Attendo Care skriver själva om Vintertullen

Attendo Care skriver själva på sin hemsida om anklagelserna mot äldreboendet Vintertullen: Allvarliga anklagelser mot Attendo Vintertullen 2011-01-11. Bland annat:

Från Attendos sida ser vi mycket allvarligt på anklagelserna i brevet och inledde, så fort de kom till vår kännedom, en egen utredning för att gå till botten med sanningshalten. Det som beskrivs i brevet är fullständigt oacceptabelt beteende.

Eftersom Attendo Care inte känt till just dessa anklagelser (men borde ha bättre koll på sina boenden som marknadsförs så positivt på deras hemsida…) förrän i mitten av december och det varit både jul, nyår och Trettonhelg så måste man ändå säga att det är raskt marscherat av både Södermalms stadsdelsnämnd och Attendo att de ska ha ett möte den 13 januari då Attendo Care ska besvara anklagelserna. Man kan också hoppas att personalen skrämts till att bete sig hyfsat under denna tid så att de gamla inte behövt plågas mer.

Den typ av uppenbar vanvård – som praktikanterna från Ersta Sköndal (stor tack till dem!) påtalat – gentemot försvars-och hjälplösa personer som verkar ha förekommit på Vintertullens äldreboende är inget annat än misshandel och misshandel är straffbart enligt lag. Det är inget som kan sopas under mattan, inget som kan lösas enbart genom avskedanden och/eller löften om bättring.

De som gjort sig skyldiga – och det borde praktikanterna kunna tala om – till övergrepp mot gamla människor ska polisanmälas och dömas enligt den lag som gäller för misshandel och övergrepp.

Det ska Attendo Care driva med kraft både för att det är det enda rätta och för att statuera exempel och visa att de menar allvar med att sådant beteende absolut inte under några somhelst omständigheter tolereras.

Det handlar för Attendo Care om företagets framtid. Deras verksamhet kommer att lida allvarlig skada av att de har inkompetent och till viss del rent ondskefull personal., men kan räddas av att de, som presschefen säger i slutet av sin text:

…om vi finner att det stämmer – kommer att vidta kraftfulla åtgärder. Sådana brister i vård, omsorg och bemötande som beskrivs får absolut inte förekomma.

Än en gång: det är trots allt föredömligt snabbt agerat av de båda parterna: upphandlaren och den upphandlade. Jag kommer att rapportera vad som kommer ut av mötet den 13 januari.

Finland: ”Utvisningar sker allt oftare för att den utvisade till exempel har stulit.

Finland utvisade flera utlänningar i fjol än under tidigare år. Utvisningarna sker allt oftare för att den utvisade till exempel har stulit. 200 personer fick beslut om utvisning i fjol och 700 personer avvisades direkt vid gränsen.

Myndigheterna ombads se över sina utvisningsprocedurer efter att en kosovoalbansk medborgare  sköt ihjäl fem människor i Esbo på nyårsafton för ett år sedan (läs här). Nya procedurer har inte hunnit påverka de utvisningar som skedde i fjol eftersom besluten då redan hade fattats.

En avvisning vid gränsen kan förverkligas genast, redan följande dag, medan regelrätta utvisningar kan ta ett år eftersom nästan alla överklagar till förvaltningsdomstolen.

Källa: Hbl

”De gav Stesolid till de boende och bäddade ned sig i de boendes soffor och sov hela nätterna igenom och gick upp strax före dagpersonalen kom.”

En person (en kvinna med finländsk bakgrund) har skrivit nedanstående, sedan hon läst om Vintertullen (läs här, här, här och här). Jag grät när jag läste det.

För några år sedan timvikarierade jag på ett kommunalt boende för hjärnskadade vuxna. Alltså människor som skadats i olyckor eller av sjukdom, ej utvecklingsstörda. Flera personer som haft egna företag, högt utbildade, men med oturen att få en hjärnskada. Bara när någon anhörig kom så ändrades behandlingen till det som det borde varit hela tiden. Varje boende hade ett häfte med info om dem, om vad de tyckte om och vad som inte önskades. både i bemötande, kläder och mat. Det skulle inte läsas, enligt order från de äldre anställda, de som visste. Det fanns där för att det var nån regel som krävde det. Jag läste dem, naturligtvis, när tid fanns.

De boende behandlades annars som mindre vetande, döva och faktiskt sämre än illa omtyckta hundar. Helt respektlöst, för att börja någonstans. Jag protesterade, så klart.

Anmälde en kollega som slog en av de boende. Hade jag inte med att göra, det var kränkande för henne. Personalen alltså. För att hon var fast och jag bara vikarie. Och icke svensk. Alltså var det rasistiskt av mig att anmäla den arbetsskada hon orsakade mig genom att slå på den boende, så hon rev mig.

Ifrågasatte varför pengar som skulle gå till upprustning av boenderummen gick till möbler i tv-rummet. Ett rum där de boende inte fick vara, bara personalen.

Ifrågasatte varför viss personal stal mat från de boende, som hade egna kylskåp på rummen.

Också varför man tilltalade en del boende med väldigt respektlös ton. Som små barn.

Eller störtade in i boendes rum utan knackning eller varsamhet. De betalade ju ändå rätt mycket för att få ha egna rum.

Trivdes och kom bra överens med de flesta i personalen och alla de boende. ringdes ofta in för att det saknades folk. Ofta med orden ”XX har ingen personal kan du komma?” XX som var en av de jag tyckte bäst om. En person som nästan slutat att kommunicera för att ingen brydde sig. Mig kommunicerade hon med…

Blev utryckligen tillsagd av chefen, efter ett tag, att jag inte skulle ”dalta” för mycket med de boende. Dvs prata med dem, fråga vad de ville, vilka kläder de önskade klä sig i, vilken mat de önskade handla och äta, om de ville gå ut en stund, fika eller annat. De skulle tvättas, kläs på, matas, punkt. Som djur. Blev tillsagd, av samma chef, att jag inte skulle  få jobba med XX, för att jag ”daltade”!

Anmälde senare flera i nattpersonalen, som sov trots att de hade ansvar för de boende på två våningar (varav den ena en psykavdelning en hög brandrisk) och betalt för att vara vakna. Varje timme skulle varje boende tittas till och få hjälp med vad de behövde. Av två vakna i personalen. Två boende var rymningsbenägna dessutom. En smygrökte på rummet, utan brandlarm (det skulle störa personalen…). Rykten bland personal och de boende sa att det flera av nattisarna sov nätterna igenom, jag trodde  inte på det. Vägrade tro att någon kunde göra så.

Jobbade  natt med alla dem som det ryktades om. Det var sant.

De gav Stesolid till de boende och bäddade ned sig i de boendes soffor och sov hela nätterna igenom och gick upp strax före dagpersonalen kom. Ingen annan behövde ge lugnande på nätterna, bara de.Ingen annan skrev i loggen: ”orolig natt” hos alla boende. Där var förklaringen till de rädda och oroliga människor man mötte på morgonen när dessa damer ”jobbat”. Nedkissade, kalla, ledsna gamla. Ibland på golvet, för att de själva försökt ta sig till toan.

Under mina nätter behövdes inga mediciner, bara lugnt prat vid sängkanten en stund, en liten sång, hålla handen, en försäkran om att maken skulle komma i morgon igen. Eller ett enkelt toabesök. Sedan sov de. Gjorde allt jobbet själv de nätter jag hade sovande kollegor. Blev så klart hånad av dem, för att jag envisades med att göra rätt för mig. De tyckte jag skulle lägga mig också. En del av dem vägrade att arbeta pass ihop med mig, jag var ju så jobbig.

Man tog dessutom in för de boende  helt obekant nattpersonal, övertaliga från annat håll, när det saknades van personal. Frågan är vad de kunnat göra om något hänt, de visste ju absolut inget om de boende, om deras sjukdom eller mediciner, om deras familj eller annat. De hittade inte ens i huset. Jag arbetade ihop med en del av dem, också.

Mitt hjärta blödde för de stackare som måste stå ut med behandlingen men min hjärna orkade inte med att se det elände de levde i – jag gav upp och sökte mig till annat arbete.

De ”goda” lämnar för att de inte står ut. De försvarslösa blir kvar med mobbare och icke-ombryende människor som missbrukar det förtroende de har som anställda (nästan alltid för skattepengar) och skadar och plågar gamla och sjuka och funktionshindrade. Detta måste få ett slut!

© Denna blogg. Korta citat går bra och glöm inte länka till originalinlägget!