Sari från Oravais skriver om Kurshid

Det kom ett mejl från min vän Sari som arbetar med asylsökande i Oravais, för Flyktingvännerna, d.v.s. inte för staten och dess myndigheter. Jag har träffat Sari när jag besökt Oravais och Capella några gånger (se bl.a. här, här och här) och haft ständig kontakt med henne, de senare åren via Facebook. Hennes och de andra frivilligas arbete och människokärlek, som har sin grund i deras kristna tro, har varit – och är – enastående och har betytt – och betyder – oerhört mycket för de asylsökande som finns i Oravais. Och alla är lika välkomna i gemenskapen, oavsett religion. Även om Sari många gånger har uttryckt en stor frustration och förtvivlan över hur våldsamma, respektlösa och otrevliga många av de muslimska männen är, speciellt de kurdiska. Hon har berättat om hur chockad hon varit över att få veta hur de också i Oravais misshandlat både sina kvinnor och sina barn och hur respektlösa de är mot alla kvinnor, också henne själv (utom när de behöver hennes hjälp…). Därmed inte sagt att alla muslimska män beter sig lika illa, men våldskulturen är utbredd och hon säger att hon har allt svårare att hantera den och att det inte borde komma så många med en sådan inställning till Finland.

Nu skriver hon nedanstående berättelse i stor förtvivlan över en nära förestående utvisning av en iransk kvinna. Jag har lovat Sari att publicera hennes text och bilder, och gör det här.

Merit!

Jag måste skriva till dig därför att det har hänt så mycket här i Oravais. Först brann Hollola ner till grunden (hus där det bodde asylsökande, min anm) och det blev mycket arbete för oss alla. Människor har varit mycket hjälpsamma och skänkt kläder och husgeråd till de drabbade familjerna. Och nu har vi det som hänt med vår vän, asylsökande Kurshid Soleimani från Iran.

Strax före jul hade hon lagat middag åt oss och vi var bjudna till henne. Så ringde hon att hon är hos polisen men kommer snart tillbaka. Vi fick aldrig veta vad som hände, hon kom aldrig tillbaka. Allting lämnades kvar hemma, alla hennes saker. Vi var tvungna att gå dit och hämta alla kastruller som ännu var varma med olika maträtter i. Det var så hemskt.

Kurshid med barn i Capella.

De förde henne till Metsälä-förvaret och där är hon ännu och väntar att på att bli skickad tillbaka till Iran. Där väntar henne fängelse eller döden genom hedersmord. Snart orkar jag inte mera! Hon var här i mer än tre år, en ensam 57-årig kvinna. Det var hon som tog hand om alla nykomlingar här. Alla älskade henne! Hon ville bara gott för alla och hon har fått vänner här i Oravais som inte kan förstå vad som händer.

Kurshid har en bra advokat som jobbar hårt och vi hoppas på ett mirakel. Merit, vad kan jag göra? Jag vet att det är en dum fråga men finns det någonting tror du? Jag har öppnat en Facebook-sida: Ei kunniamurhalle! Stoppa hedersmord! Folk tror inte på att det är sant, att sådant sker. Även om jag inte kan stoppa det så kan jag åtminstone sprida information.

Kurshid syr i Capella.

Mitt hjärta brinner för de här stackars kvinnorna. Samtidigt som Kurshid ska utvisas till Iran efter tre år och till ett mycket osäkert öde så har två somalier fått uppehållstillstånd här. De har bara varit här i sex månader. Först ville de inte ta mig i hand, de sa att jag inte är bra för att jag är kristen. Vet de inte att Finland är ett kristet land när de kommer hit? Nej, inga fler muslimer här, i alla fall inte sådana som inte har någon respekt alls för kvinnor. Och inte mera våld. Säger man något till dem så säger de bara att det är diskriminering eller att vi är rasister! Men jag tänker inte godkänna allting och jag tänker säga precis vad jag tycker. Som du, Merit. Jag älskar att läsa allt du skriver!.

Merit, Kurshid sitter alltså inlåst i Metsälä Helsingfors (säilöönotto/förvaret), på.andra våningen. Hon får komma ut en gång om dagen under bevakning. Hon har varit med mig varenda dag i Capella (läs här om Capella, scrolla ner till rubriken Flyktingvänner med hjärta och visioner), hon hjälpte till att hålla ordning på allt, Hon var en rar människa som alla har respekt för, många älskar henne. Hon skötte om barnen och hade ett vänligt ord till alla.

Hon har vuxna barn i Iran och dottern Lejla längtar hon så mycket efter, och hennes lille son. Kurshid misshandlades av sin man. Hon har fem barn som alla bor i Iran. Hon gifte om sig i Finland med en kurdisk man som hade uppehållstillstånd, men det blev våldsamt och hon utsattes för psykisk och fysisk tortyr. Till slut hamnade hon i ett skyddshem och sedan kom hon till förläggningen i Oravais och här har hon nu bott i över tre år och väntat och väntat.

Hon har berättat så mycket om Iran: om våldet och misshandeln av kvinnor. Hon säger att nästan alla muslimska män är våldsamma och att kvinnan ska vara tyst och lyda. Hon tål inte kurdiska män, hon är rädd för dem. Det enda hon ville och önskade var att få vara i fred, laga god mat åt sina vänner, sy, sticka, arbeta, hjälpa andra kvinnor. Och nu säger de att hon ska skickas till Iran! Vi vet alla att hon inte har något liv där. Hennes egen son har sagt att hon inte är välkommen, att eftersom hon har lämnat sin kurdiske make så är hon en dålig kvinna etc. Hon har alltid sagt till mig att tvingas hon tillbaka så skickar de henne i fängelse eller dödar henne. Hon är så rädd.

Kurshid har också en manlig kusin här i Finland, i Tammerfors, som konstig nog har hållit sig undan alla dessa år. Men vi fick kontakt med honom och han lovade att skicka ett papper där ha bekräftar vad som händer om hon måste resa tillbaka till Iran. Så vi väntar. Nu har vi bara söndag på oss, så det år bråttom. Advokat Leo Hertzberg var väldigt missnöjd också , och arg, så han gör allt för att hjälpa till. Han har kontaktat Europadomstolen.

Det ska hållas en demonstration i Helsingfors i dag (16 januari) för Kurshid.

Varma hälsningar Sari