• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    januari 2011
    M T O T F L S
    « Dec   Feb »
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Tiina Kantola har varit valobservatör i Sudan. Del 1.

Här skriver Tiina Kantola (läs mer om henne i flera inlägg här) om hur det var att med cirka ett dygns varsel resa till Sudan som valobservatör. Inte för Sverige, utan genom egna kontakter, desamma som hon också fick förtroendet att vara valobservatör i Irak 2010.

Fri och rättvis folkomröstning i Sudan?

Valaffisch

Jag har deltagit som internationell valobservatör i South Sudan Referendum 2011. Folkomröstningen pågick en vecka, mellan den 9 och 15 januari, och handlar om huruvida södra Sudan skall bli en självständig stat eller inte. Förutsättningen för att södra Sudan ska få bilda en egen stat, är att 60 % röstberättigade sydsudaneser röstar för separation.

Ung kvinna röstar.

Bakgrunden är, att regeringen i Sudan och Sudan People`s Liberation Army/Movement (SPLA/SPLM) slöt ett avtal år 2005, Comprehensive Peace Agreement (CPA) för att få slut på inbördeskriget i Sudan, införa demokrati och komma överens om fördelningen av landets oljeresurser.  Folkomröstningen, South Sudan Referendum 2011 är en följd av detta avtal och en historisk startpunkt för en ny fas i Sudans utveckling.

I det stora hela har valet gått lugnt till. Organisationen och säkerheten har fungerat bra. Valdeltagandet beräknas vara mycket högt, i vissa regioner t.o.m. 90 % enligt uppgifter i lokala media och man tror att valresultatet 60 % för separation uppnås väl. Nu pågår rösträkning och det officiella resultatet av omröstningen meddelas den 14 februari.

Röstsedel.

Huvudansvarig för folkomröstningen är South Sudan Referendum Commission (SSRC). 3,9 miljoner sydsudaneser var röstberättigade genom särskild registrering i kommissionen. Majoriteten finns naturligtvis i södra Sudan, men även i landets norra del och utomlands. Kommissionen hade organiserat totalt 3471 vallokaler, varav 3200 i södra Sudan och 271 i norra Sudan.

Kommissionen har även auktoriserat valobservatörerna från lokala och internationella NGO:er och andra organisationer. FN och EU hade ett stort antal observatörer i landet.

Tiina Kantola längst t.h.

Mitt uppdrag i Sudan var för Head of Mission för Association of World Citizens www.worldcitizens.org.  AWC är en internationell fredsorganisation, med NGO-status inom FN:s DPI (Department of Public Information) samt konsultativ status i ECOSOC (FN:s Economic and Social Council). AWC finns i 50 länder.

Vårt observatörsteam på fyra personer gjorde observationer i sammanlagt 25 vallokaler i städerna Khartoum, Juba, Kosti och Renk. Några vallokaler låg ute i

Vallokal i Juba.

det fria eftersom det helt enkelt inte fanns någon lokal på orten. Vi avlämnade en preliminär rapport till kommissionen, samt höll en presskonferens där vi redogjorde för våra observationer. Eftersom våra observationer är en bråkdel av det stora hela, är de inte på något sätt representativa för hela landet.

Men vi kunde tydligt under valveckan uppleva att stämningen i norra respektive södra Sudan var totalt olika. I Juba, i södra Sudan, var situationen ganska spänd, valfunktionärer ofta nervösa med känslorna på ytan, medan röstningen i norr gick lugnt till.

Under valveckan, på måndag, uppstod konflikter i Ayeib, en region mellan södra och norra Sudan, där ca tio personer rapporterades ha dött. Eftersom den eventuella gränsen mellan norra och södra Sudan inte är förhandlad, uppstår det oroligheter i den oljerika regionen. Jag fick en uppfattning om att lokalbefolkningen i Ayeib anser sig äga landet sedan urminnes tider och inte har något intresse att tillhöra varken södra eller norra Sudan.

Flera delar i den här lilla rapportserien från mina valobservationer i Sudan följer.

© Denna blogg.

Varför säger Lars Ohly i riksdagen att Murad Mohammed den 19 januari utvisas till Irak där han riskerar förföljelse för sin tro?

Varför säger Lars Ohly i riksdagen att Murad Mohammed den 19 januari utvisas till Irak där han riskerar förföljelse för sin tro? Tror Ohly att en kristen heter Mohammed? Eller menar han att Murad Mohammed, blir förföljd för att han är muslim?

Mannen är kurd och i de tämligen välmående trakter i den kurdiska delen del av Irak som kallas Kurdistan (det går flera plan fylla med främst kurder mellan Sverige och Erbil varje vecka…) får han knappast några problem. Om han inte har begått något brott där förstås, innan han flydde till Sverige. Hans asylhistoria känner jag inte till, den har inte berättats offentligt. Men förföljd för sin tro, islam, blir han knappast i Kurdistan. Lars Ohly borde dock vara insatt i och säker på vad han talar om, särskilt när han tar upp ett enskilt fall i riksdagen.

Det är obegripligt att det råder så mycket okunnighet om vad som gäller vid utvisning av personer som sökt asyl i Sverige men fått avslag på sina ansökningar. Här förekommer en hel del missförstånd och underliga tolkningar, som både politiker och medier gärna sprider och därmed medverkar till att ge allmänheten en vrångbild av verkligheten. Ändå är det ganska enkelt:

Om man har fått avslag på sin ansökan om asyl eller PUT (permanent uppehållstillstånd) av Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska man lämna landet. Det är en självklarhet i alla stater i världen att den, som inte har tillstånd att vistas i landet inte kan vara kvar där. Det gäller alltså också i Sverige. Man ”riskerar” inte utvisning som innebär att man självmant lämnar landet eller utvisning med tvång utan man ska utvisas, man ska lämna landet. Det handlar alltså inte om en ”risk” utan om ett konstaterat och genom rättsliga procedurer stadgat faktum. Det finns inga egna valmöjligheter då, man kan inte själv välja att ändå stanna kvar.

I ett aktuellt fall (läs bl.a. här) har nu även Europadomstolen sagt att det inte föreligger några hinder för Sverige att följa sin lag och gällande internationella konventioner och utvisa irakier.

Hade Europadomstolen uttalat sig annorlunda så hade Amnesty och UNHCR och alla andra som verkar tycka att just deras egen inställning (att alla irakier ska få stanna) ska gälla, både  jublat och hyllat Europadomstolen och framhållit att dess tolkning och uttalande givetvis var en rätta. Men nu gick Europadomstolen på svenska Migrationsverkets och migrationsdomstolars linje och ansåg att Sverige har efterlevt lagar och konventioner och kan utvisa dem som de redan beslutat att utvisa. Då rasar Amnesty och UNHCR och tycker att Europadomstolen (och svenska myndigheter) har fel och att deras åsikter i frågan är de enda rätta. Det är makalöst och undergräver tyvärr förtroendet för dessa organisationer rejält!

En helt annan sak är – och medier och organisationer borde lära sig detta! – att tidspressen ofta är stor för Migrationsverkets handläggare på order av verkets generaldirektör och på grund av länge framförda önskemål av både asylsökande (ca 95 % utan id-handlingar…) som vill ha snabba besked och de ovan nämnda organisationerna, som anser att det är inhumant att asylsökande får vänta länge på svar. Om de, som faktiskt kan tänkas ha asyl- eller skyddsskäl och borde få PUT, talade sanning, visade vilka de är och vilka länder de kommer ifrån, så skulle Migrationsverket ha betydligt större möjligheter att fatta mer väl underbyggda beslut.

I otaliga av mina hittills 1810 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, har jag försökt uppmuntra och uppmana medier och politiker att sätta sig bättre in i dessa frågor och att rapportera korrekt. Allmänheten har givetvis rätt att få korrekt information och att inte vilseledas. Men någon bättring har jag inte sett, snarare tvärtom.

Det är skamligt att allmänheten – väljarna – inte behandlas som myndiga och kapabla människor med förmåga att själva ta in och bearbeta korrekt information! Det är inte acceptabelt att så mycket felaktig information fyller såväl riksdagens kammare som mediernas spalter och allehanda nätsidor och bloggar, när det gäller området asyl och migration.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna och vid citat:
länka alltid till ursprungstexten.

Åbo – Europas kulturhuvudstad 2011

På Finlands ambassad hölls den 18 januari ett seminarium om Åbo – Europas kulturhuvudstad 2011. Moderator var kulturrådet Henrik Wilén. Det gavs en både intressant och imponerande inblick i hur stort och omväxlande och spännande kulturutbudet är, som bjuds på i Åbo under året.

Och särskilt roligt var det att lyssna till Cay Sevón, vd för kulturhuvudstadsstiftelsen, och ytterst ansvarig för hela verksamheten.

Hon informerade med passion och stor kunskap om en bråkdel av den enorma mängden olika evenemang som kommer att gå av stapeln under året – stora som små. Och hon berättade om invigningen i -22 graders kylda den 16 januari och lät oss också se en bild av president Tarja Halonen med make Pertti Arajärvi, varmt påpälsade vid Aura å i kvällsmörkret och kylan. Om invigningen sa Cay Sevón bland annat:

Det var 60.000 människor som trotsade kylan, det var fantastiskt! Och det gick så bra, så bra. Ingen dog!

Hon sa det på sitt finlandssvenska sätt och det lät helt naturligt.

En del av publiken hade gett sig ut på den endast sex centimeter tjocka/tunna isen på ån och det var lite nervöst innan man fick dem därifrån och upp på fast mark. Några små blessyrer råkade folk ut för, men ingenting annat, trots den otroligt stora skaran människor som samlats.

Cay Sevón visade i rask takt sitt bildspel över en liten del av vad som kommer att bjudas på under året. Operan Henrik och häxhammaren Åbo Slott, operan Erik den XIV som handlar om kungens och Karin Månsdotters förhållande och liv, musikalen Medelålders Hår som framförs av amatörer (lite äldre än i Hair…), 876 nyanser av mörker – mörker kan också vara tystnad, stillhet, döden… Och så spännande Sauna Lab! Och utställningen Alice i Underlandet och massor, massor av annat, det ena mer kreativt och roligt än det andra. Också de nyfödda får vara med på ett hörn: alla bebisar som föds under kulturhuvudstadsåret får en liten mössa!

En del frågor -men inte något egentligt motstånd – hade Cay Sevon mött, berättade hon, när det stod klart att man skulle ha en utställning med åbosonen Tom of Finlands ganska grafiska gaybilder. Men när någon i en intervju (i Sverige, om jag förstod det hela rätt) undrade om inte det kunde vara skadligt för små barn, tyckte Cay Sevón att:

Int måst man ju köpa biljett dit! Int måst man ju gå dit med barn.

Så var det inte mer med det.

Också Åbo Svenska Teater (ÅST) storsatsar under 2011 och Joachim Thibblin, dess teaterchef, berättade med stolthet om alla nya saker som händer och alla nya samarbeten både i Sverige och inom Finland som kommer att äga rum. Han slog ett slag för musikalen Les Misérables och berättade, att ÅST som enda scen i världen fått tillstånd att göra en egen version av musikalen, det brukar aldrig ges sådana tillstånd. Också Sofi Oksanens numera berömda Utrensning sätts upp och för barn blir det Sunes sommar.

Här kan man se och höra direktör Cay Sevón berätta om två av begivenheterna under kulturhuvudstadsåret i Åbo: