En migga: ”Jag hoppas att ingen någonsin läser dessa beslut!”

Här är ytterligare av en migga som har ett jobb som få skulle avundas honom. Och av någon anledning så bryr sig heller ingen om vad han och de andra miggorna, som ihärdigt berättar om verkligheten innanför Migrationsverkets murar, här på bloggen, säger. År ut och år in berättar de. De allra flesta politiker och journalister och andra slår dövörat till, tittar åt ett annat håll, låtsas som det regnar. Men den dagen kommer att komma när det inte att gå att göra det längre. Den dagen borde, enligt miggorna, ha kommit för länge sedan…

Den ursprungliga idén med Migrationsverkets Lean-projekt hade ändå fördelar. Erfarna beslutsfattare/handläggare skulle träffa de asylsökande och lyssna på deras asylskäl. Sedan skulle biträden förordnas om det kunde anas någon som helst bäring i asylskälen, men PUT inte kunde ges omedelbart pga tveksamheter och motstridigheter i den sökandes berättelse. Om det inte fanns sådana tveksamheter eller motstridigheter och om den sökandes berättelse var tillräcklig för att han eller hon skulle få asyl, så skulle PUT beviljas omedelbart. Om den sökande kom från en demokrati, där hon tvingades äta upp sitt eget barn eller förföljdes av  andeväsen eftersom han inte velat bli den nye häxdoktorn i sin by, så kunde vi fatta avslagsbeslut direkt.

Detta gick förstås inte igenom, ett ramaskri bland biträdena utbröt genast. Rättssäkerheten (eller kanske snarare den lättförtjänta inkomsten) var ju i fara.

Så nu får så gott som alla asylsökande biträden, utom de som kommer hit från Balkan med egna pass. En och annan ryss som är jagad av Jehovas Vittnen, utomjordingar, terrorister klädda i vita sjukhusrockar etc får inte heller alltid biträde, men oftast får de ändå det.

De som påstår sig komma från södra Somalia  eller Eritrea får inte heller biträden. När det sedan uppdagas att personerna i fråga inte alls kommer från de påstådda hemländerna så förordnas biträden. Nya utredningar med biträden närvarande hålls, anstånd beviljas för biträdena pga deras stora arbetsbörda (för många asylsökande samtidigt, bra inkomster) eller pga att den sökande flyttar runt i syfte att förhala handläggningen av sitt ärende.

Till slut fyller ärendet 90 dagar, vilket är big NO NO på verket, enligt Lean modellen. Vi måste fatta beslut och det måste bli positivt om det inte finns underlag till annat, oavsett anledningen till att det inte finns något underlag. Vår GD har ju sagt att han inte blir arg över ett enda positivt beslut.

Så, för identitetslösa personer som varken kommer från Somalia eller från Eritrea och som helt saknar asylskäl måste vi ändå krysta fram något slags PUT-beslut. Jag hoppas att ingen någonsin läser dessa beslut…

Min teamledare kritiserade mig med anledning av ett sådant beslut (som han själv tvingat mig att producera) med orden: ”Det är anmärkningsvärt att en sökande som inte kan styrka sin identitet eller sitt medborgarskap ändå kan få PUT”. Just i det här ärendet så var ID-handlingen falsk och språkanalysen ( som jag fick tillstånd att göra först efter många om och men) visade också att personen inte kom från det påstådda hemlandet. Men eftersom språkanalysen inte heller kunde peka ut något annat land (personen talade inte sitt påstådda modersmål vid inspelningen) så fanns det inget att göra.

Min fråga är egentligen varför vi inte skulle kunna bevilja dessa personer TUT (tillfälliga uppehållstillstånd)? Om det är så viktigt att avgöra alla ärenden inom 90 dagar så kan vi avgöra dem genom att ge dessa identitetslösa (!) människor, som vi inte har en chans att utreda varifrån de kommer, TUT. Under tiden de har TUT så ges de möjlighet att visa vilka de är. Och vi har också möjlighet att undersöka deras ärende vidare.

Människor utan asylskäl som ljuger om precis allt skulle också sluta komma hit om de fick höra att de endast kan beviljas TUT. Om man bara fått TUT så får man inte ta hit sina anhöriga eller påstådda anhöriga.

© Denna blogg.