• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga: ”Vilken del av Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen var svår att förstå? ”

En bloggläsande migga resonerar:

Ur askan i elden

Hade en flock rabiessmittade hundar bitit de företrädare för det politiska, mediala, företrädare från fackföreningar och det kulturella etablissemanget som under och efter valet stått i kö för att få en möjlighet att få skjuta sig själva i foten? Och sedan stoppa foten i mun?

Vilken del av Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen var svår att förstå? Anledningarna till det hade ju duggat tätt under de senaste åren: först blev bruttoinvandringen – baserad på asylinvandring med därpå följande anhöriginvandring som den stora gruppen – sexsiffrig per år. Sedan gick det upp för folk – det vill säga för dem som inte redan visste det – att anledningen till att det behövdes en arbetslinje var att sagda asylinvandring med därpå följande anhöriginvandring är en bidragslinje, en universell offentlig sektor-invandring. Sedan infördes ett försörjningskrav som bara var några ord på ett papper – det finns inget försörjningskrav för anhöriga, lagen innebär blott att några få procent av de berörda anknytningspersonerna ska ha en bostad av lämplig storlek.

Det har också kommit till ytan att asylinströmningen med därpå följande anhöriginvandring är rätt identitetslös. Sedan ökade andelen ”ensamkommande barn” – och det är väl ändå inte så många som tror att alla dessa ”barn” fick sina resor till Sverige finansierade genom att de var och en för sig en dag stötte på en välvillig smugglare som just den dagen hade en ”barnrabatt” så att resan blev gratis?

Och så har vi hela diskussionen om de så kallade papperslösa, där åtskilliga vill skapa något slags parallellsamhälle med tillgång till sjukvård och skola och fackföreningsanslutning för en grupp som i stora delar består av svartjobbare och som vistas här illegalt.

TV4 förbjöd en reklamfilm av SD som kan betraktas som anstötlig, smaklös eller illvillig – men där Justitiekanslern har konstaterat att: hets mot folkgrupp är den inte.

Båda regeringsalternativen talade om att marginalisera ett parti redan innan det kommit in i riksdagen. Och när valresultatet väl var klart, då öppnades alla dammluckor: en del fackförbund började tala om uteslutning av politiskt aktiva, och partiföreträdare jämrade sig om att eventuellt laborera med antalet ledamöter i riksdagens utskott. Herre Jisses!

Fast detta bleknar i jämförelse med vad Alliansen nu föreslår: att göra upp med socialdemokraterna och Miljöpartiet om asyl- och invandringspolitiken. För att vara övertydlig: Nederländerna, Danmark, Frankrike och Österrike är fyra fina europeiska exempel på grogrund för missnöjespartier med Invandrarkortet i högsta hugg. Det är också de bästa exemplen på länder där basen för invandring varit asylinströmning med därpå följande anhöriginvandring, skapad av vänsterregeringar, där högerregeringar nu försöker göra upp med arvet. Danmark har till och med en direkt fientlig inställning till Arbetslinjen: den ska begränsas till och med inom EU. Nederländerna hade under många år inget återvändandearbete alls – den asylsökande som fick nej fick alltså alltid ja ändå till slut, vilket retade gallfeber på folk. Storbritannien, Kanada, USA och Australien har däremot ingen bas av asylinströmning med därpå följande stor anhöriginvandring, deras bas är-  och har alltid varit – Arbets- och försörjningslinjen, och varje tanke på att laborera med olika asylbegrepp och ”amnestier” inom asylspåret har också varit i stort sett obefintlig. Och kan man tänka sig: i de fyra sistnämnda länderna finns inga missnöjespartier som ens är i närheten av parlament och regering!

Och nu signalerar Alliansen att de ska göra upp om asyl- och invandringspolitiken med just Socialdemokrater och Miljöpartister, den andas barn som är ansvariga för missnöjespartiets grogrund! Den uppgörelsen kan bara ske på just Socialdemokraters och Miljöpartisters villkor – eller åtminstone mest på deras villkor.

Inom det kommande riksmötet ska två EU-direktiv bli svensk lag, nu i december i år gäller det Återvändandedirektivet, och till våren gäller det Blåkortsdirektivet. Vilka krav kommer de rödgröna att ha då? Att Återvändandedirektivet först får införas efter en ”amnesti”? Att den som vistats illegalt i Sverige i några år ska ha undantag och få PUT på vistelsetiden? Att ”vanlig diskriminering” ska göras till asylskäl i Sverige? Att Barnkonventionen ska göras till svensk lag, dock med den av många alltid så omhuldade åsikten att ”Barnkonventionen betyder i själva verket att alla barn alltid mår bäst av att bo i Sverige”? De barnen med föräldrar blir då en målgrupp på några miljarder…

Och vilka sanningar kommer i dagen när Blåkortsdirektivet ska införas, det som är EU:s snabbspår för högkvalificerad arbetskraft? Kommer rödgröna riksdagspolitiker att stå i talarstolen och förespråka att Sverige ska ge minst lika många tillstånd till arbetslösa som till högkvalificerade ”för annars är det diskriminering”?En politisk Allians som vill skjuta sin egen invandringsmässiga Arbets- och försörjningslinje i sank ska givetvis göra sig beroende av dem som inte vill veta av något sådant.

Om detta blir verklighet kommer det också att bli en riktig lågoddsare att Sverigedemokraterna behåller sin plats i riksdagen 2014: det enda de behöver göra är att sitta still i båten, peka finger, och hålla sig borta från de värsta skandalerna. Högoddsaren däremot kommer att bli när en Allianspolitiker står i talarstolen och anför att ”Ur arbetssynpunkt och som väg för personalförsörjning är asylspåret inte bara kostsamt, det är också onödigt, eftersom den person i Arbetsspåret som börjar arbeta Dag Ett självfallet ger ett större tillskott än den som eventuellt och efter full försörjning kan ta ett jobb efter fem år. Därmed ser jag ingen anledning till att laborera med detta asylspår mer än vad som krävs av oss enligt konventioner och EU-lagstiftning. Tack för mig.”

© Denna blogg.