Migrationsministern har rätt

Migrationsminister Tobias Billström skriver i en artikel – Jag ska inte in i asylprocessen – i Svenska Dagbladet:

Grekland har omfattande problem med sitt asylmottagande. Sverige och EU är berett att bidra med hjälp. Men för detta krävs att den grekiska regeringen själv initierar ett arbete och till att börja med specificerar vad det är man vill ha hjälp med.

Tobias Billström är nog den migrationsminister (tidigare benämning var invandringsminister) som är mest kunnig på området och som klarast och tydligast står för vad som gäller i lagar och konventioner som reglerar invandringen – och då särskilt den alltid så omdebatterade asylinvandringen – till Sverige. Han har också infört möjligheten att arbetskraftsinvandra, en rätt som inte fanns på mer än 30 år innan den nu lagstadgades igen i december 2008.

Tyvärr får migrationsministern ständigt tampas med människor som vägrar inse och ta till sig hur beslutsordningen ser ut på asylinvandringsområdet. Det är människor som absolut bör känna till att migrationsministern inte kan lägga sig i och ändra lagtillämpningar och praxis som gjorts och skapats i den rättsliga ordning som stadfästs demokratiskt av Sveriges riksdag, men som ändå envisas med att beskylla ministern när saker och ting inte ser ut och görs som de tycker. Tobias Billström skriver:

Många verkar dock fortfarande tro att regeringen kan gå in och tolka lagen och bestämma vem som ska få stanna och vem måste återvända. Det enda sättet för mig att säga att asylsökande inte ska överföras till Grekland enligt Dublinförordningen är att skrota ordningen med migrationsdomstolarna och sätta tillbaka politikerna vid beslutsbordet.

Det var ju just den gamla ordningen som vi var så många som kritiserade för 10, 12 år sedan, när vi krävde att Utlänningsnämnden skulle läggas ner och att ett domstolsförfarande i stället skulle skapas! Och alla vet väl – eller borde åtminstone veta – att Sverige inte har ministerstyre, så varför man hela tiden angriper migrationsministern om än det ena, än det andra som inte alls ligger på hans bord, är svårt att begripa.

Tobias Billström slutar sin text med följande tänkvärda ord:

Det skulle ibland kanske framstå som lätt att bevilja alla personer från ett visst land uppehållstillstånd för att undvika kritik i medierna samtidigt som det vore lätt att neka samtliga från ett annat land av budgetskäl. Det är betydligt mer rättssäkert att var och en som söker asyl i Sverige har möjlighet att med hjälp av ett ombud lägga fram sin sak inför en domstol.

Det är verkligen inte så att en så viktig fråga som asylförfarandet ska avgöras med hänsyn till vad som tillfredsställer medierna! Och Sverige är heller inte ett så rikt land att budgeten är något man helt kan strunta i. Någon (skattebetalarna) ska betala. Ingen vettig människa kan väl heller tycka att Sverige ska ha ett ännu ”slöare” asylförfarande än det som finns idag?! Uppemot 96% av dem som söker asyl styrker varken identitet eller nationalitet genom id-handlingar. Endast ca 5 – 7 % av alla som söker asyl anses ha flyktingskäl och många har inga skyddsskäl alls utan vill komma till Sverige av andra orsaker. Det är inte rimligt att befolkningen ska försörja massor av människor som inte har sådana behov av skydd som anges i landets utlänningslag.

Det är bra och viktigt att migrationsministern lyssnar på enskilda och organisationer som kan ge honom ytterligare kunskap och vetskap om olika aspekter på asylinvandringen och asylprocessen. Han ska vara välinformerad och ha tillgång till så mycket fakta som möjligt eftersom han och riksdagen stiftar de lagar som ska gälla på området. Men han kan givetvis inte ändra i lagstiftningen titt som tätt för att tillfredsställa vare sig enskilda, organisationer eller – allra minst – media, lagen måste vara förutsägbar och stabil och inte ständigt förändras.

Foto: Pawel Flato

Min kolumn handlade inte om SMT utan om SVT

Läs först min kolumn i Svenska Dagbladet den 25 oktober: SVT struntar både i lag och tillstånd. Läs sedan även mitt blogginlägg med rubriken Ingen skugga över översättarna.

Min kolumn i Svenska Dagbladet handlade alltså inte om Svensk Medietext (SMT) utan om Sveriges Television (SVT). Ändå har SMT av någon anledning – det fanns inga felaktigheter i min kolumn! – sett sig nödsakade att skriva ett litet inlägg som kommentar till min text: Anklaga inte Svensk Medietexts personal.

Det är lite obehagligt att läsa hur SMT glider på sanningen och talar om att jag beskyller deras medarbetare för att helt sakna kunskap i översättning, när vad det egentligen handlar om är att SMT inte fullföljt sin överenskommelse med SVT om att tillhandahålla kompetent och för ändamålet utbildad personal. SMT bidrar här själva till att liksom skyffla över skulden på medarbetarna, de tar inte sitt ansvar som arbetsgivare och avtalspart med SVT.

När SMT skriver att ”Personerna ifråga har självklart erforderlig språklig utbildning liksom kunskaper i och erfarenhet av översättning” så är det inte sant. Det kan också var och en se, som tittar på Uutiset de dagar då dessa personer medverkar vid översättningen. Utan sina finsköversättande kolleger, som de arbetar parallellt med och som är mycket välutbildade översättare med stor kompetens och kunskap också i svenska, skulle sändningarna se ännu värre ut än de nu gör. Att det är oacceptabelt många fel och även föreligger okunskap när det gäller terminologi, samhällsfenomen och politik etc (kunskaper som alltid har varit absoluta krav att översättarna ska ha), har ju också framförts till både SVT och SMT av personer som haft i uppgift att granska  kvaliteten på de texter de icke översättarutbildade SMT-personerna producerat. Det är sanningen och ingenting annat än sanningen. Sedan kan SMT komma med hur många ”klargöranden” de vill.

Innan jag drar streck i frågan för den här gången, så vill jag påminna om vad min kolumn handlade om, vilket man också inser när man läser den. Nämligen att SVT har försvenskat och splittrat Finska redaktionen och accepterat försämrad kvalitet och ett enormt tapp av tittare när det gäller det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset. Det var det min kolumn i SvD handlade om, inte om SMT.

Till slut upprepar jag min förhoppning om att någon utomstående och objektiv part (om det finns någon sådan) granskar SVT:s verksamhet ordentligt – bemanningshysterin, hanteringen av människor som arbetat där länge – en del 11, 12 år – utan att få fasta anställningar trots att de bevisligen hela tiden behövts, slöseriet med licenspengar som går till vinstdrivande verksamhet utanför SVT istället för till verksamhet inom bolaget etc, etc, etc. Det ser jag fram emot och det torde vara oundvikligt att någon form av granskning genomförs eftersom man knappast kan blunda längre för all kritik som framförts. Läs också ”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning.