• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sveriges Radio blandar åter ihop begrepp och skeenden

I Studio Ett den 19 oktober sändes ett reportage under rubriken Deportering av irakier. Det innehöll en hel del medvetna eller omedvetna (båda lika illa) felaktigheter och sammanblandningar, som gör att allmänheten får en skev bild av verkligheten. Så ser det av någon anledning ofta ut inom asylområdet.

För det första är redan rubriken missvisande. ”Deportering” är inte korrekt begrepp när det handlar om avvisning. ”Deportering” betyder ”förvisning till straffkoloni eller avlägsen ort” och är inte ett begrepp som används i asylsammanhang. ”Deportering” handlar om brottslingar som landsförvisas. Att rakt av ta engelska uttryck – ”deport” används i en annan betydelse på engelska – är inte att rekommendera i Sveriges Radio, där det finns krav på språklig korrekthet. Och det svenska ord som här ska användas är ”avvisning”. Den termen betyder just det, som det här handlar om: att man avvisas från ett land där man inte befunnits ha rätt att vistas.

För det andra är det klart missvisande i alla bemärkelser att tala om ”massdeportation”! Det handlar inte om att ”massor av människor förvisas till en straffkoloni eller avlägsen ort”, det handlar om att ett antal personer som inte har rätt att vistas i ett land avvisas därifrån genom att de återsänds till sina hemländer.

Och vidare: Reportern använder det korrekta ordet ”avvisas” när hon talar med irakier som på förvaret i Flen väntar på att återsändas till Irak. Men hon lägger ord i munnen på den svensktalande irakiern, när hon säger: ”Du vågar inte återvända till Irak?”. Och längre in i inslaget använder hon också ordet ”deportationer” i stället för ”avvisningar”.

Migrationsminister Tobias Billström är föredömligt tydlig när han i inslaget uttalar att:

När en person har gått igenom en domstolsprövning, fått lägga fram sin sak, fått den prövad, fått ett nej, så ska den personen återvända hem.

EU-parlamentarikern Cecilia Wikströms uttalande om att någon (oklart vem/vilka) ska övervaka vad som händer i Irak (och andra länder?) med dem som inte befunnits ha asylskäl, sågar migrationsministern med orden:

Skulle vi vilja till exempel att en annan stat följde en person som hade kommit till Sverige och uppehöll sig här. nej, det skulle vi inte tycka var särskilt bra. Det finns till och med ett namn för det, det kallas för ”flyktingspionage”. Det är också viktigt att komma ihåg att det finns kostnadsaspekter kopplade till detta. Hur många miljoner ska det få lov att kosta att hålla koll på människor och hur långt ska vi sträcka ut det ansvaret? Är det en månad vi ska bevaka människor eller är det ett år? Är det decennier? Jag tycker att det är viktigt att påpeka, att något obegränsat ansvar för människor kan inte vi ta på oss, vi som är medlemsstater i EU.

Till slut: En del av de asyl- och skyddssökande som kommer hit beviljas uppehållstillstånd, andra inte. Prövningen av asylansökningar sker först av Migrationsverket, sedan av en migrationsdomstol och följer den svenska utlänningslagen och de relevanta konventioner som Sverige har att ta hänsyn till. Besluten (i praktiken domarna) ska följas, precis som alla andra beslut som fattas av myndigheter och domar som avkunnas av en domstol.  Att myndigheten och domstolen har en svår uppgift är ett faktum, särskilt som omkring 95 % av dem som tar sig hit och påstår sig ha skyddsskäl, inte visar vilka de är och varifrån de kommer eller styrker sin asylhistoria.

Det är givetvis helt rimligt att en stat ställer krav på att man styrker sin identitet och på alla tänkbara sätt medverkar till att göra sin asylhistoria trovärdig. Det är den asylsökande som har bevisbördan, inte Migrationsverket eller migrationsdomstolen. Sverige ska ge skydd åt dem, som har visat vilka de är, varifrån de kommer och varför de anser sig behöva  få asyl eller skydd här, när alla delar visar att de talar sanning och att skälen är sådana att de omfattas av utlänningslagen. Övriga ska avvisas och så snart som möjligt lämna landet.

Så här ser lagar, regler och bestämmelser ut idag. Det är bra om medier – och då alldeles särskilt Public Service – ger allsidig information och använder korrekta begrepp och avhåller sig från att lägga ord i intervjuades munnar. Medborgarna har rätt till allsidig och korrekt information också på detta område.

© denna blogg.

Finland: 67 riksdagsledamöter hotade till livet

Riksdagsledamoten Bjarne Kallis och 66 andra riksdagsledamöter har blivit hotade till livet på Facebook. Bjarne Kallis tar det hela med ro:

Jag fick just veta om hotet och uppfattar att det är någon sjuk person som man inte behöver ta på allvar.

Bjarne Kallis har inga planer på att anmäla hotet till polisen:

Olaga hot är ett målsägandebrott, vilket förutsätter att den hotade själv gör brottsanmälan. Men jag tänker inte sysselsätta polisen med det här.

Kulturella skillnader mellan Sverige och Finland?

Källa: Vbl

Norges justitieminister: ”Den som inte uppfyller kraven för att få uppehållstillstånd ska snabbt återsändas till hemlandet.”

I Norge har Justitiedepartementet instruerat Utlendingsdirektoratet (UDI) att det ska prioritera hanteringen av de asylsökande som tidigare skulle ha återsänts till Grekland i enlighet med Dublin-förordningen, men vilkas återsändande till Grekland stoppats. Därmed vill Justitiedepartementet att ärenden som gäller asylsökande som kommit till EU via Grekland, ska hanteras skyndsamt och med prioritet. Polisens Udlendingsenhet (PU) ha fått direktiv om att snabbare återsända den som fått slutgiltigt avslag på sin ansökan till hans/hennes hemland. UDI ska prioritera de ärenden där det erfarenhetsmässigt är hög avslagsprocent. De aktuella ärendena ska också prioriteras av Utlendingsnemnda (UNE). PU och ska alltså arbeta intensivare med återsändande av dem som fått slutligt avslag till deras hemländer.

Justitieminister Knut Storberget:

Den som inte uppfyller kraven för att få uppehållstillstånd ska snabbt återsändas till hemlandet. Regeringen arbetar för en fortsatt nedgång i antalet asylsökande utan skyddsbehov. I detta arbeta är ett snabbt och intensifierat återsändande arbete viktigt.

När kommer lika tydliga – och självklara – signaler i Sverige?

Källa: Det kongelige justis- og politidepartement

Finland: Lagen om främjande av integration ska i fortsättningen röra alla invandrare

Finland: Lagen om främjande av integration ska i fortsättningen röra alla invandrare

Regeringen föreslår att lagen om främjande av integration i fortsättningen ska röra alla invandrare. Syftet med propositionen, som överlämnades till riksdagen den 15 oktober,  är att förtydliga lagstiftningen och se till att en större del av invandrarna för stöd för integrationen omedelbart efter att de anlänt till landet.

Regeringens proposition tar bättre än tidigare hänsyn till invandrare som befinner sig i olika situationer. De integrationsfrämjande åtgärderna ska grunda sig på invandrarnas behov. De flesta invandrare behöver stöd för integrationen, men behoven är mycket olika. Avsikten är att göra övergången till arbetslivet effektivare och snabbare men även att förebygga utslagning bland utsatta invandrare.

Regeringen föreslår att alla invandrare ska få basinformation om det finländska samhället och handledning om tjänster när de får uppehållstillstånd eller registrerar sin uppehållsrätt. Informationen ska delas ut både som tryckt material och via en elektronisk webbtjänst. Inrikesministeriet ansvarar för att utarbeta och dela ut informationsmaterialet.

En inledande kartläggning ska utreda invandrarens personliga utbildningsbehov
Invandrarna ska ges en inledande kartläggning för att utreda deras personliga behov av integrationsutbildning och annan utbildning, eller styras direkt till arbetslivet. Alla arbetslösa invandrare och de invandrare som är beroende av utkomststöd ska ha rätt till den inledande kartläggningen. Även andra invandrare kan genomgå den inledande kartläggningen och få anvisningar om den i den basinformation som delas ut. På så sätt får sådana grupper som i nuläget lämnar utanför integrationsåtgärderna, såsom personer som flyttar till Finland som make/maka till en finländare eller invandrare, rätt till en inledande kartläggning.

Kartläggningen ska inledas inom två månader från att invandraren har bett om den. För invandrare som är arbetslösa och registrerat sig som arbetssökande görs kartläggningen av arbetskraftsbyrån, för invandrare som är beroende av utkomststöd görs den av kommunen.

Integrationsplan bara för dem som behöver det
På basis av den inledande kartläggningen bedömer myndigheten om invandraren behöver en egentlig integrationsplan, som innehåller en plan för integrationsutbildning och annat stöd som behövs för att främja sysselsättningen. Alla invandrare som anses behöva en integrationsplan på basis av den inledande kartläggningen har rätt att få en. Utarbetandet av en integrationsplan ska inledas inom två veckor från det att kartläggningen har slutförts.

Antalet invandrare som får en integrationsplan ökar, eftersom endast arbetslösa invandrare och invandrare som får utkomststöd har rätt till en integrationsplan i nuläget. Målet är att invandrarna styrs till integrationsutbildningen snabbare och effektivare än i dag. Integrationsutbildningen ska innehålla språkstudier och undervisning i samhälleliga frågor och ska planeras i enlighet med grunderna i Utbildningsstyrelsens läroplan.

Ny modell för integrationsutbildningen söks genom försöksprojekt
Det föreslås att integrationsutbildningen utvecklas genom ett separat försöksprojekt. Integrationslagen kommer att innehålla bestämmelser om ett försök för att testa nya modeller för integrationsutbildning. Projektet Delaktig i Finland pågår fram till slutet av 2013. Målet med projektet är att genom olika försök utveckla nya modeller för integrationsutbildningen och nya sätt att ordna utbildningen. Man söker så effektiva modeller som möjligt för att styra invandraren direkt till arbetsmarknaden eller stödja integrationen för invandrare som redan är inne på arbetsmarknaden. Vidare utvecklas bättre modeller för invandrare som behöver särskilt stöd och för invandrarbarn och unga. Modellernas inverkan och kostnadseffektivitet utvärderas i förhållande till det nuvarande systemet och nödvändiga ändringar i lagstiftningen bereds utgående från utvärderingen. Försöket finansieras av staten, Suomen Kulttuurirahasto och Svenska Kulturfonden.

I slutet av förra året (2009) bodde 155.705 utländska medborgare i Finland (OBS! ”Utländska medborgare”, inte asylsökande eller f.d. asylsökande. Min anm.). De största grupperna var ryssar, ester, svenskar och somalier. Lite över 207.000 personer talade ett annat modersmål än finska eller svenska. År 2009 studerade drygt 14.400 invandrare i integrationsutbildningen och lite över 2.900 deltog i arbetspraktik eller arbetslivsträning förknippad med integrationen.

Källa: Sisäasiainministeriö/Inrikesministeriet

Texterna här på bloggen om asyl och migration

Något om texterna på min blogg under kategorirubriken Asyl&Migration:

Syftet med det jag själv skriver och det jag publicerar som är skrivet av andra, är främst att visa att asyl- och migrationsområdet inte är svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt.

Det behöver skapas medvetenhet om att det finns flera sidor av det som har med asylhanteringen att göra än det som ”gammelmedia” för fram. Via berättelser direkt från personer inblandade i den (miggor, socialsekreterare, anställda vid hem för minderåriga asylsökande, UD- och ambassadpersonal) som inte publiceras någon annanstans, träder också en mer mångfacetterad bild fram. Allmänheten har rätt att få en så hel bild som möjligt, inte splitter och skärvor av den.

Dessutom berättar och informerar jag ibland om hur asylhanteringen sker och hur man tänker i andra länder, främst Finland som jag bäst känner till. Det kan vara intressant att se hur ett grannland med nästintill identisk utlänningslag hanterar asyl- och migrationsfrågorna.

Jag berättar också om ärenden som jag varit inblandad i antingen som ombud eller rådgivare. Om ”fallet” som Mauricio Rojas och jag tog till Europadomstolen. Om de huvudlösa resorna kors och tvärs över jordklotet med asylsökande som inte hade nödvändiga papper och man tvingades återvända med till Sverige. Om den cancersjuka palestinska kvinnan som skulle utvisas till ett område där hon inte kunde få vård (som till slut fick stanna). Om uigurerna Kaiser och Adil, varav den enes hustru skickades, gravid i sjunde månaden, till Azerbajzdan för att ensam föda sitt barn där (läs bl.a. här) och den andre hade suttit i Guantánamo-lägret och dumpats i Albanien men tagit sig hit där hans syster finns (och till slut fick stanna). Läs här och här. Om mängder av andra människoöden som berör och berört. Inte svart eller vitt. Svart och vitt. Samtidigt.

Och under kategorirubriken Vietnamesen kan man följa historien om Thanh och Hoa och hur det dröjdenästa sex år innan Thanh fick PUT och hela tio år innan Hoa fick det, trots att det förelåg verkställighetshinder under större delen av tiden.

Givetvis ska den, som styrker vem han/hon är, varifrån han/hon kommer och att han/hon har asyl- eller skyddsbehov, beviljas uppehållstillstånd i enlighet med den utlänningslag som i demokratisk ordning är stiftad av regering och riksdag. Också i övrigt bör lagen följas och den, som inte fått tillstånd att stanna ska lämna landet så fort som möjligt. Lagar är till för att följas, de är inte tomma ord på onödiga papper.

Läs också här och här.

En migga: ‘De har inte ens anmält sig på skolan eller universitetet på orten dit de skulle, utan omedelbart bytt identitet och ansökt om asyl i stället.’

En migga skriver, apropå inlägget från personal från UD och Migrationsverket vid fyra olika ambassader (15 oktober):

Då och då upptäcker vi på asylprövningen att personer som beviljats UT för studier i själva verket aldrig haft någon avsikt att studera här. De har inte ens anmält sig på skolan eller universitetet på orten dit de skulle, utan omedelbart bytt identitet och ansökt om asyl i stället. Eller arbetat är illegalt ett tag och sedan ansökt om asyl. Detsamma gäller personer som gift sig hit. Men vi upptäcker detta bara om det kommer in tips från någon. Mörkertalet kan vara stort.

Varför finns det ingen återkoppling mellan ambassaden och högskolan, när det gäller gäststuderande? Skulle det vara omöjligt för högskolan att rapportera till ambassaden att ”gäststuderanden”, som är registrerad som inrest i Sverige, inte dök upp när terminen började? Då skulle även vi på verket kunna få namn och bild på personen i fråga och på detta sätt kanske kunna identifiera honom eler henne bland våra asylsökande.

Exempelvis är det hur enkelt som helst för en ”gäststudent” som talar somaliska som sitt modersmål  (och somaliska talas i ett flertal olika länder, förutom Somalia) att ge sig ut för att vara somalier som flytt kriget i södra Somalia  och påstå att han saknar identitetshandlingar. En sådan asylansökan beviljas ju regelmässigt… Lika enkelt är det att ingå skenäktenskap och efter inresan dyka upp som asylsökande med ett annat namn och utan handlingar, eller med förfalskade handlingar. Detta är svårare att komma tillrätta med.

Varför beviljar ambassaderna dessutom turistviseringar med mera för personer som de vet kommer att hoppa av? Det räcker att ta en titt på statistiken: vilka länder där Sverige har ambassad eller representeras av en annan EU-ambassad producerar flest asylsökande? Om man tidigare gett viseringar till nära anhöriga till den som nu söker visering och dessa anhöriga omedelbart hoppat av sin turistresa  och blivit långvariga asylsökande i Sverige finns det kanske ytterligare anledning att fundera lite, eller hur?

Vi som arbetar på asylprövningen på Migrationsverket får givetvis arbete till följd av den nya visionen hos ambassaderna och vi hotas inte av uppsägning pga arbetsbrist. Men är det ett bra sätt att hantera skattepengar?

© Denna blogg.

Svenska ambassadanställda: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

I åratal har miggorna gjort sig hörda på min blogg. Några anställda vid hem för minderåriga asylsökande och En socialsekreterare har också skrivit. Och en migga har berättat om förtvivlade samtal från socialsekreterare. Det är skrämmande berättelser, och hade i de flesta andra länder, troligen i alla andra länder och inte minst i våra nordiska grannländer, fått åtminstone någon att reagera. I Sverige bryr man sig inte. Eller är helt enkelt inkapabla att upprätthålla den lagstadgade, reglerade invandringen.

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda! Läs och begrunda vad flera personer vid fyra olika svenska ambassader gått samman och undertecknat:

Vi har nu en ny regering och en ny riksdag där ett parti som är kritiskt mot invandringspolitiken är representerat. Det är inte märkligt att det är så. I snart tolv år har jag som skriver detta arbetat med invandringspolitik, dels på departementen i regeringskansliet, dels också provat på det i praktiken på Migrationsverket och på diverse utlandsmyndigheter (ambassader och generalkonsulat). Således tycker jag mig ha en ganska god överblick över läget inom invandringen till Sverige.

Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge. Jag vill nu bara dra några enkla exempel från de ansökningar som kommer in vid den ambassad där jag för närvarande arbetar.

Vi har stora mängder ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Vi har så stora mängder varje år så att till och med etablerade länder som USA och England undrar varför. Det är naturligtvis inte utbildningskvalitén som avgör utan hur lätt det är att få uppehållstillstånd för studier i Sverige. Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).

Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke- och brottsregistret för dem som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda minne. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.

Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsbortgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat? Och när ska detta sluta? Någon gång måste Sverige bli seriösa i sin invandringspolitik! Flum som visioner, som tydligen Migrationsverkets generaldirektör ägnar sig åt, hör bäst hemma i frikyrkan. Man måste se realiteten nu, väljarna har faktisk gett en signal åt politikerna att se över invandringspolitiken.

Personal från UD och Migrationsverkspersonal vid fyra olika svenska ambassader.

© Denna blogg.

En migga: ”Men i idiotlandet Sverige så existerar inte denna hantering.”

Den migga som skrivit Halmstrået som knäckte kamelens rygg – akt 1 (8 oktober), lägger här till följande till den texten:

Om varje tillståndsenhet av de nitton som hanterar anhöriga till ”ensamkommande barn” för närvarande har 100 fall per år så är GD:s statistik så missvisande att han borde få sparken på grått papper för att han förnekar sina egna barnhandläggare och vilseleder allmänheten.

Den tillståndsenhet jag själv jobbar på sticker inte ut bland andra och har enbart den mer än 100 sådana ansökningar per år (!). Men i idiotlandet Sverige så existerar inte denna hantering. Det framstår utåt sett istället som att det är ett par enstaka tjänstemän i Norrköping som hanterar denna kategori.

Hälsar en fly förbannad migga

© Denna blogg.

Fler galenskaper i dårarnas sandlåda

Läs först vad Pentti Salmenranta skrev här på bloggen under rubriken Be my guest, där han bland annat berättade:

När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Fortsätt sedan att läsa mer om dårfinkerierna under ribriken Korvcoachning på Pentti Salmenrantas egen blogg. Där skriver han bland annat:

Jag trodde att botten var nådd med fas 3. Nej då. I konsten att förolämpa vuxna människor är fantasin obegränsad. Det senaste är att man ska ha med sig en coach till arbetet om man ska tro Rapport.
——–
Nu får ni väl ändå ta och ge er! Bara för att man är äldre och arbetslös är man automatiskt inte dum i huvudet. Eller har man börjat tvinga senildementa ut i arbetslivet? Är inte ålder lika med erfarenhet längre? Ska jag, en man på 50 år, hålla en 25-åring i handen för att lära mig att öppna en dörr? Så tolkar åtminstone jag begreppet att gå över en tröskel.

Min kommentar: No comment…

Lästips

Sverige är unikt, i inget annat västland som jag känner till är åsikts- och yttrandeförtrycket samt kränkthets- och diskrimineringsindustrin så kompakt som här – 23.9 2010
Om det inte finns någon svensk kultur, vad är det då invandrare ska integreras i? – 28.9 2010
En migga: ”Ullenhag kan vakna upp redan nu!” –  oktober 2010

Nu skriver också Dagens Arena om ”SVT – ett företag i kris”

Läs först:
”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning. – 30.9 2010
Eva Hamilton, SVT: ”2010 är ett extremt år.”
– 1.10 2010
SVT klagar på kulturdepartementet
– 1.10 2010

Och så här, bland annat, skriver nu Björn Elmbrant i Dagens Arena under rubriken SVT – ett företag i kris:

Det stora problemet med journalistiken i dag är – som DN:s mediekrönikör Johan Croneman formulerat saken – likriktningen, alla lydiga, de många jasägarna, som bara refererar och citerar. Är det någon som tror att lösare anställningsformer och inhyrda medarbetare främjar den interna självkritiken på redaktionerna, skapar journalister som vågar sticka ut hakan, undersöka och ifrågasätta makten? Hör du till de löst knutna eller inhyrda är det klokare att tiga och göra som alla andra, för att inte dra på dig chefernas misshag, riskera hamna i kylan, utan att kunna betala bolånen. Unionens fackklubb på Sveriges Television rapporterar om ett företag som präglas av ”rädsla och tystnad”.

SVT misshushållar och ”missbehandlar” sina medarbetare å det grövsta och detta har det slagits larm om sedan minst 1,5 år, otaliga gånger. Men SVT:s teflonbeklädda ledning med sin ofelbara ”järnlady” i spetsen har forsat fram som den värsta atlantångare och betett sig som diktatorer i ett kommunistland. Och det har varit – och är – så lågt i tak att medarbetarna får gå med krökta ryggar hela tiden för att inte råka ut för att dra på sig nomenklaturans vrede och bli svartlistade. Jag är beredd att mynta begreppet ”massmobbning” för det som SVT har gjort – och gör.

Varför har ingen lyssnat på alla varningssignaler, som också sänts utåt, bland annat av mig både här på bloggen och i två kolumner i Svenska Dagbladet (10.6 2009 och 5.7 2010)? Det är ju ändå licenspengar man bollar med, förutom människors liv och hälsa.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till inlägget.

En migga: ”Även om de sedan vägrar skaka hand med oss eller driver med oss så ska vi svälja allt utan att ens höja rösten.”

En migga skriver nedanstående, som fortsättning på sitt tidigare inlägg En migga: ”Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? ” (13 oktober):

Ja, men vad ska vi göra?  Vi måste ju ta emot allihop och ge dem ”ett värdigt och vänlig bemötande”. Även om de sedan vägrar skaka hand med oss eller driver med oss så ska vi svälja allt utan att ens höja rösten. Dessa  asylsökande som till 90 procent saknar asylskäl kan vara framtida arbetskraftsinvandrare  trots att de just nu saknar identitetshandlingar för de kan skaffa fram handlingar sedan. Och trots att de ägnat sig åt ekonomisk brottslighet i ett land som inte är med i EU, så kan de utan vidare starta ett nytt företag här i Sverige. Precis som terrorister kan komma hit och finna en fristad här. Heja Sverige!

Jag har relativt bra lön och om det ingår mina arbetsuppgifter att vara diskriminerad p.g.a. min religion eller p.g.a. mitt kön så får jag väl ta det på köpet och fortsätta att le och sträcka ut handen och lyssna på fantasifulla historier som helt saknar bäring. På min arbetsplats, Migrationsverket, tvingas jag acceptera detta.  Men jag kan lugnt påstå att mina erfarenheter på verket har satt spår hos mig som människa. Jag har helt förlorat min oskuld, tron på att människan är god, tron att ingen ljuger om man inte står inför sin egen avrättning.

Kommentar: När blev det okej att diskriminera anställda vid Migrationsverket? Skulle en tjänsteman där bete sig mot en asylsökande så som många asylsökande beter sig mot tjänstemännen, då skulle DO raskt rycka ut till den asylsökandes försvar viftande med en påse skattepengar och se till att den asylsökande skulle tilldömas en rejäl slant för den ”kränkning” alt ”diskriminering” (eller både och) som den stackars människan utsatts för av onda miggor.

Vem/vilka rycker ut till miggornas försvar? Miggor, som dag ut och dag in med återhållen frustration (stress som vänds inåt är dokumenterat farlig) tvingas lyssna på historier som varken har huvud eller fötter; måste ägna tid åt att försöka lirka fram id-handlingar så att de kan bedöma om personen är den han utger sig för att vara och ens kommer från det land han påstår sig komma ifrån; tvingas utstå nedlåtande och ibland rent förnedrande behandling av asylsökande som vägrar ta i hand och kräver att få dem utbytta om de är kvinnor? När blev det så att asylsökande har rätt att ljuga och ställa krav och vägra visa vilka de är, medan svenska myndighetspersoner tvingas tiga och ta emot och låta både sin intelligens och sin person kränkas? När?

Vem har ansvar för de anställdas psykiska hälsa och arbetsmiljö på Migrationsverket? Vad säger lagen, gäller kränknings- och diskrimineringskriterierna också för tjänstemän vid myndigheter?

© Denna blogg.

En migga: ”Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? ”

En migga ger en kort men signifikativ bild ur verkligheten – som den (miggan) också anser borde nå Erik Ullenhag, ny integrationsminister:

Jag träffar alltför ofta i mitt arbete som beslutsfattare på Migrationsverket asylsökande män som vägrar skaka hand med mig för att jag är kvinna. De vill också oftast byta handläggare av samma skäl. Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? I Sverige kommer de att tvingas skaka hand med kvinnor och även om de öppnar eget, exempelvis en kiosk, kommer de att tvingas ta emot pengar av kvinnliga kunder, ifall de inte inför något system där pengarna lämnas i en burk och varan kastas till kunden över disken.

Jag börjar bli lite kritisk till denna handskakningsceremoni som vi anställda måste följa för att visa vår välvilja. När välviljan helt saknas hos den asuylsökande så känns det enbart förnedrande att stå där inför en man med ett välansat tolvcentimetersskägg som ryggar tillbaka när jag sträcker ut handen.

Varför söker sig dessa människor till Sverige? Även om  de skulle ha haft problem i det egna landet så finns det ju ett antal länder i arabvärlden dit de kan söka sig och där de kan leva på det sätt som de är vana vid att leva.

© Denna blogg.

Den som vägrar anpassa sig så att hon kan söka och få arbete ska heller inte ha socialbidrag!

Eftersom niqab och burka inte krävs inom islam – vilket framhölls av flera islamska lärde i Uppdrag granskning i SVT1 den 6 oktober – kan man undra varför Sverige inte gör som Danmark och anser att kvinnor som bär dessa plagg inte står till arbetsmarknadens förfogande och därmed inte är berättigade till socialbidrag?

Den finska sexbarnsmamman i Rinkeby som framträdde i Uppdrag granskning (osynlig, eftersom hela kroppen inkl händer och ögon var täckta av svart polyester) väljer (och tillåts i Sverige) att låta andra försörja henne och hennes sex barn för att hon gömmer sig bakom totaltäckande klädsel, vilket gör att ingen anställer henne.  Och ”Hanan” som intervjuades i Malmö har inte burit burka eller niqab i sitt hemland Marocko, men bär den nu i Sverige (!!!) – dessutom mot sin makes vilja. I Koranen finns stöd för att hon ska lyda sin make men det gör hon inte. I Koranen finns inte stöd för att hon ska dra på sig en heltäckande klädsel – det gör hon. Märklig logik… Om hon inte heller får jobb (hon utbildar sig till språklärare, hur nu det går till), ska de som arbetar i detta land försörja henne också? Reportern frågade:

Men vems tolkningar följer du – för om du inte följer den här (rekommendation från en hög islamsk ledare som säger att klädseln inte krävs för kvinnor som inte lever i muslimska länder. Min anm.), vilken skola följer du?

”Hanan” svarade:

Det finns två tolkningar. En skola som säger att man kan liksom visa ansiktet och händerna och en annan som säger att niqab är plikt. Och det är liksom det som varit bra för mig. För det var mitt beslut att ta på mig niqab. Det kändes okej, det här är rätt för mig.

Parentetiskt kan man undra hur en person med så torftig och felaktig svenska ska kunna bli språklärare (!?=). Sedan kan man också konstatera att orden ”det här är rätt för mig” inte är acceptabla i det här fallet, annat än om hon då också avstår/fråntas eventuella bidrag som hon tar emot för att hon genom att ta på sig heltäckande klädsel inte får arbete så att hon kan göra rätt för sig i Sverige. Hon har i Sverige frihet att bära sin niqab i strid med makens vilja och i strid med Koranens budskap, men hon ska då absolut inte ha rätt till socialbidragsförsörjning – det ska ingen ha som självförvållat inte kan få arbete.

Staten bör visa vad som gäller i det land som gett så många människor en fristad: att heltäckande klädsel inte är accepterat i det svenska samhället där religionen är privat och utövas i hemmet, i kyrkan eller moskén. Att i Sverige gäller i allra högsta grad ”arbetslinjen” och att den som frivilligt ställer sig utanför arbetsmarknaden givetvis inte ska försörjas av andra som befinner sig på den marknaden, alltså i arbete.

Det är svårt att tro att svenska folket tycker att det är rätt att fullt friska kvinnor som inte ids jobba ska försörjas av andra. Att ge individer socialbidrag som själva bär skulden till att de inte kan få ett jobb, det är att stjäla pengarna från alla dem som arbetar!

SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka

Läs först bland annat texterna Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009… (29.9), ”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning. (30.9),  Eva Hamilton, SVT: ”2010 är ett extremt år.” (1.10),  SVT klagar på kulturdepartementet (1.10), och lyssna en bit in i programmet, efter inslaget om manga-teckningarna, på Medierna i P1 den 9 oktober, som presenteras så här:

Besvärligt bevaka bemanningsbolag för SVT

Det stormar på SVT sedan ledningen med kort varsel meddelat att en stor del av deras reportrar som är anställda via bemanningsföretag inte längre behövs och nu måste gå. Att mediebranschens största maktfaktor –  SVT –  hyr in personal från bemanningsföretag i stor omfattning har länge varit en känslig fråga.

I tevehuset är det många som menar att SVT får problem med att kritiskt granska en av de stora samhällsförändringarna det senaste decenniet, den nya arbetsmarknaden – där bemanningsföretag och otrygga anställningar blivit allt vanligare – när man själv sitter i samma situation.

Vilket svammel!

Att lyssna på SVT:s svammel om sitt stora och dyra misstag att sparka ut viktiga medarbetare och tvinga dem till bemanningsföretag, bland annat två sådana företag som drivits – och drivs – av andra sparkade SVT-medarbetare, är nästan olidligt. Och oerhört pinsamt. Att ett bolag som SVT, som finansieras av licensmedel, betalar enorma summor för att ta in exakt samma människor att göra exakt samma jobb som de gjort tidigare för betydligt högre kostnad för SVT (och därmed licensbetalarna) är inget annat än skandal. Vilket jag påpekat och skrivit om under lång tid.

De flesta reportrar som Medierna försöker intervjua avböjer eftersom de är rädda att de inte ska bli anlitade mer om de uttalar sig. Och de har definitivt fog för sin rädsla… Lyssna på Janne Josefsson i Medierna, när han uttalar kritik mot SVT; han ”har råd” att våga uttala sig i kraft av sin ställning!

Och lyssna på Rapportchefen Morgan Olofsson, som säger saker som aldrig har behövt sägas – och inte borde behöva sägas nu heller:

I alla lägen måste man se om man kan göra ett inslag utifrån de förutsättningar man har. Vi har en diskussion nu om Karin Hübinette och hennes syster som är arbetsmarknadsminister.

Reportern:

Kan en bemanningsanställd göra ett inslag om bemanningsföretag?

Rapportchefen Morgan Olofsson:

Självklart kan en bemanningsföretagare göra ett inslag om bemanningsföretag!

Reportern:

Jag har pratat med personer som säger att det blir en sådan situation att man får välja mellan att antingen liksom bita den hand som föder en eller göra kanske en vinkel som man inte håller med om. Vad säger du om det?

Rapportchefen Morgan Olofsson:

Då säger jag att den som känner så ska vända sig till sin redaktör eller redaktionschef i slutändan och berätta om det, för att ingen ska här göra våld på den story som han eller hon är satt att göra för tittarna.

Ja det är klart att om medarbetarna är rädda och ledsna som det har varit så blir det ju inga bra jobb av det, men… Och det är klart att en person som kommer in från ett bemanningsföretag har en mindre trygghet att kunna ha ett jobb varje dag jämfört med en fast anställd. Men så var det också för vikarier, in- och ut-lasandet som pågick tidigare och pågår fortfarande på många håll är ju samma problem.

I radioprogrammet Medierna berättas också om hur en debattartikel som nyhetsredaktionen skrev och lade ut på svt.se censurerades (=togs bort av en chef). Den handlar  om det märkliga i att SVT skickar ut en reporter från ett bemanningsföretag att rapportera om missnöje med hur ett annat företag anlitar folk från bemanningsföretag precis på samma oschyssta sätt som SVT! Hör Anja Hildén, en av cheferna och t.f. ansvarig för svt.se-sajten som går vd:s ärenden, och här är det verkligen svamligt (citerat ordagrant ur programmet):

Jag kommer ihåg att jag sa att vi skulle ta bort den, det kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg att det var något i parallellerna som kändes helt sökt, och att den gav en bild av SVT, hur de skötte bemanningsföretagen som inte… eftersom parallellen var då med Systembolaget… att den, just den jämförelsen inte var relevant på det sättet som den hade gjorts. Och att den därmed absolut spred en bild av Sveriges Television som jag inte ville sprida eftersom den inte var korrekt. Av vilken anledning som det var så, det minns jag inte.

Således: en t.f. ansvarig utgivare, Anja Hildén på SVT censurerade de egna medarbetarna! Begrunda orden: ”…som jag inte ville sprida eftersom den inte var korrekt”. Låter det inte lite som en envåldshärskare vars åsikt och syn på vad som skrivs är det som ska råda?

Det är oerhört att det kan få gå till så, och det på Public Service som ska vara oberoende och objektivt och som ska låta alla komma till tals. Hoppas att någon av de censurerade skribenterna anmäler brottet mot åsikts- och yttrandefriheten i form av den censur, som Anja Hildén verkar ha gjort sig skyldig till: det finns ju ett inspelat erkännande som lyder så som ovan citerats! Det är kanske för övrigt bra om man snabbt tar och spelar in det, så att hon och SVT inte ser till att SR tar bort det och därmed driver censuren ännu längre.

En fast anställd reporter håller försiktigt med om att frågan om bemanningsföretag är ”underbevakad” av SVT. Det är ett understatement of the year!

Till slut: Det är viktigt att känna till att det verkligen inte enbart är reportrar som behandlats så här illa av SVT! Det är också fotografer, sändningsproducenter och översättare – alla minst lika viktiga för att sändningarna ska kunna göras. Väl fungerande och sammansvetsade team som arbetat oklanderligt, bättre, säkrare, tryggare och mycket, mycket billigare, har slagits sönder och sparkats ut. De har beordrats att gå ut genom SVT:s dörrar som en del av SVT och komma in igen som en del av ett bemanningsföretag. Licenspengarna som går till bemanningsföretag som drivs av f.d. SVT-anställda, berikar nu dessa företag. Alla kompetenta och duktiga, av SVT förnedrade, människor som förväntas arbeta som robotar på SVT enbart för att de nu sänder sina räkningar till bemanningsföretag och översättningsbyråer, är olyckliga och otrygga.

Någon måste sätta stopp för galenskaperna, som har klagats på sedan drygt 1,5 år! I Finland slutade 100.000 personer att betala licensavgifterna när en stor omläggning gjordes, kanske skulle något sådant få den oresonliga, diktatoriska och på detta område rent inkompetenta ledningen att tänka om! I varje fall skulle knappast Kulturdepartementet, som utfärdar sändningstillståndet, bli glada.
© denna blogg. Vid direkta eller indirekta citat av mina texter
ska källan anges och även en länk ges till detta inlägg.

Finland: Polisen och Migrationsverket utvisar fler

Polisen har i år utvisat betydligt fler personer än under tidigare åren.Under tiden januari – september utvisades 349, vilket är tre gånger så många som under 2009 och 2008. I antalet ingår såväl brottslingar som personer som uppehåller sig illegalt i landet.

Dödsskotten i köpcentret Sello i Esbo har bidragit till utvecklingen. Många undrade varför Ibrahim Shkupolli, som vid årsskiftet sköt ihjäl fem personer och sig själv i Sello, hade dömts för brott i Finland, inte hade utvisats. Efter dådet har polisen skärpt sin praxis i fråga om utvisning. Också Migrationsverket har i år beslutat om fler utvisningar än tidigare.

Utlänningar som har eller haft uppehållstillstånd kan utvisas om de vistats olagligt i landet, begått brott eller uppfört sig på ett sätt som hotar säkerheten.

Källa: Helsingin Sanomat.

Om asylsökande och identitetshandlingar m.m.

Påminner om min text Sverige måste börja klara av att kräva att asylsökande identifierar sig från den 18 januari 2010, som är ganska viktig läsning. Ur texten:

Enligt lag är det den som söker eller begär en fördel som ska visa att han (jag väljer att skriva”han” istället för han/hon) har rätt till den. Det gäller på alla områden i samhället. Också på asylområdet.
Det är alltid den som söker asyl eller skydd som ska 1) visa vem han är, 2) visa var han kommer ifrån och 3) i så stor utsträckning som någonsin är möjligt visa varför han anser att har asyl- eller skyddsskäl. Det är aldrig den svenska staten som ska utreda och visa varför någon har rätt till uppehållstillstånd.
———-
Somalier, t.ex., som man i Sverige anser i princip aldrig kan legitimera sig, har inga problem att göra det när de t.ex. söker sig till Dubai och andra länder i Mellanöstern för att arbeta (läs här). Inget av dessa länder skulle någonsin acceptera att släppa människor utan pass över sina gränser, men i Sverige går det bra. Det har lett till att också många som inte ens är från Somalia getts uppehållstillstånd.

Fler texter, särskilt berättelser av miggor, som inte finns någon annanstans, under kategorirubriken Asyl&Migration.

Nobelpristagaren i litteratur, Mario Vargas Llosa, om integration

I artikeln Göra sig svensk i Expressen den 10 februari 2007, säger årets Nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa bl.a. följande om integration:

Den som inte integrerar sig kulturellt och medborgerligt i sitt adoptionsland kommer alltid att förbli en främling, riskera att bli utnyttjad och att själv anamma en fientlig attityd mot det samhälle som han eller hon inte känner sig hemma i. Detta eftersom multikulturalismen inte fungerar och är inkompatibel med en effektiv integrationspolitik, något som självmordsbombarna i Madrid och London är exempel på.

Tankar som är självklara i andra asylinvandringsländer, men som inte varit – och inte är – självklara i Sverige. Här tänker man precis tvärtom! Därför kan det också se ut som det gör i Sverige, med massor av ”utanförskapsområden (i praktiken getton), över ettusen terrorister (enl Säpo), mängder av krigsförbrytare och andra kriminella (eftersom myndigheterna inte alltid orkar stå fast vid kravet att man ska styrka sin asylhistoria och sin identitet) etc.

”Bidragslinjen”, som i decennier varit rådande – och fortfarande är det – har stor skuld till att det är så illa ställt i Sverige som det är. Kravlösheten (när det gäller att lära sig landets språk, seder och lagar) och de generellt lågt ställda förväntningarna på utomeuropeiska asylinvandrade bär också skulden till att Sverige blir ett allt oroligare och osäkrare land. Vilket jag har ”predikat” om i åratal för s.k. ansvariga, som dock tyvärr inte vill låtsas se och förstå. Kan Nobelpristagaren i litteratur hjälpa till att öppna ögonen på de ansvariga – eller snarare oansvariga – svenskarna?

© denna blogg.
Fotot publicerat med tillstånd av fotografen Pieter ten Hoopen.

En migga: ”Han sa att han minsann hade arbetat hela tiden, fast svart, samtidigt som han tog pension från Sverige”

En migga berättar vidare (läs först En migga: ”Ullenhag kan vakna upp redan nu!”):

En ny variant

En asylsökande man, som sa sig komma från landet X (som är ett land varifrån man nästan garanterat får PUT också utan att styrka sin identitet, vilket han också fick) avslöjades sedan av en slump. Han kom faktiskt från landet Y  (som är ett land varifrån det är mycket svårt att få PUT men varifrån det är mycket svårt att få PUT…

Mannen hade alltså fått en visering hit, bytt till ett falskt namn och falskt medborgarskap och ansökt om asyl, vilket han hade beviljats på sina lögnaktiga uppgifter.

Han hade också hade bytt ålder. Han är 55 år gammal, men hävdade att han var 65, för två år sedan. Varför? Ja, han sa att han helt enkelt ville få svensk ålderspension, bostadstillägg etc. Jag hade inte en aning om att Försäkringskassan beviljar pension för en nyanländ sökande som  fått PUT alldeles innan och helt saknar ídentitetshandlingar, så där bara och utan vidare!

Jag frågade personen varför han inte (såsom Erik Ullenhag tycks tro) ville framstå som en pigg 55-åring, vilket han ju var, och arbeta här, må vara med PUT som han fått under falsk identitet. Alltså varför han valde att till och med ”skriva upp” sin ålder. Han sa att han minsann hade arbetat hela tiden, fast svart, samtidigt som han tog pension från Sverige. Och detta ansåg han skulle räknas honom tillgodo. Där avbröt hans offentliga biträde utredningen, vilket var ganska förståeligt…

Men, jag har också upptäckt att CSN ger studielån till alla vuxna asylsökande som fått PUT. Det spelar ingen roll att de saknar id-handlingar och att deras framtida återbetalningsförmåga starkt kan ifrågasättas, liksom möjligheten att spåra upp dem när det bytt identitet fast de fortfarande bor i Sverige.

© Denna blogg.

En annan migga om halmstrået som knäckte kamelens rygg – akt 1

Så här berättar en annan migga direkt efter att han läst En migga: halmstrået som knäckte kamelens rygg – akt 1. (8 okrober):

Alldeles nyss fick en person som säger sig vara 17 år PUT. Och hans påstått försvunna och påstått antagligen döda familj hade köat till ambassaden redan från samma stund som han själv anlände till Sverige.

Nu är problemet bara att de saknar id-handlingar som styrker vilka de är Bekymrade socialsekreterare undrar om Migrationsverkets skulle kunna intyga att dessa personer är familjemedlemmar till pojken. Men hur skulle det gå till? Pojken själv saknade id-handlingar och dessutom hade samtliga av hans familjemedlemmar antagligen dött för flera år sedan…

© Denna blogg.