• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2010
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En miggas tankar kring självmordsbombaren i Stockholm

En migga delar med sig av sina funderingar kring självmordsbombaren i Stockholms city den 11 december:

Jag satte kaffet i vrångstrupen när jag nyss bläddrade i dagens Expressen (13 december i papperstidningen). Okej att namnet på självmordsbombaren är publicerat, men är det verkligen nödvändigt att visa hans döda kropp i tidningen, med en inklippt bild av en leende bombexpert? Brukar man avbilda människor i tidningarna i dödsögonblicket, oavsett anledningen till artikeln? Om man inte fått lov av den döende själv eller hans anhöriga? Om jag vore den här döde mannens mor så skulle min börda och min sorg bli större av att bilden på min döde, eller döende, son på ett okänsligt och onödigt sätt publicerats utan annat syfte än tidningens sensationslystnad och förhoppning för stora upplagor.

Vi rår inte alltid för vad våra barn gör när de blivit så stora att de kan leka på gården själva. När de är tonåringar så vill vi kanske inte, alla gånger, veta vad de har gjort. När de är vuxna så hoppas vi att de sköter sig och inte blir arbetslösa, inte hamnar i missbruk, inte går med i en sekt, inte blir psykiskt sjuka eller begår brott.

Mina tankar går till den här självmordsbombaren Taimours mor, far, syster, fru, barn. Det är fruktansvärt att förlora ett barn (och bror, make) och det är ännu värre att få veta att ens barn tänkte döda ett stort antal oskyldiga människor. För att han hade blivit hjärntvättad av människor som påstod att islam går ut på det. Den så kallade barnflickan i Knutbyförsamlingen, som var mer effektiv när det gällde att döda än den här Taimour, tyckte också att hon var utvald, fick sms från Gud etc…

Taimours Gud hade uppenbarligen sagt till honom att han måste bege sig till centrala Stockholm och döda alla som befinner sig där, på den där gatan, oavsett om de som befann sig där var rätttrogna imamer, vanliga muslimer, kristna, hinduer, buddister eller ateister. Taimour lyckades bara döda sig själv. Barnflickans Gud hade sagt till henne att hon måste döda två personer. Hon, som aldrig förut hade hanterat ett vapen, lyckades döda en av dem och skada den andre. Nu är hon så gott som fri, eftersom hon ansåg ha varit manipulerad.

Skullle Taimour ha fått samma behandling, samma möjlighet till ”avprogrammering” om han hade överlevt? Knappast. Därför att han var man och dessutom muslim och till råga på allt så var han inte ens född i Sverige. Han borde ha fått hjälp och stöd. Av en imam. Sveriges imamer har en uppgift som de måste ta på allvar. Det är möjligt, och normalt, i Sverige att utöva islam samtidigt som man gör karriär eller jobbar. Islam förbjuder terrordåd mot oskyldiga.

Min kommentar: Många tänker och tycker och gissar och tror allt möjligt efter det chockartade terroristdådet som kunde ha blivit en oerhört mycket större tragedi än den nu blev. För min del anser jag att vi, i den sanna åsikts- och yttrandefrihetens namn, självklart ska få göra det. Alla åsikter – pk och icke-pk – ska få luftas, och någon censur ska inte råda.

I Sverige har vi grundlagsfäst åsikts- och yttrandefrihet och den är absolut och inte något som bara gäller delvis.

I ett öppet samhälle – som statsministern så tydligt uttalat att Sverige är – har alla rätt att ventilera sina rädslor, sina tankar, sina farhågor. Punkt. Slut. Och ovan har en migga sagt vad just hon tänker.

© Denna blogg.
%d bloggare gillar detta: