Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’

En ny studie som presenteras den 28 februari pekar på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnar Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. I ett pressmeddelande från Röda Korset i Sverige den 28 februari konstateras att: Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Nu kan ju var och en som snabbt läser det tänka att: ”Det måste vara något fel, det här stämmer inte, det är inte alls lätt att integrera sig i Sverige”. Men läs då rubriken en gång till. Ordentligt och med eftertanke: Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration. Då går ett ljus upp för er och ni inser:

Jaha, ja, just det! Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

För vad Migration Integration Policy Index (MIPEX) säger – och vad det har mätt – är:

MIPEX measures integration policies in all European Union Member States plus Norway, Switzerland, Canada and the USA up to 31 May 2010. Using 148 policy indicators it creates a rich, multi-dimensional picture of migrants’ opportunities to participate in society by assessing governments’ commitment to integration. By measuring policies and their implementation it reveals whether all residents are guaranteed equal rights, responsibilities and opportunities.

Läs mer på sajten Migration Integration Policy Index (MIPEX) om hur den här studien har gjorts, vilka kriterier som gällt och hur de tolkats!

Integrationen av främst utomeuropeiska asylinvandrare är inte god i Sverige, trots de påstått (enligt studien) ”goda förutsättningarna”! Och tänker man efter så förstår man att man knappast kan förvänta sig det heller, bland första generationens hitkomna från så annorlunda kulturer och traditioner att det nästan är som om om de kommit från natt till dag (eller tvärtom). Det brukar ta tre generationer innan man integrerats. Eller assimilerats, för dem som så önskar, det är ju vars och ens eget beslut.

Vad som däremot inte bara bör utan måste krävas av alla som får en fristad och försörjning i Sverige är att de anpassar sig till det land och det samhälle de kommit till. Att de respekterar det land och det samhälle de kommit till och som ingen tvingar någon att stanna kvar i om han/hon inte vill göra det. Detta är så självklart att det är häpnadsväckande att man inte förstått det i Sverige!

Sluta dalta och dadda med vuxna människor! Se till att de får bästa tänkbara svenskundervisning av infödda svenska lärare (engagera pensionerade svensklärare!) 6-8 timmar per dag, intensivt. På den nivå de befinner sig. Särskilt viktigt är att de ca 50 % som får PUT och som är analfabeter får starka, kunniga, tydliga och bra lärare i svenska språket som också kan informera om det svenska samhället och vad som gäller här, ständigt och jämt under lektionerna. Också de bättre utbildade behöver förstås seriös svenskundervisning, inte som Maksym Chornyy berättade i en intervju SvD Näringsliv den 16 februari (och många andra vittnat om):

Jag tänkte att det kan jag lära mig svenska snabbt om jag studerar intensivt, så jag började på SFI i Kista. Men undervisningen var inte särskilt effektiv. Eleverna har väldigt olika bakgrund och när inte heller läraren kan grammatik är det svårt att lära sig något. När jag frågade om skillnaden mellan ”här” och ”hit” tyckte läraren att jag skulle komma tillbaka nästa dag, så skulle hon ha tagit reda på svaret.

Och sluta för Guds skull att kalla alla hitkomna afghaner, irakier, eritreaner etc för ”svenskar” så snart de varit här ett år eller två! Det finns ingen som vare sig är eller känner sig som svensk ens efter många, många, många år och den nedlåtande attityd som svenskarna visar gentemot människors ursprung när de kallar Ahmed från Afghanistan och Mohammed från Irak för ”svenskar”, är inte acceptabel. Också längre fram, efter minst fem, sex år i landet, när och om de blivit svenska medborgare, så är de fortfarande afghaner, irakier etc men med svenska medborgarskap. Tänk efter: Inte blir ni svenskar spanjorer eller thailändare om ni har bott ens i ett decennium eller två i något av dessa länder, ni kommer alltid att vara och känna er som svenskar! Så sluta upp att behandla andra som ni knappast själva skulle vilja bli behandlade!

Och där – just där – i meningen ”behandla andra som ni själva vill bli behandlade” – ligger det viktigaste när man tar emot människor från främmande länder och kulturer:

• Ställ krav – så som ni själva skulle vilja att man ställde krav på er om ni flyttade till ett nytt land med en helt annan kultur och tänkte bo, leva och fostra era barn där..
• Behandla inte vuxna människor från andra länder som dagisbarn – det vill ni ju inte själva bli behandlade som, om ni flyttar till ett annat land.
• Se till att svenskundervisningen sköts av infödda svenskar och att den går betydligt fortare fram än idag. Ni skulle väl inte själva vilja sitta och tramsa i långsam takt med okunniga lärare om ni hade flyttat till  – och tänkte bo kvar i – Thailand eller Spanien?
• Tala klart och tydligt om vad som gäller i Sverige, i det som kallas ”det gemensamma rummet”. Om ingen talar om hur man beter sig här och vad som förväntas av en, hur ska man då kunna veta det? Hur skulle ni själva känna det om ingen påpekade att ni är ute och cyklar i ett nytt hemland?
• Sluta lära ut kränkthets- och diskrimineringssyndromen! De skadar enormt mycket och skapar klyftor mellan invandrare och svenskar. Alla vet nog när de är diskriminerade på riktigt, men ”lite får man tåla” annars blir det hela olidligt.

Jag förde ett himla regemente med många av mina asylsökande efter att de hade fått PUT. Jag krävde att de skulle se ett svenskt nyhetsprogram på tv varje dag. Jag krävde att de skulle läsa åtminstone en notis eller kort artikel i en svensk tidning (Metro, City, lokaltidning – vad som helst) och att de skulle hälsa på sina grannar på ett glatt och trevligt sätt (om de hamnade i svenska grannskap). Och jag krävde att de skulle vara nyfikna och ställa frågor så snart de undrade över något, eftersom de flesta människor gärna hjälper till och förklarar om de får en fråga.

Varenda en har efteråt tackat för att jag var så stark och bestämd. INgen har känt sig ”krääänkt”, tvärtom har de sagt att ”du var en enda som brydde dig på riktigt! Du var den enda som sa att ‘du måste! Du kollade upp oss, du ringde när som helst och frågade vad vi hade sett på nyheterna så det gick inte att smita. Ingen annan ställde den sortens krav, ingen brydde sig på riktigt.”

Det kostade ingenting mer än samtalsavgiften och lite tid. Men det gav så mycket information till dem som fått tillstånd att stanna här, och det var mer än värt det. Och jag berömde också – gav positiv feed back som det heter numera – ”mina” asylsökande för allt de klarade och allt de lärde. de flesta (inte alla, förstås…) var fantastiska och värd beundran för allt de klarade av i det nya landet.

Sluta ”integrera”, integration tar tid. Lär ut svenska genast och intensivt. Säg ifrån, visa tillrätta, sätt er in i deras situation så kommer anpassningen att gå betydligt snabbare än den gör idag med hela den jättelika och kostsamma ”integrationsindustrin”! Och sluta låtsas som om alla som kör taxi är hjärnkirurger för så är det inte alls. 50 % är analfabeter, 25 % har låg utbildning och bland de resterande 25 5 finns medelutbildade och högutbildade. Ser man fakta med öppna ögon så kan man också ta tag i saker på ett mer konstruktivt sätt än om man låtsas som om fakta inte existerar.

Till slut: Rensa för Guds skull (två ”för Guds skull” i en text…) upp omgående i asylträsket! Då kan vi satsa ordentligt på dem som har fått uppehållstillstånd på sanna, inte fabricerade grunder. De, som inte har asyl- eller skyddsskäl ska lämna landet omedelbart och inte tillåtas stanna kvar här illegalt. Svenskarna måste själva visa respekt för, och tillämpa, sina egna lagar och regler. Gör de inte det så gör inte heller invandrarna det heller.

Lästips:
Varför tror svenskarna att alla invandrare vill bli svenskar? – 6.11 2009
Raka, tydliga och sunda ministeråsikter – i Finland – 28.9 2010
Några kommentarer till Arbetsmarknadsdepartementets ‘Fickfakta 2010 Statistik om integration’ – 2.2 2011
Måste vi vara så oerhört lättkränkta? – 3.2 2011

© Denna blogg! Citera gärna kort och länka alltid till originaltexten!