eva Elmsäter
Rolf Fredriksson
Anna Hedenmo
Karin Hübinette
Maria Holmin
Emil Larsson
Ulf Mattmar
Jon Nilsson
Lena Pettersson
Mikael Pettersson
Sid Sangberg
Henrik Samuelsson
Johan Åkerberg

Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009…

Jag tror att jag var först med att slå larm. Nu har också tidningen Journalisten skrivit! om SVT:s dumheter. Läs artikeln SVT: Protester väller mot Eva Hamilton.

Här finns mina kolumner om SVT fullständigt absurda hantering av sina medarbetare:
Systemet och SVT tycks undgå facket – 10 juni 2009
Varför så tyst om SVT:s personal? – 5 juli 2010

Och här är mina blogginlägg om misshushållningen:
SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 1 – 18 augusti 2010
SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 2 – 23 augusti 2010

SVT:s sätt att förhandla med medarbetare som inte uppskattar deras orimliga ”erbjudande att få övergå till bemanningsföretag” skulle göra många mörkrädda: Goliat mot David räcker inte som bild av hur maktapparaten beter sig! SVT:s sätt att agera bakom folks ryggar är inte heller trevligt, för att ta till ett understatement. Deras felaktiga uppgifter, t.o.m. satta på pränt för att de vet att ingen vågar göra något eftersom de då blir svartlistade och missar möjligheter att ens någonsin i framtiden få ett jobb på SVT, är unbelievable, i brist på ett lika bra ord på svenska (otroliga låter för milt). Trots att de ju har en hel stab av jurister och en förhandlingschef som borde känna till lagar och regler.

Finns det någon instans som är ansvarig för detta Public Service? Vem, vilka? Kulturdepartementet? Riksrevisionen? JO? JK? Vem???

Att det är illa ställt på Försäkringskassan, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, hos Polisen och diverse andra samhällsinstitutioner vet alla om. Men folk verkar av någon anledning tro att licensbekostade SVT inte behöver granskas och kritiseras! Kanske tänker man att ”där finn ju Årets Ledare 2009′, så det kan väl inte vara så illa ställt”. Fråga alla medarbetare som blivit totalt överkörda av Eva Hamilton om de också tycker att hon är värd titeln Årets Ledare. Fråga Årets Ledare varför licenspengar har berikat utsparkade SVT-medarbetare i stället för att användas klokt och genomtänkt på anställda och frilansar på det sätt som har fungerat i decennier på SVT. Och en massa andra relevanta frågor.

Att Kulturdepartementet har accepterat att pengar rinner ut och att SVT blir ett skalbolag i dess ”ordliga” bemärkelse är svårt att förstå, alltså om det är så att Kulturdepartementet har något faktiskt ansvar för SVT, vilket jag inte är säker på. Jag vet att departementet givetvis inte kan styra över SVT och SR, men vad kan undra över är – eftersom det finns regeringsbeslut på att vi måste betala licensavgifter – om departementet har något ansvar för hur verksamheten (miss)sköts?

Jag har i alla fall slagit larm under lång tid och flera gånger.

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Komprimerat från Finland

Kort & komprimerat från Finland den 29 september

Yles ex-vd Mikael Jungner minns sin fartfyllda studietid i sin memoarbok Outolintu (ung. Udda fågel) som kommer ut idag (29 september). Han berättar att han i början av 1990-talet stötte på – samtidigt som han stötte på många andra kvinnor – nuvarande statsminister Mari Kiviniemi (C).

I sin bok skriver Mikael Jungner också att den största orsaken till varför han fick sparken från Yle var Kimmo Sasi (Samlingspartiet). Sasi, som var ordförande i Yles styrelseråd gick, enligt Jungner, emot majoriteten och satte en av sina egna, samlingspartisten Tuomo  Raasio. Jungner:

Sasi hade valt Raasio till en mandatplats för Samlingspartiet och påverkade starkt vad Raasio sade och gjorde. Raasio bytte inte ens strumpor utan att be Sasi om lov.

President Tarja Halonens make Pentti Arajärvi finns med på SDP:s långa lista över möjliga kandidater för presidentämbetet. Tidningen Iltalehti ställer frågan till SDP:s partisekreterare Mikael Jungner (se kortnotiser ovan), som säger: ”Han håller absolut måttet”.

Tidigare riksdagsmannen, ambassadören och chefredaktören Ralf Friberg (SDP) föreslår att Jörn Donner blir SDP:s presidentkandidat i valet 2011. Donner betackar sig och säger att idén är sinnessjuk.

Nokia är fortfarande en av världens attraktivaste arbetsgivare. Som enda finska företag placerar sig Nokia på en 27:e plats bland teknikföretagen på Universums Topp 50-lista över världens mest attraktiva arbetsgivare.

Mika Jokinen jobbade i månader som hälsocentralläkare i Högfors och Karis, trots att saknade utbildning på området. Han har ändå inte påvisats vara skyldig till allvarliga felbehandlingar. Jokinen har erkänt att han agerat läkare med hjälp av förfalskade papper. Västra Nylands tingsrätt dömde honom idag till fängelse i 1,5 år samt till att betala skadestånd på 125.000 euro (ca 1,3 miljoner kronor) till sina tidigare arbetsgivare.

Skattegraden stiger de närmaste åren för att balansera statsekonomin, säger statsminister Mari Kiviniemi (C). Hon betonar att beskattningen av arbete och företagarverksamhet ändå bör undvikas och att progressiviteten i inkomstbeskattningen bör bestå.

”Romerna i Europa är dåligt organiserade och har inte tillräckliga kunskaper för att kämpa för sina egna rättigheter”, säger romforums verksamhetsledare i Finland Miranda Vuolasranta, själv – givetvis – rom. Kampen för romernas rättigheter har fört henne från en familj där föräldrarna varken kunde läsa eller skriva, till Strasbourg och Europarådet. Möt henne i Måndagsintervjun i Radio Vega (på svenska)!

Genanta detaljer inom landets politiska topp avslöjas varje vecka. Främst har framträdande centerpartister råkat ut för snålblåsten. Miljöminister Paula Lehtomäkis närmaste anhörigas aktieaffärer är föremål för utredning om så kallad insiderhandel med gruvbolaget Talvivaaras aktier, och statsminister Mari Kiviniemi avslöjades på måndagen av socialdemokraternas husorgan Demari som kassör för den förening som gav henne 37.350 euro (ca 374.000 kronor) i valstöd före förra riksdagsvalet.

Källor: Iltalehti, Hbl, Yle, Vasabladet, Borgåbladet

Om hur nämndemän utses – igen

Läs först inlägget ”SD ger tillfälle att välja rätt i rätten”.

Med anledning av vad jag framför i ämne, skriver  blivande riksdagsledamoten (M), Maria Abrahamsson, på sin blogg att jag ”har trampat fel”. Eftersom jag har stor respekt för henne och hennes kunskap – men också för Lars-Gunnar Lundhs (före detta rådman och under slutet av 1990-talet ansvarig handläggare för frågor om nämndemän i Justitiedepartementet) kunskaper (se min kolumntext) – ville jag kontrollera om det kunde vara så att jag verkligen har ”trampat fel”, även om jag visste att det jag skrev var rätt, annars hade jag ju inte skrivit det i en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Men det skadar inte att ta en kunnig persons kritik på allvar, så…

Maria Abrahamsson skriver bland annat detta på sin blogg:

De nominerade utses sedan undantagslöst av kommunfullmäktige till nämndemän, därför finns det – tvärtemot vad Wagers källa Lars-Gunnar Lundh säger – alltjämt fog för påståendet att varje parti (även SD) har stort inflytande över vilka nämndemän som utse.

Lars Gunnar Lundh var inte min enda källa. Lagtexten var en annan, faktiskt den främsta:

6 § Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare, som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §. föräldrabalken. För att vara valbar till nämndeman krävs vidare, i tingsrätt att han eller hon är folkbokförd i kommunen eller den del därav som hör till tingsrätten och i hovrätt att han eller hon är folkbokförd i länet eller den del därav som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, anställd vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Lagtexten kan läsas i sin helhet i  rättegångsbalken, kap. 4.

Notera att det i slutklämmen i 6 § inte sägs ett ord om att man ska vara medlem i ett politiskt parti utan så här:

Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.

Maria Abrahamsson avslutar sitt blogginlägg:

Och så länge partierna har nomineringsrätten ska man inte räkna med någon ändring av denna ordning. Tvärtom, det är ett rent önsketänkande om man tror det.

Jag tycker inte att man behöver ha en så rigid inställning. Jag tänker precis tvärtom – vilket jag också skrev i min kolumn – att nu, om någonsin, är det dags att göra rätt genom att ändra ett felaktigt agerande till ett korrekt, Ett agerande som följer lagen och dess intentioner.

I sitt inlägg i Gomorron Sverige i SVT den 28 september höll Maria Abrahamsson helt med om att politiker inte ska sitta som nämndemän i våra domstolar. Men hon vill helt ta bort systemet med nämndemän. Huruvida det är ett bättre system,önskvärt att införa, än det som den nuvarande lagstiftningen stadgar, återstår att se. Maria Abrahamsson kommer att driva frågan i riksdagen, säger hon, och därmed kommer ju ett svar på frågan att ges. Så småningom. Till dess gäller den lag som nu finns.

© denna blogg. Citera gärna kort,
men länka då till detta originalinlägg.

Be my guest # 89: Pentti Salmenranta

Pentti Salmenranta är mångsysslare som i skrivande stund ägnar sig åt att undervisa i finska som modersmål samt spela countrymusik. Och skriva inlägg på sin blogg, Ljuramannen. Han har även arbetat på Sveriges Radios finska redaktion Sisuradio under flera år med barnprogram. Då och då drabbas han av en släng av arbetslöshet, vilket leder till nya upptäckter inom den svenska demokratin och dess innersta väsen.

Jag känner mig både hedrad och glad över att Merit bad mig att skriva ett gästinlägg på hennes blogg. Detta efter att vi på annat håll på nätet hade grubblat över denna nation och dess mentala hälsa. Ämnet vi diskuterade var jobb- och utvecklingsgarantins fas 3, och eftersom jag har relativt färska erfarenheter av detta nyskapande inom Alliansens arbetslinje, tyckte Merit att jag kunde skriva en liten historia.

Lite fakta för den oinvigde:
När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Att bli aktör är ganska lätt, en förening eller ett bolag av vilket slag som helst kan ta emot fas3-deltagare. Inga som helst krav ställs, ingen tycks ens kontrollera dessa aktörers verksamhet särskilt noga. Men pengar kostar det: för varje deltagare får anordnaren 225:- i handledararvode.

Jag själv hamnade i fas 3 i februari, dagen före min 50-årsdag. Jag hade läst igenom AF:s regler och pratat om en eventuell praktikplats i en liten kulturförening. Men se, det gick inte alls, det. Istället placerades jag på ett ställe som heter Jobbfabriken som har gjort fas 3 till en affärsidé. Då jag frågade om mitt eget förslag, kom detta inte på fråga, man skulle placeras i den åtgärd som AF föreslog, därefter kunde man efter hand söka efter andra platser.

Jobbfabriken drivs av entreprenören Ivan Daza. Hans mest kända projekt lär vara Blatteförmedlingen, där idén från början var att hitta jobb åt välutbildade invandrare. Ett vällovligt syfte kan tyckas, fast med facit i hand tycks Dazas tanke vara att tömma statskassan på bidrag som i sin tur kan generera nya projekt som kan tömma statskassan på ännu mer bidrag som generar nya projekt som…

Här griper blogginnehavaren in mitt i texten och lägger ut en länk till ett inslag med Pentti från SVT Östnytt, april 2010. Det finns kvar till 14 april 2011. Titta på det och lyssna på Penttis underfundiga sång!

Ivan Daza har hittat en nisch i den svenska idiotbyråkratin. Mannen har ett extremt välsmort munläder och den som hittar lösningar för långtidsarbetslösa välkomnas av myndigheterna likt en väckelsepredikant som kan bota cancer med handpåläggning.

När jag efter min första dag gick hem från Jobbfabriken kändes det som om jag hade medverkat i en teaterrepetition med Killinggänget som parodierade DDR! Men så var tyvärr inte fallet. Lokalen var en övergiven del av elbolaget Eons fastighet. Grå industrilokal, massor av tomma korridorer med lika tomma rum utan möbler. De första två veckorna satt vi i en stor hall på kontorsstolar och lyssnade på föreläsningar, bland annat om vad ett projekt är. En föreläsare visade PowerPointbilder med pilar, diagram, och kurvor samtidigt som han vecklade in sig i mer och mer konstruerade teorier om produktmallar och planeringsscheman för att förklara hur man skulle ansöka om ett projekt hos Ivan Daza för att få det godkänt. Jag kan förklara ordet projekt på 15 minuter för en som inte har hört det. För denne föreläsare tog det två heldagar, varefter INGEN förstod ett jota. Jag brukar inte ha svårt för teoretiska analyser men detta övergick mitt och alla andras förstånd.

Därefter skulle man välja grupp, starta projekt och få det godkänt. Det ena flummiga projektet efter det andra erbjöds, ”Livsboken”, där deltagaren skulle intervjua en äldre människa och göra en bok av dennes liv. Hur mycket jobb generar det? Eller alla turismvarianter. Eftersom vi bor i Norrköping, skulle en grupp utveckla sociala medier, bland annat Facebook, åt Kolmårdens Djurpark. Vilken idiot tror på fullt allvar tror att en av Sveriges största turistmagneter, som i decennier har sysslat med professionell marknadsföring, helt plötsligt skulle behöva ett gäng långtidsarbetslösa till att öppna en Facebook-grupp.

Behöver jag ens nämna att flera av projekten handlade om miljö och integration?

Det enda som var viktigt var närvaron som två gånger om dagen skulle skrivas på en lista. De som kontrollerade närvaron var själva gamla fas3-deltagare utan någon som helst erfarenhet av ledarskap. Antagligen för att människor av den här typen gör som man säger. Tankarna gick ofta till lägervakter man har hört talas om i koncentrationslägren, eller till en skum sekt med hjärntvättade undersåtar som får sin belöning genom att få sitta vid samma bord som Den Store Vise Ledaren.

Själv försökte jag komma därifrån, var i kontakt med AF, men fick aldrig tala med någon beslutsfattare. Den första tiden hade vi inte ens en dator, vi satt och glodde på varandra och pratade strunt. När jag väl fick en, såg jag till att få ett eget rum och ett eget projekt för att vara i fred.

Eftersom jag skriver krönikor en gång i månaden i vår lokaltidning Folkbladet, skrev jag den här en förmiddag i brist på annan sysselsättning.

Av någon underlig anledning blev mitt andra projekt beviljat samma dag som detta sändes och jag slapp att gå till Jobbfabriken mer. Reportaget följdes upp nästa dag med ett till, denna gång hade de varit på Jobbfabriken och låtit Ivan Daza avslöja sitt verkliga jag. Det inslaget kan man se här till den 15 april 2011. Daza är med från ca 2:25. När han inte lät reportrarna prata med vilka de ville, utan hade han ett eget ”filmteam” som filmade Östnytt med en amatörkamera, insåg förhoppningsvis allmänheten att detta projekt inte är riktigt som det ska. Detta i sin tur ledde till att vår lokala nyhetsredaktion Östnytt på SVT gjorde den lilla filmsnutt som lagts ut tidigare i texten.

Efter vad jag senare hörde hade Jobbfabriken ett flertal möten efteråt då man från ledningens sida förklarade folket från SVT Östnytt som ”falska reportrar som förvrängde sanningen. Enligt vissa källor lär jag själv inte heller stå högt i kurs hos ledningen… Det konstiga är att Jobbfabriken, som ska jobba med sociala medier, helt plötsligt stängde sin egen Facebookgrupp för allmänheten, ingen debatt fördes om förhållandena på deras egna hemsidor. Min egen, annars rätt så tysta och anonyma blogg blev plötsligt en tummelplats för debattörer från Jobbfabriken, Ivan Daza förklarade sig flera gånger, några av hans närmaste underställda lika så, en av dem tyckte att jag ”skvallrade” och hotade att jag aldrig mer skulle få plats i ett fas 3-projekt… Samme man kandiderar för övrigt för Moderaterna i Stockholms landsting. En moderat som är emot yttrandefrihet? Ja, de finns tydligen.

Den långa tråden på bloggen kan den som orkar bekanta sig med här.

För min del har jag svårt att förstå den svenska arbetsmodellen år 2010. ”Alla ska arbeta”, heter det. Alliansen klagar på skattetrycket. Varför skänker man då bort skattebetalarnas pengar till lycksökare som vill ha dem, utan någon som helst kontroll på verksamheten? Det är inga småsummor vi talar om. Denna Jobbfabrik i Norrköping sysselsätter 200 människor. För varje individ får man 225:- per dag i handledararvode. För en handledning som inte existerar. Detta gör alltså en summa på 45 000:-. NETTO PÅ EN DAG!

Förutom i Norrköping finns Jobbfabriken åtminstone i Stockholm, Helsingborg och Göteborg – stora städer vilkas arbetsförmedlingar fortsätter att fylla Ivan Dazas plånbok. Och Jobbfabriken är bara ett av många exempel på fas3-anordnare som har gjort arbetslöshet till lönsam business.

Varför är det så viktigt att förvara människor i detta land? Om alla av olika anledningar inte kan få jobb, måste man då lägga ut en massa skattemedel för att dessa ska sitta i fångenskap? ”Ska dom bara gå hemma då?” är den vanliga motfrågan. Jag säger bestämt ja, om inget meningsfullare erbjuds. Det handlar om statistiskpanik, inget annat.  Gösta Landgren, chef för arbetsförmedlingen i Norrköping, säger i Östnytt:

Har man gått arbetslös ett par år och kommer längre och längre från arbetsmarknaden får man börja träna det vanliga att gå upp klockan åtta och gå hem halv fem och vara i grupp…

Sådant tränade jag med mina barn när de skulle börja förskolan. När jag blev arbetslös blev jag automatiskt inte handikappad. Vad har denne Landgren för syn på arbete, människor, ja, vad gör han på sitt jobb egentligen? Inte konstigt att hans myndighet inte hittar jobb åt utbildat folk om hans förmedlare följer hans normer. ”Jaha, ni söker en dataingenjör? Vi har en här, han går upp kl 7, äter frukost och har nyss lärt sig att tvätta händerna också…”

Sverige är ett roligt land!

© denna blogg. Vid korta citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Om det inte finns någon svensk kultur, vad är det då invandrare ska integreras i?

Svensk kultur! En kasse på en stång utanför en butik i Gamla stan.

Det har talats en del om ”svensk kultur” de senaste dagarna. Ordföranden i Hembygdsförbundet, Jan Nordwall, sa i radion den 28 september något om att det inte finns någon specifik ”svensk” kultur. Han anser att ”det som är svensk kultur idag är summan av alla människor som lever här och av deras berättelser”. Undrar om medlemmarna i Hembygdsförbundet håller med Jan Nordwall? Som finländare tycker jag att det är en mycket märklig syn på nationell kultur och identitet.

Det är tragiskt och synd om svenskarna inte anser att de har någon egen, svensk kultur. Alla asylsökande som jag har varit ombud för, och många andra invandrare jag har träffat och umgåtts med, säger att de vill veta mer om Sverige och svensk kultur. Vad är det annars de ska integrera sig till?

Umma # 1

I Finland finns det massor av finsk och finländsk kultur! Bastu. Konstiga tävlingar som kärringkånk och mobilkastning. Vi har Sibelius. Och Nokia. Och nationalskalder som Runeberg och Topelius, och nationalmålare och nationallandskap. Vi har förstås också nationaleposet Kalevala. Och det hindrar inte alls att invandrare för fram sin kultur, sina traditioner. Men någon uppblandad ”mångkultur” är det inte frågan om. Och inte nödvändigtvis något för politiker och skattebetalare heller.

Och apropå andra kulturer: I Finland har Nordens första muslimska ungdomsmagasin (som får stöd från EU:s Youth in Action-program) kommit ut med sitt första nummer. På finska, inte arabiska.

Finland: det nya Frihetspartiet vill öka den fria rörligheten (utom vid invandring)

Sannfinländarna är för mjuka i sin linje mot invandring, säger det nya Frihetspartiets ordförande Kalevi Helo. Frihetspartiet lämnade den 27 september in sina 5.000 stödkort som krävs för att registreras som politiskt parti i Finland.

Frihetspartiet anklagar nu Timo Soinis parti Sannfinländarna för samma sak som Sannfinländarna anklagat de etablerade politiska partierna för: ”att inte våga ta bladet från munnen och tala om invandringens problem och kostnader”. Frihetspartiets ordförande, Kalevi Helo:

Vi vill ha en mer restriktiv invandringspolitik än Sannfinländarna. Dessutom är vi ett islamkritiskt parti.

Avhoppare från Sannfinländarna grundade Förändring 2011-gruppen, som även den drivit en hårdare invandringslinje än Soini, och nu har alltså Förändring 2011 fått konkurrens av Frihetspartiet.

FAKTA – Frihetspartiets politiska program
• Kamp mot maktmissbruk
• Bort med politiska partier
• Direkt demokrati
• Bevara den nordiska välfärdsstaten
• Avskaffa monopol
• Övervakning av kapitalet
• Kamp mot korruption
• Bonus för arbetstagare
• Räntetak
• Stöd åt ekologisk närproduktion
• Mot kärnkraft
• Avskaffa den obligatoriska svenskan
• Lätta på upphovsrätten
• Satsning på vården
• Fokus på barns, familjers och mödrars väl
• Tvångsgymnastik i skolan
• Fler poliser i samhället
• Strängare straff
• Revidera historieskrivningen
• Byggförbud för moskéer och minareter
• Trygga de västerländska fri- och rättigheterna
• Höj uppskattningen för medborgarskap
• Städa undan tiggarna
• Bort med flyktingkvoter
• Minska utlandsbiståndet
• Öka den fria rörligheten (utom vid invandring)
• Arméns uppskattning ska höjas
• Mot NATO-medlemskap (men inte USA-fientligt)
• EU-kritiska
• Mot Turkiets EU-medlemskap (för många radikala muslimer)
• Mot Israels och Marockos EU-medlemskap

Källor: Hbl, Frihetspartiet, Förändring 2011.

En migga: ”Det sker en individuell bedömning av asylskälen”

Fler borde läsa vad miggorna berättar, och inte bara läsa utan också allvarligt begrunda deras berättelser. Här skriver en migga igen:

Det är klart att det har funnits – och ännu finns – anställda på Migrationsverket som inte alls borde finnas där. Personer som har en negativ syn på människor från andra kulturer. Det finns även offentliga biträden, som företräder de asylsökande, som har samma syn.

Vi ska, förutsättningslöst, bedöma dessa människors eventuella asyl- eller skyddsskäl  efter att de lämnat sitt hemland av någon anledning. Vi ska inte ha åsikter om deras religion eller politiska uppfattning. Om muslimer är förföljda i landet X och om kommunisterna riskerar dödsstraff i landet Y så måste det kvitta oss lika. Finns det dokumentation eller en trovärdig berättelse som backar upp det hela och det följer utlänningslagens kriterier så ska personen få asyl. Vi kan inte neka en person asyl p.g.a. våra personliga värderingar.

Mycket har skrivits om de ”kristna irakierna” och varför de inte kan få asyl allihopa enbart på grund av att de ju är kristna, precis som vi här i Sverige. Men, om någon journalist fortfarande skulle ha missat detta: Det sker en individuell bedömning av asylskälen, det är vad vi på Migrationsverket måste göra. Det räcker inte att personen i fråga är kristen, snäll, arbetsam, ej kommunist, sjuk etc.

© Denna blogg.

Apropå en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet

Skicka inte romer till Kosovo, skriver Robert Hårdh, chef, Civil Rights Defenders (fd Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter) på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 27 september och kräver

att Migrationsverket upphör med avvisningarna av romer till Kosovo och att regeringen tydligt driver denna linje inom EU.

Hans krav ter sig tämligen orimliga! Varför skulle Sverige och andra länder plötsligt överta försörjningsansvaret för  EU-medborgare eller andra medborgare i självständiga, icke-krigförande stater i Europa? Var finns de pengarna, de bostäderna, den acceptansen som gör det möjligt att öppna gränserna för alla de romer (och andra) som i så fall gärna väldigt snart hit?

Lite sans och balans, lite tankar som når längre än näsan räcker måste man kunna förvänta sig av någon som skriver om allvarliga och svåra frågor! Med Robert Hårdhs resonemang skulle man kunna ställa samma krav på Sverige att ta emot hundratals miljoner människor på jorden – inte bara romer! – som uppfyller just de kriterier som han nämner:

”…att de där riskerar att hamna i djup fattigdom och att utsättas för systematisk diskriminering.”

Det är osakligt och helt orimligt ”kräva” att Sveriges regering ska åsidosätta sin egen utlänningslag och öppna alla gränser för alla som uppfyller Robert Hårdhs kriterier. I varje fall utan att fråga folket först.

Robert Hårdh anger själv, i sin text, den enda rätta lösningen:

Civil Rights Defenders har genom sitt arbete skapat förutsättningar för en drägligare tillvaro. Genom rättshjälp har nästan alla invånare i Kolonia registrerats som medborgare och fått id-kort. För första gången i sitt liv har de nu rätt att rösta, deras barn kan gå i skolan, de har tillgång till sjukvård och de har rätt till samma bidrag som alla andra.

Hans organisation har bidragit på det rätta sättet, nämligen genom att hjälpa på plats! Det är så man måste fortsätta arbetet mot diskriminering av romer och andra: på plats i deras egen omgivning och miljö och på deras eget språk. Inte genom att flytta dem från sina hemländer till ett liv i utanförskap och i ofta livslång bidragsförsörjning bekostad av den redan starkt skattetyngda del av befolkningen som arbetar i Sverige, som inte längre är ett särskilt rikt ”välfärdsland”..

Jag sprider gärna länken till deras sajt alla mina bloggläsare och önskar Civil Rights Defenders lycka till med deras värdefulla och viktiga arbete på plats, men stöder inte deras krav på att man i Sverige ska ta ansvar för människor från andra länder som har det fattigt och svårt.

”SD ger tillfälle att välja rätt i rätten”

Här finns min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 27 september: SD ger tillfälle att välja rätt i rätten.

En migga: ”Ibland har vi inte fått några direktiv eller något stöd alls, utan har varit tvungna att uppfinna hjulet själva.”

En migga skriver, apropå inlägget Om boken Världsmästarna:

Jag ska skaffa boken, det blir nog intressant läsning. Avsnittet om ”De apatiska journalisterna”  låter lovande. Vi har ibland skämtat på verket om ”de apatiska handläggarna”. Det kan kanske tyckas vara cyniskt eftersom ingen av oss sondmatas etc, men under årens lopp så har vi haft skiftande ledningar och precis när vi blivit upplärda att göra en sak på ett visst sätt så kommer nya direktiv som säger att vi inte alls ska göra så. Utan på ett annat sätt. Risken finns att man till slut blir nästan apatisk.

Ibland har vi inte fått några direktiv eller något stöd alls, utan har varit tvungna att uppfinna hjulet själva. Och det har lett till rättsosäkerhet: det kan inte vara OK att jag sitter och skriver skriver avslag på en ansökan medan handläggaren mitt emot mig beviljar ansökan när det rör sig om två mycket snarlika ärenden, från samma land, med samma asylskäl och med samma bevisning.

Många av oss är, om inte apatiska, så åtminstone frustrerade. Hur än vi gör så blir det fel och vi tillskrivs egenskaper som att vi är ”dumma och onda” etc. ( Gellert Tamas m.fl.)

© Denna blogg!

Borttaget inlägg

På grund av oklarheter kring vem som har skrivit en text (påpekat av en alert bloggläsare), har jag tills vidare tagit bort ett inlägg med rubriken Vad betyder ordet ”demokrati” i Sverige idag? Uppenbart inte detsamma som i många andra länder.

Dagens språkliga märkligheter (en bråkdel av dem)

I en enda notis – Man dödad under stökig fredagsnatt – från TT, publicerad i Svenska Dagbladet den 26 september, vimlade det av märkliga språkliga konstruktioner:

”Lönehelg och milt väder bidrog till oron.”
På vilket sätt kan ”lönehelg” bidra till något?

”En man dog efter att troligen ha blivit knivskuren i Kallhäll.”
Blev han knivskuren eller inte? Blev han knivskuren i Kallhäll eller i magen?

”På Götgatan på Södermalm misshandlades en man i huvudet”.
Han sparkades väl – eller slogs – i huvudet?

”En gärningsman är gripen för modet”.
Hur vet man att det verkligen är ”en gärningsman” som är gripen, om han inte är dömd? ”En man är gripen för mordet” hade varit korrekt.

Längre fram i samma tidning, i en bröllopsannons kan man läsa:

”Vi tänkte bara berätta att vi vigde oss i kyrkan den…”
Suck. Prästen (eller någon annan) viger, brudparet gifter sig.

Svenska är landet Sveriges officiella språk sedan (äntligen) juli 2009. Man ska vårda sitt lands nationalspråk. Men det är kanske inte ”pk” i Sverige där den så utbredda låt-gå-mentaliteten innebär att ”alla måste få tala och skriva precis som de vill, annars kan de känna sig kränkta”.

I Finland är Sannfinländarna ett parti på samma villkor som andra

I Finland tar partiet Sannfinländarna ett rejält steg framåt och får nu ett väljarstöd på 12,5 procent, visar en ny opinionsmätning (24 september), som Taloustutkimus gjort för Yle.

Stödet för Sannfinländarna har ökat från 10,7 till 12,5 procent på bara en månad och har fördubblats på drygt ett halvt år.

Här är en intervju på svenska med partiledaren Timo Soini (kan ses till ca 21 oktober 2010).

Om boken Världsmästarna

Boken Världsmästarna är utgiven på Books on demand och presenteras bland annat så här:

Världsmästarna är en faktabaserad granskning av hur den mångkulturella politiken har förändrat Sverige. Det är den granskning som massmedia borde ha gjort men inte gör. Boken innehåller en obarmhärtig uppgörelse med den egna yrkesgruppen – författaren är journalist med lång erfarenhet av medievärlden. På grund av en krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver hon under pseudonym, Julia Caesar.

Som förra justitieministern i Norge, Anne Holt, sa i SVT-programmet Skavlan den 24 september (och som jag och många andra sagt länge), så är det mycket lågt i tak i Sverige, särskilt på alla områden som har med invandrare, invandring, asyl och asylinvandring att göra. Anne Holt menade att Sverige är som en tryckkokare där det blivit så starkt undertryck att det inte är konstigt att 330.000 svenskar röstat in Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Författaren till den här boken lägger, precis som jag, stor skuld för det uppkomna läget  på journalisterna. Jag lägger dessutom en mycket stor skuld också på de politiker som haft till uppgift att företräda folket…

Boken Världsmästarna har rubriker som:
• De apatiska journalisterna
• Snyftjournalistik
• Media skyddar brottslingar
• Journalisternas svek
• Tillåtna åsikter och otillåtna
• Qusay Husseins livvakt får PUT
• Saddam Husseins giftkemist får PUT
• Terrorbombare får fristad
• Judarna lämnar Malmö
• Förakt för folkopinionen
• Inlärd hjälplöshet belönas
• Ringde till sin fru för 93.306 kronor
etc, etc.

I ett kapitel som heter Om Hitler sökt asyl skriver författaren:

Om Tysklands nazistiske rikskansler Adolf Hitler (1889-1945) hade sökt sig till Sverige idag hade han sannolikt fått asyl. Utifrån den utlänningslag som beslutades av en enig riksdag 2005 hade han med största säkerhet ansetts ha skyddsbehov och fått permanent uppehållstillstånd, PUT. Eftersom hans möjligheter att få arbete antagligen hade varit begränsad hade han därtill fått bidragsförsörjning livet ut på svenska skattebetalares bekostnad. Det är exakt vad som sker i dagens Sverige med utländska krigsförbrytare.

Jag tänker inte recensera boken, jag har inte ens läst den än (439 sidor), bara börjat. Men jag tänker säga, att alla som står handfallna och undrar varför SD har skördat så stora politiska framgångar – d.v.s. alla som borde vara intresserade av att försöka förstå och inte ryggmärgsreflexmässigt fördöma sådant som de inte har kunskaper om – kanske borde läsa Världsmästarna med öppna ögon och med öppet sinne. Det ska i alla fall jag göra. Hur icke-pk den än är i den stora tryckkokaren Sverige.

Sierra Leone’s Refugee All Stars igen

Läs först det jag skrev om det här bandet, som bildades i ett flyktingläger under inbördeskriget i Sierra Leone, här på bloggen den 10 april 2007.

Jag har lyssnat på den första skivan massor av gånger och gillar särskilt. Nu har de kommit med en ny skiva och ur den har jag valt Goat Smoke Pipe. Skön musik från en grupp med en annorlunda bakgrund:

Här kan man se och höra mer med och om det här bandet.

Mejl från en bloggläsare

Antalet läsare av bloggen har ökat kraftigt och det kommer ganska många mejl från bloggläsare. Här är ett, som kom den 23 september:

Tack för din ork att upplysa, upplysa och åter upplysa oss! Läser med förundran i medierna om det katastrofala inflytandet SD kommer att få i politiken och nu senast i rättsskipandet. När sanningen är att många av de mandat de fått kommer att bli obesatta. De saknar folk, vilket jag applåderar. De fick mångas röster i ren protest mot att ingen ville lyssna.

Inte för att jag tror att de kommer att skapa mer än rubriker, som finländare är jag van att inte svälja allt i medierna utan kolla själv. Min uppfattning är att medierna ger dem onödigt mycket plats just nu. Men: stora rubriker säljer…

Inte alla ser det så. Vi som växte upp i Finland uppfostrades till kritiskt, eget tänkande. Ett ämne man helt skippat i den svenska skolan sedan tidigt 70-tal.

Jag har två unga vänner, båda aktiva inom Alliansen. Båda gråter av oro över SD.  ”Det kalla nya Sverige”. Båda är vana med en miljö med ”anpassade”, skötsamma, invandrare. Universitetet och politiken. Tyvärr sväljer de allt media väljer att vräka ut. Jag har bett dem båda att läsa hos dig, hoppas de gör det. För att lugna dem och öppna deras ögon. De har en viss påverkan och kommer att utöka den, inom sina partier. För dem är det extra viktigt att förstå den oro som så många känner och inte vifta bort det som extremism.

Med vänlig hälsning
”Laura”

© Denna blogg.

Finland: Kraftigt sänkt månadspeng åt unga asylsökande

I Finland ska unga asylsökande börja få endast fickpengar i stället för det höga beloppet 290 euro (ca 2.800 kronor) i månaden. Fickpengarna ska variera mellan 25 och 40 euro (240 – 385 kronor) beroende på personens ålder. Detta bland annat för att man misstänker att en del unga har skickat pengarna till sina föräldrar som är kvar i hemlandet. Inrikesministeriet bereder som bäst lagändringen.

I år, fram till den 31 augusti, har 2 700 asylsökande kommit till Finland. Av dem har knappt 200 angett att de är minderåriga. Flest minderåriga kommer från Somalia, Irak och Afghanistan.