Det kom ett uppgivet mejl: ”Vem ska hjälpa Stockholms hemlösa vintern 2010?”

Nedanstående mejl kom idag, från en kvinna vars namn jag inte lämnar ut här på bloggen. Var och en får tänka och bilda sig en egen uppfattning om det som personen berättar. Nämnas kan bara, att enligt svensk lag ska den, som fått avslag på sin asylansökan eller av annan anledning inte har rätt att vistas i Sverige och därmed befinner sig här illegalt (=olagligt), lämna landet.

Alla ställen för hemlösa i Stockholm är överfyllda av s.k. ”papperslösa flyktingar”, d.v.s. alla kyrkor, härbärgen och alla ställen var kan man få gratis mat o.s.v.

En (svensk) hemlös kvinna har berättat att hon  inte fick sova över i kyrkan. De sa att de måste ge plats för ”papperslösa”…

Själv har jag nu en  lägenhet men brukade förut komma till ett ställe var hemlösa och ensamma människor får billig mat och socialt umgänge. Men när jag var där för två veckor sen så var alla platser upptagna med papperslösa ‘asylsökande’ och tom EU-medborgare från balt-staterna. Så att Stockholms hemlösa fick inte plats.

Situationen är allvarlig och trist.Vem ska hjälpa Stockholms hemlösa vintern 2010?

© Denna blogg.

Finland: Romerna har skickats tillbaka till Rumänien

Helsingfors socialverk beslöt förra veckan sända romerna tillbaka till Rumänien. Alla östeuropeiska romer har lämnat Helsingfors. Det uppger Jarmo Räihä vid Helsingfors socialverk den 29 november. De sista 17 romerna reste hem i går. Totalt kostade det Helsingfors stad 6.500 euro (ca 63.000 kronor) att skicka hem romerna.

Åt elva bilburna sällskap betalades 300 euro per bil för bensinen plus båtbiljetter till Tallinn och dessutom fick fem romer biljett till flyget från Helsingfors till Bukarest.

Källor: Yle & FNB

En migga: ”Och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band.”

En migga apropå inlägget En migga: ”Det är numera väldigt lätt för oss att nå produktionsmålen (Ja, det heter så inom Migrationsverket, som i en fabrik) ” (17 november):

Vi på Migrationsverket har inte haft en GD värd namnet sedan Barbro Holmbergs dagar! Tyvärr så var inte ens hon omtyckt av allt och alla men hon tyckte ändå att vi skulle försöka följa utlänningslagen. De som kommit efter henne har ju visat sig vara ena riktiga ”stolpskott” som tycker att ”det där med lagen är ju inte så noga.”

Jag hade förhoppningar med Eliasson som GD och jag hade förhoppningar att vi med en moderat minister skulle få arbeta efter den utlänningslag som riksdagen tagit fram. Men de förhoppningarna grusades rätt snart när det visade sig att vi inte skulle utreda huruvida den asylsökande hade skäl att stanna i Sverige. Vi skulle producera tillstånd, skit samma om det fanns skäl. ”Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”, som vår nuvarande GD sa.

Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!

Kommentar: Det ska mycket frustration och press till för att miggorna ska ta bladet från munnen i så hög grad som de nu gör. Tryckkokare kokar över och det verkar som om miggorna – om man jämför dem med tryckkokare – just är på väg att göra det: koka över.

© Denna blogg.

Första advent hos Veikko på Suomikoti (Finlandshemmet)

Här kan man läsa min rapport från ett trevligt besök hos Veikko Virtanen och de andra åldringarna på Suomikoti den första advent, 28 november 2010!

En bloggläsare: Invandrares kränkningar av svenskar är välkända bland de flesta boende i Malmö.

Ytterligare en bloggläsare ger här sin bild av det Malmö som en malmöpolitiker tidigare beskrivit helt annorlunda, i inlägget ”Familjer från Vellinge och västra Skåne åker på ‘safari’ genom Malmö med låsta bildörrar.”.

Tidigare texter i ämnet är En bloggläsare: ”Vi vanliga väljare lever i landet, vi ser problemen.”,  En bloggläsare: ”…och det var egentligen först när jag började gå dit som jag på allvar började uppskatta min hemstad.” och En malmöbo skriver: ”Möllan är en stadsdel som drar till sig mängder av människor i och med sin helt unika karaktär.”

En politiker i Malmö skriver på din blogg om hur folk från kranskommunerna åker på ”safari” i Malmö med låsta bildörrar. Det som sägs i artikeln stämmer väl med min egen bild av staden.

Jag är född och uppvuxen i Malmö, i ett villaområde med svensk medelklass. Detta område ligger inte långt ifrån ett av Malmös så kallade ”utanförskapsområden” och delar bibliotek, mataffär m.m. med detta.

En gång, innan jag ens fyllt tonåring, stod jag och låste min cykel utanför biblioteket. Fram kom två invandrarkillar och frågade vad klockan var. Innan jag hunnit svara fick jag en smäll så att jag trillade i backen. Efter denna händelse fortsatte både jag och mina vänner att bli utsatta för meningslöst, oprovocerat våld från invandrargäng: rån, hot, misshandel. Detta har format mig till en ganska rädd människa. Jag undviker så gott jag kan miljöer där jag vet att dessa så kallade ”ungdomsgäng” rör sig – trots att jag nu är vuxen med råge. Det blir dock allt svårare att fly inom sin egen stad i takt med att invandrarbefolkningen stadigt ökar. Den officiella siffran är nu nära 40% av invånarna!

Jag är man, och det är främst killar och unga män som utsätts för rån och misshandel. Men som kvinna är det inte heller lätt att leva i Malmö. Överallt, utom i de svensktäta välbärgade villaområdena, kan man få höra saker som ”svennehora”, ”du borde ha slöja” och liknande skrikas.

Invandrares kränkningar av svenskar är välkända bland de flesta boende i Malmö. Arga unga invandrarmän kan ogenerat gå runt och skrika ”FY FAN JÄVLA SVENSKAR!” och spotta på förbipasserande. Däremot har jag inte en enda gång sett svenskar bete sig rasistiskt mot invandrare. Vi knyter näven i fickan och håller god min i den heliga toleransens tecken.

Otryggheten har Malmö i sitt grepp och det blir stadigt värre – inte bättre!

Vad gäller ”ekonomiska frizoner” kan jag bara hålla med om det som redan sagts. Staden kryllar av små märkliga kiosker och butikskyffen med underliga sortiment, utgången mat, kassamaskiner som aldrig används (inga kvitton!), otillåtna avgifter på kortköp, frimärken som säljs för mer än sin valör, försäljning av smuggelvaror etc. Kan någon på allvar tro att en kvartersbutik kan gå runt på att sälja lite läsk och choklad till 10-15 kunder om dagen? I många butiker kan man inte längre köpa folköl eller skinka. En helt vanlig varmkorv kan vara svårt att få tag på, för all kebab och falafel – som är gott, men som svensk känner man sig allt mer undanträngd. Man kan köpa billiga grönsaker i små torgstånd lite varstans, men att prata om vädret med försäljaren är ibland helt omöjligt – många kan ingen svenska eller engelska alls.

I Malmö sjunker elevernas betyg också stadigt. Från styrande håll skyller man på inkompetenta lärare och anser att elever ska få betygsätta sina pedagoger. Att barn som är födda och uppvuxna i Malmö läser svenska som andraspråk tycks inte ingå i problemkalkylen.

Samtidigt kan man i vanlig ordning inte tala klarspråk om problemen. Eftersom inget konkret kan göras utan en sanningsenlig problemställning åtgärdas heller ingenting. De som kan, flyttar härifrån så fort det går – såväl svenskar som invandrare.

© Denna blogg.

Finland: Sannfinländarna får ett väljarstöd på nästan 15 procent i ny mätning

I Finland fortsätter Sannfinländarna att öka sitt väljarstöd. Socialdemokraterna, SDP, kan komma att göra sitt sämsta val genom tiderna (precis som S i Sverige gjorde) i april.

Opinionsmätningen ger Sannfinländarna ett väljarstöd på 14,9 procent mot 14,3 procent i motsvarande mätning för en månad sedan. I riksdagsvalet 2007 fick partiet 4,1 procent av rösterna.
Stödet för SDP har sjunkit från 19,1 procent i en mätning gjord i oktober, till 18,4 procent den 26 november. Jämfört med partiets väljarstöd i riksdagsval genom historien ligger SDP nu rejält under bottennoteringen 19,5 procent i valet 1962. Då fick SDP 38 riksdagsmandat.

Samlingspartiet fortsätter enligt mätningen att tappa stöd och landar nu på 21,1 procent mot 21,7 procent i oktober. Centern har däremot karpat upp sig under den senaste månaden, från 17,6 till 18,6 procent och är därmed det näst största partiet.

Källa: Yle

Finland: ”EU‑medborgare som söker asyl ska inte längre omfattas av ”mottagande av asylsökande”.

Information om asyl- och migrationsområdet i Finland:

Som en brådskande reform, har regeringen berett en ändring av integrationslagen som rör medborgare från EU‑länder som söker asyl i Finland. EU‑medborgare som söker asyl ska inte längre omfattas av ”mottagande av asylsökande” efter det att de har fått del av Migrationsverkets beslut om avslag.

Regeringens proposition om EU‑medborgare som söker asyl har lämnats till riksdagen i mars 2010. Propositionen var på remiss i januari–februari 2010. Lagändringen stadfästes den 24 juni 2010 och trädde i kraft den 1 juli 2010.

Hjälp Lisa i London, beskriv Stockholm i två ord!

Min vän Lisa har bett mig lägga ut nedanstående text och det skulle vara jättefint om så många som möjligt av er hade lust att hjälpa henne!

Hej!

Jag behöver din hjälp! Jag går andra året på en konstutbildning i London och vår senaste uppgift är ett projekt som heter ”European studies”, där vi ska skapa någonting baserat på en stad i Europa (efter/i samband med ett besök). Då det vid mitt besök i Stockholm regnade hela tiden kunde jag inte genomföra min ide som baserades på fotografi, så jag har fått söka nya vägar.

Det är här du kan hjälpa mig! Jag önskar få så många svar så möjligt på frågan ”Hur beskriver du Stockholm i två ord, ett positivt och ett negativt?” samt veta om du är boende i Stockholm eller besökare.

Det finns inget rätt eller fel utan är helt och hållet upp till dig att välja de ord som för dig bäst beskriver Stockholm. Förutsatt att jag får in tillräckligt många svar, hoppas jag kunna skapa någonting där svaren från er kommer att utgöra tyngdpunkten. Jag håller tummarna för att just du tar dig tid att hjälpa mig!

Svaret kan du maila till mig på: lisataylorart@hotmail.com

Jag tackar mina bloggläsare på förhand, för att ni tar er tid att svara Lisa!

En migga om ensidigheten och ofullständigheten i rapporteringen om ensamkommande unga från Somalia (och andra länder).

Läs gärna först min text från den 10 maj 2010: Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige. (https://meritwager.wordpress.com/2010/05/10/om-att-det-inte-ar-sjalvklart-att-det-alltid-skulle-vara-bast-for-ensamkommande-asylsokande-unga-att-bo-i-sverige/). I texten finns också en länk till min artikel på Newsmill i samma ämne.

En migga skriver följande, med mina kommentar insprängda :

I radioprogrammet P 1 Morgon den 26 november ojades och vojades det över att ”de somaliska ensamkommande flyktingbarnen” inte får hit sina föräldrar  (p.g.a. av krav på styrkt identitet i enlighet med lagen).

Men hur är det nu: finns det ankarbarn eller finns det inte ankarbarn? Den officiella hållningen, från Migrationsverkets sida, är väl att ”ankarbarn är ett fult begrepp” och att ”nästan inget av de ensamkommande barnen som fått tillstånd försöker ta hit sina föräldrar”. Men varför skickar föräldrar sina barn hit (de facto som ”ankare”) till ett främmande land, trots att det innebär stora risker för barnets utveckling och hälsa (som man i Sverige alltid påstår sig ta så stor hänsyn till) att alldeles ensamma vistas bland främmande människor i en främmande kultur och i en främmande språkmiljö, ofta på något ”ungdomsboende” tillsammans med ”ungdomar” från olika länder varav en del kan vara kriminella etc? Hade  det inte varit  bättre om någon av föräldrarna kommit hit själv och sedan skickat efter sina barn? Förutsatt att föräldrarna har asyl- eller skyddsskäl och tycker att det är just i Sverige, jättelångt hemifrån, de ska söka detta skydd?

Om dessa föräldrar ändå inte är försvunna eller döda (vilket ofta påstås) och ej heller är osams med sina telningar är det en gåta för mig varför de utsätter sina barn för allt detta! Först för en smugglingsresa till Sverige under vilken man kan bli dödad, såld eller våldtagen av människosmugglare, och sedan för själva tillvaron i Sverige. Medan de själva sitter och väntar utanför svenska ambassaden i något land på att den utsände unge mannen (nästan alltid, mera sällan flickan) ska ha lyckats skaffa inträdesbiljetten till landet i norr där de fått veta att man inte måste arbeta och där man kan hämta ut pengar i ett hål i väggen (som en del asylsökande själva säger).

Kommentar: Det ter sig inte precis som om föräldrarna handlar enligt parollen ”barnets bästa”. Och i Sverige har man ofta ett tämligen ensidigt och ointelligent sätt att se på saken eftersom man tror att ”barnets bästa” alltid, alltid, alltid är att befinna sig i Sverige.

Barnkonventionen utgår från att det är föräldrarna som har ansvaret för sina barn. Det är föräldrarna som ska se till sina barns bästa. Föräldrar som kallt och beräknande utnyttjar sina barn, som ”ankare”  förtjänar inte sina barn och det finns inte heller någon anledning till varför de ska få komma till Sverige! Vi har inte den typen av invandring enligt lagen.

Kommentar: Varför tittar ingen på allt detta ur det så heliga ”barnperspektivet”, som det alltid talas så oerhört allvarligt om (se första stycket i denna text)? Eller ur utlänningslagens perspektiv? Uppehållstillstånd som fås på falska grunder (falskt angiven ålder, lögner om att föräldrarna och i princip alla i släkten är döda eller försvunna samt avsaknad av faktiska asyl- och skyddsskäl) ska dras tillbaka, inte belönas med livslång skattemedelsförsörjning av stora familjer, ofta utan utbildning (många är analfabeter). Så här står det i utlänningslagens 5 kapitel Uppehållstillstånd, under rubriken Särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd och om andra bestämmelser i lagen ska följas. då ska givetvis också denna bestämmelse följas:

17 a § Uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i 3 § (som handlar om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning, min anm.), om
1. oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter medvetet förtigits som är av betydelse för att få uppehållstillståndet.

© Denna blogg.

Q & A about Sweden

Jag fick dessa frågor (bland många andra) av en utländsk journalist:

1) What is Sweden?
2) Is Sweden a country?
3) Is Sweden a free country?
4) Is Sweden Swedish?

Min vän Fredrik Westerlund (läs hans tidigare texter på bloggen) hjälpte mig med svaren:

1. Sweden is unique.
2. No, it is a state of mind.
3. Yes, you can freely express your opinion as long as it is the right one.
4. Yes, but the Swedes try not to be.

© Denna blogg!

”Det bäst fungerande landet i världen”

I Finland vill Delegationen för Finlands landvarumärke att landet ska bli världens problemlösare. Så här sammanfattas detta i deras förslag som presenterats i dagarna:

Vi vill begagna oss av vårt lösningsfokuserade sätt i att ta itu med hotbilderna mot finländarna, Finland och hela världen. Dagens värld behöver en problem- lösare som Finland. Vi ska också själva inse det, låta andra veta det och känna oss lite skamlöst stolta över det.
———-
Det välfungerande finländska samhället, finländarnas nära förhållande till naturen och vår grundläggande utbildning som hör till den bästa i världen ger oss inte bara orsak att vara stolta, utan de också är effektiva verktyg om de används på rätt sätt.

Och så här säger fotbollsspelaren Aki Riihilahti: ”Jag är stolt över att vara finsk. En finländare är en exceptionell resurs”.

Här kan man läsa den fantastiska och mycket ”typiskt finska” slutrapporten från delegationen för Finlands landvarumärke! I Finland har man, till skillnad från i Sverige, en kultur att vårda och värna om, ett utbildningssystem som är ett av de allra bästa i världen och ett folk som är stolt över sig självt och sitt land och som också vill visa det ute i stora världen.

Be my guest # 90: Karl-Olov Arnstberg

Här skriver Karl-Olov Arnstberg,  pensionerad professor i etnologi, som emellanåt fortsätter att lägga sig i samhällsdebatten. Skrivit och givit ut många böcker, bland annat: Sverige och invandringen, Studentlitteratur 2008 och Mera Svenskt, Carlsons förlag 2010.

Betr. begreppet Värdegrund

Se till exempel Svenska Dagbladet den 24 november, där man under rubriken Kultursverige agerar mot SD bland annat kan läsa att Riksteatern startat ett internt arbete för att komma fram till hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna som riksdagsparti. Verksamhetschefen Mia Larsson säger att de måste acceptera att Sverigedemokraterna blivit demokratiskt valda men att det inte hindrar Riksteatern från att bestämma hur dialogen med dem ska se ut. Hon säger: ”Vår värdegrund är allas lika värde och Sverigedemokraterna delar inte den värdegrunden”.

Detta är ett konstaterande som jag är övertygad om att många institutioner, myndigheter och även företag skulle kunna skriva under på. Jag skulle vilja tillägga ”tyvärr” därför att värdegrund är ett skitbegrepp. Påståendet att Sverigedemokraterna inte delar värdegrunden ”allas lika värde” är inte ett sakligt konstaterande utan en beskyllning. Lika lite som andra partier är Sverigedemokraterna så dumma att de serverar sina motståndare den typen av påståenden på ett fat. Det är istället en slutsats som Mia Larsson och andra på Riksteatern drar utifrån en mer eller mindre, förmodligen det senare, djup insikt i Sverigedemokraternas politiska budskap.

För att börja i den ände som jag är övertygad om att Riksteaterns företrädare inte skänkt en tanke, så bevisar de redan i detta korta påstående att de inte alls tillämpar värdegrunden om ”allas lika värde” därför att i så fall hade de givetvis inte ifrågasatt Sverigedemokraterna. Genom att vilja utesluta dem markerar de ju att Sverigedemokraterna inte har samma värde som andra demokratiskt valda politiska partier.

Skälet till att de gör ett så uppenbart tankefel är att det här inte i första hand handlar om lika värde utan om motsatsen: repressalier gentemot oliktänkande. Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.

Om vi från detta går vidare till frågan om allas lika värde, så är det en retorisk fras som låter bra men inte har någon som helst verklighetsanknytning. Människor har aldrig varit lika värda, inte i dagens Sverige och inte i gårdagens och inte heller någon annanstans. De kommer heller aldrig någonsin att bli det. Människor är olika värda men låtsas inte om det. Filosofen Slavoj Žižek betecknar ”allas lika värde” som en ideologisk fantasi. Begreppet har därför ingen politisk representativitet utan fungerar enbart som ett sorteringsverktyg.  Och därmed är vi tillbaka där den här kommentaren började, nämligen i konstaterandet att Riksteatern använder frasen ”allas lika värde” för att upprätthålla vad de själva anser är en politiskt angelägen värdeskillnad.

© Karl-Olov Arnstberg och denna blogg!

Apropå återvändande irakier

Apropå Tiina Kantolas text om irakier som återvänder till sitt hemland från Sverige, påminner jag om följande texter här på bloggen:

Tre innehållsrika timmar den 17 januari 2008. Del 1. – 18 januari 2008
En del irakier semestrar i norra Irak samtidigt som andra säger att det inte går att återvända – 5 augusti 2008
Om rika asylsökande – 8 september 2008
De nya miljonärerna – 6 oktober 2008

© Denna blogg.

Tiina Kantola, Erbil, Irak: ”Om irakier som återvänt från Sverige till Irak”

Tiina Kantola skriver från regionen Kurdistan i norra Irak, där hon nu bott och arbetat i nästan två  år. Hennes många tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och delar med sig av sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan).

Denna gång berättar hon om att allt fler irakier, som fått en fristad i Sverige, nu flyttar tillbaka eller pendlar mellan länderna.

Om irakier som återvänt från Sverige till Irak

Allt fler irakier i Sverige flyttar tillbaka till sitt hemland sedan säkerhetsläget – åtminstone här i Kurdistan – förbättras. Säkerheten är god även om den måste upprätthållas genom stora insatser av säkerhetspolisen och Peshmerga, Kurdistans egen militärstyrka.

Terrorister kommer inte igenom Peshmergas effektiva checkpoints placerade vid gränsen till regionen och städerna, samt på strategiska punkter ute i regionen. Peshmerga har understöd av regionens skickliga underrättelsetjänst ASAISH, Kurdistans motsvarighet till Säpo. Dessa insatser gör regionen tämligen trygg att leva i.

Det hände dock alldeles nyligen att en hotande sprängladdning nådde över gränsen in till en av huvudstaden Erbils checkpoints, vilket är ytterst ovanligt. Terroristen sköts omedelbart.

Häromdagen träffade jag en irakier som kommit från Sverige, juristutbildad i Erbil, när han besökte oss på företaget. Han planerar att hyra ut sin lägenhet i Sverige och flytta till Kurdistan. Han är här för att söka jobb. Hans kusin har redan flyttat tillbaka med hela familjen. Likadana planer har ett otal irakier som bor i Sverige jag träffar på gator, i affärer, inom mitt jobb. De blir alla så glada så fort de hör mig prata svenska, för det är inte så vanligt för dem att få prata svenska här hemma. Var och varannan berättar stolt att de har svenska pass.

Hemlängtan verkar självklart åt båda hållen. Vi har svårt att uppskatta hur många svensk-irakier som redan flyttat tillbaka, men en uppskattning på 3000 personer verkar inte helt orealistisk. Svårt att veta om siffran inkluderar alla barn. Flera pendlar mellan Sverige och Irak, framförallt Kurdistan-regionen. Många bygger hus och skaffar jobb för att kunna ta familjen hit på sikt. Direktflygen mellan Sverige och Kurdistan går flera gånger i veckan och är fullbokade av svensk-irakiska familjer och familjefäder i jakt på en ny framtid.

Jag kan ibland undra var alla de pengarna kommer ifrån, som de nya husen byggs med härnere, och som familjeöverhuvudet pendlar mellan de två länderna för, samtidigt som familjen bor kvar i Sverige. Och pengarna till alla flygbiljetterna till de stora skaror som åker och hälsar på sin släkt.

Vilka är då levnadsförutsättningarna för återflyttande irakier som har vant sig vid förhållandevis hög levnadsstandard i Sverige? I de flesta fall innebär det en tillbakagång – ja, inte till det krig och förföljelse de flydde från, men i jämförelse med livet i Sverige. Tillbakagång till i de flesta fall låg lönenivå, lägre boendestandard, dålig hälsovård, sämre skola och utbildning, sämre frihet för individen, avsevärt sämre ställning för kvinnan, korruption.

Familjen omsluter de återkommande på gott och ont. Det finns stora slitningar inom de återkommande familjerna och mellan den kvarvarande familjen. Tonåringar genomgår en smärtsam period av anpassning. Kvinnor som blivit självständiga och även blivit yrkeskvinnor i Sverige lider av den kulturella ofriheten. Det är inte självklart att de kan gå ut i arbetslivet här. Män anpassar sig bäst eftersom de har en självklart högre status här som familjeöverhuvud och man. I Sverige har de kanske vantrivts, varit arbetslösa eller haft låglönejobb.

Med alla de här reflektionerna får jag ändå inte bilden att gå ihop. Har vi, i motsats till hur bilden av invandrare i Sverige utmålas, en rik överklass av svensk-irakier som nu bygger ”svenskkoloni” i Irak?

”Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef”

Jag vill påminna om min text från den 19 augusti 2009: Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef. Läs den och förfäras.

Om och ur boken Kommunikation – tjugofyra kommentarer av Finska Akademien

Gammelmedias stora problem är deras politiska korrekthet. I och med att de själva har blivit en del av makten, har de tappat sin lust att granska den.

Bättre och mer rakt på sak kan det inte uttryckas – och det är en finländare, Svenolof Karlsson, en av ledamöterna i Finska Akademien, som säger det- Eller rättare sagt: skriver. Hela texten, som har rubriken Gammelmedias sista strid? kan läsas i boken som presenterades den 22 november på ett mycket välbesökt seminarium på Finlands ambassad. Rubriken var Finnar och kommunikation – Skojar du? Det hölls i samband med att boken Kommunikation – tjugofyra kommentarer av Finska Akademien kom ut. Seminariet handlade bland annat om:

Finnar jobbar hårt och levererar. De visar vad de vill i handling. Det är helt enkelt finnarnas sätt att kommunicera. Men nu finns plötsligt en bok om kommunikation, skriven av tjugofyra finnar. Hur är det möjligt?
———-
Artiklarna kryddas av exempel ur det verkliga livet om vilka problem man som finländare kan stöta på när man försöker förstå sig på det konstiga landet Sverige.

Jag kan ärligt säga att alla texter i den här boken är mer än läsvärda och det kan alla konstatera som skaffar sig den och läser den! Men här är ett citat till ur Svenolof Karlssons utmärkta text (och jag håller helt med honom i allt han skriver!):

Mitt påstående är att gammelmedierna idag inom stora sektorer har övergivit sin roll som granskare av de övriga makterna och visar intresse för en fri diskussion bara selektivt. I takt med att mediernas makt har ökat har de, så som händer makthavare generellt, korrumperats. De har hittat en nisch som den politiska korrekthetens apostlar och har i förlängningen blivit villiga hjälpredor till, bland annat, den apokalyptiska falangen av miljörörelsen och domedagsindustrin.

Det blev en livfull tillställning med fullt hus och många röster. Duktiga finländska karriärkvinnor som också skrivit varsitt intressant kapitel i boken berättade lite om sina erfarenheter (Tove Bångstad, Päivi Järvelä, Riitta Östberg och Pia Grahn-Brikell). Hannu Olkinuora, Kaj Mickos, Benoit Passard, Lennart Koskinen och Peter Granström deltog också. Och Henrik Mickos, som höll i mikrofonen en stor del av tiden. Han berättade att illustratören av boken, tillika hedersledamoten i Finska Akademien, vunnit en tävling om bästa snapsvisa och framförde den inför publiken:

Sedan fortsatte Svenolof att berätta lite om boken:

Och till slut ner Svenolof alla som läser boken Kommunikation om feed back:

Jag kommunicerar gärna vidare – helt av egen fri vilja! – att jag tycker att så många som möjligt ska skaffa sig boken och läsa den! Det kommer att bli många aha-upplevelser, kanske en del att irritera sig på men också en del lärdom. Sänd sedan gärna feed back till Svenolof Karlsson och de andra som vill veta hur deras bok tagits emot!

I Finland har väljarna makten

Här är min kolumn i Svenska Dagbladet idag: I Finland har väljarna makten.

En migga: ”En autentisk utredning i november 2010.”

En migga skriver inledningsvis så här, apropå inlägget Om miggorna som skriver och berättar inifrån Migrationsverket:  När jag slutar jobba på Migrationsverket, då skriver jag en bok om alla tokigheter jag varit med om. Då kommer ingen heller längre kunna kalla mig ”låtsaskompis”. Till dess skriver miggan, som den har gjort i flera år, anonymt (för läsarna, inte för mig):

En autentisk utredning i november 2010

Den asylsökande, som påstår att hon kommer från ett land som med säkerhet ger PUT, lämnar in en id-handling som är så grovt förfalskad att det egentligen inte ens behövs någon expertis för att konstatera detta. Handlingen skickas ändå till SKL.  På frågan varifrån den sökande fått sin id-handling ges inget svar. Han säger att han måste få se på handlingen för att läsa varifrån den kommer. Han får handlingen, men kan inte läsa den eftersom den är på annat språk …

Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .

Kommentar: Åter en bild ur den verklighet som gammelmedierna i Sverige av någon outgrundlig anledning aldrig skildrar.

© Denna blogg.

En bloggläsare: ”Man påstår att det inte finns någon svensk kultur.”

Apropå ”svenskt” och ”osvenskt”, som diskuterats en del i sociala medier, bland annat med anledning av bråket i Haninge kommun sedan någon kallat någon annan ”osvensk”, så skriver bloggläsaren TA följande fundering:

När jag satt och bläddrade igenom ICAs tidning Buffé blev jag väldigt irriterad. Där fanns en text av redaktören om hur allt det vi kallar svensk husmanskost kommer utifrån, inget är svenskt egentligen. Så läser jag DN på nätet, där fastslås att dagens svenskar härstammar från turkiska bönder och att det var invandrare som byggde det moderna Sverige.

Det är som om det har blivit en tävling bland journalister och skribenter om vem som mest kan visa att Sverige egentligen inte finns, att vi bara är en produkt av influenser utifrån. Jag ställer mig lite frågande till vad det är som driver denna nationella masochism? Varför vill man förminska vårt land, som en gång var känt som en föregångsnation inom många områden?

Många världsförändrande uppfinningar gjordes av svenskar, som den automatiska fyren, kylskåpet, datormusen och GPSen. Skiftnyckeln och propellern var egentligen vidareutvecklingar, men ficks att fungera av en svensk. Men om detta må vi icke prata, vi ska bara tala om hur mycket invandringen betytt för Sverige.

Förstå mig nu rätt, jag vet att invandrare har betytt oerhört mycket för Sverige och att vi inte skulle ha blivit en ledade industrination utan att de svenska arbetarna fått hjälp av tiotusentals greker, jugoslaver, italienare och finnar. Men att dra en parallell mellan dessa invandrargrupper och dagens är rent förolämpande. På vilket sätt kan man påstå att de somalier som kommer idag bidrar lika mycket till Sverige som de arbetare som kom under 50-, 60- och 70-talen? Det kan man inte, därför måste man hela tiden påpeka att Sverige egentligen inte finns, att vi endast är en produkt av influenser utifrån.

Man påstår att det inte finns någon svensk kultur och pekar på dans och musik som kommit utifrån. Man blandar alltså ihop kultur och kulturyttringar. Men svensk kultur finns; det är att stå i kö, att hålla löften, att komma i tid, att respektera andras åsikter, att sitta på uteserveringar så fort solen kommer fram, att det är männen som grillar. Men om detta må vi icke prata. Vi ska tvärtom nyttja en annan del av det typiskt svenska; att inte förhäva sig, inte tro att man är nåt. Vi ska förneka oss själva och omfamna det som kommer utifrån. Är det konstigt att svenskarna blir mer nationalistiska när dessa påbud kommer uppifrån och tvingas på oss i varenda tidning och tidskrift?

Nu ska jag strax börja förbereda söndagsmiddagen jag ska bjuda min familj på. Jag bryr mig inte om ifall det är svenskt eller inte, jag tycker det är gott och trevligt.

Det är inte bara i Sverige det är rörigt på asylområdet

Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik riktar mycket hård kritik mot ECHR ( Europadomstolen) efter stoppet av utvisningar till Irak.

Det råder total oreda i domstolen.

Ganska ruskigt att ECHR inte har pejl på vad den håller på med och blandar ihop irakier och iranier och skickar handlingar som tillhör människor som redan avvisats från Sverige m.m. Nu får Migrationsverket självt uppleva hur jobbigt det är med oklarheter och felaktigheter i asylfrågor!

Migrationsverkets rättschef räknar upp en rad märkliga omständigheter i samband med Europadomstolens beslut. I beslutet som rör Sverige står bland annat att det bara rör utvisningar till Bagdad.

Europarådets generalsekreterare Thorbjörn Jagland påstod senare i en kommuniké att domstolen uppmanat Sverige, Holland och Storbritannien att stoppa alla utvisningar till Irak. Men det är inte sant. Domstolen har uppmanat Holland att stoppa alla verkställigheter fram till den 24 november, men en sådan skrivelse har Sverige inte fått.

Norge och Danmark har fortsatt utvisa irakier i enlighet med sina egna beslut och har överhuvudtaget inte kontaktats av ECHR. Sverige borde också vara tydliga och stå fast vid sina beslut och inte vela hit och dit. Nu ser man ju dessutom att man inte kan lita på ECHR och deras förvånansvärt och – faktiskt – upprörande slarv och nonchalans så som den ter sig när man hörs vad Mikael Ribbenvik berättar:

Domstolen skickade en lista på 150 personer på tisdagen sedan stängde de och gick hem. Vi har jobbat hela natten med den listan och bland annat hittat en person från Iran. Vi har nu frågat domstolen och det erkände de var fel. De har också bett oss inhibera tre ärenden där personerna för länge sedan har lämnat Sverige.

– Vill Europadomstolen inhibera enskilda ärenden utan att titta på dem så är det naturligtvis domstolens ansvar. Det som hände i går var farsartat.

Det ska mycket till innan en hög representant för Migrationsverket uttalar sig så pass skarpt, vilket indikerar att det inte bara är så allvarligt som han beskriver det utan förmodligen betydligt allvarligare.

Farsartat är det också på asylområdet i Sverige när asylprocessen i massor av fall aldrig tar slut utan tiotusentals människor bara stannar kvar här illegalt och etablerar sig i ett skuggland, jobbar svart, lever gömda men/och samtidigt kräver skolgång åt sina barn, sjukvård och rätt att vara med i fackföreningar (när de alltså jobbar svart…), sådant som förstås inte ska gälla dem som vistas här legalt. Det är helt snurrigt och det finns anledning att befara att det faktum att Sverige agerat på ett helt annat sätt än sina nordiska grannar – som har situationen betydligt bättre under kontroll – har försatt landet i en ohållbar och oerhört svår situation. Sverige är unikt och står ut som en udda och inkompetent kusin bland de andra nordiska länderna.

Källa: bl.a. TT.