Religionen (kyrkan) är ju skild från staten! Om muslimerna vill betala ”moskéskatt” på samma sätt som kristna betalar kyrkoskatt så går väl det att ordna?

Regeringens ansvarige för trossamfundsfrågor, civil- och bostadsminister Stefan Attefall, KD, skriver i artikeln Välfärdssamhället behöver moskéer i Aftonbladet den 26 januari, att:

Jag vill se över hur staten kan stödja samfund som inte har råd med egna gudstjänstlokaler. Religiösa gudstjänstlokaler, så som kyrkor och moskéer, har en viktig roll som trygghetsbärare och samlingsplats. I dag finns ett problem i att många samfund inte har råd med egna gudstjänstlokaler som passar deras behov, särskilt bland församlingar som naturligt inte har etablerade lokaler att söka sig till i Sverige. Vi behöver därför överväga hur statens stöd till kyrkor och samfund bör utformas så att behovet av gudstjänstlokaler kan mötas.

På fullt allvar vill en minister i Sverige, där religionen är skild från staten, ”överväga hur statens stöd till kyrkor och samfund bör utformas så att behovet av gudstjänstlokaler kan mötas”!

Som sagt: Religionen (kyrkan) är skild från staten och en del moskéer får ju redan stora ekonomiska bidrag från bl.a. Rabitah Al-Alami Al-Islami i Makkah, Saudiarabien (vilket jag minns mycket väl betalades ut till olika islamiska föreningar redan för 20 år sedan när jag jobbade på Saudiarabiens ambassad), och andra islamiska organisationer i olika muslimska länder.

Undrar hur ministern tänker, egentligen? Han verkar vara en sympatisk person (jag har dock aldrig träffat honom live), men hela artikeln – i all sin välvilja – andas i mitt tycke både en hel del okunskap och dito aningslöshet. Mer än så här vill jag inte kommentera vad ministern skriver i artikeln, även om det skulle finnas en del att tillägga. Men detta får räcka.

By the way: Stödjer svenska staten synagogor? Buddhistiska och hinduiska tempel? Grekisk-ortodoxa och katolska kyrkor? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är, att kyrkoskatten (eller om den kallas ”kyrkoavgiften”) som många kristna betalar, av hävd går till våra kyrkor. Om muslimerna vill betala motsvarande ”moskéskatt” så borde väl det gå att ordna!

© Denna blogg. Citera gärna, men ange källan
och länka till originaltexten!

Rygghuggeri, rygghuggera!

De flesta har väl hört – och troligen själva sjungit och gungat i takt med – låten Turalleri, turallera. Den melodin har också använts av Povel Ramel på hans – som alltid – så fyndiga sätt och har då fått titeln Bladbergeri Hurra! (lyssna på den!). Melodin kan – tyvärr – också sjungas med nya ord, se rubriken. För så här är det på alltför många områden i samhället, men det kanske är mest tydligt inom politiken: rygghuggeri, rygghuggera. Nu senast handlar det om KD:s partiledare Göran Hägglund.

Jag skriver sällan om politik eftersom ämnet inte ligger särskilt högt upp på min intresselista. Däremot tycker jag att rygghuggandet mot personen Göran Hägglund känns mycket obehaglig, t.ex. så som det beskrivs i Expressenartikeln med rubriken Flera partidistrikt vill avsätta Hägglund. Det handlar om att byta ut Göran Häggund som partiledare mot Mats Odell. Huruvida allt som sägs i Expressen är sant kan jag inte veta, men här är några citat ur artikeln:

Den sparkade kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell i hemlighet nominerats som ny partiledare. Bland de som gått bakom ryggen på Hägglund finns det mäktiga Uppsaladistriktet.
———-
– Vi anser att Göran Hägglund måste lämna som partiordförande redan i sommar, säger en partiföreträdare i Uppsala

”I hemlighet”!!! Som helt utanförstående kan jag givetvis inte veta vem som kan tänkas vara en bättre partiledare för KD och har långt ifrån hela bilden av hur det ser ut inom partiet. Jag tycker bara att det är mycket obehagligt med rygghuggandet och just så ser det ut när man ser på det utifrån: som rygghuggeri.

Nu tvingas i alla fall rygghuggarna att lansera en motkandidat till Göran Hägglund. Det motståndarna till honom har sysslat med hittills verkar vara allmänt rygghuggarsnack av karaktären ”jag är inte säker på att Göran Hägglund är den som ska leda partiet” och ”jag tror att partiet behöver en ny stark ledare” är om möjligt än mer ohederligt.

Syftet med sådant rygghuggande bakom-kulisserna-agerande verkar vara ägnat att undergräva förtroendet för sittande partiledare. Vill man något annat borde man nog vara karl/kvinna för sin hatt och berätta vad. Annars ska folk jämföra det befintliga med någon typ av önskedröm om en person som ingen vet vem det är men som har de mest fantastiska förmågor (lite som inom S också…). Och, som en person sa, som jag diskuterade detta med: ”Jag tror knappast att särskilt många kommer att tycka att den personen är Mats Odell. Han satt i regeringen redan för 20 år sedan och har varit en del av den centrala ledningen ännu längre än så. Om han är den frälsare som somliga tycks tro; varför har han aldrig visat det?”

Suck. Kan inte partierna hålla sina inre stridigheter och knivar-i-ryggen-aktiviteter för sig själva och låta folket slippa ta del av allting? Och helst: Kan man inte låta bli att hugga sina kamrater och kollegor i ryggen och ta upp saker rakt och öppet i stället?

En migga: ”Samtliga hade bytt namn och samtliga hade pass.”

En migga skriver nedanstående, med anledning av den medieuppmärksamhet som utvisningen av irakier som fått avslag på sina asylansökningar har fått de senaste dagarna:

Miggan:
Jag tittade på mina irakiska ärenden, hur det hade gått för dem i domstolen etc. Samtliga hade bytt namn och samtliga hade kommit med pass (som de tidigare absolut inte hade).  De var inte heller från Bagdad, Mosul eller Kirkuk som de hade påstått utan de var från Arbil eller Dohuk eller något annat ställe i norra Irak, Kurdistan. De fick 30.000 kronor var, som återetableringsbidrag, och de åkte hem.

Jag: (eftersom så många skickade klagomål till Europadomstolen):
Menar du i Europadomstolen? Fanns det kristna bland dem?

Miggan:
Nej, jag menar Migrationsdomstolen. Och vissa av dessa personer nöjdförklarade sig redan innan deras ärenden ens hunnit dit. Om de var kristna eller inte kan jag inte veta eftersom deras berättelser var rena rama lögnerna. Det enda  jag vet är att de åkte hem till KRG* och att de fick 30.000 kronor per person med sig.

Det var enskilda personer, unga män förstås, som vi hela tiden misstänkte att egentligen hörde hemma i KRG. Vi får ju inte göra språkanalyser etc, så vi var tvungna att pröva deras asylskäl mot hela Irak. Men eftersom deras id-handlingar var förfalskade och deras asylskäl minst sagt otroliga, behövdes i och för sig inga språktester, då det inte råder någon väpnad konflikt i Irak.

Om det rådde väpnad konflikt där (som i södra Somalia)  så skulle asylskälens trovärdighet inte spela någon roll alls. Därför är det lite märkligt att vi inte får göra språkanalyser på alla somalier. Vi får bara göra det om vi misstänker att personen i fråga inte kommer från södra Somalia. Jag har själv gjort tiotals språkanalyser och i ett (1) enda fall hade jag fel. Personen ifråga kom från södra Somalia, ursprungligen, men eftersom han de senaste tio åren hade bott i olika andra länder (vilka de var framgick inte) så hade han inte färska kunskaper om den gamla hemstaden. Fast dialekten var OK. Vi vet förstås varken vad den här människan heter eller var han har bott de senaste tio åren, om det är i Kanada, Australien, USA, eller någon av Schengenstaterna.

I de andra nio (9) fallen har språkanalyserna visat att ”somalierna” bara ville komma till ett land där inga krav ställs på dem. Även om man är en doktorand så kan det vara kul att för ett tag spela rollen som analfabet. När man haft PUT i fyra år så kan man gå till Skattemyndigheten, byta till sitt rätta namn (och sitt rätta medborgarskap), säga att man ångrar sina lurendrejerier och söka svenskt medborgarskap – vilket i regel beviljas.

* KRG = Kurdistan Regional Governate, d.v.s. irakiska Kurdistan dit det inte är farligt att återvända; det går många flyg i veckan mellan Sverige och irakiska Kurdistan.

@ Denna blogg.