WYSIWYG

Ett självklart påpekande, som ändå tycks behövas, på förekommen anledning:

Det som står att läsa här på bloggen är exakt vad som sägs, alltså WYSIWYG (What you see is what you get). Det behöver inte tolkas eller analyseras eller missförstås om man bara läser och tar in vad som skrivs och av vem/vilka.

I övrigt hänvisar jag till Info, Klargöranden och MFO.

Tack för att ni läser!

SVT:s personalpolicy är helt åt skogen!

Här finns en del av mina texter om SVT:s maktfullkomlighet och sällsynt dåliga personalpolitik och svårigheter med att räkna ut kostnader både i pengar och i försämrad arbetsmiljö när man splittrar medarbetare i olika kategorier och sparkar ut viktiga kuggar i maskineriet.

I DN Ekonomi den 31 januari, under rubriken Uthyrd till SVT, berättar Pia Conde, som i sex år har arbetat hos SVT, hur hon hanteras av företaget. Hon säger bland annat:

Jag väntar på att det ska ringa i mobilen. Det är svårt att planera sin tillvaro när man alltid förväntas vara flexibel. En sorts livegenskap.

Få vågar säga ifrån, så var det också när jag i maj 2010 lämnade SVT:s finskspråkiga redaktion efter 14 år för att jag dels bevittnat hur hela verksamheten malts ner och redaktionen inte längre hade en finskspråkig chef, finskspråkiga sändningsproducenter och – ibland – fick in reportrar från bemanningsföretag som inte ens behärskade finska ordentligt. Dessutom sparkade de ut sina översättare, som var och är en stor och viktig del av nyhetsprogrammet Uutiset, som ju måste vara heltextat. SVT tog sedan in – som framkommer i mina tidigare texter – personer via översättningsbyrån Svensk Medietext (grundad av tidigare sparkade SVT-medarbetare) som aldrig hade översatt och som, bevisligen, inte klarar uppgiften. ”Bevisligen” för att vem som helst kan se att deras svenska inte räcker till, att de inte klarar av att redigera texter, att de överhuvudtaget inte kan översätta och trycka fram texter i en nyhetssändning. Vilket också i otaliga rapporter konstaterats av SVT självt, men som man inte gör något åt.

Så många språkfel och så svårlästa, förbiflimrande texter skulle givetvis aldrig accepteras på Rapport och Aktuellt – där man också skulle kräva gedigen översättarvana och -kompetens – men på den nationella minoritetsspråksredaktionen kan man ta in folk som inte klarar jobbet och sätta dem att dra ner Uutisets kvalitet ytterligare – dessutom till betydligt högre kostnader än när kompetenta översättare arbetade direkt för SVT… OBS! Tre av översättarna, samtliga från svenska till finska som ju är det språk som talas i sändningarna och det finns betydligt mindre att översätta till, är ytterst kompetenta och var förut direkt knutna till SVT. Två är alltså icke-översättare men har ändå getts det viktiga uppdraget att översätta från finska till svenska, vilket oftast är den absolut största delen av programmet! Det är dem de otaliga felrapporterna – som gjorts av andra, kunniga översättare – gäller. Svensk Medietext (som alltså ägs och drivs av f.d. SVT-medarbetare) har därmed inte uppfyllt sitt uppdrag gentemot SVT: att tillhandahålla samma kompetens som fanns innan fyra översättare sparkades ut med sammanlagt 34 års översättarvana från Uutiset.

Fegheten och rädslan är utbredd på SVT. De fast anställda står inte tillräckligt starkt upp för sina kolleger som sparkats ut till bemanningsföretag (som drivs av f.d. SVT-anställda) och alla är ängsliga över att själva drabbas. Ett undantag finns, men vart ledde denna kollegiala protest? Som chef för SVT behöver man ju inte lyssna på personalen…

Kulturdepartementet bör se över om sändningstillståndet efterlevs, bland annat när det gäller den nationella minoriteten sverigefinländarnas rättigheter och behov och värnandet av svenska språket. Och någon (Riksrevisionen?) måste ta sig an uppgiften att se över penninghanteringen och upphandlingsrutinerna hos SVT. Var det inga andra som lämnade anbud än tidigare utsparkade SVT-anställda och hur många tiotals licensmiljoner har slängts i sjön för att ge dessa bemanningsföretag stora vinster? Pengar som kunde ha använts till bättre program, till utbildning av medarbetare, till att behålla läkare och sjuksköterskor på den lilla SVT-Hälsan och varför inte till en eller annan trivsel- och gemensamhetsskapande åtgärd.

© Denna blogg.

Serie om tendentiös, missvisande och/eller okunnig medierapportering. Del 1.

Inte sällan skriver och rapporterar svenska journalister och skribenter tendentiös, missvisande och/eller okunnigt. Ibland rent lögnaktigt. Inte sällan påstås saker i olika medier som inte stämmer med verkligheten, men mer med journalistens eller skribentens egna åsikter eller övertygelser. Osanna, missvisande eller rent okunniga texter och uttalanden trycks sedan i tidningar och läggs ut på tidningars och andra mediers sajter. De blir ”sanningar” och på det sättet missleds hela den delen av den svenska allmänheten, som inte tar del av rapportering från medier i andra länder, utan som bara har sina svenska massmedier att förlita sig på.

En skribent som inte verkar veta särskilt mycket om finsk politik i allmänhet och partiet Sannfinländarna i synnerhet, tar sig rätten att, på ledande plats i Dagens Nyheter, skriva om partiet som hon tror/tycker/vill (?) att det är eller ska vara. Klicka på och läs texten till vänster.

Skribenten jämför i sin text Sannfinländarna med Sverigedemokraterna och tar sig t.o.m. till att – helt felaktigt! – kalla Sannfinländarna för ”Finlands Sverigedemokrater”! Hon gör det stora misstaget att lägga sitt  begränsade, svenska raster på ett parti i ett annat land! Hon verkar inte ha tagit reda på hur det ligger till, utan utgår från att för att ett parti heter ”Sannfinnländarna” så är det – och nu kommer ett svenskt triggerord igen – ”invandringsfientligt”, när det i Finland uppfattas som ”fosterländskt”.

Som svensk i ett land som aldrig i modern tid haft krig där man varit tvungen att försvara sig själv och sitt land med livet som insats, förstår man inte vad ordet ”fosterländsk” betyder för ett annat land som har haft krig och varit nära att gå förlorat till Sovjetunionen. I Finland är ordet ”fosterländsk” ett hedersord, ett fint och varmt ord för ett folk som kämpat till döds för landet.  I Sverige har ordet ”fosterländsk” ingen betydelse i folksjälen, här har ordet ”folkhem” varit det viktiga. Det är inget fel i det, finländarna kan förstå skillnaden mellan 1) ett litet land som alltid haft fred och där folket velat söka sig evig trygghet och nollvision mot allt ont och 2) ett mycket litet land som lyckats behålla sin frihet och självständighet genom stora offer och där folket inte är trygghetsnarkomaner.

Skribenten på DN har inte brytt sig om att titta på Sannfinländarnas program. Det är klart, det är ju på finska och det är lite jobbigt att skaffa sig en översättning. Översätt t.ex. denna text som berättar om Sannfinländarnas rötter:

Perussuomalaiset juuret
Perussuomalaisen puolueen juuret juontavat vuoteen 1959, jonka helmikuussa perustettiin Pieksämäellä Suomen Pientalonpoikien Puolue. Sen legendaarisia johtohahmoja olivat muun muassa Veikko Vennamo ja Eino Poutiainen. Vuonna 1967 SPP muutti nimensä Suomen Maaseudun Puolueeksi.

SMP:n toiminta kuihtui muun muassa talousvaikeuksien, puolueloikkausten ja kannatuksen hiipumisen vuoksi pois vuonna 1995. Sen henkisen perinnön vaalijaksi ja kaikki kansalaiset tasavertaisina huomioon ottavan työn jatkajaksi perustettiin puolue Perussuomalaiset.

I Sannfinländarnas (som grundades i maj 1995) partiprogram finns inte mycket som påminner om Sverigedemokraternas program, om man inte räknar med att Sannfinländarna också vill arbeta för en bättre åldringsvård och är EU-kritiska. Varken på Sannfinländarnas sajt eller i Wikipedia (som ju inte alltid är helt korrekt, men ändå ger en indikation om vad som gäller) står ett enda negativt ord om invandring, invandrare, asylsökande som ger en seriös skribent i Sveriges största morgontidning anledning att framhålla Sannfinländarna som ”ett invandringsfientligt parti” och jämföra det med SD i Sverige. Inte heller behandlas Sannfinländarna av andra partier som paria där de sitter i Finlands riksdag, så som SD behandlas i Sveriges riksdag. Partiet sitter ju i riksdagen på en del av folkets mandat. Det kan också mycket väl hända att Sannfinändarna blir Finlands tredje största parti i valet i april 2011. I så fall kommer det att ta plats i regeringen. Finland är ett demokratiskt land. Läs gärna på lite, svenska journalister och skribenter!

Till slut följer ett exempel på hur notisen ovan hade kunnat skrivas i en sansad ton, utan de så vanliga svenska triggerorden och antydningarna.

Det fosterlands- och landsbygdsvänliga partiet Sannfinländarna får ett mycket starkt stöd i den senaste opinionsundersökningen: över 16 procent. Sannfinländarnas stöd har ständigt ökat sedan partiledaren Timo Soini fick flest personröster av alla Finlands kandidater i Europaparlamentsvalet 2009.

Invandringsdebatten tycks bli mer hätsk i landet, trots att invandrare utgör endast 2,1 procent av befolkningen. Det visar hur stor oron är bland allmänheten, för att problem förknippade med för stor och för snabb invandring från mycket annorlunda och främmande kulturer är. Skräckexemplet är Sverige, där invandringen varit mycket stor i förhållande till landets folkmängd, och problemen med ”utsatta områden” och bidragsberoende etc i det närmaste är oöverstigliga.

Förra våren berättade forskaren Camilla Haavisto om hur näthatet exploderat i Finland de senaste två åren. Migrationsministern har mordhotats (liksom i Sverige) och bloggare skriver om sin oro och rädsla för alltför stor inflytande från islam.

Artikeln på DN Debatt (26 januari) av UR:s ledning, visar att den svenska internetsfären rymmer samma typ av rädsla och oro som den finska.

Kanske är det läge att ta oron och rädslan på allvar?

© Denna blogg! Vid ev citat,
länka alltid till detta originalinlägg.



Tiina Kantola har varit valobservatör i Sudan. Del 2.

Här skriver Tiina Kantola (läs mer om henne i flera inlägg här) om hur det var att med cirka ett dygns varsel resa till Sudan som valobservatör. Inte för Sverige, utan genom egna kontakter, desamma som hon också fick förtroendet att vara valobservatör i Irak 2010. Här finns del 1!

Fler kvinnoröster i Sudan

Medan vi väntar på det officiella valresultatet för det sudanesiska valet, som meddelas den 14 februari, summerar jag här de observationer som mitt team gjorde under valveckan. Det måste dock poängteras att våra observationer inte är representativa för hela valet eftersom vi bara besökte 25 vallokaler av totalt 3471.

Av ca 4 miljoner röstberättigade sydsudaneser var 52 % kvinnor och 48 % män. Valkommissionen hade spridit särskilda affischer för att uppmuntra just kvinnor att rösta.

Anledningen till att det finns fler kvinnor än män är, att flera män än kvinnor dog i de blodiga inbördeskrigen som härjade i landet under åren fram till år 2005. Kvinnorna använde nu sin rösträtt flitigt och de var märkbart stolta över sin rättighet. Vi kunde se långa rader av fint uppklädda kvinnor köa till vallokalerna.

En vallokal består av fyra stationer. Den första är registrering i röstlängden. Där kontrolleras personens röstkort och händer. De röstberättigade hade ett särskilt röstkort försett med fingeravtryck, inte foto, som de har skaffat genom att registrera sig för valet i valkommissionen. Här har man inga ID-kort som hos oss. Registrering i röstlängden sker genom fingeravtryck, samma finger som på röstkortet. Händerna kontrolleras och ska vara fria från bläck för att säkerställa att personen inte har röstat tidigare. Det var väl lite si och så med kontrollen av händerna på de vallokaler vi besökte.

Efter att ha lagt sin valsedel i den förseglade röstlådan, doppar nämligen männen sitt pekfinger i ett speciellt svartlila bläck som markering för att ha röstat. Bläcket sitter kvar minst en vecka och förhindrar personen från att rösta flera gånger. Ibland kunde det vara svårt att se bläcket på de svarta männens fingrar, de är ju så svarta, framförallt i södra Sudan. För kvinnor däremot, målas markeringen mellan pekfinger och långfinger. Kvinnor använder henna för att dekorera bl a sina händer, och att ha hennafärgade fingertoppar anses vara särskilt vackert, så kvinnors fingertoppar är redan ”upptagna” med färg av skönhetsskäl.

På den andra stationen får personen sin valsedel och en noggrann instruktion om hur den används och hur den viks ihop efter röstning. (Bild) Återigen är det fingeravtryck som gäller. Den tredje stationen är röstbåsen. De var gjorda av papp med en liten gardin för. Visserligen är merparten av sudaneserna ganska smala, men det var ändå en omöjlighet att rösta i hemlighet i de små båsen. Här kunde vi också observera de grövsta övertrampen av valförrättare, som i vissa fall gick in i båset med den röstande, tog dennes finger och placerade dennes fingeravtryck i cirkeln han själv ansåg vara rätt.

Varje förseglad röstlåda på den fjärde stationen skulle innehålla etttusen valsedlar, men så var inte alltid fallet. Vi observerade boxar som var så överfulla att man med lätthet kunde plocka upp valsedlar ur dem. (Bild)

Även om vi valobservatörer blev väl mottagna på de flesta vallokaler, förekom det att vi inte fick se vallokalens loggbok, och än mindre registrera oss i den, eller skriva in våra observationer, vilket ingick i vårt observatörsuppdrag.

© Denna blogg.

En migga reflekterar över justitieministern uttalande: ”Jag tycker att det låter konstigt om man inte gör sitt yttersta för att de människor som hanteras av svenska myndigheter ska få en korrekt identitet.”

En migga reflekterar:

Jag såg och hörde den 27 januari en frågestund i riksdagen och reagerade på ett svar från justitieminister Beatrice Ask (M) på en fråga från Kent Ekeroth (SD) som, om frågan kommit från ett annat parti, nog skulle ha uppmärksammats mer.

Frågan var kanske lite otydligt ställd, men den gick ut på ifall regeringen tycker att det är rimligt att man inte åldersbestämmer de ensamkommande unga asylsökande som kommer till Sverige då man från Migrationsverkets sida uppdaterar ca 12-15 % utan tand/handledsröntgen, medan man i Norge och Danmark utreder just detta på fler unga sökande, och att det där visar sig vara fler av dem som säger sig vara under 18 som i själva verket är över 18.

Beatrice Ask svarade att hon inte är inläst på ämnet men att hon tycker att det är konstigt att vi i Sverige inte utreder den sökandes ålder grundligt. Tänk om hon vet vad hon sagt… Som det är nu så frågar vi den sökande hur gammal den är och får vi samma svar två gånger så släpper vi det, då är den asylsökande 16 år om den asylsökande själv påstår det.

Att sedan en  somalisk 18-åring dyker upp som 27-årig kenyan kan ju inte vi rå för, han sa ju att han var under 18…

Men om nu justitieministern tycker att vi ska utreda den sökandes ålder och identitet ”så långt det går”, borde vi då inte göra det och, likt andra länder som t.ex. Norge och Danmark, röntga tänder och handleder på alla unga sökande?

Kommentar: Frågor och svar återfinns för var och en att själv ta del av, i Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:49, torsdagen den 27 januari kl. 14:00 – 15:02 (http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=108&bet=2010/11:49&guid={B56EE12D-7701-4734-BE0C-651554A6332D}). Sök på rubriken Ensamkommande flyktingbarn, för övrigt en felaktig rubrik som i stället borde vara Ensamkommande minderåriga asylsökande.

Jag har skrivit om den här frågan i åratal här på bloggen (sök på ”ensamkommande”). Ingen har lyssnat eller brytt sig om det och aldrig tidigare har jag hört en svensk minister säga det självklara som justitieminister Beatrice Ask uttalade i debatten:

Jag tycker att det låter konstigt om man inte gör sitt yttersta för att de människor som hanteras av svenska myndigheter ska få en korrekt identitet. Men jag har inte sakkunskapen. Jag kommer naturligtvis att ta reda på detta.

Kommentar: Det är det många som har tyckt är konstigt under flera år! Bland annat här på bloggen har jag publicerat larmrapporter kring de oklara identiteterna hos en mycket stor majoritet av dem som söker asyl, och publicerat inlägg kring både åldrar och identiteter hos asylsökande som påstår sig vara minderåriga: från socialbyråer, HVB-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande. Dessutom har jag publicerat oräkneliga rapporter från miggor som enligt uppgift av sin ledning tillsagts att inte kontrollera utan gå på vad den sökande själv påstår. Och jag har varnat för det utbredda strutseriet hos politiker och journalister, som valt och väljer att stoppa huvudet i sanden och låtsas om ingenting.

Till fega och vilseledande svenska politiker och journalister: Det finns absolut ingenting ”främlingsfientligt” eller ”rasistiskt” i att ett land tar reda på vilka människor som vill vistas på dess territorium och varför! Tvärtom: det är vad som ska ske enligt de lagar som finns. Men i Sverige struntar man mycket ofta i detta, vilket de många rapporterna som nämnts ovan, med all önskvärd tydlighet visar. Vad man ska kalla ett sådant agerande vet jag inte. Kanske ”anarkistiskt”? Kanske ”lagtrots”? Kanske ”svenskfientligt”?

Justitieministern kommer att bli lika skakad när hon ”tar reda på detta”, som alla vi andra har blivit; vi som sedan länge känner till och sedan länge har larmat om sakernas ohållbara tillstånd.

© Denna blogg.

Kurshid har nu utvisats från Finland till Iran

Apropå bloggningen Sari från Oravais skriver om Kurshid så har följande uppdatering om fallet inkommit den 27 januari:

I går skickades Kurshid tillbaka till Iran. Fyra poliser behövdes. Hon hade bara strumpor och T-shirt på sig, och byxor. De satte på henne handbojor , och det gjorde ont i  hennes arm. Kurshid grät.

Kurshid var chockerad över hur den finska polisen behandlade henne. Hennes fötter var genomblöta, hon fick trampa i snön och måste ta av sina sockor i planet. De mellanlandade i Moskva och Kurshid berättar att det var mörkt och hon skrek och grät. Den kvinnliga polisen höll då för hennes mun och sa till henne: ”Var tyst! Ingen kommer ändå att hjälpa dig här och de förstår ändå inte vad du skriker”.

Framme i Iran var hon livrädd att gå till en taxi. Hon hade sagt förlåt för att hon inte hade lång kjol. Den kvinnliga polisen hade tre slöjor med sig åt  henne. Hon hade ju vägrat att ha något på huvudet.

Nu är Kurshid hos sin dotter. Hon gråter. Hon är rädd för att hennes pass är i Teheran och de tror inte att hon har varit i Finland som turist.

Jag kommer att följa henne och hennes liv i Iran och kommer att skriva om det.

Ingen kan bli annat än berörd över Kurshids öde. Och självklart hade hon haft ett mycket bättre, friare och mer värdigt liv som frånskild kvinna i Finland än i Iran. Man kan förstå att hennes vänner i Finland som kommit henne nära, nu sörjer och är förtvivlade, liksom hon själv, det är fullt förståeligt.

Man kan verkligen – med hjärtat – absolut förstå önskemålet från många håll att Kurshid borde ha fått stanna i Finland. Men mot dessa önskemål ställs utlänningslagen, enligt vilken flera instanser inte funnit att hon skulle ha sådana skäl att de skulle ha gett henne rätt till uppehållstillstånd. Någon måste bestämma. Någon måste fatta beslut. Och i Finland, liksom i Sverige och de flesta länder, är det myndigheter och domstolar som fattar beslut och dömer. Och när sista ordet i sista instans är sagt, då är det vad som gäller. Och så måste det ju vara i länder som inte har helt oreglerad invandring. Hur svårt och tungt det än känns när man berörs av enskilda människor som kommit en nära.

© Denna blogg.

Uppehållstillståndskort införs i maj

Migrationsverket meddelar, att alla EU-länder ska införa uppehållstillståndskort senast den 20 maj i år. Korten ska ersätta dagens tillståndsmärken för uppehållstillstånd och hålla samma säkerhetsstandard som passhandlingar.

Uppehållstillståndskorten, s.k. UT-kort, är säkrare än dagens tillståndsmärken. Korten kommer att ha ett chip med innehavarens biometri i form av ett foto och avtryck av två fingrar. UT-korten kommer att ha samma format som vanliga bankkort. Varje kort kommer att ha rubriken UPPEHÅLLSTILLSTÅND på det utfärdande landets språk. Korten är giltiga i högst fem år.

Vid passkontroller ska i fortsättningen både pass och UT-kort visas upp. Fotografierna och fingeravtrycken ska inte lagras i något särskilt register utan kommer bara att kunna läsas av med hjälp av chippet.

Först nu (!) tar Studio Ett upp frågan om den massiva kritiken mot DO Katri Linna!

Först nu (!) tar alltså Studio Ett i SR P1 upp den massiva kritik mot DO Katri Linna. Här är en del av min massiva kritik under några år, min analys av och mina tankar kring verksamheten och ledningen vid myndigheten Diskrimineringsombudsmannen:

Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef – 19.8 2009
Anmälan om slöjor ett sätt att tjäna pengar – 19.8 2009 Newsmill
”I Sverige arbetar staten tydligen både mot och för diskriminering.” – 8.9 2009
Återerövra åsikts- och yttrandefriheten! – 13.9 2010
Lägg ner DO! – 10.2 2010
En migga apropå DO och niqaber: ”Är det inte domstolarna som bestämmer?” – 1.12 2010
DO är ingen domstol! – 2.12 2010
Lägg ner DO och Katri Linnas onödiga arbete – 2.12 2010, Newsmill
Hur länge får urusla chefer på onödiga statliga verk sitta kvar? – 14.1 2011

Religionen (kyrkan) är ju skild från staten! Om muslimerna vill betala ”moskéskatt” på samma sätt som kristna betalar kyrkoskatt så går väl det att ordna?

Regeringens ansvarige för trossamfundsfrågor, civil- och bostadsminister Stefan Attefall, KD, skriver i artikeln Välfärdssamhället behöver moskéer i Aftonbladet den 26 januari, att:

Jag vill se över hur staten kan stödja samfund som inte har råd med egna gudstjänstlokaler. Religiösa gudstjänstlokaler, så som kyrkor och moskéer, har en viktig roll som trygghetsbärare och samlingsplats. I dag finns ett problem i att många samfund inte har råd med egna gudstjänstlokaler som passar deras behov, särskilt bland församlingar som naturligt inte har etablerade lokaler att söka sig till i Sverige. Vi behöver därför överväga hur statens stöd till kyrkor och samfund bör utformas så att behovet av gudstjänstlokaler kan mötas.

På fullt allvar vill en minister i Sverige, där religionen är skild från staten, ”överväga hur statens stöd till kyrkor och samfund bör utformas så att behovet av gudstjänstlokaler kan mötas”!

Som sagt: Religionen (kyrkan) är skild från staten och en del moskéer får ju redan stora ekonomiska bidrag från bl.a. Rabitah Al-Alami Al-Islami i Makkah, Saudiarabien (vilket jag minns mycket väl betalades ut till olika islamiska föreningar redan för 20 år sedan när jag jobbade på Saudiarabiens ambassad), och andra islamiska organisationer i olika muslimska länder.

Undrar hur ministern tänker, egentligen? Han verkar vara en sympatisk person (jag har dock aldrig träffat honom live), men hela artikeln – i all sin välvilja – andas i mitt tycke både en hel del okunskap och dito aningslöshet. Mer än så här vill jag inte kommentera vad ministern skriver i artikeln, även om det skulle finnas en del att tillägga. Men detta får räcka.

By the way: Stödjer svenska staten synagogor? Buddhistiska och hinduiska tempel? Grekisk-ortodoxa och katolska kyrkor? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är, att kyrkoskatten (eller om den kallas ”kyrkoavgiften”) som många kristna betalar, av hävd går till våra kyrkor. Om muslimerna vill betala motsvarande ”moskéskatt” så borde väl det gå att ordna!

© Denna blogg. Citera gärna, men ange källan
och länka till originaltexten!

Rygghuggeri, rygghuggera!

De flesta har väl hört – och troligen själva sjungit och gungat i takt med – låten Turalleri, turallera. Den melodin har också använts av Povel Ramel på hans – som alltid – så fyndiga sätt och har då fått titeln Bladbergeri Hurra! (lyssna på den!). Melodin kan – tyvärr – också sjungas med nya ord, se rubriken. För så här är det på alltför många områden i samhället, men det kanske är mest tydligt inom politiken: rygghuggeri, rygghuggera. Nu senast handlar det om KD:s partiledare Göran Hägglund.

Jag skriver sällan om politik eftersom ämnet inte ligger särskilt högt upp på min intresselista. Däremot tycker jag att rygghuggandet mot personen Göran Hägglund känns mycket obehaglig, t.ex. så som det beskrivs i Expressenartikeln med rubriken Flera partidistrikt vill avsätta Hägglund. Det handlar om att byta ut Göran Häggund som partiledare mot Mats Odell. Huruvida allt som sägs i Expressen är sant kan jag inte veta, men här är några citat ur artikeln:

Den sparkade kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell i hemlighet nominerats som ny partiledare. Bland de som gått bakom ryggen på Hägglund finns det mäktiga Uppsaladistriktet.
———-
– Vi anser att Göran Hägglund måste lämna som partiordförande redan i sommar, säger en partiföreträdare i Uppsala

”I hemlighet”!!! Som helt utanförstående kan jag givetvis inte veta vem som kan tänkas vara en bättre partiledare för KD och har långt ifrån hela bilden av hur det ser ut inom partiet. Jag tycker bara att det är mycket obehagligt med rygghuggandet och just så ser det ut när man ser på det utifrån: som rygghuggeri.

Nu tvingas i alla fall rygghuggarna att lansera en motkandidat till Göran Hägglund. Det motståndarna till honom har sysslat med hittills verkar vara allmänt rygghuggarsnack av karaktären ”jag är inte säker på att Göran Hägglund är den som ska leda partiet” och ”jag tror att partiet behöver en ny stark ledare” är om möjligt än mer ohederligt.

Syftet med sådant rygghuggande bakom-kulisserna-agerande verkar vara ägnat att undergräva förtroendet för sittande partiledare. Vill man något annat borde man nog vara karl/kvinna för sin hatt och berätta vad. Annars ska folk jämföra det befintliga med någon typ av önskedröm om en person som ingen vet vem det är men som har de mest fantastiska förmågor (lite som inom S också…). Och, som en person sa, som jag diskuterade detta med: ”Jag tror knappast att särskilt många kommer att tycka att den personen är Mats Odell. Han satt i regeringen redan för 20 år sedan och har varit en del av den centrala ledningen ännu längre än så. Om han är den frälsare som somliga tycks tro; varför har han aldrig visat det?”

Suck. Kan inte partierna hålla sina inre stridigheter och knivar-i-ryggen-aktiviteter för sig själva och låta folket slippa ta del av allting? Och helst: Kan man inte låta bli att hugga sina kamrater och kollegor i ryggen och ta upp saker rakt och öppet i stället?

En migga: ”Samtliga hade bytt namn och samtliga hade pass.”

En migga skriver nedanstående, med anledning av den medieuppmärksamhet som utvisningen av irakier som fått avslag på sina asylansökningar har fått de senaste dagarna:

Miggan:
Jag tittade på mina irakiska ärenden, hur det hade gått för dem i domstolen etc. Samtliga hade bytt namn och samtliga hade kommit med pass (som de tidigare absolut inte hade).  De var inte heller från Bagdad, Mosul eller Kirkuk som de hade påstått utan de var från Arbil eller Dohuk eller något annat ställe i norra Irak, Kurdistan. De fick 30.000 kronor var, som återetableringsbidrag, och de åkte hem.

Jag: (eftersom så många skickade klagomål till Europadomstolen):
Menar du i Europadomstolen? Fanns det kristna bland dem?

Miggan:
Nej, jag menar Migrationsdomstolen. Och vissa av dessa personer nöjdförklarade sig redan innan deras ärenden ens hunnit dit. Om de var kristna eller inte kan jag inte veta eftersom deras berättelser var rena rama lögnerna. Det enda  jag vet är att de åkte hem till KRG* och att de fick 30.000 kronor per person med sig.

Det var enskilda personer, unga män förstås, som vi hela tiden misstänkte att egentligen hörde hemma i KRG. Vi får ju inte göra språkanalyser etc, så vi var tvungna att pröva deras asylskäl mot hela Irak. Men eftersom deras id-handlingar var förfalskade och deras asylskäl minst sagt otroliga, behövdes i och för sig inga språktester, då det inte råder någon väpnad konflikt i Irak.

Om det rådde väpnad konflikt där (som i södra Somalia)  så skulle asylskälens trovärdighet inte spela någon roll alls. Därför är det lite märkligt att vi inte får göra språkanalyser på alla somalier. Vi får bara göra det om vi misstänker att personen i fråga inte kommer från södra Somalia. Jag har själv gjort tiotals språkanalyser och i ett (1) enda fall hade jag fel. Personen ifråga kom från södra Somalia, ursprungligen, men eftersom han de senaste tio åren hade bott i olika andra länder (vilka de var framgick inte) så hade han inte färska kunskaper om den gamla hemstaden. Fast dialekten var OK. Vi vet förstås varken vad den här människan heter eller var han har bott de senaste tio åren, om det är i Kanada, Australien, USA, eller någon av Schengenstaterna.

I de andra nio (9) fallen har språkanalyserna visat att ”somalierna” bara ville komma till ett land där inga krav ställs på dem. Även om man är en doktorand så kan det vara kul att för ett tag spela rollen som analfabet. När man haft PUT i fyra år så kan man gå till Skattemyndigheten, byta till sitt rätta namn (och sitt rätta medborgarskap), säga att man ångrar sina lurendrejerier och söka svenskt medborgarskap – vilket i regel beviljas.

* KRG = Kurdistan Regional Governate, d.v.s. irakiska Kurdistan dit det inte är farligt att återvända; det går många flyg i veckan mellan Sverige och irakiska Kurdistan.

@ Denna blogg.

Om vattendroppsurholkningen äntligen börjar få effekt, så är det till stor del också miggornas förtjänst!

Det kom ett mejl från en av mina bloggläsare:

Hej Merit!

Du har väl läst vad Hans Bergström skriver på DN:s ledarsida idag under rubriken Sjunga med änglarna?

Detta skulle jag vilja säga är en seger för Merit Wager, hennes tålmodiga droppande har äntligen urholkat stenen. Du är läst av journalister och politiker. Grattis! Det sista han skriver, att alla egentligen vet men ingen vågar säga det högt, är ju så sant.

Hälsningar, X
(mejlet till mig är inte anonymt, men på bloggen får det vara det)

Jag är faktiskt benägen att hålla med bloggläsaren som skrivit detta, trots att det handlar om mig själv och man i Sverige helst ska leva efter Jantelagen och inte tro att man ”är nåt”. Hans Bergströms text innehåller mycket av det som jag skrivit om i åratal: på min blogg och i Svenska Dagbladet, i Expressen, på Newsmill, SVT Opinion och i landsortstidningar etc. Enbart här på bloggen finns sammanlagt 1818 texter under rubriken Asyl&Migration…

Droppen kanske urholkar stenen till slut. Jag har aldrig ”sjungit med änglarna”. Och har jag berett vägen för en korrektare, nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på hanteringen av den stora asylinvandringen och de märkligheter som den kringgärdas av, av dem som varken vill eller tycks kunna tänka klart och ändå låtsas vilja ta ansvar för landet, då har jag gjort ett storverk. Som jag alltid sagt, i åratal och i massor av mina texter:

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

P.S. 1 Om jag varit ensam, utan miggorna som vågat lita på mig – att jag inte skulle avslöja dem så att de utsätts för repressalier – hade det aldrig gått! Då hade Hans Bergström inte heller kunnat skriva som han nu gjort på ledarsidan i Dagens Nyheter. Så om vattendroppsurholkningen äntligen börjar få effekt, så är det till stor del också miggornas förtjänst! Tack ska ni ha miggor, och fortsätt att skriva!

P.S. 2 Jag vill även slå ett slag för detta inlägg, som inger hopp, i motsats till så mycket annat på Migrationsverket: En migga berättar om hur man på hennes asylenhet jobbar enligt lagen!

P.S. 3 Värna asylrätten! Ett slitet uttryck, men ändå värt att upprepa. Se till att de som enligt svensk lag och de konventioner Sverige förbundit sig att följa, har rätt att få asyl eller uppehållstillstånd (enligt en del miggor ca 10-15 % av dem som idag beviljas PUT…) får det. Se också till att alla som inte har rätt att visas i Sverige lämnar landet omedelbart efter att de fått avslag på sina ansökningar och inte stannar kvar här illegalt i åratal. På så sätt kan man kanske återupprätta folkets respekt för asylrätten och göra det lättare för dem som får stanna i Sverige att accepteras. Inför samma goda och korrekta arbetssätt i hela landet, som beskrivs i En migga berättar om hur man på hennes asylenhet jobbar enligt lagen!

En migga berättar om hur man på hennes asylenhet jobbar enligt lagen!

En migga berättar om arbetet på en asylenhet i Malmö. Det är uppfriskande och känns bra att veta att det också finns något positivt att berätta om från ”golvet” på Migrationsverket. Om det går att hantera asylärenden enligt lagen i Malmö så borde det väl göra det i resten av Sverige också? Det ska väl vara lika för alla? Här följer miggans berättelse:

På asylenheterna i Malmö kan jag säga att det är andra bullar än på många andra asylenheter i landet! Här tramsas inte med de asylsökande, utredningarna kan vara fyra timmar långa om så behövs och vartenda skäl ska fram, varenda oklarhet ska redas ut. Här är det inte fråga om några halvtimmesutredningar om hälsa och social status, man följer lagen och är enbart intresserade av asylskälen, inget annat.

Motsägelser ska förklaras på ett trovärdigt sätt. Biträdena får så gott som aldrig uppskov och de som rutinmässigt lägger in om det, förordnas inte mer. Kollegorna är verkligen skickliga på att ta folk och stor vikt läggs vid kompeten,s inte bara inom asylrätten utan även vad gäller utredningsteknik.

Det är roligt att arbeta hos Migrationsverket i Mamö, eftersom man vill ha resultat, inte främst i ”pinnar” utan i korrekta beslut. I Malmö har man upptäckt att om man inte slösar tid på nonsens så klarar man att få både/och. Vi skriver också flest avslag i Sverige. Givetvis inte alls för att det är ett mål i sig, utan för att det blir så när man följer utlänningslagen och ser strikt på asylrätt och -lagstiftning.

© Denna blogg.

Södermalms stadsdelsnämnd måste dra öronen åt sig. Ordentligt.

Läs först texterna ”Vi reagerar starkt på det här”. Jaha. När då? (9.1 2011), Mejl från Attendo Care ang Vintertullens äldreboende (11.11 2011), Stadsdelsnämndens ordförande skriver om Vintertullens äldreboende (11.11 2011), Jan Myrdals fru: ”När personalen dricker kaffe med tårta och det ringer då låter man tanten ringa och fortsätter doppa.” (11.11 2011), ”De gav Stesolid till de boende och bäddade ned sig i de boendes soffor och sov hela nätterna igenom och gick upp strax före dagpersonalen kom.” (12.1 2011), Attendo Care skriver själva om Vintertullen (12.1 2011) och Vidare om Vintertullens äldreboende på Södermalm (15.1 2011).

Faktaruta ur Södermalmsnytt 3/2011. Klicka för att se texten tydligare.

Nu meddelas att Attendo Care stoppar alla praktikanter på Vintertullen under året. Ja men självklart: Attendo Care vill förstås inte ha några fristående personer som berättar om förnedrande och oacceptabelt  agerande mot de gamla på Vintertullens äldreboende!

Så här berättar Mirjam Ekstedt, Ersta Sköndal Högskola, ansvarig för  den verksamhetsförlagda utbildningen:

Vi hade ett antal studenter som skulle börja om ett par veckor och vi erbjöd Attendo att vi skulle kunna stötta dem med frågor om etik. de tackade nej till det och vill lösa problemen internt.

Nu är det synnerligen viktigt att den nya stadsdelsnämnden på Södermalm tar ett faktiskt politiskt och mänskligt ansvar och väljer ett annat företag eller – mycket gärna – en ideell förening som t.ex.  Suomikoti/Finskt Äldrecentrum – som ska driva Vintertullen. Attendo Care kan absolut inte få fortsätta att driva det här äldreboendet efter vad de utsatt gamlingarna för och när de nu försöker mörka sin verksamhet helt och hållet.

”He who has nothing to hide, hides nothing”, heter det. Attendo Care har dolt och vill fortsätta att dölja. Den enda chans att  man skulle kunna tänka sig att Attendo Care  eventuellt skulle ha kunnat få ett års tillfälligt tillstånd att fortsätta driva Vintertullen (för att se om de klarar det), hade varit att de hade välkomnat praktikanter och välkomnat att dessa håller ett öga på vad som sker innanför äldreboendets väggar! Detta har Attendo Care sagt nej till, vilket ger anledning att misstänka att fortsatta övergrepp på de gamla kan komma att äga rum.

Politikerna kan under inga omständigheter ge ett företag, som förbrukat allas förtroende och misstänks ha allvarligt och grymt vanvårdat gamla människor, fortsatt ”förtroende”! Gör de det måste en polisanmälan göras (om inte detta redan gjorts) om just misstänkt vanvård alt. misshandel av gamla, försvarslösa människor.

Till politikerna i stadsdelsnämnden på Södermalm!

Det skulle kunna vara era föräldrar, era mor- eller farföräldrar som plågats på Vintertullen. Låt inte Attendo Care fortsätta misshantera de gamla bakom lyckta dörrar!

Ta också i beaktande, att personal som tidigare jobbat på Vintertullen bekräftar praktikanternas rapport. En del har ringt tidningen Södermalmsnytt (se sid 4), och berättat att de inte vågat slå larm av rädsla för repressalier:

Jobbar man för Attendo ska man vara tyst, verkar det som. När jag slog larm om misskötsel av de äldre blev jag förflyttad från avdelningen och utmobbad av cheferna. Det gick så långt att jag blev sjukskriven.I det arbetsklimatet vågar ingen säga ifrån. Många av mina gamla kollegor mår mycket dåligt.

På Södermalm bor många starka och kapabla människor som inte kommer att sitta tysta om felaktiga beslut fattas. Det finns många som definitivt inte kommer att acceptera att Attendo Care får finnas kvar på Vintertullen. Lyssnar inte stadsdelsnämnden, som är de boendes representanter (s.k. förtroendevalda, som måste visa att de är värda ”förtroende”!) och inte privata företagsledare, på de boende i stadsdelen, så tvingas de boende dra igång allt från polisanmälningar, anmälningar till JO och JK och Socialstyrelsen och alla andra tänkbara instanser (om så ända upp i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna). Och en Facebook-grupp där allt som kommit fram redogörs och alla handlingar läggs ut och där nuvarande och tidigare anställda och praktikanter kommer till tals och kan berätta vad som hänt och händer i Attendo Cares regi. Via en Facebook-grupp kan också  schema över folklig tvångskontroll på Vintertullen (som ju bekostas av skattemedel och därför inte kan stänga folket ute) göras. Dessutom kan man kanske också be Riksrevisionen titta på verksamheten och se hur skattemedel används.

Om stadsdelsnämnden på Södermalm, trots att den nu mycket väl känner till de mycket allvarliga misstankar och anklagelser som riktats mot Attendo Care, fortsätter att anlita detta företag, då är också stadsdelsnämnden medskyldig till vad som sker med de gamla! Och det är allvarligt, för då har de gamla – och alla andra på Södermalm – inga representanter som för deras talan och ser till att skattefinansierade verksamheter fungerar.

© Denna blogg. Citera gärna, men länka till originaltexten
för att läsaren ska få hela sammanhanget klart för sig.

En migga kommenterar Bildts och Billströms uttalanden enligt Wikileaks

En migga skriver följande, och är därmed inne på precis samma linje och som jag (och som jag skrivit om, t.ex. här – https://meritwager.wordpress.com/2011/01/22/luf-dags-att-billstrom-avgar/):

Det som är anmärkningsvärt och förfärligt (apropå Bildt- och Billström-affären) är att ett land (Irak, i det här fallet) måste övertalas och mutas för att ta emot sina egna medborgare som saknar skydds- eller andra skäl att få uppehållstillstånd i Sverige!

Det som också är anmärkningsvärt och förfärligt är att man inte öppet kan ifrågasätta någonting när det gäller svensk invandringspolitik. Bildt och Billström borde ha sagt detta (om de nu har sagt det som påstås) helt öppet. Den svenska allmänheten känner kanske inte till att Sverige har reglerad invandring?

När det gäller personer som har skyddsbehov, så får de asyl eller uppehållstillstånd helt oavsett vilken utbildningsnivå, arbetsförmåga etc, de har. Men Sverige kan inte behålla stora grupper av f.d asylsökande som fått sin sak prövad i alla instanser och  som inte har något skyddsbehov. Om dessa människor vill flytta till Sverige så får de ansöka om tillstånd som arbetstagare, som gäststudenter eller på anknytning till anhöriga med uppehållstillstånd i Sverige. Det ska som regel ske från hemlandet. När det gäller kvotuttagning så finns det sällan sökande som har skyddsbehov bland kandidaterna, men kvoten måste ändå fyllas (???). Då tar man även hänsyn till de humanitära behoven, men då även om den sökande förväntas kunna studera, arbeta och anpassa sig till det svenska samhället.

Det är sorgligt att en minister eller politiker inte öppet, rakt och tydligt idag kan säga att Sverige inte har ansvar för att försörja personer som har lagakraftvunna utvisningsbeslut, och att landet inte är på något sätt är betjänt av att ta hand om personer eller familjer som är utan skyddsbehov och inte heller har någon som helst avsikt att lära sig svenska eller klara av sin försörjning och som är trogna anhängare enbart av sin egen kultur, även hederskulturen. Självklart blir det problem. Dessa personer har inte heller lämnat sina hemländer av något annat skäl än att få ett bättre liv rent ekonomiskt.

Massor av flygplan går mer eller mindre fulla fram och tillbaka till Erbil i norra Irak (Kurdistan). Och jag vet att unga personer tvingas gifta sig med sina kusiner vilket B och B  (Migrationsverkets enhet som miggorna själva kallar Blunda och Bevilja) inte kan göra någonting åt om inte den unge själv ber om hjälp. Och hur troligt är det? Samtalen mellan B och B och ”referenten”, om de ens sker, är korta och det är inte så att en ungdom som utsätts för hedersrelaterar förtryck skulle öppna sitt hjärta för personalen hos B och B.

Jag antar att vi alla är överens om att vi inte vill se hedersmord eller hedersrelaterad brottslighet i Sverige. Det är allmänt känt att sådant har skett och sker och kommer att ske i den irakiska gruppen av invandrare. Och det borde också vara allmänt känt att det inte alltid har skett inom den muslimska gruppen av irakiska invandrare. Den som det mest av allt vurmas över just nu.

Jag är förvånad över att inte SD, som verkar rikta sin vrede främst mot muslimer, har förstått att hederskulturen även finns hos kristna i Mellanöstern. De har ju vuxit upp och levt i samma miljö och atmosfär som muslimerna. Liksom könsstympningen av flickebarn är ett måste exempelvis i Eritrea där 50 procent av befolkningen är kristna men 98 procent av flickor könsstympas. Så det är ganska naivt tro att ”kristna” från de stora asylländerna skulle vara så annorlunda än muslimerna. Okunnigheten är monumental i det svenska samhället generellt, men skrämmande nog också bland politiker som ändå högljutt kastar sig in i debatten!

© Denna blogg.

LUF: ”Dags att Billström avgår.”

Kommentarer till text (länk längst ner) från LUF:

LUF: De senaste dagarnas turbulens om vad Tobias Billström sa eller inte sa 2007 är talande i sig själv.
Kommentar: På vilket sätt är ”de senaste dagarnas turbulens talande i sig själv”? Vad menas?

LUF: Problemet är att detta är toppen på isberget.
Kommentar: Vilket isberg?

LUF: Tobias Billström har sedan han tillträdde 2006 konsekvent fortsatt den linje som grundlades av socialdemokraterna, med stöd av moderaterna. Flyktingpolitiken har präglats av en restriktiv och inhuman moderat linje.
Kommentar: En gemensamt i riksdag och regering överenskommen ”linje” som kallas ”utlänningslag”. Asylpolitiken (det kommer ytterst få flyktingar till Sverige) har knappast präglats av en restriktiv och inhuman moderat linje, utan mer av en tydlighet i att de lagar man stiftat ska följas.

LUF: Tobias Billström väljer att stöda tvångsavvisning av kristna irakiska flyktingar trots att Amnesty, UNHCR, Europadomstolen och den irakiska regeringen alla menar att det inte går att garantera deras säkerhet i Irak.
Kommentar: En regering och dess ministrar – inkl migrationsministern förstås – ska stödja de åtgärder som måste vidtas när människor inte lyder de lagar som gäller i landet. På migrationsområdet lika väl som på alla andra områden. Migrationsverket för samtal med Amnesty och UNHCR m.fl., men organisationerna har inte beslutanderätt i asyl- och flyktingärenden i Sverige. Dessutom: Vad gäller Europadomstolen så har den ju ansett att Sverige agerat korrekt vad gäller utvisningarna av de irakier som vägrat lämna landet. Och vad gäller den irakiska regeringen så är det dess skyldighet enligt folkrätten att ta emot sina egna medborgare, precis på samma sätt som Sverige är skyldigt att ta emot sina medborgare. Den irakiska regeringen har ingen rätt att kräva att Sverige ska behålla och försörja dess medborgare när dessa inte befunnits ha rätt att stanna i landet.

LUF: Våldet mot denna grupp har trappats upp. Att fortsätta med deporteringarna är inte värdigt Sverige. Förtroendet är förbrukat – Billström måste avgå!
Kommentar: Mot vilken ”grupp” har våldet trappats upp? Ingen grupp nämns i texten. Menar verkligen LUF att alla irakier borde behandlas som en grupp, d.v.s. behandlas kollektivt trots att Sverige – liksom de flesta andra länder – tillämpar individuell asylprövning?

LUF: Billström gömmer sig ofta bakom formuleringar om individuell prövning och rättssäkerhet, när det i själva verket handlar om ett utbrett godtycke.
Kommentar: Nej, Billström gömmer sig aldrig bakom formuleringar om individuell prövning och rättssäkerhet, han hävdar det som gäller enligt lag och rätt i Sverige. Det är hans skyldighet. Han kan inte som minister sätta sig över i demokratisk ordning stiftade lagar, det vore ”utbrett godtycke”. Han kan inte heller beordra vare sig Migrationsverket eller migrationsdomstolarna att, godtyckligt, så som bland annat LUF vill, sätta sig över lagen.

Läs hela LUF:s artikel Dags att Billström avgår.

Till slut: Det är alltid bra att människor engagerar sig och säger och gör det de anser/tycker/tror är rätt. Staten och dess myndigheter har sannerligen inte alltid rätt och människor inom rättssystemet gör misstag. Men man måste ändå – inte minst som politiskt ungdomsförbund – vara hederlig i det man förmedlar till andra. Och man måste kämpa för det man tycker är rätt med schyssta medel och inte acceptera lagbrott. Inte särskilt mycket förändras heler av att man kräver en ministers avgång när det inte ens är befogat…

Skär ned antalet onödiga möten så frigörs massor av kraft och arbetskapacitet!

Vad jag känner till så finns det ingen annan stadsdelsnämnd eller annan facknämnd i Stockholm som har så mycket olika möten som Södermalms stadsdelsnämnd.

Jag vill istället för att sitta i möten med oppositionen och föra politiska diskussioner på möten dit allmänheten inte har tillträde ägna min tid åt att göra fler verksamheten, lägga mer tid på att utveckla och förbättra Södermalms stadsdelsnämnd och inte minst träffa medborgarna som bor på Södermalm.

Så skriver Christoffer Järkeborn, ny ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd under rubriken Modernare arbetsformer i nämnden, på sin blogg.

Lysande! Fler borde genast ta efter. I Sverige – speciellt inom den skattefinansierade offentliga sektorn – är det många som berättar att det hålls alldeles för många onödiga och improduktiva möten. Skär ner antalet möten med 50 % så frigörs massor av kraft och arbetskapacitet! Kanske kan man då istället använda tiden till att prata mer med och lyssna mer på människor på ålderdomshem, på sjukhus, i psykiatrin, på socialbyråerna…

En migga: ”…en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! ”

En migga skriver:

När det gäller generaldirektören Dan Eliassons Vision (”Migrationsverkets vision är ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.”) så vet jag inte varifrån den kommer. Migrationsministern tycks inte dela den, inte heller migrationsdomstolarna. Fast: om vi följde den här Visionen till punkt och pricka så skulle väl inga ärenden hamna i domstolarna eftersom alla då skulle beviljas PUT redan hos oss.

Sedan, när det gäller främlingspass (FP) så kan jag förstå poängen med att de som tas emot som s.k. kvotflyktingar får ett FP, endast giltigt för inresan till Sverige. Dessa människor hämtas från UNHCR:s läger i olika länder och trots att de inte har asylskäl alla gånger så kan det finnas andra skäl (mer av politisk-humanitär art) som gör att Sverige (och även andra länder) tar emot dem. De saknar ofta pass och id-handlingar och de kan ha vistas i lägren väldigt länge.

Men det finns ingen som helst anledning att ge dem ett nytt FP när de väl kommit till Sverige. Jag har träffat många av dem som snabbt efter att de fått PUT kräver att få FP och som menar på att de absolut måste resa någonstans, trots att de nyligen kommit till Sverige och det är meningen att de ska börja ett nytt liv här, lära sig svenska, skaffa jobb etc. Men då är det bröllop någonstans eller så måste man besöka hemlandet där man inte varit på länge (men som man i asylprocessen påstod sig inte kunna återvända till och som man hade så starka skäl att frukta att man beviljades uppehållstillstånd, försörjning, bostad och allehanda bidrag) och det tar för lång tid att ansöka om pass hos den egna ambassaden etc.

Och framför allt: Varför ska vi ge FP åt asylsökande som inte är ”kvotflyktingar” utan säger sig komma från Somalia eller Eritrea, forna Sovjet, Afghanistan etc och som beviljats PUT av olika anledningar? Varför? De visar inte ID-handlingar och vi vet inte alls vilka de är. Det är antingen vi på Migrationsverket eller också migrationsdomstolen som beviljar dem PUT, men det finns ingen som helst anledning för oss att bevilja dem FP. De som saknar flyktingskäl (de allra flesta) kan faktiskt gå till sin egen ambassad och skaffa pass. Flyktingar får resedokument. Somalier har ingen ambassad att gå till men man måste ändå starkt ifrågasätta varför de ska beviljas FP. Om de rest hit på grund av krig och umbäranden och sagt sig absolut inte kunna återvända, så verkar det en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! Jag får inget svenskt EU-pass om jag inte kan visa vem jag är och jag får inte heller socialbidrag för att betala mitt pass eftersom mitt resande inte prioriteras om jag är socialbidragstagare.

Folk skulle bara veta hur många FP som anmäls försvunna eller borttappade! Man säljer sitt FP helt enkelt och sedan kräver – och får – man ett nytt. Som man också säljer, om man inte använder det själv för att åka till hemlandet. Vilket oftast inte är det land som står i FP. Om man exempelvis hittat på att man är ett ensamkommande barn från Somalia och fått PUT och FP fast man egentligen är en vuxen man från Kenya med ett eget kenyanskt hemlandspass kan det vara så här. MIG fattade misstankar om att ”barnet” faktiskt inte var ett barn och dessutom kom från Kenya och inte från Somalia. Men någon språkanalys fick inte göras (i enlighet med den snabba hanteringen och Visionen). PUT beviljades och FP likaså.

© Denna blogg.

Vems retorik är det som är förfärlig, egentligen?

Detta, som Carl Bildt uttalat (läs DN-artikeln Bildt om Irakasyl och hedersmord) har jag skrivit om i många år – en självklarhet i alla länder i hela världen:

Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare.

Varför har Bildt inte sagt detta öppet? Att man inte kan ha tiotusentals människor som vägrar efterleva lagarna i Sverige, som vägrar lämna landet när de i asylprocessen fått avslag på sina ansökningar om asyl eller skydd. Att det är självklart att man ska återvända till sitt hemland sedan man fått veta att man inte får rätt att stanna i Sverige.

Det Carl Bildt har sagt är inget konstigt, tvärtom. Det han säger är vad som gäller i alla länder och i varje fall i demokratier: lagar, rättsliga beslut och domar ska efterlevas. Det finns inget ”främlingsfientligt” eller annat negativt i det. Snarare är det märkligt och visar på ett visst förakt för rättssystemet, när politiker uttalar sig som t.ex. Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för Folkpartiet i detta fall gör:

Det är förfärlig retorik, jag hoppas verkligen och vill inte tro att de kan ha sagt något så avskyvärt.

Vad som skulle vara så ”förfärlig och avskyvärd retorik” när man säger att ”Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat” är mycket svårt att förstå; det är faktiskt helt obegripligt! Dessutom av en Europaparlamentariker som uppenbarligen inte anser att ett lands lagar ska efterlevas! Det är om inte ”avskyvärt” så i varje fall ”förfärligt”! Och det är också att i praktiken säga att Sverige ska ha en helt oreglerad invandring.

Bodil Ceballos, Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, påstår – i en ohederlig och – för att citera Cecilia Wikström ovan – fruktansvärd retorik  att:

Från moderaternas sida har man anpassat sig till främlingsfientliga krafter, vilket Reinfeldt sagt att man aldrig kommer att göra.

”Främlingsfientlig”-kortet som ständigt tas fram, måste snart läggas i en låda och inte viftas med i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Att komma viftande med det i tid och otid för att försöka skuldbelägga människor – nu Carl Bildt – håller inte längre. Om man, som Bodil Ceballos gör, anklagar alla som anser att utlänningslagen ska följas och t.o.m. påstår att landets utrikesminister är ”främlingsfientlig” när han gör det, då kan man undra vad man ska kalla Bodil Ceballos agitation. ”Svenskfientlig”?

Jag vet inte, men något är fel i ett land där parlamentariker opponerar sig mot landets lagar och kastar ogrundade anklagelser om”främlingsfientlighet” mot dem som vill upprätthålla den reglerade invandringen så som den beslutats om i demokratisk ordning. Och där även dessa parlamentarikers partier varit med och stiftat gällande lag.

Carl Bildt ska inte tala tyst om självklara saker så att det han säger kommer ut via Wikileaks! Det är helt ovärdigt en utrikesminister, en regering. Tala klarspråk, se till att lagar följs och behöver de ändras så får detta ske i den ordning som är fastställd när det gäller lagändringar.

Det måste som sagt bli slut på det ohämmade kastandet av ord som ”främlingsfientlig” och ”rasist” mot dem som framför sina åsikter och framhåller vad lagar och regler säger. På samma sätt som demokrati inte är en självklarhet och att man måste erövra den dagligen och stundligen, så är också åsikts- och yttrandefrihet något som alla själva måste ta sig rätten till och inte huka inför högljudda åsiktsmobbare (läs t.ex. här). Trots att även åsikts- och yttrandefriheten, likt demokratin, är lagstadgad, måste den erövras, hållas levande, användas för att den inte ska krympa och vi ska ha ett åsikts- och yttrandefrihetsförtryck! Och då ska inte ministrar uttala en sak i slutna rum (dit Wikileaks ändå når…) och en annan i offentligheten.

©Denna blogg. Citera gärna kort,
men länka alltid till originaltexten.

En migga: ”Vi är den sista Sovjetstaten.”

En migga skrev så här till mig den 20 januari:

Har du läst artikeln som Gunnar Sandelin skrivit på Aftonbladet Debatt den 19 januari? (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article8437420.ab#abArticleComments). Jag känner inte till honom, har inte läst hans andra artiklar och jag vet inte heller om det är stämmer som han skriver nu. Men om det stämmer så är det fruktansvärt, alltså om SCB diskriminerat honom som arbetssökande p.g.a. av hans fullt legitima åsikter som publicerats i olika tidningar.

Även om jag inte gillar SD (jag tycker att de är ulvar i fårakläder) så är det ett legalt parti. Men om någon av oss på Migrationsverket skulle vara medlem i SD (trots att det är demokratiskt invalt i Sveriges riksdag), då undrar jag vad som skulle hända. Eller om det kom fram att vi har åsikter om ledningen och dess sätt att tillämpa lagen. Jag tror att en sådan person skulle få sparken, på ett eller annat sätt.

Det pågår en del diskussioner på jobbet, men det finns också många som inte vill säga någonting alls p.g.a. rädsla. Någon kan berätta för chefen eller för ledningen och då blir man ju uppmärksammad och motarbetad. Vi måste ju dela verkets ”värderingar”. Det var lättare förut. Självklart, egentligen. Att alla människor har samma värde, att alla sökande ska bemötas på ett värdigt sätt och att vi även ska ge raka besked till dem och därmed underlätta återvändandet när tillstånd inte kan beviljas. Nu vet jag inte längre vilka våra ”värderingar” är.

Vår GD tycket att ett positivt beslut aldrig är fel medan vår migrationsminister tycker att fler personer bör avvisas med tvång. Faktum är att alla som söker asyl inte kan få asyl.

Det finns ett fåtal sökande som har tillräckliga skäl att få asyl eller skydd och därmed uppehållstillstånd. Men alla asylsökande ska naturligtvis bemötas med vänlighet och intresse. Samtidigt ska man ge raka besked till dem. En dubbelagenda där vår GD är ledsen över att alla inte fått tillstånd och vår migrationsminister (som verkar känna till lagen bättre än Migrationsverkets GD) vill förkorta vistelsetiden för personer som saknar skäl för att få asyl genom att utvisa dem med tvång, är lite förvirrande.

Jag frågade miggan om det är många läser den här bloggen. Han svarade:

Det är säkert många hos oss – inte minst på Besök och Bosättning – som läser bloggen. Men vi kan inte prata om sådant, som du väl förstår. Vi har inte ett sådant klimat som tillåter att vi ifrågasätter någonting som vår ledning kläckt ur sig. Hur tokigt det än kan vara.

Vi är den sista Sovjetstaten.

© Denna blogg.