• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Svenska ambassadanställda: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

I åratal har miggorna gjort sig hörda på min blogg. Några anställda vid hem för minderåriga asylsökande och En socialsekreterare har också skrivit. Och en migga har berättat om förtvivlade samtal från socialsekreterare. Det är skrämmande berättelser, och hade i de flesta andra länder, troligen i alla andra länder och inte minst i våra nordiska grannländer, fått åtminstone någon att reagera. I Sverige bryr man sig inte. Eller är helt enkelt inkapabla att upprätthålla den lagstadgade, reglerade invandringen.

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda! Läs och begrunda vad flera personer vid fyra olika svenska ambassader gått samman och undertecknat:

Vi har nu en ny regering och en ny riksdag där ett parti som är kritiskt mot invandringspolitiken är representerat. Det är inte märkligt att det är så. I snart tolv år har jag som skriver detta arbetat med invandringspolitik, dels på departementen i regeringskansliet, dels också provat på det i praktiken på Migrationsverket och på diverse utlandsmyndigheter (ambassader och generalkonsulat). Således tycker jag mig ha en ganska god överblick över läget inom invandringen till Sverige.

Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge. Jag vill nu bara dra några enkla exempel från de ansökningar som kommer in vid den ambassad där jag för närvarande arbetar.

Vi har stora mängder ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Vi har så stora mängder varje år så att till och med etablerade länder som USA och England undrar varför. Det är naturligtvis inte utbildningskvalitén som avgör utan hur lätt det är att få uppehållstillstånd för studier i Sverige. Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).

Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke- och brottsregistret för dem som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda minne. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.

Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsbortgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat? Och när ska detta sluta? Någon gång måste Sverige bli seriösa i sin invandringspolitik! Flum som visioner, som tydligen Migrationsverkets generaldirektör ägnar sig åt, hör bäst hemma i frikyrkan. Man måste se realiteten nu, väljarna har faktisk gett en signal åt politikerna att se över invandringspolitiken.

Personal från UD och Migrationsverkspersonal vid fyra olika svenska ambassader.

© Denna blogg.

En migga: ”Men i idiotlandet Sverige så existerar inte denna hantering.”

Den migga som skrivit Halmstrået som knäckte kamelens rygg – akt 1 (8 oktober), lägger här till följande till den texten:

Om varje tillståndsenhet av de nitton som hanterar anhöriga till ”ensamkommande barn” för närvarande har 100 fall per år så är GD:s statistik så missvisande att han borde få sparken på grått papper för att han förnekar sina egna barnhandläggare och vilseleder allmänheten.

Den tillståndsenhet jag själv jobbar på sticker inte ut bland andra och har enbart den mer än 100 sådana ansökningar per år (!). Men i idiotlandet Sverige så existerar inte denna hantering. Det framstår utåt sett istället som att det är ett par enstaka tjänstemän i Norrköping som hanterar denna kategori.

Hälsar en fly förbannad migga

© Denna blogg.

Fler galenskaper i dårarnas sandlåda

Läs först vad Pentti Salmenranta skrev här på bloggen under rubriken Be my guest, där han bland annat berättade:

När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Fortsätt sedan att läsa mer om dårfinkerierna under ribriken Korvcoachning på Pentti Salmenrantas egen blogg. Där skriver han bland annat:

Jag trodde att botten var nådd med fas 3. Nej då. I konsten att förolämpa vuxna människor är fantasin obegränsad. Det senaste är att man ska ha med sig en coach till arbetet om man ska tro Rapport.
——–
Nu får ni väl ändå ta och ge er! Bara för att man är äldre och arbetslös är man automatiskt inte dum i huvudet. Eller har man börjat tvinga senildementa ut i arbetslivet? Är inte ålder lika med erfarenhet längre? Ska jag, en man på 50 år, hålla en 25-åring i handen för att lära mig att öppna en dörr? Så tolkar åtminstone jag begreppet att gå över en tröskel.

Min kommentar: No comment…