En bloggläsare som bott i Japan: ‘Allt detta måste låta som en helt annan värld för en svensk migga!’

Det är fantastiskt att få både spännande och informativa mejl från bloggläsare som tar sig tid att formulera och teckna ner sådant som de tror kan intressera också andra. Nu har jag fått möjligheten att publicera nedanstående mycket intressanta redogörelse för hur det är att vara invandrare resp söka asyl i Japan! Stort tack, NN!

Jag tappar hakan över vad jag läser på din blogg om asyl och invandring. Inte trodde jag att det hade gått så långt i Sverige! Och ja, svenskarna är mesiga och jag var själv likadan fram tills att jag lämnade landet och vidgade mina vyer. Nu är jag dock hemma igen, men inte alls lika mesig som innan.

Det mesta av informationen i det följande inlägget är hämtat från den f.d. amerikanen, numera japanen, Arudou Debitou som (ensam) driver frågan om mer rättigheter för utlänningar. Även om han främst fokuserar på västerlänningar som bytt medborgarskap så ser han till att dokumentera också vad som sker med andra grupper. Det som gynnar dessa kommer otvetydigt att gynna västerlänningarna – och tvärtom. Västerlänningarna är till antalet mycket få varvid hans arbete närmast kan beskrivas som en ”one man lobby”.

Givetvis är det annorlunda om man kommer som flykting till ett land eller om man kommer dit med tryggad försörjning. I fallet Japan är den skillnaden extra stor. Det beror inte på att det är lättare att trygga försörjningen där än i Sverige, utan snarare pga att skalan flyttats. Det är således svårare att få jobb som utlänning, men ännu mycket svårare att komma in i landet som flykting.

En migga om: ‘Den blinda fårskocken på Migrationsverket’

Oförtrutet rapporterar miggorna inifrån det slutna Migrationsverket. Här ytterligare en text:

Det tråkiga är också att återkallande av PUT, som jag sysslar med vid sidan av mina asylärenden, inte räknas som ”pinnar” och ingen i ledningen är glad över över dessa ärenden. Jag kan bära detta, men vad som är värre är att det handlar om människor som trott att de framgångsrikt lurat ”den blinda fårskocken på Migrationsverket”, som en av dessa personer beskrev oss. Och det finns förstås anledning till bitterhet hos dessa människor när de först får bostad, försörjning från det sociala etc, och tror att de framgångsrikt lurat sig in i landet, för att sedan ryckas ur den bekväma tillvaron där man även fått lån till hushållsutrustning etc.

Våra beslut om återkallande slås fast i domstolarna men personerna i fråga lämnar inte Sverige. Personer som får avslag på sina ansökningar från början lämnar inte heller Sverige. Om de inte fått jobb eller träffat en kärlek här som de sedan kan ansöka på anknytning till. Det måste finnas ett mycket stort antal människor som lever illegalt och försörjer sig svart i Sverige!

Jag vet inte hur dessa problem kan lösas och det är inte heller min uppgift att lösa dem. Borde man kanske fråga migrationsminister Tobias Billström eller Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson? Men de verkar ju inte heller veta…

© Denna blogg.