• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”

En migga har skickat vad han/hon kallar ” följande lilla observation efter dels budgetdebatten och dels andra uttalanden av Allianspolitiker på sistone”:

Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder

Just nu verkar Alliansen, som kramar rödgröna för att markera avstånd från SD, vara på full reträtt från sin arbetslinje…

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

En folkpartistisk ledamot jämför Sverige med anglosaxsiska länder, på temat fördelar med invandring. Det är en ren förolämpning mot anglosaxsiska länder att jämföra dessa med Sverige – de länderna har alltid upprätthållit en renodlad arbets- och försörjningslinje. Storbritannien exempelvis har, jämfört med Sverige bara, något fler beviljade uppehållstillstånd per år för asylspåret, men det kanske är en nyhet att Storbritannien har drygt 60 miljoner invånare?

Det svenska asylspåret hyllas som ett resurstillskott i personalförsörjningen – trots att (läs gärna Migrationsverkets egen statistik över beviljade tillstånd för arbete under 2009 och detta år) det bara rör sig om att endast 3 % av beviljade tillstånd för arbete under 2009 och hittills under 2010 gick till asylsökande med lagakraftvunna beslut.

Så jag ser fram emot att den stora strömmen av asylsökande romer från Serbien och andra delar på Balkan håller i sig över vintern. Den bör vara så stor att inte ens den som med våld försöker stoppa sitt eget huvud i sanden ska kunna lyckas med detta. Tack vare att Frankrikes president Sarkozy hade modet att sätta tummen mitt i ögat på en liten sak som skulle sopas under mattan, dvs att romernas situation inte ska gå på export mellan EU-länder, så vet vi nu genom alla tidningsreportage och tv-inslag att de romer som uppnått fullgången grundskoleutbildning är ett procenttal som kan räknas på ena handens fingrar. Ergo kräver de långvarig utbildning för att bli ett bidrag i ett tjänsteproducerande IT-land som Sverige. Eller ska politiker ändra sig även här? Ska myten om den taxikörande hjärnkirurgen fortsätta att odlas? Kommer vi snart att få läsa om hur gruppen romer innehåller ett stort antal akademiker och yrkesutbildade?

© Denna blogg.

Nu väller vittnesmålen om betong-SVT in

Först: Jag beklagar starkt att SVT:s ledning och mellanchefer inte lyssnat, läst och tagit till sig den starka kritik mot deras agerande som under lång tid (på Finska redaktionen minst sedan ca 1,5-2 år tillbaka) framförts, bl.a. genom det öppna brev som namnkunniga SVT-medarbetare som Bo Inge Andersson, Anna Hedenmo och Karin Hübinette framfört. Och att de inte alls brytt sig om den kritik som riktats mot sönderslagningen och försvenskningen av verksamheten, och inte heller de förslag till bra lösningar som både reportrarna och översättarna på Finska redaktionen kommit med, otaliga gånger. Dokumentationen finns kvar, och de svar som getts från s.k. ansvariga är iskalla maktdemonstrationer, totalt okänsliga, som visar att de (uttryckligen har Eva Hamilton, vd för SVT, nämnts som den som till vilket pris som helst kommer att driva igenom sina förändringar) har bestämt sig för att ”så här ska det vara, och då blir det så här”.  Översättarna kämpade i tre månader emot det de visste skulle bli förödande för nyhetsprogrammet Uutiset – och nu visar sig också ha blivit det – sedan föll bilan och den välfungerande enheten splittrades. Ett antal översättare tvingades då (för sin försörjnings skull) att övergå till Svensk Medietext, ägt och drivet av f.d.  SVT-medarbetare som också, för ca fyra år sedan, tvingats sluta på SVT.

Efter min kolumn i Svenska Dagbladet om hur illa SVT hanterat Finska redaktionen och Uutiset – och om SVT:s bemanningsbyråhysteri som gör allting mycket dyrare och instabilare och ofta sämre –  och min bloggning den 25 oktober, väller nu vittnesmålen från nuvarande och f.d. SVT-medarbetare in. Det är som om dammluckor öppnats, och den ena absurdare och värre berättelsen än den andra forsar in i min mejlbox. Alla som har något att berätta och vill göra det via den här bloggen garanteras absolut anonymitet, så det är bara att skriva! Jag ska samla vittnesmålen i ett separat dokument och lägga ut det, så småningom, så skriv, ni som vill att sanningar och fakta ska komma ut utanför de grå betongväggarna på Gärdet. Här ett kort utdrag ur ett av mejlen:

Det var intressant att läsa om SVT. Jag känner igen det du skriver om. Mot slutet hade vi en chef som var en f d fackpamp vars enda talang var att förhandla – d.v.s. sitta i sammanträde. Vi hade mängder av sammanträden hela tiden. Om man hade en idé om något fick man bilda en arbetsgrupp (= sammanträda).

Jag hade ansvar för tre program men hamnade i alla sorters onödiga sammanträden. Sista droppen kom när jag sade att jag inte kunde komma till en serie sammanträden för att jag hade ett program att göra följande vecka. Jag fick då höra att sammanträden var viktiga – han skulle ta in någon frilans som kunde göra mina program istället. Med andra ord kunde vem som helst göra program – professionell journalistik behövdes inte. Det var då jag sa upp mig.

© denna blogg.