Miggorna berättar och berättar och berättar

En migga reflekterar::

Varför ger vi på Migrationsverket personer ”pass” (främlingspass = FP)  som enbart baserar sig på deras egna uppgifter. Man borde göra medicinsk åldersbedömning på alla som anmäler sig som ensamkommande barn, d.v.s. uppger att de är under 18 år.

Man borde också göra DNA-tester på ”somaliska barn och tonåringar” som kommer hit men sin ”förälder”. Man borde göra de här testerna på folk som ska få PUT  i Sverige  och som påstår att de saknar handlingar.

Jag förstår inte att vi är så slappa i Sverige!

Nu har det kommit en ny dom från Migrationsdomstolen, att en person som fått PUT och levt med falsk identitet i Sverige inte kan bli svensk medborgare om han eller hon efter fyra år (när PUT inte längre kan återkallas) ansöker om medborgarskap med sin rätta identitet och ber om ursäkt för det som varit (!). Enligt domen så får man nu inte räkna åren som man levt med falsk identitet, för att bli medborgare. Men fortfarande har man ju kommit hit på helt falska premisser…

© Denna blogg.

Jag kan ju faktiskt inte bara lyssna på en sida när det också finns en annan.

Det kom ett mejl från en för mig okänd bloggläsare som jag kan kalla B. Hon skriver med anledning av de jag skrev under rubriken Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön!

”Där alkoholen går in, går vettet ut” är ett gammalt uttryck som tyvärr alltför många har fått erfara den bistra sanningshalten i.

Ett annat gammalt uttryck är: ”Det måste vara sant, för jag har läst det i tidningen”. Detta uttryck är emellertid satiriskt, dvs innebörden är den helt motsatta.

Du har ju själv en del erfarenheter av skillnaden mellan den sanning som dina ”miggor” levererar och den s.k. ”sanning” tidningarna (i synnerhet kvällsblaskorna Expressen och Aftonbladet) levererar.

Expressen (som du i detta fall tydligen helt stödjer dina argument på) har på sedvanligt kvällsblask- och anti-SD-manér beskrivit händelsen så att läsaren ska få uppfattningen att en nedsupen och av partydroger sönderknarkad Petzäll tagit sig in i sin f.d. flickväns lägenhet, och att han där gripits av polis, misstänkt för att i aggressiv fylleilska ha slagit sönder inredningen i f.d. flickvännens hem.

Men enligt polisen  var Petzäll inte alls vare sig gripen eller misstänkt för något brott, som Exressen påstår.

Expressen skildrar sedan en intervju med Petzäll som att denne försöker bortförklara händelsen på ett luddigt sätt. Det är också tydligt att skribenten vill få det att se ut som att de ”privata problem” Petzäll behöver hjälp med inte kan vara något annat än simpla alkohol- och knarkproblem, och att han nu ska sitta på torken ett tag.

Kanske är det istället så, som det står i Petzälls egna skriftliga uttalande, att allt faktiskt utspelades hemma i Petzälls egen lägenhet, en lägenhet som han alltså fortfarande äger ihop med sin f.d. flickvän, vilken han fortfarande har en både nära och god relation till?

Kanske är det också så att ”den sönderslagna inredningen” endast var deras egen TV som Petzäll i sitt asberusade tillstånd hade vinglat på och vält?

Kanske det är mot sina återkommande panikångestattacker pga en svårbearbetad tidigare skräckhändelse som Petzäll tar sin medicin?

Kanske det till och med är så att det är just dessa panikångestattacker som Petzäll ska vara sjukskriven och bli behandlad för?

Så. Nu har också en annan sida av saken  fått berättas. Jag kan inte låta bli att publicera detta, eftersom jag själv alltid ”predikar” objektivitet och att flera sidor av saker och ting ska belysas. Jag kan inte ta ställning till vem som har rätt och vem som har fel och vet givetvis inte exakt vad som har hänt. Jag kan inte påstå att jag sätter högre (eller lägre) tilltro till det ena eller det andra, men jag kan ju faktiskt inte bara lyssna på en sida när det också finns en annan.

Dessutom kan det finnas anledning att också fundera över saken, så som Johan Ingerö gör i detta inlägg: Petzäll saknar de rätta vännerna.

‘Regeringen måste agera kraftfullt’. Men hur?

I tidningen Medievärlden, under rubriken Regeringen måste agera kraftfullt skriver TU:S (Tidningsutgivarnas) vd Anna Serner bland annat:

Det är oerhört angeläget att Sverige och det internationella samfundet tillsammans protesterar och agerar kraftfullt för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp på de demokratiska ambitioner som stora delar av Egyptens medborgare eftersträvar och demonstrerar för.

Läs gärna stycket en gång till, noga. Ord för ord. Vad säger, eller rättare sagt: vad menar skribenten egentligen? En massa ord staplas efter varandra, indignerat, uppfordrande, men exakt vad är det skribenten faktiskt säger (vill)? Mina frågor, efter att jag läst texten och begrundat den:

”Det är oerhört angeläget” = Varför? Hur? Vem anser det?

”…att Sverige och det internationella samfundet tillsammans protesterar och agerar kraftfullt…” = Hur? Vad – exakt – vill skribenten att Sverige och EU tillsammans ska göra?

”…för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp på de demokratiska ambitioner…” = Egypten är ju en suverän stat, så exakt vad och exakt hur menar skribenten att Sverige (!) ska göra för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp? Ska Sverige ge sig in i ett annat land med vapen eller hur menar skribenten att Sverige ska gå tillväga på ett annat lands territorium?

”…som stora delar av Egyptens medborgare eftersträvar och demonstrerar för.” = Skribenten har inte förstått, tydligen, att det är just så: Egyptens medborgare demonstrerar och agerar för sin frihet och för demokrati. Sverige är inte världens stormakt vars regering kan eller ska lägga sig i andra staters angelägenheter. Hela det här stycket är ren gallimatias.

I Sverige står det varje individ fritt att demonstrera och visa sin sympati för egyptiernas kamp för frihet och för att få bort Hosni Mubarak, men Sverigs regering kan givetvis inte göra särskilt mycket mer än den har gjort, d.v.s. genom att offentligt uttrycka vad den anser om situationen i Egypten. Så här sa statsminister Fredrik Reinfeldt den 3 februari (och mer än så kan knappast en svensk statsminister/regering lägga sig i andra länders inre angelägenheter):

Attacker på journalister är fullständigt oacceptabelt och de journalister som har gripits måste friges. Jag hoppas att den svenske journalisten Bert Sundström som skadats allvarligt återhämtar sig så snart som möjligt.

Det borde artikelförfattaren veta! Ändå skriver hon sådant som stycket ovan och dessutom:

TU uppmanar Sveriges regering att, på egen hand och i samarbete med det internationella samfundet, agera kraftfullt för att journalister ska kunna rapportera utan att hotas, skadas eller dödas.

Delvis samma frågor infinner sig som när det gäller det första TU-stycket:

Hur anser TU att Sveriges regering sk ”agera kraftfullt”, exakt vilka är TU:s konkreta förslag? Och vad menar TU med att Sverige och det internationella samfundet ”ska agera kraftfullt för att journalister ska kunna rapportera utan att hotas, skadas eller dödas”? Det kan bara vara svenskar i hela välden som kan tycka att det helst ska råda ”nollvision” vad gäller hot, skador och död för vissa personer (journalister, men givetvis främst svenska journalister)! Det är så absurt så man baxnar. Ska svenskar ha med sig egna säkerhetsvakter tillhandahållna av svenska staten när de reser till kris- och krigsområden, är det vad TU menar? Om inte, vad menar TU då-

Att stapla ord efter varandra är lätt, att konkret framföra vad man vill ska ske tycks betydligt svårare. Men försök åtminstone förstå att alla liv är lika mycket värda! Skadade, hotade, dödade egyptier på Tahriri torget, som rapporterar minst lika starkt, snabbt och viktigt som nollvisions-svenskar som helst vill vara inbäddade i bomull, har samma människovärde. Och de måste dessutom befinna sig i Egypten, det behöver verkligen inte svenskarna.

Ta hem alla nollvisions-svenskar från alla farliga platser, vi behöver inte deras rapporter! Vi kan se på dansk och norsk och finsk tv och läsa tidningar från dessa länder, vilkas journalister vet vad de ger sig in på och där man inte kräver att deras regeringar ska omsluta dem i särskilda skyddsskal. Vi kan titta på BBC, CNN, AlJazeera och en massa andra tv-kanaler och vi kan läsa tidningar på alla möjliga andra språk. Och – allra viktigast: vi kan följa Twitter och bloggar från dem som finns på plats och riskerar sina liv varje dag, varje stund. Svenskarna kan stanna hemma. Så behöver inte TU oroa sig och försöka ställa halvkvädna och obegripliga krav på Sveriges regering.

TILLÄGG efter att ovanstående text lagts ut:
En bloggläsare skriver tänkvärt i ett mejl:

Faktiskt är det väl så att Mubarak-anhängare också är människor och att de också har en demokratisk röst. Om de ska ”stoppas kraftfullt” så gör man väl våld på demokratin? Rimligen borde anti-Mubarak och pro-Mubarak få göra upp i demokratiska val.

© Denna blogg. Korta citat får göras.
Länka alltid hit, till originaltexten.

Med sådana vänner behöver SD inga fiender

Med sådana vänner behöver SD inga fiender! Faktiskt. Deras anhängare är inte precis något stöd för dem. För jag gissar att många av dem som skriver till mig är just anhängare till SD. Och de klarar inte av att läsa texten Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön utan att, av någon anledning, gå i taket.

Efter inlägget har jag fått flera förnärmade och arga mejl. En mejlskrivare skickar en uträkning som ska visa att jag minsann inte är med och betalar SD-riksdagsledamöters löner, det gör  det 5,7 % som har röstat på dem.

En annan mejlskrivare framhåller att ”man skall sopa framför den egna dörren innan man börjar sopa framför andras dörrar” – jag vet inte vilken ”man” som menas. Kanske de riksdagsledamöter som enligt mejlskrivaren påstås vara kokainberoende, alkoholister, misshandlare, rattfyllerister, sexköpare, ekonomiska brottslingar etc.

På något sätt verkar mejlskrivaren tycka att jag, varje gång riksdagsledamöter gör sig skyldiga till brott eller svinaktigt beteende, här på bloggen borde påpeka att jag inte vill bidra till deras löner. Någon sådan skyldighet har jag givetvis inte, men jag kan ta ett helhetsgrepp och säga att ”jag vill inte bidra till kokainberoendes, alkoholisters, misshandlares, rattfylleristers, sexköpares eller ekonomiska brottslingars löner heller, självklart oavsett parti”. Dessa brott är vad mejlskrivaren räknade upp att riksdagsledamöter begått, plus några till.

Och ytterligare en mejlskrivare är inne på samma linje och talar om ”krogfulla sossar, sexköpande och fifflande moderater, alkoholiserade vänsterpartister” etc.  Han undrar också : ”Vart (han menar ”var”) var du då med dina fördömanden om skattepengar?” Som om inte jag – liksom så gott som alla andra – skulle ta avstånd från sådant beteende, särskilt bland riksdagsledamöter som ”förtroendevalts” och ska kunna bete sig lagligt och korrekt. Det gör jag givetvis – tar avstånd – och vill inte att mina skattepengar ska gå till sådana personers riksdagslöner.

Och så kom också det där utropet och den där önskningen, som jag så ofta fick i brev via posten för några år sedan: ”Flytta hem till Finland!” Einar tycker väl att alla utlänningar ska ut ur Sverige och till utlänningarna hör onekligen jag, så jag förstår hans önskan.

Upplysning: Detta är det enda jag kommer att skriva om upprörda skriverier från SD-anhängare, så det är ingen idé att skriva fler liknande mejlkommentarer till mig.

Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön!

Ur artikeln William Petzäll (SD) i fyllecell i natt i Expressen:

SD-riksdagsmannen William Petzäll tillbringade natten i polisens fyllecell. Han omhändertogs efter att han, enligt misstankarna, slagit sönder inredningen hos sin före detta flickvän i Trelleborg.

– Han var kraftigt berusad på sprit och tabletter när vi tog hand om honom, säger Hans Nilsson, vakthavande polisbefäl.

Här bortförklarar han sig.

Jag vill inte vara med och betala den här mannens riksdagslön! Inte en enda skattekrona vill jag bidra med.