• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande

Under tiden jan-okt 2010 kom 799 asylsökande som sade sig vara minderåriga till Norge. Under samma tid kom 1.948 till Sverige.

Antalet som kommer till Sverige ökar, i Norge minskar det kraftigt.  I jan-okt 2010 var antalet minderåriga asylsökande till Norge 66 % av antalet som kom 2009. I Sverige blir ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande, ofta pojkar i tonåren, bara fler och fler. (Läs och lyssna på Kommuner kan tvingas ta emot asylsökande barn, SR P1).

I Finland sökte 261 minderåriga asyl under tiden jan-okt 2010, en rejäl minskning (ca 45 %) jämfört med året innan under samma tidsperiod, då antalet var 484.

Till Danmark kom under hela 2009 (dvs jan-dec) 529 minderåriga asylsökande. Jämförande statistik för 2010 hittade jag inte (vilket förstås inte är detsamma som att den inte finns, bara att jag inte hittade uppgifterna).

Är det ingen som reflekterar över vad dessa skillnader mellan grannländerna kan bero på? (Läs också här).

Alla statistiska uppgifter finns givetvis på de olika ländernas migrationsansvariga myndigheters hemsidor.

Norska myndigheter vill att fler ska välja att resa hem frivilligt.

2010 reste 1.444 personer, som fått avslag på sina asylansökningar, tillbaka till sina hemländer med stöd från norska myndigheter. Det är en ökning på 30 procent. Alla som har fått slutgiltigt avslag på sina asylansökningar, eller som befinner sig i Norge olagligt, är skyldiga att lämna landet.

Avdelningsdirektör Anne Siri Rustad, Utlendingsdirektoratet (UDI):

Ökningen beror på att att det kom många asylsökande 2008 och 2009, att vi ökade våra satsningar på återvändande och att många fler tvångsutvisades.

Norska myndigheter vill att fler ska välja att resa hem frivilligt. Därför fördubblade man stödet till personer från de flesta länder upp till 20.000 norska kronor år 2010. Det nya, ökade stödet är uppbyggt så, att de som snabbt återvänder frivilligt efter avslag, får ett högre belopp än de som söker stödet efter att tidsfristen för återresan löpt ut. Stödet är avsett att underlätta för den hemvändande under den första tiden tillbaka i hemlandet.

För att få hjälp till hemresan kan man ansöka om bistånd för frivilligt återvändande. För dem som återvänder frivilligt, är hemresan gratis och görs som regel utan sällskap av polis.

Den oberoende organisationen International Organization for Migration (IOM) erbjuder information och rådgivning. Det inkluderar hjälp att skaffa resedokument, organisera av resan samt praktisk hjälp när de kommer till hemlandet. Sedan programmet för frivilligt återvändande infördes år 2002, har över 7 500 personer använt sig av hjälpen.

År 2010 hjälpte IOM personer av mer än 70 olika nationaliteter att återvända från Norge. Den största gruppen var irakier. IOM har utvecklat ett särskilt returprogram till Irak och allt fler väljer att tacka ja till det. Många har också valt att återvända frivilligt till Kosovo, Ryssland och Serbien.

Källa: Udi.

En migga: ”Men innebär det att Sverige ska påta sig en skyldighet att bevilja tillstånd och försörjning åt alla dessa föräldrar som nu gör gällande att deras barn blivit bortrövade, att de själva blivit lurade etc?”

Jag förstår inte hur miggorna orkar. Ofta utan stöd från ledningen – eller med ledningens goda minne – ska de fatta helt regelvidriga och lagstridiga beslut. Och trots att de berättar om sin situation och hur det går till så händer inget som sätter stopp för det.

Här är ytterligare en horror story, berättad av en migga:

Jag står i begrepp att bevilja PUT åt två identitetslösa familjer med falska handlingar.

Det rör sig om ensamstående kvinnor med barn som ljugit sig fram i asylprocessen, exempelvis när det gäller vilket land de kommer i från. De har fått avslag på sina ansökningar, men nu har det kommit fram att de har fler barn också. Och att dessa barn har  pappor som har blivit svenska medborgare.

Männen/papporna kom hit för länge sedan med någon annan kvinna och naturligtvis ifrågasatte verket varken deras ursprungsland eller ifall de var föräldrar till (vad de påstod vara) sina barn. Deras hustrur i hemlandet gick vidare med sina sina liv och skaffade nya barn med andra män. Tills de en dag kom på ett vinnande koncept: att åka till Sverige och på samma sätt låtsas komma från samma land som f.d maken en gång påstod sig komma ifrån.

Med Migrationsverkets Vision etc så skulle det hela säkert ha lyckats hur lätt som helst,  men tyvärr är landet i fråga inte längre ett land som man generellt får tillstånd ifrån, man måste nu visa upp id-handlingar och också komma med individuella asylskäl. Men det fanns bara falska handlingar och de individuella skälen var minst sagt obefintliga. Då tog man helt enkelt fram de i Sverige varande barnen och vips så var tillståndet garanterat för allihopa, genom att barnen påstod att de sökande är deras riktiga mammor och att DNA-test inte kunde krävas eftersom papporna vägrade gå med på det.

Vi måste nu alltså kräva id-handlingar av personer som kommer hit, också av barnen i familjen. Om id-handlingar saknas så måste vi DNA-testa dem. När det gäller asylsökande somalier som vi nu inte kräver på id-handlingar så måste vi alla fall DNA-testa deras ”barn”.

Jag kommer aldrig att få gehör för detta förslag hos ledningen men å andra sidan är  ledningen säkert inte heller  intresserad när detta missbruk av asylrätten uppdagas.  Som t.ex. att barn i familj som fått PUT p.g.a. anknytning lämnar ”hemmet” utan att ”föräldrarna” bryr sig och att de sedan ansöker om asyl som påstått ensamkommande barn, från Somalia, Irak eller Eritrea – för att få hit nya föräldrapar, nu oftast de biologiska.

De sociala myndigheterna är givetvis bekymrade och värnar om dessa ”barn”. För det mesta rör det sig förstås inte om några barn utan om personer vilkas ålder ifrågasattes redan när de kom hit, då p.g.a. av anknytning. Men man godtog det ändå.

Visst kan det vara svårt även för en ung vuxen att leva här utan sina riktiga föräldrar, som har betalat ”barnets” resa hit med falska handlingar och med falska föräldrar. Men innebär det att Sverige ska påta sig en skyldighet att bevilja tillstånd och försörjning åt alla dessa föräldrar som nu gör gällande att deras barn blivit bortrövade, att de själva blivit lurade etc?

© Denna blogg.

Vad menar statsministern?

Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där. Hyresrätten ska man lämna över till nästa hyresgäst, men i realiteten har det blivit en svart marknad.

Det är svårt att förstå att Sveriges statsminister säger så. Varför – varför??? – skulle inte hyresrätter nu plötsligt inte fungera i Stockholms innerstad såsom de ju fungerat i decennier?

Reportern frågar:

Menar du att de säljer kontraktet svart?

Statsministern svarar:

Nej, det sa jag inte, men de använder kontraktet i en bytesaffär med en villa eller en bostadsrätt. Då blir det ingen rörlighet, inga nya får en chans.

Reportern frågar:

Moderata politiker har talat om att en balans – hälften hyresrätt, hälften borätt – vore bra. Vad tycker du?

Satsministern svarar:

Din utgångspunkt är att hyresrätten fungerar som hyresrätt och det gör den inte. Ingen skulle hålla med dig.

En besynnerlig inställning av statsminister Reinfeldt! De som har hyresrätter bor ju där! Vart menar statsministern att alla dessa människor ska flytta om man gör om deras lägenheter till bostadsrätter och de inte har råd att köpa dem?

Läs artikeln Reinfeldt dömer ut hyresrätter i DN 14 februari.

Vilka är det som får 6,8 miljarder kronor?

Läs på sajten Åldringar är inga konservburkar! om penningregnet som påstås falla över Stockholms stads gamla – enligt stora och dyra annonser i dagstidningar. Frågan är bara: vart går dessa 6800 miljoner kronor? I vilka fickor? Och hur många kronor blir över till de gamla? Ska de förresten nu uppgraderas från ”skälig levnadsnivå” (som i varje fall i stadsdelen Östermalm i Stockholm anser duger åt sjuka och ensamma åldringar) till ”god levnadsnivå”? Eller räcker inte pengarna till det när jättekoncernerna, de s.k. vårdgivarna och företagen som tillhandahåller och kör runt den omvittnat lätt äckliga maten och deras aktieägare har fått sitt?

Om hur svenska främlingspass används bedrägligt

Här finns läsning – berättelser från miggor – om hur svenska FP (främlingspass) frikostigt delas ut och därefter kan missbrukas och användas bedrägligt, i princip utan några som helst eftergifter och påföljder.

Varför reagerar inte s.k. ansvariga? Eller är ingen ansvarig?

Åldringar är inga konservburkar!

En ny sajt tar upp den märkliga situationen på äldreomsorgsområdet: Åldringar är inga konservburkar!

En bloggläsare: ‘På matematiklektionerna satt alla tysta och räknade.’

En bloggläsare skriver om egna intressanta erfarenheter från skolans värld:

Apropå ditt inlägg Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen!

Jag vill gärna dela med mig av mina upplevelser i ämnet.

I slutet på nittiotalet började jag gymnasiet och upplevde där en klar skillnad mellan två lärare. Den matematiklärare min klass fick kom från Egypten och satte sig i respekt på en gång. Var man det minsta sen var det bara att vänta utanför dörren tills nästa schemamodul om 20-minuter  började. Då först släppte han in dem som var sena. Meningen var att han inte ville bli störd mitt i sin genomgång. Det var många i klassen som var irriterade på honom.

Vår lärarinna i naturvetenskap var direkta motsatsen. Hon kom direkt från ett jobb som högstadielärare och ville vara kompis med alla. Hennes lektioner var till en början bra.

I slutet av vårterminen var skillnaden total. På matematiklektionerna satt alla tysta och räknade. Det var enkelt att fråga läraren om hjälp och stämningen var avslappnad. Men de naturvetenskapliga lektionerna var en annan historia. Samma personer som tyst och lugnt suttit och räknat skrek och stojade. ”Ingen” (nåja, några få var vi trots allt) ville lära sig något. Vi ägnade tre fulla lektioner åt att gå igenom masstal och atomnummer. Kunskap som borde ha varit en självklarhet från högstadiet.

Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen!

Alla som vill kan inte få bli lärare kan man läsa i en artikel på Aftonbladets ledarsida. Den artikeln är lite oklar, den vet liksom inte riktigt vilket ben den ska stå på (om artiklar hade ben, alltså). Rubriken är förstås helt korrekt, och rubriktexten följs också upp i texten på ett bra sätt:

Att få bli lärare är ingen mänsklig rättighet. Dåliga lärare gör att klassbakgrund blir ännu viktigare, att de svaga inte får den hjälp de behöver.

Men sedan svajar det lite. Påståendet att det skulle vara skolminister Jan Björklunds fel att den svenska skolan är undermålig (för det är den, generellt, det visar studie efter studie, undersökning efter undersökning och alla jämförelser med andra länder) är absurt. Det är ohederligt att skriva så, det hade ju varit en total omöjlighet ens för Stålmannen att förändra ett urdåligt system som tillåtits finnas i decennier på endast fyra år. I artikeln står:

Vore Björklund den handlingskraftiga politiker han utger sig för att vara, skulle han veta att det finns gott om exempel på länder och skolsystem som lyckats förbättra kunskapsresultaten kraftigt på några års sikt.

Men man kan absolut  inte jämföra Sverige med sin alltför slappa och kravlösa mentalitet med andra länder! Det går bara inte. Sanningen torde vara den, som många tänkande människor har kommit fram till för länge sedan:

Lärarutbildningen har under lång tid varit för dålig och vem som helst har kunnat komma in på utbildningen (vilket också Karin Pettersson skriver i sin artikel). Man har t.ex. inte ens behövt behärska svenska språket till fullo för att bi lärare i  Sverige och det är katastrofalt att inte ens ha det baskravet. Allra mest katastrofalt är det att lärare som inte har svenska som modersmål och/eller bevisligen och uppenbart inte behärskar språket, faktiskt också får bli lärare i svenska! Det skulle aldrig tillåtas i Finland, t.ex. Aldrig att någon som inte har finska som modersmål och som inte har långa och omfattande studier i språket bakom sig dessutom, skulle få lära ut landets språk till landets medborgare!

Svenskar är för konflikträdda och för rädda att visa auktoritet. Lärarna tror att de ska vara ”kompisar” med eleverna – ett skräckexempel är matteläraren Johhny i Klass 9A i programmet som visas i SVT2. Inte en enda dag skulle jag låta mina barn gå i en klass där han är lärare, han verkar inte förstå eller kunna ta till sig hur olämpligt han beter sig i det yrke han kunnat välja för att det i Sverige inte ställs höga krav på vilka som får bli lärare.

Inte heller läraren, som är mesigheten personifierad som lärare – kanske hur trevlig som helst privat – Malin, som står och ängsligt blickar ut över klassen inför sina NO-lektioner, verkar ha särskilt stor fallenhet för läraryrket. Katastrof!

I slutet av artikeln framhåller Karin Pettersson en gång till att ett av många problem i den svenska skolan är lärarnas brist på kompetens (det verkar vara vad hon menar, även om hon uttrycker det lite tvetydigt). Och:

Sanningen är att skolan inte blir bättre än de lärare som finns i den. Det är på dem kraven måste öka – inte bara på eleverna.

Absolut! Kraven måste öka både på lärarna och eleverna men också på föräldrarna. Att alltid skylla dåliga skolresultat på ”klassbakgrund” är verkligen inte uppbyggligt: i alla tider har också många barn från fattiga och/eller icke-läsande hem klarat skolan bra, mycket tack vare kunniga och engagerade lärare. Barn är lika obegåvade eller begåvade oavsett vilka hem de kommer ifrån. Även om föräldrarna själva inte har någon utbildning att tala om så kan de stötta och uppmuntra sina barn och tala om hur viktig skolan är.

Det är oförlåtligt att göra svenskarna till ett icke-konkurrenskraftigt folk i den krympande världen; ett folk med en stor andel praktiska analfabeter vad gäller både läsförståelse, förmåga att skriva och kunskaper i matematik ens på grundläggande nivå.

Till sist: Det är inte längre så att de starkaste ”klassgränserna” går mellan dem som har låga inkomster och dem som  har höga. De starkaste och tydligaste klassgränserna går idag mellan dem som kan läsa, skriva, tala väl, är allmänbildade, öppna, utåtriktade och har gott självförtroende (tack vare att de kan läsa, skriva, tala…) och dem som inte kan tala korrekt, som har ett ordfattigt, torftigt språk och obefintlig allmänbildning och därför inte kan tillgodogöra sig textinnehåll eller skriva, och som inte kan delta i diskussioner och göra sig hörda för att de saknar allmänbildning.

Driv Vintertullens äldreboende i liten skala, inte som en filial till en jättefabrik

Klicka på notisen för att ta del av ”senaste nytt” i den här hemska historien. Tidigare texter kan läsas här.

Nu kan man bara hoppas att det blivit mer kontroll så att de som plågat gamlingarna på Vintertullen inte längre får en möjlighet att göra det. Och att Södermalms stadsdelsnämnd inte – absolut inte! – ger företaget (Attendo Care)  som vanvårdat de gamla och som hade fortsatt med det om inte några alerta praktikanter slagit larm, fortsatt möjlighet att hantera de gamla med sådan respektlöshet och grymhet.

Det finns andra äldreboendemodeller som är mycket, mycket bättre för gamla människor – småskaliga, icke-vinstdrivande, personaltäta, medmänskliga, välfungerande.

Nu har Södermalms stadsdelsnämnd en utmärkt möjlighet att bli av med denna filial av Attendo Care-fabriken. Vad då ”care”, föresten? Attendo Neglect låter som ett mer passande namn. Ta in anbud från ko-operativ, stiftelser och andra som i liten skala vill driva Vintertullen. Äldreboenden ska inte drivas av jättekoncerner, det kan ju t.o.m. en helt obegåvad person förstå.

En migga: ”Hur rättssäkra blir besluten när okunniga vikarier ska handlägga och fatta beslut?”

Inte bara hos DO,  AF och UD mår personalen dåligt. På Migrationsverket är det inte heller precis klackarna i taket. Inte om man läser vad en migga berättar här:

Det är ganska så jobbigt på min arbetsplats nu. Många har slutat och många skriver sig sjuka titt som tätt. Det handlar om kortare sjukskrivningar där inga läkarintyg krävs. Man har huvudvärk, mår illa etc. Fast egentligen så handlar det “bara” om stress.

Jag har pratat med några av mina arbetskamrater och de upplever att arbetssituationen är olidlig. De letar efter nya jobb. Min egen arbetssituation är värre än många andras eftersom jag har jobbat länge på Migrationsverket och hör till de mest erfarna och kunniga. Alla kommer till mig och vill få hjälp med allting, hela tiden. Jag har svårt att hinna med mina egna arbetsuppgifter, allt det som jag själv förväntas göra.

Vi har väldigt många nyanställda. Ingen av dem har fått någon introduktion. Några – men inte alla! – har en ”handledare” men eftersom handledarna ofta är sjukskrivna (det är vanliga handläggare eller beslutsfattare som pådyvlats även denna uppgift) så går de nyanställda runt och frågar alla andra om allting, vilket gör att alla blir irriterade på dem. Vi andra försöker behärska oss och vara hjälpsamma, eftersom vi minns hur det var när vi själva var nya på verket. Många av oss kunde kunde ingenting, men vi fick bra introduktion och mycket hjälp av arbetskamraterna. Vi fick flera veckor på oss läsa och lära, gå bredvid en annan handläggare, innan vi förväntades hålla egna utredningar och producera egna beslut. Så är det inte längre. Och trots att jag förstår hur svårt det är för de nyanställda och hur gärna de vill prestera bra eftersom de bara har fått vikariat så blir jag helt matt när det bildas kö utanför mitt rum innan jag ens hunnit ta av mig jackan på morgonen. Man rycker mig i armen i lunchrummet, på kafferasterna och när jag är på väg till mina egna utredningar: “Bara en fråga, snälla du!” Vilken kvalitet det blir på dessa vikariers beslut vågar man inte ens tänka på…

Många av oss är stresståliga men nu börjar allt fler ledsna. Och det blir bara värre och värre. Våra ”teamledare” och vår chef vet om problemen. Vi “gamla” måste få lite lugn och ro och därför ska vi nu bara göra våra egna arbetsuppgifter, inget annat. Handläggare och beslutsfattare som inte vet något alls om hur det är i i Iran, Eritrea, Kamerun etc ska inte knacka på hos oss och be oss om information och hjälp.  Vi ska inte heller behöva ta emot alla ärenden där de, som haft dem, inte klarar av att skriva beslut. Men, som sagt: Vilken kvalitet det blir på dessa vikariers beslut vågar man inte ens tänka på…

Kommentar: Ovanstående  handlar om en enhet inom verket, låt vara ganska stor.

© Denna blogg.

Miggorna berättar och berättar och berättar

En migga reflekterar::

Varför ger vi på Migrationsverket personer ”pass” (främlingspass = FP)  som enbart baserar sig på deras egna uppgifter. Man borde göra medicinsk åldersbedömning på alla som anmäler sig som ensamkommande barn, d.v.s. uppger att de är under 18 år.

Man borde också göra DNA-tester på ”somaliska barn och tonåringar” som kommer hit men sin ”förälder”. Man borde göra de här testerna på folk som ska få PUT  i Sverige  och som påstår att de saknar handlingar.

Jag förstår inte att vi är så slappa i Sverige!

Nu har det kommit en ny dom från Migrationsdomstolen, att en person som fått PUT och levt med falsk identitet i Sverige inte kan bli svensk medborgare om han eller hon efter fyra år (när PUT inte längre kan återkallas) ansöker om medborgarskap med sin rätta identitet och ber om ursäkt för det som varit (!). Enligt domen så får man nu inte räkna åren som man levt med falsk identitet, för att bli medborgare. Men fortfarande har man ju kommit hit på helt falska premisser…

© Denna blogg.

Jag kan ju faktiskt inte bara lyssna på en sida när det också finns en annan.

Det kom ett mejl från en för mig okänd bloggläsare som jag kan kalla B. Hon skriver med anledning av de jag skrev under rubriken Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön!

”Där alkoholen går in, går vettet ut” är ett gammalt uttryck som tyvärr alltför många har fått erfara den bistra sanningshalten i.

Ett annat gammalt uttryck är: ”Det måste vara sant, för jag har läst det i tidningen”. Detta uttryck är emellertid satiriskt, dvs innebörden är den helt motsatta.

Du har ju själv en del erfarenheter av skillnaden mellan den sanning som dina ”miggor” levererar och den s.k. ”sanning” tidningarna (i synnerhet kvällsblaskorna Expressen och Aftonbladet) levererar.

Expressen (som du i detta fall tydligen helt stödjer dina argument på) har på sedvanligt kvällsblask- och anti-SD-manér beskrivit händelsen så att läsaren ska få uppfattningen att en nedsupen och av partydroger sönderknarkad Petzäll tagit sig in i sin f.d. flickväns lägenhet, och att han där gripits av polis, misstänkt för att i aggressiv fylleilska ha slagit sönder inredningen i f.d. flickvännens hem.

Men enligt polisen  var Petzäll inte alls vare sig gripen eller misstänkt för något brott, som Exressen påstår.

Expressen skildrar sedan en intervju med Petzäll som att denne försöker bortförklara händelsen på ett luddigt sätt. Det är också tydligt att skribenten vill få det att se ut som att de ”privata problem” Petzäll behöver hjälp med inte kan vara något annat än simpla alkohol- och knarkproblem, och att han nu ska sitta på torken ett tag.

Kanske är det istället så, som det står i Petzälls egna skriftliga uttalande, att allt faktiskt utspelades hemma i Petzälls egen lägenhet, en lägenhet som han alltså fortfarande äger ihop med sin f.d. flickvän, vilken han fortfarande har en både nära och god relation till?

Kanske är det också så att ”den sönderslagna inredningen” endast var deras egen TV som Petzäll i sitt asberusade tillstånd hade vinglat på och vält?

Kanske det är mot sina återkommande panikångestattacker pga en svårbearbetad tidigare skräckhändelse som Petzäll tar sin medicin?

Kanske det till och med är så att det är just dessa panikångestattacker som Petzäll ska vara sjukskriven och bli behandlad för?

Så. Nu har också en annan sida av saken  fått berättas. Jag kan inte låta bli att publicera detta, eftersom jag själv alltid ”predikar” objektivitet och att flera sidor av saker och ting ska belysas. Jag kan inte ta ställning till vem som har rätt och vem som har fel och vet givetvis inte exakt vad som har hänt. Jag kan inte påstå att jag sätter högre (eller lägre) tilltro till det ena eller det andra, men jag kan ju faktiskt inte bara lyssna på en sida när det också finns en annan.

Dessutom kan det finnas anledning att också fundera över saken, så som Johan Ingerö gör i detta inlägg: Petzäll saknar de rätta vännerna.

‘Regeringen måste agera kraftfullt’. Men hur?

I tidningen Medievärlden, under rubriken Regeringen måste agera kraftfullt skriver TU:S (Tidningsutgivarnas) vd Anna Serner bland annat:

Det är oerhört angeläget att Sverige och det internationella samfundet tillsammans protesterar och agerar kraftfullt för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp på de demokratiska ambitioner som stora delar av Egyptens medborgare eftersträvar och demonstrerar för.

Läs gärna stycket en gång till, noga. Ord för ord. Vad säger, eller rättare sagt: vad menar skribenten egentligen? En massa ord staplas efter varandra, indignerat, uppfordrande, men exakt vad är det skribenten faktiskt säger (vill)? Mina frågor, efter att jag läst texten och begrundat den:

”Det är oerhört angeläget” = Varför? Hur? Vem anser det?

”…att Sverige och det internationella samfundet tillsammans protesterar och agerar kraftfullt…” = Hur? Vad – exakt – vill skribenten att Sverige och EU tillsammans ska göra?

”…för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp på de demokratiska ambitioner…” = Egypten är ju en suverän stat, så exakt vad och exakt hur menar skribenten att Sverige (!) ska göra för att få slut på Mubarak-anhängarnas angrepp? Ska Sverige ge sig in i ett annat land med vapen eller hur menar skribenten att Sverige ska gå tillväga på ett annat lands territorium?

”…som stora delar av Egyptens medborgare eftersträvar och demonstrerar för.” = Skribenten har inte förstått, tydligen, att det är just så: Egyptens medborgare demonstrerar och agerar för sin frihet och för demokrati. Sverige är inte världens stormakt vars regering kan eller ska lägga sig i andra staters angelägenheter. Hela det här stycket är ren gallimatias.

I Sverige står det varje individ fritt att demonstrera och visa sin sympati för egyptiernas kamp för frihet och för att få bort Hosni Mubarak, men Sverigs regering kan givetvis inte göra särskilt mycket mer än den har gjort, d.v.s. genom att offentligt uttrycka vad den anser om situationen i Egypten. Så här sa statsminister Fredrik Reinfeldt den 3 februari (och mer än så kan knappast en svensk statsminister/regering lägga sig i andra länders inre angelägenheter):

Attacker på journalister är fullständigt oacceptabelt och de journalister som har gripits måste friges. Jag hoppas att den svenske journalisten Bert Sundström som skadats allvarligt återhämtar sig så snart som möjligt.

Det borde artikelförfattaren veta! Ändå skriver hon sådant som stycket ovan och dessutom:

TU uppmanar Sveriges regering att, på egen hand och i samarbete med det internationella samfundet, agera kraftfullt för att journalister ska kunna rapportera utan att hotas, skadas eller dödas.

Delvis samma frågor infinner sig som när det gäller det första TU-stycket:

Hur anser TU att Sveriges regering sk ”agera kraftfullt”, exakt vilka är TU:s konkreta förslag? Och vad menar TU med att Sverige och det internationella samfundet ”ska agera kraftfullt för att journalister ska kunna rapportera utan att hotas, skadas eller dödas”? Det kan bara vara svenskar i hela välden som kan tycka att det helst ska råda ”nollvision” vad gäller hot, skador och död för vissa personer (journalister, men givetvis främst svenska journalister)! Det är så absurt så man baxnar. Ska svenskar ha med sig egna säkerhetsvakter tillhandahållna av svenska staten när de reser till kris- och krigsområden, är det vad TU menar? Om inte, vad menar TU då-

Att stapla ord efter varandra är lätt, att konkret framföra vad man vill ska ske tycks betydligt svårare. Men försök åtminstone förstå att alla liv är lika mycket värda! Skadade, hotade, dödade egyptier på Tahriri torget, som rapporterar minst lika starkt, snabbt och viktigt som nollvisions-svenskar som helst vill vara inbäddade i bomull, har samma människovärde. Och de måste dessutom befinna sig i Egypten, det behöver verkligen inte svenskarna.

Ta hem alla nollvisions-svenskar från alla farliga platser, vi behöver inte deras rapporter! Vi kan se på dansk och norsk och finsk tv och läsa tidningar från dessa länder, vilkas journalister vet vad de ger sig in på och där man inte kräver att deras regeringar ska omsluta dem i särskilda skyddsskal. Vi kan titta på BBC, CNN, AlJazeera och en massa andra tv-kanaler och vi kan läsa tidningar på alla möjliga andra språk. Och – allra viktigast: vi kan följa Twitter och bloggar från dem som finns på plats och riskerar sina liv varje dag, varje stund. Svenskarna kan stanna hemma. Så behöver inte TU oroa sig och försöka ställa halvkvädna och obegripliga krav på Sveriges regering.

TILLÄGG efter att ovanstående text lagts ut:
En bloggläsare skriver tänkvärt i ett mejl:

Faktiskt är det väl så att Mubarak-anhängare också är människor och att de också har en demokratisk röst. Om de ska ”stoppas kraftfullt” så gör man väl våld på demokratin? Rimligen borde anti-Mubarak och pro-Mubarak få göra upp i demokratiska val.

© Denna blogg. Korta citat får göras.
Länka alltid hit, till originaltexten.

Med sådana vänner behöver SD inga fiender

Med sådana vänner behöver SD inga fiender! Faktiskt. Deras anhängare är inte precis något stöd för dem. För jag gissar att många av dem som skriver till mig är just anhängare till SD. Och de klarar inte av att läsa texten Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön utan att, av någon anledning, gå i taket.

Efter inlägget har jag fått flera förnärmade och arga mejl. En mejlskrivare skickar en uträkning som ska visa att jag minsann inte är med och betalar SD-riksdagsledamöters löner, det gör  det 5,7 % som har röstat på dem.

En annan mejlskrivare framhåller att ”man skall sopa framför den egna dörren innan man börjar sopa framför andras dörrar” – jag vet inte vilken ”man” som menas. Kanske de riksdagsledamöter som enligt mejlskrivaren påstås vara kokainberoende, alkoholister, misshandlare, rattfyllerister, sexköpare, ekonomiska brottslingar etc.

På något sätt verkar mejlskrivaren tycka att jag, varje gång riksdagsledamöter gör sig skyldiga till brott eller svinaktigt beteende, här på bloggen borde påpeka att jag inte vill bidra till deras löner. Någon sådan skyldighet har jag givetvis inte, men jag kan ta ett helhetsgrepp och säga att ”jag vill inte bidra till kokainberoendes, alkoholisters, misshandlares, rattfylleristers, sexköpares eller ekonomiska brottslingars löner heller, självklart oavsett parti”. Dessa brott är vad mejlskrivaren räknade upp att riksdagsledamöter begått, plus några till.

Och ytterligare en mejlskrivare är inne på samma linje och talar om ”krogfulla sossar, sexköpande och fifflande moderater, alkoholiserade vänsterpartister” etc.  Han undrar också : ”Vart (han menar ”var”) var du då med dina fördömanden om skattepengar?” Som om inte jag – liksom så gott som alla andra – skulle ta avstånd från sådant beteende, särskilt bland riksdagsledamöter som ”förtroendevalts” och ska kunna bete sig lagligt och korrekt. Det gör jag givetvis – tar avstånd – och vill inte att mina skattepengar ska gå till sådana personers riksdagslöner.

Och så kom också det där utropet och den där önskningen, som jag så ofta fick i brev via posten för några år sedan: ”Flytta hem till Finland!” Einar tycker väl att alla utlänningar ska ut ur Sverige och till utlänningarna hör onekligen jag, så jag förstår hans önskan.

Upplysning: Detta är det enda jag kommer att skriva om upprörda skriverier från SD-anhängare, så det är ingen idé att skriva fler liknande mejlkommentarer till mig.

Jag vill inte bidra med en enda skattekrona till hans riksdagslön!

Ur artikeln William Petzäll (SD) i fyllecell i natt i Expressen:

SD-riksdagsmannen William Petzäll tillbringade natten i polisens fyllecell. Han omhändertogs efter att han, enligt misstankarna, slagit sönder inredningen hos sin före detta flickvän i Trelleborg.

– Han var kraftigt berusad på sprit och tabletter när vi tog hand om honom, säger Hans Nilsson, vakthavande polisbefäl.

Här bortförklarar han sig.

Jag vill inte vara med och betala den här mannens riksdagslön! Inte en enda skattekrona vill jag bidra med.

Vems prioriteringar är det som är bakvända?

Bakvända prioriteringar på Aftonbladets ledarsida.

I det här stycket, som kommer från en ledarkolumn den 5 februari, menar kolumnisten på fullt allvar i en av Sveriges största tidningar, att migrationsministern och därmed Sveriges regering och svenska folket, borde strunta i de lagar som stiftats, och ”prioritera” att inte följa lagen. Det är faktiskt det han förespråkar.

Han menar att ministern inte ska tycka och säga att man måste acceptera domstolars beslut och han anser att migrationsministern – och alla andra som vill att Sverige ska försöka förbli en rättsstat – ska ”prioritera” på något annat sätt. Hur??? Det förtäljer inte historien, men man kan gissa att kolumnisten menar att ministern och folket inte ska acceptera domstolars beslut när det gäller just asylsökande  (eller ska det gälla andra också?).

Han menar alltså att vi alla ska ha acceptans i första hand för vad asylsökande vill när de fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige för att de inte har rätt till det enligt lagen. Att vi inte ska ha acceptans för domstolarnas beslut när de är negativa för asylsökande. Alltså att ministern och folket ska låta hela asylprocessen rulla på (till höga kostnader) och sedan, när myndigheten och domstolen säger ”nej”, säga:

Äsch, vi struntar i vad alla utredningar och tolkningar och dokumentinsamlingar och möten och domstolsförhandlingar kommer fram till och vi struntar i att staten (skattebetalarna) bekostar allt detta plus mat och husrum under den tid processen pågår. Om beslutet blir avslag så ska det omvandlas till tillstånd. För vi ska inte ha acceptans för negativa asylbeslut.

Det är vad kolumnisten säger och menar. Vem är det som har en lite ”bakvänd prioritering”?

© Denna blogg.

Andra ministerbesöket hos Veikko på Suomikoti

På vår Veikko-blogg En sista kamp (länk, se nedan) kan man läsa om Finlands EU- och migrationsminister Astrid Thors besök hos krigsveteranen Veikko Virtanen på Suomikoti (Finlandshemmet).

Med på besöket var också  riksdagsledamoten Nina Lundström, engagerad i bland annat sverigefinska frågor,  och ministerrådet Juha Markkanen. Och så förstås Mikko Viitala, starkt engagerad i Veikkos kamp att få komma från svenskspråkiga Cyrillus äldreboende  i Vaxholm till Suomikoti i Enskede och Pentti Virtanen, Veikkos son, som också ingick i vår ”kamporganisation”.

Läs mer på En sista kamp under rubriken Nytt ministerbesök på Suomikoti – Finlands EU- och migrationsminister Astrid Thors hälsade på Veikko den 5 februari 2011. Där finns också både bilder och en film där Veikko samtalar med ministern.

© Denna blogg!

‘Muslimer måste omfatta gängse brittiska värderingar’.

Muslimer måste omfatta gängse brittiska värderingar såsom frihet och jämlikhet.

Det kommer Storbritanniens premiärminister David Cameron att säga när han går in i debatten om nationell identitet och deklarerar att doktrinen om ”multikulturalism” kommer att överges. Det rapporterar tidningen The Telegraph.

I en debatt om nationell identitet och religiös tolerans kommer David Cameron att meddela att det är slut på ”passiv tolerans” i ett delat samhälle, och att medlemmar av alla religioner måste integreras i ett bredare samhälle, samt acceptera brittiska grundvärderingar.

Att vara brittisk är att tro på yttrandefrihet och religionsfrihet, demokrati och lika villkor oberoende av ras, kön och sexualitet. Alla – från ministrar till vanliga väljare ska aktivt konfrontera dem som har extremistiska åsikter. Han varnar också för att grupper som misslyckas med att anamma brittiska värderingar inte längre kommer att erhålla allmänna bidrag eller få ha något samröre med staten.

Tanken på att olika grupper ska få leva enligt sina egna värderingar och traditioner så länge de håller sig inom lagens råmärken, kommer att överges. Premiärminister David Cameron kommer i sitt tal att säga:

Under doktrinen om statlig multikulturalism har vi uppmuntrat olika kulturer att leva separata liv, fjärmade från varandra och det, som är gängse i samhället. Vi har misslyckats med att presentera en vision av ett samhälle som de olika kulturerna känner att de vill höra till.

Alla britter ska omfatta grundläggande värderingar som frihet och jämlikhet och aktivt propagera för dem. Det innebär att se till att invandrare lär sig engelska och att alla skolor lär ut ”element av gemensam kultur och kunskap”.

Premiärministern kommer att konstatera att multikulturalism har fått en del av det vita samhället (”white community”) att känna sig orättvist behandlat. Rasism och intolerans ska fördömas, men:

När likaledes oacceptabla åsikter och oacceptabelt uppträdande har uppvisats från någon som inte är vit, då har vi varit för försiktiga, rent ut sagt för ängsliga för att stå upp mot det.

Premiärministerns tal kommer efter att baronessan Warsi, ordförande i Conservative Party, har skapat en kontrovers när hon hävdat att fördomar mot muslimer är vanliga och socialt accepterade. David Cameron kommer att dra en klar skiljelinje mellan ”extrem islamism” som politisk ideologi och den islamska tron i sig:

Vi ska ha klart för oss att islamistisk extremism och islam inte är samma sak.

Den brittiska regeringen ser över hela sin strategi för bekämpning av terrorism och för sammanhållningen i samhället, av oro för att staten arbetar för nära muslimska grupper som inte fullt ut stöder liberala värden. Dessa grupper kommer att kontrolleras mycket noga framöver för att tillse att de främjar demokrati, jämlikhet och integration. De som inte klarar ”testerna”, kommer inte att få några bidrag från det allmänna och inte ha en gemensam plattform med ministrar.

Källa: The Telegraph 4 februari 2011.

Nytt sidhuvud

Efter nästan fem år med den förra sidhuvudsbilden (se till vänster) så byter jag till en annan, en med mina granskande ögon. Jag har inte lyckats få in bloggens namn – om samtid och framtid – i  det nya sidhuvudet, meningen är att namnet ska stå där, så småningom. Men bloggen är exakt densamma som förut. Förstås.