Var tusende arbetande svensk jobbar i regeringskansliet!

Det här synnerligen tankeväckande och tänkvärda inlägget av Tommy Eriksson, Danderyd, publicerades på Dagens Nyheters insändarsida den 31 oktober. Är det här acceptabelt? Har svenska folket verkligen godkänt detta? Varför behöver lilla Sverige en sådan enorm apparat för att styra landet? Är det inte så, att mindre, mer slimmade organisationer och administrationer oftast fungerar bättre och smidigare (förutom att de förstås är mycket billigare)?

Klicka på texten för att läsa den!

Finland: KD-ordförande anser att Finland i första hand ska ta emot kristna asylsökande

Demokrati är inte att tycka rätt utan rätten att få tycka.
Richard Swartz

Det är skillnad på debatten och diskussionerna på asyl- och flyktingområdet i Finland och Sverige. Läs och begrunda!

Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen anser att Finland i första hand borde ta emot kristna flyktingar/asylsökande. Hon säger till Ylioppilaslehti (Studenttidningen) att Finland inte kan ta emot alla flyktingar och säger:

Ur integrationssynpunkt vore det klokt att välja sådana grupper som kulturellt och religiöst kan anpassa sig här.

Räsänen säger att kristna flyktingar snabbt integreras runt om i olika delar av Finland när de finner gemenskap i en församling:

Där tas de emot som förföljda kristna. När det gäller muslimer finns det större risk att de segregeras och tillsammans med diskriminering kan det leda till att de radikaliseras.

Finska luterska kyrkan tar avstånd från Päivi Räsänens tankar och vill ta emot flyktingar från alla trosriktningar. Det säger biskopen i Esbo, Mikko Heikka till Etelä-Suomen Sanomat. Kyrkan vill välja flyktingar efter skyddsbehov, inte vilken kyrka de tillhör, förklarar han.

Kulturminister Stefan Wallin och migrationsminister Astrid Thors, (båda SFP) är kritiska till KD-ordföranden Päivi Räsänens uttalanden om flyktingar, enligt Etelä-Suomen Sanomat. De tycker att Räsänens ord är obegripliga och obarmhärtiga. Ministrarna påminner om att Finlands lag förbjuder diskriminering på grund av religion. De anser också att Räsänen uppvisar en djup okunskap om både diskrimineringsförbudet och utlänningslagen.

Min kommentar:
Så här öppet och rakt kan man diskutera asyl- och flyktingfrågor i Finland. Ingen behöver gömma sig bakom konstiga floskler och triggerord eller anklaga någon annan för ”rasism” och främlingsfientlighet”. Alla har rätt att framföra sina åsikter i enlighet med åsikts- och yttrandefrihetslagen. Också på detta område, som på så många andra, har Sverige ett och annat att lära sig av Finland. Det gäller att betänka det som journalisten och författaren Richard Swartz så oerhört bra komprimerar i början av inlägget, och som till 100 % sammanfattar vad jag alltid har tyckt och tycker:

Demokrati är inte att tycka rätt utan rätten att få tycka.

© Denna blogg.

Migrationsministern har rätt

Migrationsminister Tobias Billström skriver i en artikel – Jag ska inte in i asylprocessen – i Svenska Dagbladet:

Grekland har omfattande problem med sitt asylmottagande. Sverige och EU är berett att bidra med hjälp. Men för detta krävs att den grekiska regeringen själv initierar ett arbete och till att börja med specificerar vad det är man vill ha hjälp med.

Tobias Billström är nog den migrationsminister (tidigare benämning var invandringsminister) som är mest kunnig på området och som klarast och tydligast står för vad som gäller i lagar och konventioner som reglerar invandringen – och då särskilt den alltid så omdebatterade asylinvandringen – till Sverige. Han har också infört möjligheten att arbetskraftsinvandra, en rätt som inte fanns på mer än 30 år innan den nu lagstadgades igen i december 2008.

Tyvärr får migrationsministern ständigt tampas med människor som vägrar inse och ta till sig hur beslutsordningen ser ut på asylinvandringsområdet. Det är människor som absolut bör känna till att migrationsministern inte kan lägga sig i och ändra lagtillämpningar och praxis som gjorts och skapats i den rättsliga ordning som stadfästs demokratiskt av Sveriges riksdag, men som ändå envisas med att beskylla ministern när saker och ting inte ser ut och görs som de tycker. Tobias Billström skriver:

Många verkar dock fortfarande tro att regeringen kan gå in och tolka lagen och bestämma vem som ska få stanna och vem måste återvända. Det enda sättet för mig att säga att asylsökande inte ska överföras till Grekland enligt Dublinförordningen är att skrota ordningen med migrationsdomstolarna och sätta tillbaka politikerna vid beslutsbordet.

Det var ju just den gamla ordningen som vi var så många som kritiserade för 10, 12 år sedan, när vi krävde att Utlänningsnämnden skulle läggas ner och att ett domstolsförfarande i stället skulle skapas! Och alla vet väl – eller borde åtminstone veta – att Sverige inte har ministerstyre, så varför man hela tiden angriper migrationsministern om än det ena, än det andra som inte alls ligger på hans bord, är svårt att begripa.

Tobias Billström slutar sin text med följande tänkvärda ord:

Det skulle ibland kanske framstå som lätt att bevilja alla personer från ett visst land uppehållstillstånd för att undvika kritik i medierna samtidigt som det vore lätt att neka samtliga från ett annat land av budgetskäl. Det är betydligt mer rättssäkert att var och en som söker asyl i Sverige har möjlighet att med hjälp av ett ombud lägga fram sin sak inför en domstol.

Det är verkligen inte så att en så viktig fråga som asylförfarandet ska avgöras med hänsyn till vad som tillfredsställer medierna! Och Sverige är heller inte ett så rikt land att budgeten är något man helt kan strunta i. Någon (skattebetalarna) ska betala. Ingen vettig människa kan väl heller tycka att Sverige ska ha ett ännu ”slöare” asylförfarande än det som finns idag?! Uppemot 96% av dem som söker asyl styrker varken identitet eller nationalitet genom id-handlingar. Endast ca 5 – 7 % av alla som söker asyl anses ha flyktingskäl och många har inga skyddsskäl alls utan vill komma till Sverige av andra orsaker. Det är inte rimligt att befolkningen ska försörja massor av människor som inte har sådana behov av skydd som anges i landets utlänningslag.

Det är bra och viktigt att migrationsministern lyssnar på enskilda och organisationer som kan ge honom ytterligare kunskap och vetskap om olika aspekter på asylinvandringen och asylprocessen. Han ska vara välinformerad och ha tillgång till så mycket fakta som möjligt eftersom han och riksdagen stiftar de lagar som ska gälla på området. Men han kan givetvis inte ändra i lagstiftningen titt som tätt för att tillfredsställa vare sig enskilda, organisationer eller – allra minst – media, lagen måste vara förutsägbar och stabil och inte ständigt förändras.

Foto: Pawel Flato

Min kolumn handlade inte om SMT utan om SVT

Läs först min kolumn i Svenska Dagbladet den 25 oktober: SVT struntar både i lag och tillstånd. Läs sedan även mitt blogginlägg med rubriken Ingen skugga över översättarna.

Min kolumn i Svenska Dagbladet handlade alltså inte om Svensk Medietext (SMT) utan om Sveriges Television (SVT). Ändå har SMT av någon anledning – det fanns inga felaktigheter i min kolumn! – sett sig nödsakade att skriva ett litet inlägg som kommentar till min text: Anklaga inte Svensk Medietexts personal.

Det är lite obehagligt att läsa hur SMT glider på sanningen och talar om att jag beskyller deras medarbetare för att helt sakna kunskap i översättning, när vad det egentligen handlar om är att SMT inte fullföljt sin överenskommelse med SVT om att tillhandahålla kompetent och för ändamålet utbildad personal. SMT bidrar här själva till att liksom skyffla över skulden på medarbetarna, de tar inte sitt ansvar som arbetsgivare och avtalspart med SVT.

När SMT skriver att ”Personerna ifråga har självklart erforderlig språklig utbildning liksom kunskaper i och erfarenhet av översättning” så är det inte sant. Det kan också var och en se, som tittar på Uutiset de dagar då dessa personer medverkar vid översättningen. Utan sina finsköversättande kolleger, som de arbetar parallellt med och som är mycket välutbildade översättare med stor kompetens och kunskap också i svenska, skulle sändningarna se ännu värre ut än de nu gör. Att det är oacceptabelt många fel och även föreligger okunskap när det gäller terminologi, samhällsfenomen och politik etc (kunskaper som alltid har varit absoluta krav att översättarna ska ha), har ju också framförts till både SVT och SMT av personer som haft i uppgift att granska  kvaliteten på de texter de icke översättarutbildade SMT-personerna producerat. Det är sanningen och ingenting annat än sanningen. Sedan kan SMT komma med hur många ”klargöranden” de vill.

Innan jag drar streck i frågan för den här gången, så vill jag påminna om vad min kolumn handlade om, vilket man också inser när man läser den. Nämligen att SVT har försvenskat och splittrat Finska redaktionen och accepterat försämrad kvalitet och ett enormt tapp av tittare när det gäller det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset. Det var det min kolumn i SvD handlade om, inte om SMT.

Till slut upprepar jag min förhoppning om att någon utomstående och objektiv part (om det finns någon sådan) granskar SVT:s verksamhet ordentligt – bemanningshysterin, hanteringen av människor som arbetat där länge – en del 11, 12 år – utan att få fasta anställningar trots att de bevisligen hela tiden behövts, slöseriet med licenspengar som går till vinstdrivande verksamhet utanför SVT istället för till verksamhet inom bolaget etc, etc, etc. Det ser jag fram emot och det torde vara oundvikligt att någon form av granskning genomförs eftersom man knappast kan blunda längre för all kritik som framförts. Läs också ”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning.

Jag är stolt över mina landsmän!

Läs först Finland: Avhoppad iransk diplomat och hans familj har beviljats asyl i Finland.

Här är en del av kommentarerna hos Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat (översatta till svenska) gällande beslutet om att bevilja Hossein Alizadeh och hans familj asyl i Finland.

Jag är stolt över att mina landsmän har förstått vad asyl är och att de står upp för rätten till asyl! Det fanns förstås en del som var negativa, det gör det alltid. Och en del som framförde diverse konspirationsteorier. Men en överväldigande majoritet som skrivit kommentarer var alltså positiva, och jag har här valt att enbart publicera finländarnas positiva uttalanden:

En äkta asylsökande fruktar för sin hälsa och sitt liv under sitt hemlands diktator, på grund av sina åsikter. Alizadeh uppfyller kraven till 100 %. Välkommen!

Det var bra och rättvist att iraniern fick politisk asyl.

Detta är vad asyl är ämnat för. Personer som högst personligen är utsatta för förföljelse. Det må vara hur synd som helt om en egyptisk eller rysk mormor, men asyl har de inte rätt till. Och Finland har inte heller någon skyldighet att ta hand om utländska medborgare.

Bra gjort att ge den svinaktiga regimen i Iran en knäpp på trynet!

Ett mycket bra och helt rätt beslut. Detta fall är just sådant som vårt asylsystem från början har skapats för. Man kan inte säga ett enda ont ord om detta fall.

Jag är glad över att en modig och framgångsrik man med familj får en fristad i vårt land!

Som omväxling ett sådant asylbeslut som nog duger också åt de mest trångsynta kritikerna av invandringspolitiken. Här behövs verkligen en fristad/asyl och ansökan har gjorts i den anda som ursprungligen har avsetts.

Toppen Finland! Rätt beslut och snabbt handlat! Välkommen till Finland, familjen Alizadeh!

Nu kan vi alla med gott samvete känna att vi har ett hederligt land. Vår politik har mognat.

Det här är ett utmärkt exempel på en äkta asylsökande, för vilken hela systemet har skapats. I hela min ganska njugga vän- och bekantskapskrets finns ingen enda som motsätter sig att politiska flyktingar som Alizadeh ges en fristad hos oss.

För en gångs skull rätt beslut. Jättebra, Finland!

Den gröna oppositionen i Iran är så omfattande att det inte är mer än en tidsfråga innan den nuvarande regimen faller. Därför är Finlands beslut ytterst viktigt och välkommet. Om diplomaten hade tvingats tillbaka till Iran hade det blivit ödesdigert för honom.

Rätt handlat, Finland! Tack!

Finland: Migrationsverket vill utreda medborgarskapstest

Enligt Migrationsverkets överdirektör Jorma Vuorio är frågan om medborgarskapstest nu aktuell i och med att lagförslaget om främjande av invandrares integration behandlas av riksdagen. Enligt honom kan medborgarskapstestet kombineras med ett obligatoriskt språkprov. Testet skulle ge information om hur väl integrationen lyckats.

Bland annat Lettland, Nederländerna och Danmark tillämpar medborgarskapstest. I dem testas bland annat kunskaper om landets kultur, historia och hur samhället fungerar.

Redan idag måste man i Finland behärska landets språk, man får inte ha begått något brott, man måste försörja sig själv och bevisa att man gör det, och inte ha underhållsskulder för att man ska ha möjlighet att förvärva finskt medborgarskap.

Så här formuleras kraven för finskt medborgarskap idag:

En utlänning vars identitet har blivit tillförlitligt utredd kan på ansökan få finskt medborgarskap, om han eller hon

• har fyllt 18 år eller före det ingått äktenskap,
• har varit bosatt i Finland tillräckligt länge innan ansökan gjordes,
• inte har gjort sig skyldig till någon straffbar handling eller meddelats besöksförbud,
• inte har försummat underhållsskyldighet eller offentligrättslig betalningsskyldighet,
• tillförlitligt kan redogöra för sin försörjning, och
• har nöjaktiga kunskaper i finska eller svenska språket eller motsvarande kunskaper i finskt teckenspråk.

Finskt medborgarskap på ansökan beviljas efter prövning. Medborgarskap kan beviljas även om alla förutsättningar inte är uppfyllda. Å andra sidan kan ansökan avslås, även om alla de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Källa: TS

Finland: Avhoppad iransk diplomat och hans familj har beviljats asyl i Finland

Den avhoppade iranske diplomaten Hossein Alizadeh och hans familj har beviljats asyl i Finland. Alizadeh sökte asyl i september, av politiska skäl. Han säger sig vara lättad och tacksam över asylbeslutet. Enligt honom visar beslutet att finska myndigheter förstår vad som pågår i Iran. Ännu för en månad sedan tvekade Alizadeh gällande asyl i Finland. Han sade sig fundera på att söka asyl i något land där det eventuellt kunde vara tryggare.

Alizadeh var andreman vid Irans ambassad i Finland och lämnade sin post i september i protest mot den politik som regimen i Iran för.  Nu ska han koncentrera sig på att motarbeta Irans regim.

Källa: Yle.

En migga: ”Numera har man inte heller egna barn, men adoptivbarn har man ofta. Kanske p.g.a. att vi ändå gör DNA-tester ibland, när det gäller de identitetslösas lika identitetslösa anhöriga.”

En migga beskriver en del av verkligheten i asylhanteringen:

Det finns ingen arbetskraftsinvandring från Somalia eller Eritrea eller Afghanistan. De som kommer därifrån söker asyl. Nästan alla som påstår att de kommer från Somalia får asyl. Vi får inte göra språkanalyser eller gräva för djupt i deras ärenden eftersom beslut måste fattas inom tre månader. Detsamma gäller Eritrea.

”Hej, jag kommer från Eritrea och jag  lämnade landet illegalt!” Det räcker för Migrationsverket. Id-handlingar behöver man inte ha.

Numera har man inte heller egna barn, men adoptivbarn har man ofta. Kanske p.g.a. att vi ändå gör DNA-tester ibland, när det gäller de identitetslösas lika identitetslösa anhöriga.

Vuxna afghaner kommer hit på anknytning till sitt barn som försvann, det s.k. ensamkommande barnet. Ofta försvann det stackars barnet under flykten och alla andra åkte till Iran medan den äldsta pojken, som var 17 år gammal, var bara plöstligt försvunnen. Man trodde att han var död. Vilken tur det ändå var att han kommit till Sverige och sedan lyckades få kontakt sina föräldrar och syskon bara några veckor efter att PUT beviljats!

© Denna blogg.

Finland: Ingen ”mormorsparagraf” i utlänningslagen

Migrationspolitiska ministergruppen har bestämt att man inte verkställer en ändring av lagen när det gäller villkoren för uppehållstillstånd för annan anhörig.

Att ändra tolkningen av den nuvarande lagen är inte möjligt, det skulle ha krävt en lagändring, säger migrationsminister Astrid Thors. Om den ändringen blivit av hade det inneburit att uppehållstillstånd oftare än i dag hade kunnat beviljas till en myndig finsk medborgares förälder.

Det var fruktan för en explosionsartad ökning av ansökningar som stoppade ändringen. Både Centern och Samlingspartiet ställde sig negativa till den.

Bakgrunden till den här diskussionen är, att det började ställas krav på en reform i somras när två äldre kvinnor, från Ryssland och Egypten, inte beviljades uppehållstillstånd i Finland, trots att deras barn är finska medborgare.

Källor: Hbl. Yle, HS.

Ingen skugga över översättarna!

På förekommen anledning: Det pågår diskussioner bland Svensk Medietexts (SMT) översättare (tyvärr underblåsta av dess vd), som visar att man har missuppfattat min kolumn i Svenska Dagbladet den 25 oktober. Den handlade helt och hållet om SVT och dess tillkortakommanden visavi den finskspråkiga minoritetsspråksredaktionen.

Den enda meningen där det fanns viss indirekt kritik kring SMT och översättare lyder:

Från SMT skickas nu en del personer till Uutiset, som helt saknar utbildning och kunskap i översättning.

Den kritiken är ett faktum som inte går att bortse ifrån.

För att det ska vara tydligt och, förhoppningsvis, helt klart för alla:
Översättarna, de flesta tidigare SVT-anställda eller frilansar direkt för SVT men borttvingade därifrån dels 2006; dels i början av 2010, är ypperliga översättare! Det är till största delen personer som har kunskaper och förmågor som väl tillfredsställer alla krav på språklig riktighet, allmänbildning och överhuvudtaget gediget kunnande.

Att SVT gjorde sig av med dem (de allra flesta år 2006), var ett av många oekonomiska och rent dumma drag från SVT:s sida, och ingen skugga ska falla på dessa människor. De hade i det läget inte något annat val än att bilda ett eget bolag och s.a.s. sälja sig tillbaka till SVT via sitt bolag, där de redan arbetat i åratal, ibland decennier.

Kritiken i min kolumn riktar sig till 100 % mot SVT och till 0 % mot översättarna som arbetar för eller anlitas av SMT! Kritik riktas mot att SVT accepterat en sänkt kvalitet när det gäller upphandlingen av översättare till Uutiset – och detta är alltså ett ovedersägligt faktum – nämligen personer som saknar översättarutbildning och kunskap i översättning av vare sig tv-program eller betydligt mer krävande nyhetsöversättning. Att det förhåller sig just så är också ett ovedersägligt och bevisligt faktum.

SMT har, i just detta fall, inte kunnat uppfylla avtalet med SVT, och inte kunnat leverera det som överenskommits mellan SVT och SMT och som även angivits i den annons där SMT sökte översättare. Och det drabbar främst nyhetsprogrammet Uutiset.

Än en gång: Översättarna som anlitas av SMT är kompetenta och kunniga med en stor yrkesstolthet. Ingen, absolut ingen, skugga faller över dem!

I övrigt: kritiken i min kolumn fokuserade dessutom inte alls i första hand på just översättningen av Uutiset, utan på hur SVT hanterat en minoritetsspråksredaktion med splittring, försvenskning och sänkt kvalitet till följd. Måtte någon med makt och ansvar om möjligt försöka rätta till allt det som SVT gjort fel och lyckats slå sönder! Eller, om det inte går, lägga ner programmet, vilket ändå torde bli en naturlig följd efter de dåliga beslut man tagit som gjort att programmet mist 66 % av sina tittare på fem år. Även om det är det sista man skulle önska, så hellre det än att fortsätta med en söndrad och kvalitetssänkt – och för licensbetalarna mycket dyr – verksamhet.

En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”

En migga har skickat vad han/hon kallar ” följande lilla observation efter dels budgetdebatten och dels andra uttalanden av Allianspolitiker på sistone”:

Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder

Just nu verkar Alliansen, som kramar rödgröna för att markera avstånd från SD, vara på full reträtt från sin arbetslinje…

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

En folkpartistisk ledamot jämför Sverige med anglosaxsiska länder, på temat fördelar med invandring. Det är en ren förolämpning mot anglosaxsiska länder att jämföra dessa med Sverige – de länderna har alltid upprätthållit en renodlad arbets- och försörjningslinje. Storbritannien exempelvis har, jämfört med Sverige bara, något fler beviljade uppehållstillstånd per år för asylspåret, men det kanske är en nyhet att Storbritannien har drygt 60 miljoner invånare?

Det svenska asylspåret hyllas som ett resurstillskott i personalförsörjningen – trots att (läs gärna Migrationsverkets egen statistik över beviljade tillstånd för arbete under 2009 och detta år) det bara rör sig om att endast 3 % av beviljade tillstånd för arbete under 2009 och hittills under 2010 gick till asylsökande med lagakraftvunna beslut.

Så jag ser fram emot att den stora strömmen av asylsökande romer från Serbien och andra delar på Balkan håller i sig över vintern. Den bör vara så stor att inte ens den som med våld försöker stoppa sitt eget huvud i sanden ska kunna lyckas med detta. Tack vare att Frankrikes president Sarkozy hade modet att sätta tummen mitt i ögat på en liten sak som skulle sopas under mattan, dvs att romernas situation inte ska gå på export mellan EU-länder, så vet vi nu genom alla tidningsreportage och tv-inslag att de romer som uppnått fullgången grundskoleutbildning är ett procenttal som kan räknas på ena handens fingrar. Ergo kräver de långvarig utbildning för att bli ett bidrag i ett tjänsteproducerande IT-land som Sverige. Eller ska politiker ändra sig även här? Ska myten om den taxikörande hjärnkirurgen fortsätta att odlas? Kommer vi snart att få läsa om hur gruppen romer innehåller ett stort antal akademiker och yrkesutbildade?

© Denna blogg.

Nu väller vittnesmålen om betong-SVT in

Först: Jag beklagar starkt att SVT:s ledning och mellanchefer inte lyssnat, läst och tagit till sig den starka kritik mot deras agerande som under lång tid (på Finska redaktionen minst sedan ca 1,5-2 år tillbaka) framförts, bl.a. genom det öppna brev som namnkunniga SVT-medarbetare som Bo Inge Andersson, Anna Hedenmo och Karin Hübinette framfört. Och att de inte alls brytt sig om den kritik som riktats mot sönderslagningen och försvenskningen av verksamheten, och inte heller de förslag till bra lösningar som både reportrarna och översättarna på Finska redaktionen kommit med, otaliga gånger. Dokumentationen finns kvar, och de svar som getts från s.k. ansvariga är iskalla maktdemonstrationer, totalt okänsliga, som visar att de (uttryckligen har Eva Hamilton, vd för SVT, nämnts som den som till vilket pris som helst kommer att driva igenom sina förändringar) har bestämt sig för att ”så här ska det vara, och då blir det så här”.  Översättarna kämpade i tre månader emot det de visste skulle bli förödande för nyhetsprogrammet Uutiset – och nu visar sig också ha blivit det – sedan föll bilan och den välfungerande enheten splittrades. Ett antal översättare tvingades då (för sin försörjnings skull) att övergå till Svensk Medietext, ägt och drivet av f.d.  SVT-medarbetare som också, för ca fyra år sedan, tvingats sluta på SVT.

Efter min kolumn i Svenska Dagbladet om hur illa SVT hanterat Finska redaktionen och Uutiset – och om SVT:s bemanningsbyråhysteri som gör allting mycket dyrare och instabilare och ofta sämre –  och min bloggning den 25 oktober, väller nu vittnesmålen från nuvarande och f.d. SVT-medarbetare in. Det är som om dammluckor öppnats, och den ena absurdare och värre berättelsen än den andra forsar in i min mejlbox. Alla som har något att berätta och vill göra det via den här bloggen garanteras absolut anonymitet, så det är bara att skriva! Jag ska samla vittnesmålen i ett separat dokument och lägga ut det, så småningom, så skriv, ni som vill att sanningar och fakta ska komma ut utanför de grå betongväggarna på Gärdet. Här ett kort utdrag ur ett av mejlen:

Det var intressant att läsa om SVT. Jag känner igen det du skriver om. Mot slutet hade vi en chef som var en f d fackpamp vars enda talang var att förhandla – d.v.s. sitta i sammanträde. Vi hade mängder av sammanträden hela tiden. Om man hade en idé om något fick man bilda en arbetsgrupp (= sammanträda).

Jag hade ansvar för tre program men hamnade i alla sorters onödiga sammanträden. Sista droppen kom när jag sade att jag inte kunde komma till en serie sammanträden för att jag hade ett program att göra följande vecka. Jag fick då höra att sammanträden var viktiga – han skulle ta in någon frilans som kunde göra mina program istället. Med andra ord kunde vem som helst göra program – professionell journalistik behövdes inte. Det var då jag sa upp mig.

© denna blogg.

Katastrofal Uutiset-sändning och katastrofalt dålig text från den svenska chefen för Finska redaktionen!

Uutiset-sändningen i SVT2 måndagen den 25 oktober var den mest katastrofala jag sett under 14 år – och det är ingen överdrift. Det har hänt en gång som jag kan minnas, att ingen sändning alls gick ut på grund av att en annan redaktion lagt beslag på Uutisets utsändningskanal, men en sändning som den idag har aldrig skådats.

Först kom fem långa minuter med en tom ruta förutom texten ”Tillfälligt avbrott”. Mitt i avbrottet flimrade  Thomas Östros förbi; han pratade på och såg ut som en fisk eftersom det saknades både ljud och text. Sedan såg man den stackars nyhetsuppläsaren, som inte hade någon text i sin prompter och vars inslag gick ut utan ljud och text, men all heder åt Emma Eirto som kämpade på så gott det gick och gjorde det bästa av en totalt hopplös situation! Sedan följde nya inslag utan ljud och text, och mitt i allt hördes nyhetsuppläsaren som inte visste att hennes ljud gick ut i etern. En enda förvirring alltihop. Tänk om det varit Rapport…

Läs här den svenska chefens för Finska redaktionen, Anja Hildén, i en hast hoprafsade text med anledning av min kolumn i Svenska Dagbladet, direkt på Uutisets sajt. Redaktionschefens svar på kolumnen i SvD 25.10 2010 ifall den av någon anledning skulle tas bort från SVT:s sajt.

Lägg märke till att allt är en enda textmassa, det finns inga stycken alls och lägg även märke till de många språkfelen och slarvet i texten! Det visar tydligt hur oviktigt man på SVT tycker att det som kommer från Finska redaktionen är. Inte ens mitt namn har Anja Hildén klarat att skriva rätt trots att jag arbetat där i 14 år: jag heter inte ”Wagner”, jag heter ”Wager”…

Jag ska här kommentera några av Anja Hildéns uttalanden/påståenden i hennes text. OBS! Stav- och korrfelen är kvar, exakt som de ser ut i texten.

AH: Det finns få korrekta uppgifter i den kolum som Finska redaktionens f.d översättare Merit Wagner skrev i måndagens SvD.

MW: Osant påstående, alla uppgifter är korrekta och kan antingen verifieras skriftligt eller bekräftas av personer som varit närvarande. Men Anja Hildén är välkommen att precisera sin anklagelse, det brukar man göra om man är seriös.

AH: Hon var och är uppenbarligen starkt övertygad om att det innebär en försämring, för henne personligen och för redaktionen.

MW: Anja Hildén har aldrig visat något intresse för översätteriet. Hon kan knappast veta vad jag var övertygad eller inte övertygad om, ”personligen”. Att jag var – och är – starkt övertygad om att kvaliteten skulle försämras när man slog sönder och fördyrade en väl fungerande verksamhet kraftigt, stämmer.

AH: Den oerhörda kvalitetsförsämring som Merit Wagner ser måste sålunda falla på att vi just nu skolar in ersättare för henne själv.

MW: Ett billigt, lågt knep som dessutom är osant, men som främst är pinsamt för en chef på SVT att ta till. Inte för att det förvånar, den korrespondens som finns med henne och andra chefer på SVT visar att det är illa ställt med både kunskaper, vilja, sunt förnuft och sanningsenlighet. Anja Hildén lägger ord i min mun som inte uttalats, och det är illa! Det som jag har skrivit om kvaliteten är följande – och det är sant:

Kvaliteten på sändningarna med sändningsproducenter och reportrar som helt eller delvis saknade kunskaper i finska blev därefter.
och
SVT:s ledning har på alla områden valt att för licenspengar köpa in sämre kvalitet till högre pris hellre än bättre kvalitet till lägre pris.

Att Anja Hildén icke sanningsenligt påstår att jag talat om ”den oerhörda kvalitetsförsämringen” är oförskämt, men också en del av hur SVT vinklar och vrider på sanningen och trampar på sina medarbetare och – i detta fall – tidigare medarbetare! Dessutom är meningen svårbegriplig: ”Den oerhörda kvalitetsförsämring som Merit Wagner ser måste sålunda falla på att vi just nu skolar in ersättare för henne själv.” Vad är det som ska falla på mig?

AH: ”…och det fina med public service är ju att allt inte behöver räknas i tittarsiffror heller…

MW: Ska man skratta eller gråta åt ovanstående? Är hon seriös när hon skriver så här?

AH: Kort sagt: vi är inte nedläggningshotade. Och vi är stolta över det vi gör, och det kommer att bli ännu bättre längs med vägen.

MW: Klart besked till sverigefinnarna och andra tittare – även om programmet blir ännu sämre kvalitetsmässigt än idag så kommer det att vara kvar. Grattis! Att Anja Hildén i ett kollektivt ”vi” är stolt/a över vad hon/”vi” gör visar bara hur lågt ställda kraven är numera. Men har hon inte själv faktiskt sagt att hon tycker att Uutiset är ett dåligt program?

Den övriga texten är det vanliga snömoset som upptar många rader och ser ut som text, men som inte betyder någonting alls. Det vet alla medarbetare – fast anställda som de som tvingats till bemanningsbyråer – att SVT bluddrar på. Och att ordflödena ofta inte är mer än tunn fernissa bakom vilken en helt annan verklighet döljer sig.

Läs här Karin Hübinettes, Anna Hedenmos, Bo Inge Anderssons m.fl. öppna brev till SVT:s ledning: klart och koncist. Läs sedan, lite längre ner i dokumentet ordflödet från Eva Hamilton och andra chefer. Och döm och bedöm själva vilka ni litar på och vilka ni inte litar på… I dokumentet finns också förtvivlade röster från utsparkade, långtida medarbetare, som tvingas komma tillbaka till total ovisshet och oschysst bemötande, via bemanningsbyråer.

Hoppas att man hos dem som har ansvar för Public Service inser att det måste göras en objektiv och fristående granskning av hur SVT hanterat Finska redaktionen men givetvis också hur bolaget i övrigt skött sina åtaganden och hanterat licenspengarna. Det behövs verkligen att någon granskar granskaren!

© denna blogg.

Finland: ”Ruotsin yleisradio polkee suomenkielisten oikeuksia”

Ruotsin yleisradio polkee suomenkielisten oikeuksia (”Sveriges Television trampar på de finskspråkigas rättigheter”), är rubriken på en artikel i den stora kvällstidningen Iltalehti, som hänvisar till min kolumn i Svenska Dagbladet den 25 oktober. Läs också inlägget nedan!

Med tanke på en del synnerligen okunniga kommentarer (många kunniga finns förstås också!) i samband med kolumnen, kan det vara på sin plats att än en gång påpeka att:

Sverigefinnarna har status som nationell minoritet och särskilda lagar och regler gäller för dem liksom för de övriga fyra nationella minoriteterna som talar jiddisch, samiska, meänkieli och romani chib. de har funnits i Sverige under mycket lång tid och har därför ansetts uppfylla de kriterier som finns angivna för just nationell minoritetsstatus och som även gäller andra minoriteter inom EU. Att många talar t.ex. arabiska eller något annat språk i Sverige är inte detsamma som att de har rätt till de särskilda hänsyn som de nationella minoriteterna har.

På regeringens hemsida finns mängder av information – läs här och här – för den som vill veta mer om Sveriges nationella minoriteter.

Och här är ett sammandrag på finska, eli siis tässä on kooste hallituksen vähemmistöpolitiikasta: Kansalliset vähemmistöt ja vähemmistökielet.

SVT har splittrat och försvenskat Finska redaktionen och sänkt kraven på medarbetarna

Läs först min kolumn med rubriken SVT struntar både i lag och tillstånd på Svenska Dagbladets ledarsida den 25 oktober.

Här är först ett citat av programdirektören Annie Wegelius i SVT:s tidning Vi på TV nr 15 2010:

Vi är för demokrati, vi är ett humanistiskt företag, vi tror på alla människors lika värde.

Sedan ett citat ut Vi på TV nr 14 2010:

Indelningen i minoritet och majoritet riskerar att bli en definition av vilka som är med och vilka som står utanför.

Så säger Birgitta Laszlo, utredare av SVT:s minoritetsutbud (en utredning som pågått länge och kostat rejält med tid, pengar och papper). Här står fördomarna i full blom! Den svenska okunskapen och oförmågan att förstå och sätta sig in i vad det vill säga att vara en minoritet är stor – och nu tänker jag särskilt på sverigefinländarna som enligt lag är en nationell minoritet i Sverige och dessutom den allra största. Genom utredaren av SVT:s minoritetsutbud blir det mycket tydlig i detta aningslösa uttalande.

En svensk – i detta fall Birgitta Laszlo – förstår inte att de som tillhör den nationella minoriteten finländare i Sverige inte känner att de står utanför! Varför skulle de göra det, sverigefinnar har funnits i Sverige i hundratals år! De kanske upplever att de står bredvid men knappast utanför, för att de just är en nationell minoritet och för att de har andra erfarenheter, både språkliga och kulturella, än de infödda svenskarna. Sverigefinnarna är både ”inne” och ”med”, samtidigt. Och som nationell minoritet har de laglig rätt att bevara sitt språk och sin särart. Men ur det svenska storhets- och egoperspektivet ses de, som inte är strömlinjeformat svenska, som ”sämre” i jämförelse just med de äkta och bättre svenskarna och därmed måste de givetvis, helt självklart i analogi med den synen, ”stå utanför”.

Och vidare, i analogi med den nedvärderande attityd som ofta – medvetet eller omedvetet – finns hos majoritetsbefolkningen, tar svenskarna på SVT nästan helt över och sätter sin finare svenska prägel på den finskspråkiga redaktionen. Svenskarna inför  – förutom en enspråkigt svensk chef! – sitt språk, sina metoder, sin kultur, sina åsikter och sin syn på saker och ting på den finskspråkiga minoritetsredaktionen! Och splittrar verksamheten och inlemmar den i de svenska systemen, vilket torde leda till att den finska särarten urvattnas och försvinner. Det blir särskilt tydligt när det gäller nyhetsprogrammet Uutiset – vilket jag skriver om i kolumnen i Svenska Dagbladet – där det mesta redan försvenskats och kvalitetskraven på alla delar av programmet sänkts på ett sätt som man aldrig i sin vildaste fantasi kunde tro skulle ske bara för tre, fyra år sedan!

Det ”finska” är sämre, det är rentav ”dåligt”, vilket uttalats av chefspersoner på SVT, som visat att de med sitt överhetsperspektiv tycks anse att ”de där alldeles för annorlunda finnarna ska inte få tala finska och behålla sin särart och sköta sin egen verksamhet utan där måste vi, som kan och vet allt bättre, gripa in och lägga om så att det blir mer ”svenskt”, eftersom det svenska ska vara alltings norm. Och så låtsas vi att det är en finsk redaktion!”

SVT:s åratal långa minoritetsutredningar, deras ångvältstaktik när det gäller att sparka folk och splittra välfungerande enheter är katastrofal. För svenskarna som måste arbeta där – läs texten  SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka – och alldeles särskilt för den lilla redaktionen som helt körts över av oförstående personer som inte begriper vad nationell särart är eller att när man har en annan kultur och tillhör en annan språkgrupp, så blir också berättandet och rapporteringen annorlunda än på svenska.

Parallellt som minoritetsutredningen hålls i gång som någon sorts skenmanöver, så sker en massa förändringar (de allra flesta till det sämre) i verkligheten. Helt oberoende av vad utredningen ens kommer fram till någon gång i framtiden, efter ytterligare något hundratal möten.

Ruosut, jos olette huolissanne – jota teidän kannattaa olla – niin antakaa mielipiteenne kuulua ja protestoikaa! Kohta voi olla myöhäistä! Mutta muistakaa, että moni joka on SVT:ssä töissä pelkää eikä uskalla sanoa totuus. Totuudenkertominen voi johtaa potkuihin.

Och, till slut: SVT granskar och avslöjar oegentligheter och tveksamheter hos företag  och organisationer; i riksdag, regering och kommuner. Men SVT granskar inte sin egen verksamhet. För, som framgår av citaten i bloggningen SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka så är de reportrarna, särskilt de som hyrs in via bemanningsföretag, rädda eftersom de med fog befarar att det kommer att leda till att de blir ”svartlistade”, d.v.s. inte kommer att anlitas mer av SVT, som är en jättestor arbetsgivare. Därför måste Riksrevisionen eller en arbetsgrupp tillsatt av  kulturdepartementet granska bolaget, annars blir den aldrig gjord och SVT kan fortsätta att storhetsvansinnigt köra på som dess ledning vill, utan att bry sig om och utan att lyssna på vare sig medarbetarna eller deras fackliga representanter.

Finland: En del av Sannfinländarna går till val på starkt invandringskritiskt program

Tretton sannfinländska riksdagsvalskandidater samarbetar kring ett invandringskritiskt program som går under namnet ”Nuiva Vaalimanifesti” som kan översättas till det njugga valmanifestet. Utgångspunkten är att Finland ska ta avstånd från mångkulturen och den nya statsreligionen som här kallas främlingsdyrkandet. Det föreslås bland annat att arbetslösa invandrare inte ska få bo i städer och de ”sociala invandrarna” ställs mot de ”goda och kunniga invandrarna”.

Sannfinländarnas partiordförande, Timo Soini:

Vi är ganska eniga om den kritiska linjen. Vi tror på att mänskor kan komma till Finland för att arbeta, enligt våra regler och lagstiftning. Men måste man också erbjuda någonting, inte bara ta.

Bland undertecknarna finns också riksdagsvalskandidat Freddy Van Wonterghem från Kotka. I sin blogg försvarar han en arbetsplatsannons som minoritetsombudsmannen har tagit till behandling. I annonsen där man sökte en hot dog-försäljare nämndes att arbetet inte är för sökande med annan hudfärg, eller ”värivikaisille”. Timo Soini har inte hört om fallet och är inte ens intresserad av att läsa den egna riksdagsvalskandidatens uttalande.

Bland riksdagskandidaterna finns också andra som har gjort sig kända för främlingfientliga uttalanden. Halla-Aho har i tingsrätten dömts för brott mot trosfriden. Frågan behandlas som bäst i hovrätten och åklagaren vill se honom dömd för hets mot folkgrupp. Också James Hirvisaari står åtalad för hets mot folkgrupp, han är riksdagskandidat från Asikkala. På frågan om vilka kriterier som använts när man utsett kandidater till riksdagsvalet, svarar Soini:

Det är distriktsorganisationerna som har valt kandidaterna. Vårt parti är inte Timo Soinis diktatur. Jag är bara en av partistyrelsens medlemmar.

Källa: Yle.

Finland: ”Brakframgång för Sannfinländarna”

Om partiet Sannfinländarnas (på finska Perussuomalaiset) stora ökning av väljarstödet rapporterar idag Yle:

Brakframgång för Sannfinländarna

Sannfinländarna är nu klart det fjärde största partiet, och ökar sitt väljarstöd igen, medan Centern går rejält bakåt. I Yles nya mätning har Sannfinländarna under en månad ökat sitt stöd från 12,5 till 14,3 procent. Jämfört med riksdagsvalet 2007 har partiet gått framåt med hela tio procentenheter.

Av de tre stora partierna backar Centern allra mest. Partiet går ner från 19,0 procent i september till 17,6 procent. Socialdemokraterna ligger nu på 19,1 procent (-0,7) och Samlingspartiet som fortfarande är störst på 21,7 procent (-0,2).

Finland: Lagligt att tigga, förbjudet att slå läger.

Ett tiggeriförbud genomförs inte i Finland, däremot blir det förbjudet att slå upp läger utan lov. Det slår regeringen fast. Inrikesminister Anne Holmlund (Saml) säger att man nu bör försöka hitta en lagformulering som tar fasta på aggressivt uppförande i samband med tiggeri. Som aggressivt beteende kategoriseras exempelvis att någon kommer väldigt nära, rycker i kläderna eller puffar på en.

Regeringen anser att man ska utreda om den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig för att förhindra organiserat tiggeri och om det finns tillräckliga resurser för att upptäcka personer som är offer för människohandel.

Justitieminister Tuija Brax (Gröna) tillägger att det dessutom finns skäl att undersöka om den befintliga lagen är tillräcklig för att förebygga tiggeri och om det finns funktionsdugliga metoder att fånga upp eventuella offer för människohandel.

Polisöverdirektör Mikko Paatero har velat ha en paragraf genom vilken polisen ges rätt att ingripa mot tiggeriet och att avlägsna folk från stadsbilden, när det är frågan om upprepat beteende. Han är dock nöjd över att man nu ska utreda om den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig för att förhindra organiserat tiggeri och för att upptäcka människohandel. Han säger att det medför svårigheter för polisen att inte före nästa sommar få nya möjligheter att ingripa mot tiggeriet.

Förbudet mot olovliga läger välkomnas av Paatero men det gör ändå inte att man ingripa i själva tiggeriet.

Källor: HBL m.fl.

Apropå: ”Återigen brist på plats för asylsökande barn”

Apropå vad som rapporteras i Sveriges Radio under rubriken Återigen brist på plats för asylsökande.

För det första så är det mer korrekt att tala om ”minderåriga” eftersom en stor majoritet av dem som kommer är pojkar som säger sig vara 16-17 år och ofta är över 18 år, i varje fall knappast barn.

För det andra kan man undra varför Migrationsverket inte utreder och fattar beslut medan dessa unga män befinner sig på transitboenden? Det är väl bra att fortast möjligt avgöra ärendena så att de som inte har skäl att få PUT kan återsändas snabbt och så att de, som behöver individuellt skydd får PUT och snabbt kommer ut i samhället.

Sedan kan man också – borde man också – på ansvarigt håll fråga sig hur det kommer sig att det nästintill väller in faktiska och påstått minderåriga asylsökande i Sverige, medan antalet minskar kraftigt i grannländerna. I Norge har de ensamkommande minderåriga asylsökande minskat med 69 % sedan året innan: under det första halvåret 2009 kom det 1.231 asylsökande som uppgav sig vara under 18 år, medan det i år har kommet 387.

Lästips: Till Sverige kommer allt fler asylsökande som är – eller säger sig vara – under 18 år från den 11 juli i år, där det finns uppgifter om hur det ser ut i Danmark, Norge och Finland. Sverige är i en helt egen klass för sig. Som vanligt. De stora skillnaderna mellan Sverige å ena sidan och de övriga nordiska länderna å andra sidan borde kanske stämma till viss eftertanke bland de ansvariga, men det verkar inte som om det pågår något eftertänkande.

Och fortfarande funderar jag, som jag också gjorde den 11 juli:
Det vore intressant att veta hur de totalt 28 barn i åldern 0-6 år och de totalt 56 barnen som är 7-12 år gamla har klarat att komma ensamma till Sverige för att söka asyl. Och jag funderar också över vad dessa späd- och småbarn skulle kunna ha för egna, individuella asylskäl och hur de ska kunna berätta om dem…

© denna blogg.

Finland: Stora skillnader i synen på flyktingpolitiken mellan partierna

Enligt en undersökning är skillnaderna i synen på flyktingpolitiken stora mellan de politiska partierna. Särskilt stora är skillnaderna i fråga om rättigheter knutna till familjeåterförening.

Vänsterförbundet kritiserar den lagändring som i år trädde i kraft och som ger begränsad rätt till familjeåterförening bland minderåriga.

Samlingspartiet vill försvåra möjligheten till familjeåterförening för dem som beviljas internationellt skydd, så att Finland enbart står för återföreningsresor för familjemedlemmar till dem som fått asyl.

Centern är för samma inskränkning om det visar sig att andra länder har en annan praxis än den Finland har i dag.

Kristdemokraterna och Svenska Folkpartiet tar ställning i den så kallade mormorsfrågan (gamla föräldrar som vill förenas med sina barn i Finland). Enligt KD borde Finland följa det EU-direktiv som slår fast att även far- och morföräldrar hör till kärnfamiljen. SFP anser att det är dåligt att direktivet inte i nuläget gäller de flesta finländska medborgare, medan det gäller medborgare från övriga EU-länder som är bosatta i Finland.

Skillnaderna mellan partierna är också tydlig i fråga om flyktingkvotens storlek. Både SFP och Vänsterförbundet vill höja kvoten till 1000 flyktingar per år. De gröna vill också höja kvoten. Centern, Kristdemokraterna, Samlingspartiet och SDP vill behålla nivån vid nuvarande 750. Sannfinländarna vill avskaffa flyktingkvoten helt och hållet.

Källa: Yle.