Inte bara hos DO, AF och UD mår personalen dåligt. På Migrationsverket är det inte heller precis klackarna i taket. Inte om man läser vad en migga berättar här:
Det är ganska så jobbigt på min arbetsplats nu. Många har slutat och många skriver sig sjuka titt som tätt. Det handlar om kortare sjukskrivningar där inga läkarintyg krävs. Man har huvudvärk, mår illa etc. Fast egentligen så handlar det “bara” om stress.
Jag har pratat med några av mina arbetskamrater och de upplever att arbetssituationen är olidlig. De letar efter nya jobb. Min egen arbetssituation är värre än många andras eftersom jag har jobbat länge på Migrationsverket och hör till de mest erfarna och kunniga. Alla kommer till mig och vill få hjälp med allting, hela tiden. Jag har svårt att hinna med mina egna arbetsuppgifter, allt det som jag själv förväntas göra.
Vi har väldigt många nyanställda. Ingen av dem har fått någon introduktion. Några – men inte alla! – har en ”handledare” men eftersom handledarna ofta är sjukskrivna (det är vanliga handläggare eller beslutsfattare som pådyvlats även denna uppgift) så går de nyanställda runt och frågar alla andra om allting, vilket gör att alla blir irriterade på dem. Vi andra försöker behärska oss och vara hjälpsamma, eftersom vi minns hur det var när vi själva var nya på verket. Många av oss kunde kunde ingenting, men vi fick bra introduktion och mycket hjälp av arbetskamraterna. Vi fick flera veckor på oss läsa och lära, gå bredvid en annan handläggare, innan vi förväntades hålla egna utredningar och producera egna beslut. Så är det inte längre. Och trots att jag förstår hur svårt det är för de nyanställda och hur gärna de vill prestera bra eftersom de bara har fått vikariat så blir jag helt matt när det bildas kö utanför mitt rum innan jag ens hunnit ta av mig jackan på morgonen. Man rycker mig i armen i lunchrummet, på kafferasterna och när jag är på väg till mina egna utredningar: “Bara en fråga, snälla du!” Vilken kvalitet det blir på dessa vikariers beslut vågar man inte ens tänka på…
Många av oss är stresståliga men nu börjar allt fler ledsna. Och det blir bara värre och värre. Våra ”teamledare” och vår chef vet om problemen. Vi “gamla” måste få lite lugn och ro och därför ska vi nu bara göra våra egna arbetsuppgifter, inget annat. Handläggare och beslutsfattare som inte vet något alls om hur det är i i Iran, Eritrea, Kamerun etc ska inte knacka på hos oss och be oss om information och hjälp. Vi ska inte heller behöva ta emot alla ärenden där de, som haft dem, inte klarar av att skriva beslut. Men, som sagt: Vilken kvalitet det blir på dessa vikariers beslut vågar man inte ens tänka på…
Kommentar: Ovanstående handlar om en enhet inom verket, låt vara ganska stor.
© Denna blogg.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för En migga: ”Hur rättssäkra blir besluten när okunniga vikarier ska handlägga och fatta beslut?”