Om asylsökande och identitetshandlingar m.m.

Påminner om min text Sverige måste börja klara av att kräva att asylsökande identifierar sig från den 18 januari 2010, som är ganska viktig läsning. Ur texten:

Enligt lag är det den som söker eller begär en fördel som ska visa att han (jag väljer att skriva”han” istället för han/hon) har rätt till den. Det gäller på alla områden i samhället. Också på asylområdet.
Det är alltid den som söker asyl eller skydd som ska 1) visa vem han är, 2) visa var han kommer ifrån och 3) i så stor utsträckning som någonsin är möjligt visa varför han anser att har asyl- eller skyddsskäl. Det är aldrig den svenska staten som ska utreda och visa varför någon har rätt till uppehållstillstånd.
———-
Somalier, t.ex., som man i Sverige anser i princip aldrig kan legitimera sig, har inga problem att göra det när de t.ex. söker sig till Dubai och andra länder i Mellanöstern för att arbeta (läs här). Inget av dessa länder skulle någonsin acceptera att släppa människor utan pass över sina gränser, men i Sverige går det bra. Det har lett till att också många som inte ens är från Somalia getts uppehållstillstånd.

Fler texter, särskilt berättelser av miggor, som inte finns någon annanstans, under kategorirubriken Asyl&Migration.

Nobelpristagaren i litteratur, Mario Vargas Llosa, om integration

I artikeln Göra sig svensk i Expressen den 10 februari 2007, säger årets Nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa bl.a. följande om integration:

Den som inte integrerar sig kulturellt och medborgerligt i sitt adoptionsland kommer alltid att förbli en främling, riskera att bli utnyttjad och att själv anamma en fientlig attityd mot det samhälle som han eller hon inte känner sig hemma i. Detta eftersom multikulturalismen inte fungerar och är inkompatibel med en effektiv integrationspolitik, något som självmordsbombarna i Madrid och London är exempel på.

Tankar som är självklara i andra asylinvandringsländer, men som inte varit – och inte är – självklara i Sverige. Här tänker man precis tvärtom! Därför kan det också se ut som det gör i Sverige, med massor av ”utanförskapsområden (i praktiken getton), över ettusen terrorister (enl Säpo), mängder av krigsförbrytare och andra kriminella (eftersom myndigheterna inte alltid orkar stå fast vid kravet att man ska styrka sin asylhistoria och sin identitet) etc.

”Bidragslinjen”, som i decennier varit rådande – och fortfarande är det – har stor skuld till att det är så illa ställt i Sverige som det är. Kravlösheten (när det gäller att lära sig landets språk, seder och lagar) och de generellt lågt ställda förväntningarna på utomeuropeiska asylinvandrade bär också skulden till att Sverige blir ett allt oroligare och osäkrare land. Vilket jag har ”predikat” om i åratal för s.k. ansvariga, som dock tyvärr inte vill låtsas se och förstå. Kan Nobelpristagaren i litteratur hjälpa till att öppna ögonen på de ansvariga – eller snarare oansvariga – svenskarna?

© denna blogg.
Fotot publicerat med tillstånd av fotografen Pieter ten Hoopen.