En migga skriver nedanstående, som fortsättning på sitt tidigare inlägg En migga: ”Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? ” (13 oktober):
Ja, men vad ska vi göra? Vi måste ju ta emot allihop och ge dem ”ett värdigt och vänlig bemötande”. Även om de sedan vägrar skaka hand med oss eller driver med oss så ska vi svälja allt utan att ens höja rösten. Dessa asylsökande som till 90 procent saknar asylskäl kan vara framtida arbetskraftsinvandrare trots att de just nu saknar identitetshandlingar för de kan skaffa fram handlingar sedan. Och trots att de ägnat sig åt ekonomisk brottslighet i ett land som inte är med i EU, så kan de utan vidare starta ett nytt företag här i Sverige. Precis som terrorister kan komma hit och finna en fristad här. Heja Sverige!
Jag har relativt bra lön och om det ingår mina arbetsuppgifter att vara diskriminerad p.g.a. min religion eller p.g.a. mitt kön så får jag väl ta det på köpet och fortsätta att le och sträcka ut handen och lyssna på fantasifulla historier som helt saknar bäring. På min arbetsplats, Migrationsverket, tvingas jag acceptera detta. Men jag kan lugnt påstå att mina erfarenheter på verket har satt spår hos mig som människa. Jag har helt förlorat min oskuld, tron på att människan är god, tron att ingen ljuger om man inte står inför sin egen avrättning.
Kommentar: När blev det okej att diskriminera anställda vid Migrationsverket? Skulle en tjänsteman där bete sig mot en asylsökande så som många asylsökande beter sig mot tjänstemännen, då skulle DO raskt rycka ut till den asylsökandes försvar viftande med en påse skattepengar och se till att den asylsökande skulle tilldömas en rejäl slant för den ”kränkning” alt ”diskriminering” (eller både och) som den stackars människan utsatts för av onda miggor.
Vem/vilka rycker ut till miggornas försvar? Miggor, som dag ut och dag in med återhållen frustration (stress som vänds inåt är dokumenterat farlig) tvingas lyssna på historier som varken har huvud eller fötter; måste ägna tid åt att försöka lirka fram id-handlingar så att de kan bedöma om personen är den han utger sig för att vara och ens kommer från det land han påstår sig komma ifrån; tvingas utstå nedlåtande och ibland rent förnedrande behandling av asylsökande som vägrar ta i hand och kräver att få dem utbytta om de är kvinnor? När blev det så att asylsökande har rätt att ljuga och ställa krav och vägra visa vilka de är, medan svenska myndighetspersoner tvingas tiga och ta emot och låta både sin intelligens och sin person kränkas? När?
Vem har ansvar för de anställdas psykiska hälsa och arbetsmiljö på Migrationsverket? Vad säger lagen, gäller kränknings- och diskrimineringskriterierna också för tjänstemän vid myndigheter?
© Denna blogg.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för En migga: ”Även om de sedan vägrar skaka hand med oss eller driver med oss så ska vi svälja allt utan att ens höja rösten.”