• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2010
    M T O T F L S
    « Nov   Jan »
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Svenska ord

I Sverige finns massor av konstiga nyord och andra språkliga ordkonstruktioner som för människor med andra modersmål där sådana konstigheter inte förekommer. Några exempel, en del äldre, en del nyare:

Städare
Det ska man helst inte säga, för av någon outgrundlig anledning är det enligt svenskar, som tydligen skäms för att jobba som städare, att säga lokalvårdare.
Blind

Det är mer accepterat att säga synskadad
Döv

Mer accepterat: hörselskadad
Utvecklingsstörd
Av någon outgrundlig anledning (som så ofta) är det inte okej att säga så, man ska säga något annat, som jag har glömt eftersom jag tycker att ”utvecklingsstörd” är ett så bra och beskrivande ord – utveckling är störd – att jag använder det ändå.
Fattig
får man tydligen säga (medierna rapporterar ständigt om ”fattiga barn” och ”fattigpensionärer”), ingen talar om medellösa barn och pensionärer. Märkligt, det är ju ingen rim och reson och inget system  det hela.

Idag sägs analfabeter och outbildade personer (asylsökande från fattiga länder) ha svag utbildningsbakgrund. Man tar sig för pannan!

Medierna – inkl Public Serviceföretagen SR och SVT – talar om massutvisningar när det handlar om 18 eller 45 asylsökande som vägrat lämna landet efter avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, medan ordet massinvandring anses ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” trots att asylinvandringen omfattar tiotusentals människor varje år (att jämföra med 18 eller 45 personer som utvisas samtidigt…).

Medierna – inkl Public Serviceföretagen SR och SVT – talar också om att asylsökande utvisas mot sin vilja. Vad medierna borde säga för att uttrycka sig korrekt är att asylsökande utvisas. De säger väl inte heller att en svensk som gått igenom en rättsprocess ska följa beslutet/domen mot sin vilja? Lagar ska ju efterlevas och då är det inte fråga om asylsökandes eller andras ”vilja” eller ”inte vilja” följa dem.

Varför är det så här i Sverige? Varför kan man inte tala rakt och tydligt om städning, dövhet och utvisning? Är det en medveten (politisk?) strategi att uppfinna nyord för allt möjligt? I så fall: från vem och varför?