• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Åldringar är inga konservburkar!

En ny sajt tar upp den märkliga situationen på äldreomsorgsområdet: Åldringar är inga konservburkar!

En bloggläsare: ‘På matematiklektionerna satt alla tysta och räknade.’

En bloggläsare skriver om egna intressanta erfarenheter från skolans värld:

Apropå ditt inlägg Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen!

Jag vill gärna dela med mig av mina upplevelser i ämnet.

I slutet på nittiotalet började jag gymnasiet och upplevde där en klar skillnad mellan två lärare. Den matematiklärare min klass fick kom från Egypten och satte sig i respekt på en gång. Var man det minsta sen var det bara att vänta utanför dörren tills nästa schemamodul om 20-minuter  började. Då först släppte han in dem som var sena. Meningen var att han inte ville bli störd mitt i sin genomgång. Det var många i klassen som var irriterade på honom.

Vår lärarinna i naturvetenskap var direkta motsatsen. Hon kom direkt från ett jobb som högstadielärare och ville vara kompis med alla. Hennes lektioner var till en början bra.

I slutet av vårterminen var skillnaden total. På matematiklektionerna satt alla tysta och räknade. Det var enkelt att fråga läraren om hjälp och stämningen var avslappnad. Men de naturvetenskapliga lektionerna var en annan historia. Samma personer som tyst och lugnt suttit och räknat skrek och stojade. ”Ingen” (nåja, några få var vi trots allt) ville lära sig något. Vi ägnade tre fulla lektioner åt att gå igenom masstal och atomnummer. Kunskap som borde ha varit en självklarhet från högstadiet.

Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen!

Alla som vill kan inte få bli lärare kan man läsa i en artikel på Aftonbladets ledarsida. Den artikeln är lite oklar, den vet liksom inte riktigt vilket ben den ska stå på (om artiklar hade ben, alltså). Rubriken är förstås helt korrekt, och rubriktexten följs också upp i texten på ett bra sätt:

Att få bli lärare är ingen mänsklig rättighet. Dåliga lärare gör att klassbakgrund blir ännu viktigare, att de svaga inte får den hjälp de behöver.

Men sedan svajar det lite. Påståendet att det skulle vara skolminister Jan Björklunds fel att den svenska skolan är undermålig (för det är den, generellt, det visar studie efter studie, undersökning efter undersökning och alla jämförelser med andra länder) är absurt. Det är ohederligt att skriva så, det hade ju varit en total omöjlighet ens för Stålmannen att förändra ett urdåligt system som tillåtits finnas i decennier på endast fyra år. I artikeln står:

Vore Björklund den handlingskraftiga politiker han utger sig för att vara, skulle han veta att det finns gott om exempel på länder och skolsystem som lyckats förbättra kunskapsresultaten kraftigt på några års sikt.

Men man kan absolut  inte jämföra Sverige med sin alltför slappa och kravlösa mentalitet med andra länder! Det går bara inte. Sanningen torde vara den, som många tänkande människor har kommit fram till för länge sedan:

Lärarutbildningen har under lång tid varit för dålig och vem som helst har kunnat komma in på utbildningen (vilket också Karin Pettersson skriver i sin artikel). Man har t.ex. inte ens behövt behärska svenska språket till fullo för att bi lärare i  Sverige och det är katastrofalt att inte ens ha det baskravet. Allra mest katastrofalt är det att lärare som inte har svenska som modersmål och/eller bevisligen och uppenbart inte behärskar språket, faktiskt också får bli lärare i svenska! Det skulle aldrig tillåtas i Finland, t.ex. Aldrig att någon som inte har finska som modersmål och som inte har långa och omfattande studier i språket bakom sig dessutom, skulle få lära ut landets språk till landets medborgare!

Svenskar är för konflikträdda och för rädda att visa auktoritet. Lärarna tror att de ska vara ”kompisar” med eleverna – ett skräckexempel är matteläraren Johhny i Klass 9A i programmet som visas i SVT2. Inte en enda dag skulle jag låta mina barn gå i en klass där han är lärare, han verkar inte förstå eller kunna ta till sig hur olämpligt han beter sig i det yrke han kunnat välja för att det i Sverige inte ställs höga krav på vilka som får bli lärare.

Inte heller läraren, som är mesigheten personifierad som lärare – kanske hur trevlig som helst privat – Malin, som står och ängsligt blickar ut över klassen inför sina NO-lektioner, verkar ha särskilt stor fallenhet för läraryrket. Katastrof!

I slutet av artikeln framhåller Karin Pettersson en gång till att ett av många problem i den svenska skolan är lärarnas brist på kompetens (det verkar vara vad hon menar, även om hon uttrycker det lite tvetydigt). Och:

Sanningen är att skolan inte blir bättre än de lärare som finns i den. Det är på dem kraven måste öka – inte bara på eleverna.

Absolut! Kraven måste öka både på lärarna och eleverna men också på föräldrarna. Att alltid skylla dåliga skolresultat på ”klassbakgrund” är verkligen inte uppbyggligt: i alla tider har också många barn från fattiga och/eller icke-läsande hem klarat skolan bra, mycket tack vare kunniga och engagerade lärare. Barn är lika obegåvade eller begåvade oavsett vilka hem de kommer ifrån. Även om föräldrarna själva inte har någon utbildning att tala om så kan de stötta och uppmuntra sina barn och tala om hur viktig skolan är.

Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen; ett folk med en stor andel praktiska analfabeter vad gäller både läsförståelse, förmåga att skriva och kunskaper i matematik ens på grundläggande nivå.

Till sist: Det är inte längre så att de starkaste ”klassgränserna” går mellan dem som har låga inkomster och dem som  har höga. De starkaste och tydligaste klassgränserna går idag mellan dem som kan läsa, skriva, tala väl, är allmänbildade, öppna, utåtriktade och har gott självförtroende (tack vare att de kan läsa, skriva, tala…) och dem som inte kan tala korrekt, som har ett ordfattigt, torftigt språk och obefintlig allmänbildning och därför inte kan tillgodogöra sig textinnehåll eller skriva, och som inte kan delta i diskussioner och göra sig hörda för att de saknar allmänbildning.