• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2010
    M T O T F L S
    « Nov   Jan »
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En miggas tankar kring självmordsbombaren i Stockholm

En migga delar med sig av sina funderingar kring självmordsbombaren i Stockholms city den 11 december:

Jag satte kaffet i vrångstrupen när jag nyss bläddrade i dagens Expressen (13 december i papperstidningen). Okej att namnet på självmordsbombaren är publicerat, men är det verkligen nödvändigt att visa hans döda kropp i tidningen, med en inklippt bild av en leende bombexpert? Brukar man avbilda människor i tidningarna i dödsögonblicket, oavsett anledningen till artikeln? Om man inte fått lov av den döende själv eller hans anhöriga? Om jag vore den här döde mannens mor så skulle min börda och min sorg bli större av att bilden på min döde, eller döende, son på ett okänsligt och onödigt sätt publicerats utan annat syfte än tidningens sensationslystnad och förhoppning för stora upplagor.

Vi rår inte alltid för vad våra barn gör när de blivit så stora att de kan leka på gården själva. När de är tonåringar så vill vi kanske inte, alla gånger, veta vad de har gjort. När de är vuxna så hoppas vi att de sköter sig och inte blir arbetslösa, inte hamnar i missbruk, inte går med i en sekt, inte blir psykiskt sjuka eller begår brott.

Mina tankar går till den här självmordsbombaren Taimours mor, far, syster, fru, barn. Det är fruktansvärt att förlora ett barn (och bror, make) och det är ännu värre att få veta att ens barn tänkte döda ett stort antal oskyldiga människor. För att han hade blivit hjärntvättad av människor som påstod att islam går ut på det. Den så kallade barnflickan i Knutbyförsamlingen, som var mer effektiv när det gällde att döda än den här Taimour, tyckte också att hon var utvald, fick sms från Gud etc…

Taimours Gud hade uppenbarligen sagt till honom att han måste bege sig till centrala Stockholm och döda alla som befinner sig där, på den där gatan, oavsett om de som befann sig där var rätttrogna imamer, vanliga muslimer, kristna, hinduer, buddister eller ateister. Taimour lyckades bara döda sig själv. Barnflickans Gud hade sagt till henne att hon måste döda två personer. Hon, som aldrig förut hade hanterat ett vapen, lyckades döda en av dem och skada den andre. Nu är hon så gott som fri, eftersom hon ansåg ha varit manipulerad.

Skullle Taimour ha fått samma behandling, samma möjlighet till ”avprogrammering” om han hade överlevt? Knappast. Därför att han var man och dessutom muslim och till råga på allt så var han inte ens född i Sverige. Han borde ha fått hjälp och stöd. Av en imam. Sveriges imamer har en uppgift som de måste ta på allvar. Det är möjligt, och normalt, i Sverige att utöva islam samtidigt som man gör karriär eller jobbar. Islam förbjuder terrordåd mot oskyldiga.

Min kommentar: Många tänker och tycker och gissar och tror allt möjligt efter det chockartade terroristdådet som kunde ha blivit en oerhört mycket större tragedi än den nu blev. För min del anser jag att vi, i den sanna åsikts- och yttrandefrihetens namn, självklart ska få göra det. Alla åsikter – pk och icke-pk – ska få luftas, och någon censur ska inte råda.

I Sverige har vi grundlagsfäst åsikts- och yttrandefrihet och den är absolut och inte något som bara gäller delvis.

I ett öppet samhälle – som statsministern så tydligt uttalat att Sverige är – har alla rätt att ventilera sina rädslor, sina tankar, sina farhågor. Punkt. Slut. Och ovan har en migga sagt vad just hon tänker.

© Denna blogg.

En migga: ”Märkliga argument om invandring”.

Detta tänkvärda inlägg skriver en migga i de högre sfärerna inom Migrationsverket, en person med god insikt och lång erfarenhet av det han/hon uttalar sig om:

Märkliga argument om invandring

Besök webbsidorna för SvD, DN, Sydsvenskan, GP och Expressen, och använd sökordet ”arbetskraftsinvandring”. Då kan ni läsa aktuella ledarstick, debattinlägg och kulturartiklar på teman som ”9.000 arbetskraftsinvandrare per år är alldeles för lite” och ”Flera hundratusen 40-talister lämnar inom några år sina arbeten för att gå i pension”. Jag hoppas skribenterna – vare sig de är journalister, politiker eller åsiktspoliser – använder detta med syftet att vara en motvikt åt Sverigedemokraterna, för annars finns det bara dumheter bakom påståendena. Själva påståendena i sig är nämligen infantila.

Till att börja med, använd gärna en kalender. De som föddes 1940 fyller 70 i år; de som föddes 1949 fyller 61. Och som Arbetsförmedlingen rapporterat, generationsskiftet för 40-talisterna är redan i stort sett avklarat. Så om pensionärskortet ska användas så får debattörerna byta till varningsflaggor för den tid när 50-talister eller 60-talister ska gå från arbetsplatsen.

Sedan återstår det fortfarande för dessa debattörer att förklara hur de kommer fram till att det krävs en viss siffra. Rörlighet för arbetskraft – liksom för kapital, företag, varor, tjänster och studier – är positivt för ekonomin, men ingen av debattörerna kan riktigt förklara hur de kan finna att det ska vara siffran X. Storbritannien exempelvis – ett land som i sann anglosaxisk anda alltid stått för arbetskraftsinvandring istället för spåret asyl/anhörig – drog för några veckor sedan ner antalet årliga arbetstillstånd rejält: det är ur deras synvinkel inte motiverat med högkonjunktursnivå på arbetskraftsinvandringen när tillväxten ligger i botten och arbetslösheten är hög.

Och när debattörerna väl kommer fram med siffror som de då förmodat hittat på själva, läs gärna för jämförelsens skull statistiken från SCB och Eurostat. Eurostat kan se personalförsörjningsproblem först 20 till 30 år framåt i tiden, och SCB spår att befolkningen passerar 10-miljonersstrecket om 10 år. Och detta under förutsättning att det inte sker några större förändringar.

Det hela påminner mig om det påstående som valsade runt i media för en 7-8 år sedan. Det gick en vandringssägen om att det – på grund av stora pensionsavgångar – saknades tiotusentals nya lärare. Det där slogs upp i varenda tidning, och dog ut först när en journalist efter ett tag gjorde vad som borde gjorts från början, nämligen intervjuade någon hos Arbetsförmedlingen. Den myndigheten kunde då meddela att antalet utlysta lärartjänster inte var större eller mindre än normalt, och att de inte kunde se något stort generationsgap.

Sedan är det också så att varje tal om arbetskraftsinvandring samtidigt betyder att spåret för asyl/anhörig är så improduktivt att de knappt kan räknas – i varje fall inte innan de i detta spår fått en utbildning för arbetsmarknaden i det tjänsteproducerande IT-landet Sverige. Det ska bli intressant att läsa Arbetsförmedlingens rapporter under det närmaste året. Arbetsförmedlingen fick den 1 december ansvaret för att ta emot de nyanlända, och jag kan gissa att de rapporterna – om bildningsnivå, språkkunskaper etc – inte kommer att citeras så värst ofta. Som det ser ut nu är det nog bara hälften av asyl- och anhörigspåret som kommer upp i en grundskoleutbildning – enligt sina egna hemländers standard vill säga.

Kommentar: Som jag har framfört många gånger tidigare här på bloggen så kan de fem (ibland ytterligare några) miggorna som – varandra oberoende – ofta berättar inifrån verket och delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper här på bloggen, inte göra det öppet utan måste göra det anonymt (dock inte för mig). Så är det i åsikts- och yttrandefrihetens land, Sverige, att ”wistleblowers” och personer som berättar om oegentligheter eller överhuvudtaget dåliga förhållanden på sin arbetsplats,  inte kan gör det utan att riskera sitt jobb och sin karriär. Tyvärr.

© Denna blogg

En anställd vid ett hem för s.k. minderåriga asylsökande unga män skriver om sina tankar kring (det första) terrordådet i Stocholms city

En person som jobbar på ett hem för s.k. minderåriga, ensamkommande asylsökande och som också har skrivit här på bloggen tidigare, skriver igen:

Nu har det börjat. En en ung förvirrad kille har sprängt sig själv i luften på Stockholms gator, enligt media. Jag har tänkt mycket på det här under mina år som jag arbetat med ensamkommande unga män som söker asyl i Sverige. När kommer bomberna? Jag har tänkt: När verkligheten sätter in och dessa unga män inser att det är svårt att få allt det som hårt arbetande svenskar har, vad händer då? Händer då detta om man är svag och känner sig utstött i samhället? Dessa unga män är perfekta måltavlor för äldre maktgalna sjuka män som gömmer sig bakom religiös retorik.

Nu är ju frågan om dammen kommer att brista på grund av denna idioti i Stockholm. Vi får se. Jag tror oddsen är emot Sverige. Ärligt talat så tror jag att vi kommer att få se många fler sjuka handlingar i framtiden, speciellt eftersom Migrationsverket envisas med att ta dessa unga män på deras ord när det handlar om identitet, ålder och ”asylhistorier”.

© Denna blogg.