Apropå arbetsgivares maktfullkomlighet

I TV4:s Kalla Fakta togs den 7 november fall med människor som påpekat grava felaktigheter på sina arbetsplatser. Det var – och det är – ytterst obehagligt att personer som slår larm om för arbetsgivaren obehagliga sanningar kan behandlas som skurkar, när det i själva verket är arbetsgivarna som är ”skurkarna”!

På det licensavgiftsfinansierade Public Service-företaget Sveriges Television, SVT, råder också en rädslans och icke-lyssnandets kultur. Många medarbetare har försökt att inom företaget ta upp till diskussion missförhållanden och dyra, helt onödiga åtgärder. De har gjort det i ”rätt ordning”, d.v.s. med sina närmaste chefer. När dessa inte lyssnat, inte brytt sig ett enda dugg om legitima påpekanden, har en del gått vidare till högre chefer och ända upp till högsta ledningen med Eva Hamilton i spetsen. Men på SVT:s agenda har aldrig stått att lyssna och värdera vad kunniga, kompetenta och välvilligt inställa medarbetare har haft att säga, utan i stället att bara självsvåldigt och obönhörligt meja ner allt motstånd och strunta i alla relevanta krav och beskrivningar av hur verksamheten skulle komma att skadas om man körde över alla dem, som bildar stommen i verksamheten. Läsning i ämnet:

SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 1.–  18 augusti 2010
Kommentar från en SVT-anställd –  20 augusti 2010
SVT misshushållar med folkets licenspengar – och med sina medarbetare. Del 2. – 23 augusti 2010
Jag skrev om hur SVT misshushållar med medarbetare och licenspengar redan i juni 2009… – 29 september 2010
”Öppet brev till våra chefer”. SVT-medarbetare har skrivit till SVT:s ledning. – 30 september 2010
Eva Hamilton, SVT: ”2010 är ett extremt år.” – 1 oktober 2010
SVT klagar på kulturdepartementet – 1 oktober 2010
SVT:s ledning verkar lida av megalomani med en släng av svammelsjuka – 11 oktober 2010
Nu skriver också Dagens Arena om ”SVT – ett företag i kris” – 14 oktober 2010
SVT har splittrat och försvenskat Finska redaktionen och sänkt kraven på medarbetarna – 25 oktober 2010
Katastrofal Uutiset-sändning och katastrofalt dålig text från den svenska chefen för Finska redaktionen! – 25 oktober 2010
Nu väller vittnesmålen om betong-SVT in – 26 oktober 2010
Ingen skugga över översättarna! – 27 oktober 2010
Min kolumn handlade inte om SMT utan om SVT – 30 oktober 2010
Oro och bråk kring outsourcing av översättarna på SVT redan 2006! – 1 november 2010
Är detta SVT:s motto: ”Hellre sämre kvalitet till högre kostnad än bättre kvalitet till lägre kostnad”? – 2 november 2010
Magasinet Fokus den 28 oktober 2010: ”Hur tänkte SVT nu?” – 3 november 2010

Tiina Kantola i Erbil, Irak: Att gifta sig muslimskt i irakiska Kurdistan – del 3

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak, där hon nu bott i nästan två  år. Hennes många tidigare texter finns här, och här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och om sina intryck av hur det är att leva och arbeta i Erbil, norra Irak (irakiska Kurdistan). Och här finns tidigare berättelser om bröllop i regionen Kurdistan: Tiina Kantola i Erbil, Irak, berättar om ett kristet bröllop i irakiska Kurdistan och Att gifta sig muslimskt i irakiska Kurdistan – del 1 och del 2.

Att gifta sig muslimskt i irakiska Kurdistan – del 3

Bruden med väninnor

En speciell ceremoni i brudens hem vidtar. En mulla från moskén kommer till brudens hem. Han tas emot av familjernas manliga vuxna inklusive brudgummen, i ett mottagningsrum. Det är vanligt i hemmen att ha ett separat rum, ett vardagsrum för bara män, och ett annat för familjen, d.v.s. kvinnor och barn. Alla är finklädda – kvinnorna i traditionella kurdiska klänningar och männen i kurdisk eller västerländsk kostym. Bruden är särskilt vacker den här kvällen, men bär inte vit bröllopsklänning. Hon är festsminkad och har varit hos frissan, och kan bära tiara för att understryka sin roll den här kvällen.

När båda familjerna och brudens och brudgummens vänner är samlade, leder mullan en ceremoni. Mullan, brudgummen, bruden och två vittnen går till ett avskilt rum, ofta ett sovrum eftersom sällskapsrummen är upptagna av gäster. Mullan frågar då brudgummen om han vill ha den unga kvinnan till sin hustru.  På samma sätt frågar han bruden. När bruden har gett sitt svar, kan hon lämna rummet. Men allt som oftast är det brudens manliga släktingar, far eller äldste bror som företräder även henne inför mullan. Hon behöver inte vara närvarande.

Gratulationer

Gratulationer

Efter samtalet med mullan är paret gifta och det utbryter gratulationer. Alla kramar och pussar brudparet, och föräldrarna gratuleras. Paret sätter sig sida vid sida i vad jag skulle kalla en förlovningssoffa. Gästerna, männen i sitt rum och kvinnor och barn i sitt, serveras läsk, godis och kakor eller baklava. Serveringen går undan, likaså insamlingen av disken.

Bruden smyckas

Guld till bruden

Nu får bruden sitt guld! Brudgummens äldsta syster kommer med skrin innehållande halssmycken, midjebälten, armband, ringar och örhängen; flera av allt, eller enstaka tyngre. Bruden smyckas och paret byter ringar. De dricker en skål med varandra, naturligtvis alkoholfritt, och äter tårta.

 

Ringbyte

Efter den här ceremonin är det ännu inte tillåtet för paret att leva tillsammans.  De kan gå ut tillsammans men de får inte tillbringa natten i samma hus, inte ens om de garanterat inte delar rum.  Men även om detta finns det olika uppfattningar. Det har förklarats för mig att om så skulle ske, och mannen t.ex. dör före det egentliga bröllopet, kan bruden kallas för dålig kvinna och aldrig mer bli gift. Hon skulle alltså inte betraktas som änka.

Det vankas nämligen ytterligare ett bröllop, men det kan dröja eftersom det kostar en hel del.

För att ha ett juridiskt bindande dokument på äktenskapet, går paret till rätten. Det tycks oklart huruvida mullans eller rättens beslut om äktenskapet är det korrekta. Jag har hört att rätten inte gillar att mullan redan gett sin ”välsignelse” till äktenskapet. Därför lär det gifta paret få lov att förneka i rätten att mullan redan sagt sitt. Hur som helst så är juridiskt bindande dokument en nödvändighet. Det är som ett äktenskapsbevis, men här skrivs också guldets gramvikt in i beviset. Alltså den gramvikt som bruden har fått i smycken.