• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Möte och debatt om den jämna valkampen i Finland

På Norra Latins City Conference Centre i Stockholm anordnade Norden i fokus idag (31 mars) ett lunchmöte med representanter från alla de sju riksdagspartierna i Finland. Det var ganska annorlunda än svenska debatter inför ett val brukar vara, tonen är annorlunda och politikerna är mycket mer personliga och självsäkra. Men så är det också personval i Finland och varje kandidat har själv valt att kandidera, inte tillsatts av något parti som i Sverige.

Mötet hölls under ledning av Carolina Ehrnrooth (längst t.v. på bilden) från Norden i fokus som också gav en snabb sammanfattning av Finlands politiska historia och varför (kriget) man hade en tradition av s.k. regnbågsregeringar, där man ska samregera över vad som i Sverige skulle kallas ”blockgränser” – för landets och folkets bästa.

De sju partierna representerades av från vänster (efter Carolina Ehrnrooth): Laura Kolbe, Centern; Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet; Kaj Bärlund, SDP; Ville Niinistö, De Gröna; Ulla-Maj Wideroos, Sfp; Marko Kulpakko, Sannfinländarna.

Kandidaterna presenterade sig ganska personligt och sedan fick de tala om var de står på några olika politikområden:

• Ska finska skattebetalare bidra ekonomiskt till andra lände EU-länder i kris ?
• Hur ställer ni er i språkfrågan – om den s.k. tvångssvenskan (obligatorisk svenskundervisning i alla finska skolor)
• Hur ser ni på Finland och invandring?

Till skillnad från i Sverige, där man måste hålla partilinjen i en debatt inför ett riksdagsval (och även annars), svarade samtliga kandidater så som de själva tyckte, och de tyckte inte alltid som sina partier. Vid påpekande från moderatorn några gånger om att ”så tycker inte ditt parti” så var det inget konstigt med finska mått mätt att kandidaterna svarade att de vet det, men här anger de sin egen personliga åsikt.

Språkfrågan verkar vara den mest infekterade och svåra. På den direkta frågan från moderatorn:  ”Hur ser ni på den obligatoriska svenskan i skolan” blev svaren ungefär så här:

Laura Kolbe, Centern: Jag växte själv upp som trespråkig – svenska, finska, ryska – och hemma pratar vi både svenska och finska varje dag. Jag uppskattar den dubbla identiteten som tvåspråkighet ger.Jag är för obligatorisk svenska i skolan, men frågan bör ständigt diskuteras.

Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet: Jag är för obligatorisk svenska i skolorna. Det är bra att lära sig så många språk som möjligt. en hänsyn måste tas till geografiska områden, t.ex. östra Finland, där man har pilotprojekt med ryska i stället för svenska i skolorna.

Kaj Bärlund, SDP: Svenska ska göras mer levande intressant och rolig för de finskspråkiga. Språkfrågan är en ödesfråga för Finland.

Ville Niinistö, De Gröna: Jag är för tvåspråkighet i Finland och för att man lär sig mer om finlandssvens kultur i skolorna. Det finns medlemmar i mitt parti som är emot obligatorisk svenska i skolorna. Vi vill inte ha ett absolut krav på kunskaper i svenska för alla tjänstemän (som dag).

Ulla-Maj Wideroos, Sfp: Det är inte roligt att vara finlandssvensk i Finland idag. Ni kan inte ana vilka fruktansvärda påhopp som riktas mot oss på nätet, det går inte att upprepa dem här. Slopar man den obligatoriska svenskan går de snabbt utför. Jag vill att det ska vara obligatorisk svenskundervisning, alla klarar ju inte av att välja rätt och klokt och det är dessutom inget som hindrar att man väljer att lära sig ytterligare andra språk. Martti Ahtisaari föreslår ett handlingsprogram för de båda de nati0nella språken.

Marko Kulpakko, Sannfinländarna: Jag är sverigefinländare, född i Sverige 1971 och flyttade till Kaustinen i Finland år 2002. Vi vill inte ta bort någons modersmål. Svenskans ställning förändras inte (här gruffade Ulla-Maj Wideroos, Sfp, ganska ljudligt). Jag är emot ”tvångssvenskan”, över 80 % av finländarna använder inte svenska språket i vardagen.

I frågan om invandring till Finland framhöll Marko Kulpakko, Sannfinländarna, att arbetskraftsinvandring och asylinvandring förstås är två helt olika saker. Han talade om att det blivit problem med asylinvandrare som, menade han, utnyttjar allehanda bidrag och inte jobbar. Han anser att Finland ska vara med och hjälpa till där det blir kriser i världen.

Ulla Maj Wideroos, Sfp, sa, att invandrare inte utnyttjar socialbidrag mer än infödda finländare och berättade hur – trots en arbetslöshet i Finland på 8 % – finländarna inte vill plocka gurkor och tomater på de stora odlingarna i Närpes. Hon undrade om Marko Kulpakko hade problem med att det är bosnier och vitryssar som gör jobbet i stället. Det hade han inte alls, sa han.

Ville Niinistö, De Gröna, talade om att det är svårt att få kunniga invandrare att komma och arbeta i Finland och att om Finland stänger sina dörrar så är det negativt för landet. Och att det är en mänsklig rättighet att söka asyl.

Kaj Bärlund, SDP, sa att Finland länge varit ointressant för invandrare, bland annat för att det har setts som ett fattigt land medan Sverige setts som rikt. Nu är Finland inte längre fattigt, men det är ett litet land med mycket hög arbetslöshet bland asylinvandrare. Det behövs, sa han, en aktivare anpassning av dessa invandrare till samhället och Finland får inte tillåta att det uppstår getton.

Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet, menade bland annat att ”Finland behöver fler invandrare för att trygga välfärden”. Och att de måste lära sig finska snabbare.

Eric Erfors, Expressen, ställde den typiskt svenska frågan: ”Varför säger andra partier (än de Gröna) inte nej till att samarbeta med Sannfinländarna?” Som om det skulle gå, när Sannfinländarna faktiskt har stöd av 18 % av finländarna! Varför ska man säga nej till att samarbeta med ett parti som får nära var femte röst? Demokratiska val är ju demokratiska val. I Finland, men inte i Sverige där till och med statsministern tycker att det är okej att frysa ut representanterna för ett annat demokratiskt invalt parti. Eric Erfors fick heller inget svar på sin fråga…

I slutet av mötet/debatten sa Bengt Lindroth, tidigare SR-korrespondent i Helsingfors, ungefär det jag sagt och skrivit i åratal: Att det är är stor skillnad i politisk kultur mellan Finland och övriga Norden. Han tyckte dessutom (vilket jag inte alls tycker!) att Finland är mer som ett östeuropeiskt land eller som – Turkiet (!?).

Här kommer en länk att läggas ut till Uutiset, det finskspråkiga nyhetsprogrammet i SVT2, där det finns ett inslag från ovan refererade möte, där också Sannfinländarnas kandidat, Marko Kulpakko, starkt bekräftar det som svenskarna inte vill förstå: att Sannfinländarna inte har något gemensamt med Sverigedemokraterna. Läs gärna min artikel om detta på Newsmill: Okunnigt att kalla Sannfinländarna för Finlands SD.

© Denna blogg.

En migga: ”Det verkar för mig vara en mer påkostad version av Vakttornet (Jehovas vittnens tidning).”

En migga om en ny påkostad Migrationsverksprodukt:

Vi som jobbar på Migrationsverket fick ett nytt utskick i våra brevkorgar på jobbet förra veckan. Det är en tidning som heter Vision och Lean och är som en tidigare Visionstidning: glättig och har säkert varit dyr att tillverka.

Tidningen är fullspäckat med bilder på leende medarbetare och deras vittnesmål om hur Vision och Lean förbättrat arbetslivet för dem etc. Jag kan faktiskt inte redogöra för vad som står i tidningen, jag hann bara snegla på rubrikerna och bilderna. Det verkar för mig vara en mer påkostad version av Vakttornet (Jehovas vittnens tidning).

Enligt LEAN-modellen så ska vi inte göra något onödigt alls under arbetstid, utan vi måste göra nytta och enbart arbeta med våra asylärenden. Men enligt LEAN-modellen så måste det väl ändå vara onyttigt att läsa denna tidning på arbetstid? Och fritiden är än så länge vår egen. Vilket gör att jag inte kommer att läsa tidningen överhuvudtaget utan den går till återvinningen direkt.

© Denna blogg.

Riksdagsdebatt om svensk migrationspolitik den 30 mars

Riksdagsdebatten handlade främst om överenskommelsen mellan Miljöpartiet och Alliansen på migrationspolitikens område. Protokollet finns här för den som är intresserad och inte hade möjlighet att höra vad som sades när debatten sändes direkt i SVT2, som för övrigt kan ses här i sin helhet t.o.m. 30 mars 2012.

MUF: ”Märkliga förslag från Reinfeldt”

I  Moderata Ungdomsförbundets (MUF) tidning Blått nr 1/2011 finns en ledare som visar att de unga har förstått det som de äldre inte har förstått. De förundras över Reinfeldts märklig överenskommelse med MP. Texten finns inte på nätet så jag citerar delar ur den här. Redan den första meningen är ”huvudet på spiken”, och det är resten också:

Integrationspolitiken är det i särklass känsligaste politikområdet i Sverige. Varje ord och utspel måste vägas på guldvåg och ställas i relation till hur det kommer att uppfattas.
———-
Döm om förvåningen när regeringen Reinfeldt inom loppet av ett par dagar presenterade två integrationspolitiska förslag som verkar uppseendeväckande ogenomtänkta.

Först var det förslaget om att de s.k. ”papperslösa flyktingarna” skulle garanteras samma rättigheter till svensk välfärd och skolgång som asylsökande och flyktingar som beviljats uppehållstillstånd. Förslaget är lika häpnadsväckande som det är orättvist. Den redan hårt ansatta asylinstitutionen blir nu i praktiken satt ur spel. Signalen som Sverige skickar ut i omvärlden är att om man vill komma till vårt land ska man inte bemöda sig om att söka syl. Alla rättigheter ska vara garanterade ändå, även rätten att starta företag. De personer som följer lagen knuffas nu åt sidan av dem som inte ämnar göra det.
———-
Hur förslaget är tänkt att fungera i praktiken återstår att se, men att problemen kommer att hopa sig är uppenbart. Ska Sverige tillåta att vissa delar av stat och samhälle, sjukvård och skola, välkomnar, tar hand om människor som de facto bryter mot lagen? Och ska polisen fortfarande vara på jakt efter dessa personer som enligt lagen alltså ska lämna landet, medan sjukvården och skolan öppnar sina armar för dem? Speciellt frågan om företagande är märklig. En person som inte är folkbokförd i landet ska alltså kunna bedriva näringsverksamhet här. Ska vederbörande betala skatt? I sådant fall: hur?
———-
Förslaget innebär i praktiken att regeringen inför fri invandring, fast bakvägen, trots den överenskommelse som finns om reglerad invandring.
———-
Regeringens andra förslag från den gångna veckan är det om s.k. nystartszoner, som föreslås införas i vissa speciella problemområden i ett par av landets större städer. Idén bakom nystartszonerna är att utanförskapsområden genom att få lägre skattetaxa och enklare regler för företagande ska lyfta sig ur den tuffa situation många där befinner sig i.
———-
De två förslagen som lagts under de senaste veckorna utmanar den positiva bilden av Fredrik Reinfeldt och hans regering som trygg och stabil, med Sveriges bästa ständigt för ögonen. Förslagen innebär i båda fallen att parallella rättssystem med olika måttstockar för olika människor tillåts växa fram. Stick i stäv med idén om rättsstatens blinda rättvisa. Det är en överraskning att Reinfeldt gör ett sådant svagt politiskt drag. Enligt honom själv är förslagen till för att ”stänga ute Sverigedemokraterna”. Jag är rädd att det leder till det precis motsatta.

Här är en del av mina texter om dessa – milt uttryckt – märkliga överenskommelser:

Om regeringens migrationspolitiska överenskommelse med Miljöpartiet – 4 mars 1011
Maria Wetterstrand, MP, påstår: ‘Det är inte olagligt att vistas i Sverige utan papper.’
– 6 mars 2011
Obegripliga påhitt av regeringen
– 10 mars 2011

Om biometriska kännetecken i uppehållstillståndskort m.m.

Meddelande från Justitiedepartementet:

Biometriska kännetecken i uppehållstillståndskort

Europeiska unionens råd antog den 18 april 2008 förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land. Genom förordningen införs regler om biometriska kännetecken i uppehållstillståndskort.

Förordningen föranleder vissa kompletterande lagbestämmelser i nationell rätt. Bestämmelserna rör bl.a. en utlännings skyldighet att låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Samtidigt ändras också en del lydelser i utlänningslagen. T.ex. ett stycke i 9 kap 1 § som idag lyder:

Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten. En utlänning skall också lämna polismyndig- heten de upplysningar och visa upp de handlingar som är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt att resa in i och vistas i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att visa upp sitt pass.

Stycket ändras till att lyda:

Vid inresa eller utresa ska en utlänning överlämna sitt pass till polismyndigheten. En utlänning ska också lämna polismyndigheten de upplysningar och överlämna de handlingar som är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt att resa in i och vistas i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att överlämna pass.

Allt om ändringar och tillägg kan läsas här, i lagrådsremissen.

En migga: ”Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser.”

En migga:

Jag sitter här på mitt rum efter att ha utrett ett s.k. ”ensamkommande flyktingbarn”. Efter utredningen varvade jag ner lite med en kopp kaffe och tidningar på nätet. Jag kom då att läsa om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som busat lite hårt med de andra barnen på badhuset i Husby.

Jag måste säga att vår definition av ”barn” är väldigt generös i Sverige. ”Barnet” jag utredde är minst 22 år gammalt. Även om han var spensligt byggd så syntes det i ansiktet och den mörka skäggbottnen gjorde också att de angivna 16 åren verkade lite lågt. Och att man arbetat och försörjt sin familj i flera år när man är 16 verkar inte helt trovärdigt. Dessutom tydde det mesta i hans sätt att agera på, att han inte är ett barn, utan en vuxen man. En åldersbedömning kommer att göras, även om jag kan få komma att bråka om det.

Nu är jag så trött på detta begrepp: ”ensamkommande flyktingbarn”. Dessa unga män (som det oftast handlar om) är inte barn!  De är inte heller flyktingar. Ska man nu kalla dem något så bör det vara ”unga asylsökande”. Men som alltid när offer blir förövare så blir det kortslutning i huvudet på journalister, som inte verkar kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

När ska gammelmedierna börja inse att dessa unga män, som de kallar ”ensamkommande flyktingbarn”, inte är barn som behöver hjälp med allt och skydd mot det elaka svenska samhället som tydligen kryllar av rasister? De har tagit sig runt halva jorden på egen hand, i hemländerna har de ofta bidragit till försörjningen av sina familjer. Det är unga män som vet hur man tar hand om sig själv. Ge dem som har asylskäl (de är inte så många…) rätt start i Sverige så kommer de att klara sig på egen hand på nolltid. Fortsätt att klema bort dem och behandla dem som barn, så kommer de att bli en hop svårt kriminella unga män utan förankring i det svenska samhället.

Media och alla andra som köper ”ensamkommande barn”-konceptet bör tänka på det gamla ordspråket; ”Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser”.

© Denna blogg.

Finland: Vårens studentskrivningar

I Finland ”tar man studenten” genom att, efter många och svåra prov avlägga studentexamen. Alltså inte genom att skrikande och skrålande springa ut på skolgården med mössa på huvudet utan att man alls ”tagit studenten”.

Testa egna kunskaper i studentskrivningarna (alla på svenska) som finländska elever måste klara för att de ska få sin examen och kunna gå vidare till högre studier. Lärare i Sverige som läser detta kan låta sina elever i åk 3 på gymnasiet provskriva något eller några av proven.

MODERSMÅLET I, PROVET I TEXTKOMPETENS den 11.2.2011
MODERSMÅLET II, ESSÄPROVET
den 14.3.2011
PROVET I FILOSOFI
den 16.3.2011
PROVET I PSYKOLOGI den 16.3.2011
PROVET I HISTORIA den 16.3.2011
PROVET I BIOLOGI den 16.3.2011
ENGELSKA, LÅNG LÄROKURS
den 18.3 2011
MATEMATIKPROV, LÅNG LÄROKURS
den 23.3.2011
MATEMATIKPROV, KORT LÄROKURS den 23.3.2011
PROVET I EVANGELISK-LUTHERSK RELIGION
den 25.3.2011
PROVET I LIVSÅSKÅDNINGSKUNSKAP den 25.3.2011
PROVET I SAMHÄLLSLÄRA den 25.3.2011
PROVET I KEMI NÄMNDEN den 25.3.2011
PROVET I GEOGRAFI den 25.3.2011
PROVET I HÄLSOKUNSKAP den 25.3.2011

Studentexamensnämndens sajt finns mer information om proven, när de hålls, kostnader för att ta examen, villkor och föreskrifter samt namnen på alla elever i hela landet som tagit examen under hösten 2010.

Här finns tidigare inlägg som handlar om studenter och studentexamen i Finland.

Överläkare: ‘Vi tvingas genomlida infantila LEAN-spel.’

Samma migga som den 24 mars skrev under rubriken En migga: ‘Detta är inte LEAN. Du får skärpa dig i fortsättningen, du vet att det är ledtider som räknas. Du ska ha detta LEAN-tänket med dig vad du än gör.’ rapporterar om andra som tvingas genomlida LEAN-metoden, precis som miggorna. Citat ur artikel från juni 2010 i Läkartidningen, av överläkare Eric Bertholds, medicinkliniken, Kärnsjukhuset i Skövde:

Vi tvingas genomlida infantila LEAN-spel. Förbättringsarbete fokuserar på det mätbara på bekostnad av det viktiga. Läkekonsten offras. Våra beslutsfattare har okritiskt köpt kostsamma LEAN-aktiviteter som är ovaliderade inom sjukvården men lukrativa för snabbfotade konsultföretag.
———-
•    En »verksamhetsutvecklare« föreläser om journaldiktat för alla läkare på min klinik. Han har med sig en hink med bollar av olika storlek symboliserande diktat av varierande kvalitet. Mina välutbildade och erfarna kollegor i 50– 60-årsåldern får ta emot bollarna och sedan kasta tillbaka dem till hinken i syfte att illustrera skillnaden mellan bra och dåliga diktat.

•    Vi beordras till 90 minuter långa föreläsningar om »arbetssättet LEAN«.

•    Alla läkare, sköterskor, undersköterskor, läkarsekreterare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter från min avdelning beordras till ett tvådagars LEAN-spel i internatform. Etc. etc.

Detta sker utan att det presenteras en kostnadsberäkning för alla dessa möten, än mindre några planer på effektivitetsutvärdering, vilket är en självklarhet när vi vill introducera nya medicinska metoder.
———-
En Googlesökning på »LEAN + sjukhus« ger 40 400 träffar, med konsultföretagen högst upp på listan, berikande sig själva och plågande oss andra med denna modefluga.

Så långt överläkaren vid Kärnsjukhuset Skövde. Så här kommenterar miggan hans historia:

Överläkarens berättelse är mitt-i-prick. Också på min arbetsplats, Migrationsverket, har jag blivit förhindrad att arbeta. Istället har jag varit tvungen att lyssna på olika föreläsningar om LEAN. Långa och osammanhängande. Kanske är det roligt och jättemycket LEAN att vi börjar SMS:a till de sökande, men ger det något resultat?  Nej, och då är det ju emot LEAN…

© Denna blogg. Vid citat, vänligen ange källan.

En migga: ”Detta är inte LEAN. Du får skärpa dig i fortsättningen, du vet att det är ledtider som räknas. Du ska ha detta LEAN-tänket med dig vad du än gör.”

En migga skriver:

Den 23 mars sändes i SR P1 ett program som handlade om Sagåsens flyktingmottagning i Göteborg: Sagåsen – Första anhalten (http://urplay.se/162351), som finns tillgängligt sex månader. Jag lyssnade lite, men sedan kom annat emellan.

I början konstaterade journalisten att 90 procent av de asylsökande som dit kommer saknar id-handlingar. Sedan började han spekulera kring att det kan vara så att man helt enkelt inte har några  id-handlingar i den sökandes hemland, eller också kan det vara så att myndigheterna har vägrat ge ut id-handlingar till en politiskt aktiv person eller också kan den sökande ha gett sina handlingar till smugglaren alternativt förstört dem för att slippa bli utvisad till ett annat EU-land.

Visst. Men. Jag känner inte till något enda land på jorden där man inte har id-handlingar! Fast, när tsunamin drabbade Thailand, Sri Lanka etc så fanns det artiklar om något slags urbefolkning på någon ö där, som inte ville bli räddade utan attackerade helikoptrarna med spjut, nakna och vilda. Om det var sant vet jag inte. Vad jag däremot vet är, att ingen av dem hade kommit hit och ansökt om asyl. Också i Somalia har man id-kort, pass etc. Passet kan man använda för att åka till närliggande arabländer och även inom Afrika. Men Sverige godtar inte somaliska pass.

Politiskt aktiva personer världen över har id-handlingar men de kan förstås ha reseförbud vilket gör att de inte kan använda sina pass för att resa ut. Likväl har de pass som de kan visa upp för Migrationsverket, även om de inte rest ut med det.

Det är mycket svårt – för att inte säga omöjligt – att resa från Afrika, Asien etc till Sverige utan pass. Antingen så reser man med sitt eget pass eller med ett mycket skickligt förfalskat pass. Varför någon skulle ge sina äkta handlingar till ”en smugglare” är totalt obegripligt för mig. Om syftet med resan hit var att få asyl så borde till och med varenda ”smugglare” numera veta, att chansen att få asyl för den som inte styrker sin identitet är mycket liten. I alla fall när det gäller vuxna asylsökande.

Inom prövningen av minderåriga ser man aldrig någon handling, som om det skulle ha varit lättare för dessa unga män att ta sig till Sverige utan pass, äkta eller falskt. Minderåriga avkrävs, av någon outgrundlig anledning, inte heller någon detaljerad berättelse om hur de kommit hit eftersom de betraktas som barn därför att de säger att de är det och därför att de saknar handlingar (!!).

I en hel del fall blir det uppenbart att personen, som registrerats som ”ensamkommande barn”, fått gode man och ungdomsboende, inte alls är minderårig. Då tar vuxenprövningen över (oftast  mer än tre månader efter asylansökan). Stackars den handläggare som på vuxenprövningen tar över sådana ärenden. Redan innan utredningen är bokad får vederbörande gå till sin teamledare för att förklara varför ärendet är så gammalt, varför det har förflutit mer än 90 dagar sedan ansökan gjordes.

Trots att det finns en rimlig förklaring (ovan) säger teamledaren: ”Detta är inte LEAN*. Du får skärpa dig i fortsättningen, du vet att det är ledtider som räknas. Du ska ha detta LEAN-tänket med dig vad du än gör.”

Jag vet inte vad LEAN-tänket är. Jag borde veta det eftersom jag har gått en massa utbildningar i det. Just därför har jag dragit slutsatsen att det är ingenting alls.  Det är ett tomt begrepp som numera slängs hit och dit: ”Det här var inte LEAN, du är inte LEAN.”

Jag kan förstå tanken med att ärenden hos Migrationsverket ska handläggas skyndsamt och rättssäkert. Men det har inget med LEAN att göra, det står ju redan i Förvaltningslagen. Att vi som jobbar med asylärenden skulle ha andra mål än att tillämpa lagar och förordningar som vi har att följa är helt främmande för mig. Hur ska vi exempelvis ta hänsyn till  ”den globala migrationens möjligheter” i asylprövningen? Det är en gåta för mig. Men också denna princip – eller ”vision” – ska vi beakta enligt LEAN.

Vår GD är en person som har rätt att ge oss direktiv. Men han har aldrig någonsin förklarat vad han menar. Om jag till exempel träffar en person, en asylsökande, som inte har några trovärdiga eller tillräckliga skyddsskäl men som är ensamstående läkare eller ingenjör, ska jag då försöka krysta ihop ett PUT för att tillfredsställa vår GD och hans tanke om den globala migrationens möjligheter? Samtidigt som jag ger avslag till någon annan, med likvärdiga skäl, som är analfabet och har hustru och tio barn i hemlandet  väntandes  för att få att komma hit på anknytning.

Kommentar: I fyra år har miggorna berättat och rapporterat här på bloggen. Lika lång tid har tiotusentals människor, kanske hundratusentals personer – bland dem också riksdagspolitiker, folk på regeringskansliet, andra miggor, advokater, jurister och journalister – läst miggornas rapporter, men inte reagerat. Eller i varje fall inte agerat. Man låtsas som om det man läser om inte finns. Men miggorna fortsätter att skriva och berätta om den verklighet de möter. Dag ut och dag in. År ut och år in. Deras berättelser är viktig dokumentation och ingen kan säga: ”Det visste jag inte”.

© Denna blogg.

Om Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen

Migrationsverket har gett ut  Rättschefens rättsliga ställningstagande angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen (RCI 09/2011). Det handlar om att:

I vissa fall – framförallt när det gäller frågor om verkställighetshinder för utvisade uppkommer frågor om verkställandet av utvisningen riskerar att strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Det förekommer också i andra sammanhang att det ställs krav på Migrationsverket att pröva om ett ärende strider mot artikel 8 i Europakonventionen. I dessa fall bör metoden för prövningen vara densamma som Europadomstolen prövning av artikeln.

I texten tas otaliga exempel upp på hur Europakonventionens artikel 8 ska tolkas samt hänvisas till och citeras domar i Europadomstolen. Alla, som med tvärsäkerhet uttalar sig om vilka som absolut ”borde” få stanna och klagar över ”felaktiga” beslut från Migrationsverket eller skriver artiklar om att den eller den personen eller familjen har blivit felaktigt hanterad av Migrationsverket och migrationsdomstolen,  bör sätta sig bättre in i utlänningslagstiftningen. Den här instruktionen från rättschefen visar ganska väl hur komplicerat och svårt det är att, med hänsyn tagen till lag, konventioner, verklighet, sanningar, lögner etc fatta beslut i ärenden med stor betydelse för enskilda människor och för Sveriges framtid. Här är några exempel på domar i Europadomstolen:

Abdulaziz, Cabales and Balkandali v. the United Kingdom, Dom från den 28 maj 1985 (App. No. 9214/80; 9473/81; 9474/81) Domen handlar om tre kvinnor, som ursprungligen invandrat till Storbritannien från andra länder, som gift sig sedan de fått uppehållstillstånd. Kvinnornas makar ansökte om uppehållstillstånd från tredje land men blev nekade på grund av Storbritanniens skärpta invandringslagar. Domstolen fann artikel 8 tillämplig redan genom äktenskapets ingående även om parterna inte påbörjat sitt familjeliv. Storbritanniens beslut bedömdes dock inte strida mot konventionen. Europadomstolen skriver:

”Rätten för en utlänning att resa in i och bosätta sig i ett land garanteras inte av konventionen. Eftersom de sökande inte visat att det fanns hinder för dem att bilda ett familjeliv i deras tidigare hemländer eller deras makars hemländer och de vid äktenskapets ingående borde ha känt till Storbritanniens skärpta invandringsregler så har det inte fattats något beslut som strider mot rätten till ett familjeliv.”

Ett annat exempel som tas upp är:

Om den enskilde själv orsakat familjesplittringen. I rättsfallen Gúl v. Switzerland och Ahmut v. the Netherlands lägger Europadomstolen dessutom förhållandevis stor vikt vid om den enskilde själv orsakat familjesplittringen och om det funnits skäl för det som hänger på den enskilde eller på omständigheter som han/hon inte kan påverka.

Samma princip har domstolen använt för att godkänna en överföring av två asylsökande makar med barn till olika länder (Grigorian and others v Sweden). Domstolen skriver att makarna kommer från olika länder är ostridigt. De utvisningsbeslut de erhållit förbjuder inte makarna att resa till samma land.

Det är upp till makarna att införskaffa tillräckliga handlingar och bevis på sitt förhållande för att kunna ansöka om uppehållstillstånd i varandras länder. Då de inte gjort det kan svenska myndigheters beslut att utvisa ena maken till Armenien och den andra maken och barnen till Azerbajdzjan inte strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Detta kan också jämställas med domstolens resonemang när det gällde utvisningen av en familj (Cruz Varas and Others v. Sweden) där kvinnan och barnet gick under jorden och mannen utvisades ensam. Eftersom den tillfälliga separationen berodde på familjens eget agerande och det inte fanns hinder för dem att återförenas i Chile begick Sverige inget brott mot artikel 8 när mannen verkställdes ensam till Chile.

Ytterligare ett exempel är:

C.G. and others v. Bulgaria Dom från den 24 april 2008 (App. no. 1365/07) Mannen, som målet avsåg var en turkisk medborgare som hade haft legal vistelse i Bulgarien sedan 1992 tillsammans med sin maka och deras gemensamma barn. År 2005 greps han och delgavs beslut om utvisning med omedelbar verkställbarhet till Turkiet på grund av säkerhetsskäl. Utvisningen verkställdes samma dag. Beslutet innehöll inte heller någon beslutsmotivering. Europadomstolen fann att Bulgariens myndigheter inte tillerkänt mannen ens de minimikrav man borde kunna uppställa för att skydda enskild mot godtycklighet. Ingripandet mot den sökandes familjeliv var därför inte berättigat oavsett om det funnits legitima skäl för utvisningen som var proportionerliga till det syfte man eftersträvade.

Och:

Dalia v France Dom från den 19 februari 1988, (Doc. no. 154/1996/773/974). Målet rör en kvinna som kom till Frankrike när hon var 16 – 17 år. Hennes föräldrar och sju syskon var då redan bosatta i Frankrike. När hon var 26 år dömdes hon för försäljning av narkotika (heroin) till ett års fängelse och utvisning. Hon lämnade landet efter straffverkställigheten men återvände knappt två år senare. Under tiden i Algeriet bodde hon med en faster. Ett år senare födde hon en son, som fick franskt medborgarskap. Domstolen finner att även om hennes familjeband huvudsakligen är till Frankrike så har hon en stark social anknytning kvar i Algeriet. Anknytningen till Frankrike är därför inte utslagsgivande. Eftersom brottet narkotikaförsäljning är allmänfarligt har Frankrike haft fog för sitt beslut att utvisa henne från landet.

Var och en kan här själv ta del av hela Migrationsverkets rättsliga ställningstagande.

En migga: ”Ambassadtjänstemän ute i världen skriker sig hesa – till ingen nytta – om att de eller de studieintygen är förfalskningar och att skolorna inte ens existerar.”

En migga ger både ros och ris (tyvärr väger inte ”ros” upp ”ris”):

Om vi börjar nu, så är vi att betrakta som en fullvärdig del av statsförvaltningen någon gång bortåt 2015 – 2020…

Verksamhetsområdet Rättslig styrning har i dagarna börjat dra öronen åt sig. De kom i februari ut med den första månadsutgåvan av den nya rättsliga översikten: ”RÖS”. Här kan vi läsa om vem som ansvarar för vilket mål i Migrationsöverdomstolen, hur planeringen ser ut för de kommande ”rättsliga ställningstaganden” som skrivs då och då, hur arbetet fortskrider med införlivande av olika rättsakter från EU etc. En utmärkt översikt. För att raljera lite – och hur kan man motstå det, när det gäller Migränverket! – kan jag säga att det tog sex år att få fram en översikt om vem som gör vad. Men bättre sent än aldrig.

Rättschefen Mikael Ribbenvik har också upprättat en aktivitetsplan som ska säkerställa en enhetlig rättstillämpning inom hela asylprocessen. Aktivitetsplanen är gemensam för verksamhetsområdena Rättslig styrning, Asylprövning och Förvaltningsprocess. Den innehåller flera åtgärder som ska leda till tydligare styrning och ansvarsfördelning samt utvecklade arbetsformer mellan områdena. Åtgärderna ska tillsammans resultera i en mer enhetlig rättstillämpning inom asylprocessen. Också ett utmärkt initiativ – som kunde ha kommit för fem, sex år sedan. Men bättre sent än aldrig.

Ni ser: det händer något nu! Men kardinalfelet i hela denna kökkenmödding är, att Migrationsverkets ledning varken kan eller vill göra något reellt för den verkliga kolossen på lerfötter, den oerhört klumpiga elefanten i porslinsfabriken, statsförvaltningens skam och nesa – Verksamhetsområde BBM.

Att plocka bort chefen Christina Werner var bara ett spel för gallerierna. Här går fortfarande kollegor omkring med skygglappar för ögonen, för det står i deras handböcker och beordras av deras chefer, att om det bara står på ett visst sätt i en blankett så gäller det.

Ambassadtjänstemän ute i världen skriker sig hesa – till ingen nytta – om att de eller de studieintygen är förfalskningar, och att skolorna inte ens existerar; det spelar ingen roll om identitetshandlingar och anställningsbevis är förfalskade eller gäller för företag som varit i konkurs i ett år. Det spelar ingen roll att det finns tjogtals tvingande regelverk om vilka vårdnadsdomar eller adoptionsbeslut eller vad den än är, som får erkännas i Sverige. Är det bara ett papper med en stämpel på så godtas det utan vidare, d.v.s. anything goes. Här kan en ”expert” som suttit och tittat upp i taket när den största människosmugglingshärvan någonsin pågick, istället bli befordrad till ”expert i arbetet med att motverka människohandel”; och här kan det ta två till fyra år (!!!!!!!) att få en sak åtgärdad.

Färdigt till år 2015 – 2020, det är den tid jag ger det här Lotteriverket. Men jag uppskattar de åtgärder som har kommit de senaste månaderna – allt raljeri till trots.

© Denna blogg.

Finland: Straffavgift föreslås för anställning av illegala invandrare

Den som anställer någon som illegalt befinner sig i Finland ska kunna straffas, föreslår en arbetsgrupp vid Arbets- och näringsministeriet. En straffavgift på minst 1.000 och högst 30.000 euro ska tas ut. Att illegala invandrare inte anställs övervakas av arbetarskyddsmyndigheterna tillsammans med Migrationsverket.

Arbetsminister Anni Sinnemäki (Gröna) säger att det är bra att arbetsgivare uppmanas att bara anställa folk som har arbetstillstånd.

Källa: Svenska Yle

Finland: Utländska intyg (i samband med asylansökningar) ska legaliseras

Migrationsverket i Finland meddelar:

Ett av en utländsk myndighet utfärdat intyg över familjebandet ska legaliseras, om ett sådant intyg krävs som bilaga till en ansökan om uppehållstillstånd eller medborgarskap. Sådana intyg är vigselattester och intyg över äktenskap eller registrerat partnerskap. Även dödsattester och intyg över barnets vårdnad ska legaliseras.

Legalisering är ett normalt förfarande som gäller utländska handlingar. Man tryggar därmed att den som utfärdar intyget enligt det landets lagar där intyget utfärdats har rätt att utfärda ett sådant intyg och att det utfärdats med rätt innehåll och är en giltig handling i det land där det har utfärdats.

Legalisering – Apostille

För att en handling som utfärdats av en utländsk myndighet i utlandet ska få avsedd rättsverkan i Finland, bör handlingen legaliseras.

Legalisering av en handling är en till kundens rättsskydd knuten åtgärd som tryggar att den som utfärdar intyget enligt det landets lagar där intyget utfärdats har rätt att utfärda ett sådant intyg och att det utfärdats med rätt innehåll och är en giltig handling i det land där det har utfärdats. T.ex. rörande vigselattester är det viktigt att den person som förrättat vigseln enligt sitt lands lagar har rätt att förrätta vigslar.

Legalisering kan ske på två olika sätt beroende på om det aktuella landet har undertecknat Haagkonventionen från år 1961 eller inte. En handling som utfärdats i ett land som anslutit sig till Haagkonventionen bör legaliseras med ett s.k. Apostille -intyg (stämpel eller intyg på papper). En handling som utfärdats i ett annat land bör legaliseras med s.k. Grand Legalisation.

Sakine Madon i Expressen om ”kvinnoföretagande”

Sakine Madon, en av mina absoluta favorittänkare (för tänka måste man göra innan man skriver kolumner och krönikor!), belyser den 19 mars en del vansinnigheter som man knappt tror kan vara sanna år 2011 i Sverige. Rubriken på hennes kolumn i Expressen är Puttinuttflum om kvinnoföretagande, och hon skriver om ”flummiga projekt där kvinnor uppmanas att tona ner logik och vara en ”gåva för världen”. Bland annat:

Kvinnorna som driver projektet skriver självsäkert att ”vi vet att det går att driva företag på feminina principer” och förklarar att deras program vänder sig till kvinnliga entreprenörer på landsbygden. Vad då feminina principer? undrar man genast. Och förklaring kommer: principerna sägs bland annat vara ”en levande planet – balans i allt givande och tagande”, ”ekologiskt hållbart” och – håll i er – ”intuitionen först – logiken backar upp”.

En kommentator summerar i några få meningar vad alla enmans- och även småföretagare tänker och önskar:

Det stora problemet vi har är att företagandet totalt sett är för lågt i Sverige, oavsett kön. För min del har jag nu tröttnat på samhällets motarbetande av företagare och håller på att avveckla. Så kanske jag kan få betald semester och sjuklön, jag med.

Av löftena före valet 2006 om att faktiskt och på riktigt underlätta för främst enmansföretagare blev intet.

En bloggläsare: ‘Om regeringen ska kräva att företag anställer 20 procent av lokalbefolkningen…

…så måste ju exakt samma krav ställas på de nya företag som startas lokalt inom samma område. De nyföretag som startar kan alltså inte vara enmansföretag.

Tillåts icke-svenskar starta enmansföretag i lågskattezoner, medan svenska enmansföretag avkrävs högre skatt, ja då bedriver Sverige aktiv och öppen diskriminering mot infödda svenskar.

Ovanstående är skrivet av en (utlandssvensk) bloggläsare med anledning av regeringens förslag att ”nystartzoner” ska utredas och inlägget Obegripliga påhitt av regeringen och Professor tycker att regeringen ska bestämma vilka personer företag ska anställa!

© Denna blogg.

Tillägg till inlägget om Sannfinländarna

Från en finlandssvensk person har följande kommentar – nog så viktig – inkommit (med anledning av inlägget Om Sannfinländarna, idag det näststörsta partiet i Finland):

Det som inte framgår av deras partiprogram är att det finns en aktiv grupp inom Sannfinländarna som har sitt ursprung i Suomen Sisu, dvs Finskhetsförbundets förra ungdomsförbund – som t.o.m. kastades ut därifrån. Denna grupp har likheter med Sverigedemokraterna och som Ann-Chatrine Jungars forskning visar, har Sannfinländarna många likheter med de andra populisterna i Norden. – Perussuomalaiset är bredare, men har en kärna som liknar SD.

Det är bara att tacka för viktig information om om Finskhetsförbundets ungdomsförbundet Suomen Sisu, om vilket det, som skribenten påpekar, inte finns någon information i Sannfinländarnas partiprogram. Sannfinländarna har alltså kastat ut dem, så de verkar ju faktiskt inte vilja förknippas med Suomen Sisu. Dock borde historiebakgrunden också innehålla detta kapitel i deras partiets, för att vara korrekt och komplett.

© Denna blogg.

Om Sannfinländarna, idag det näststörsta partiet i Finland

I min artikel på Newsmill den 17 mars, med rubriken Okunnigt att kalla Sannfinländarna för Finlands SD, ger jag en kort bakgrund till det finska partiets bakgrund och historik. Ur artikeltexten:

Sannfinländarna har sitt ursprung i missnöjet på landsbygden gentemot ”herrarna i Helsingfors”. Enligt sin historik grundades partiet i februari 1959 under namnet Småböndernas parti. År 1967 bytte det namn till Finlands Landsbygdsparti, men på grund av ekonomiska problem, att folk hoppade över till andra partier och att stödet minskade, tynade det bort år 1995. För att värna om partiets andliga arv som bland annat omfattade att alla medborgare är jämlika, grundades Sannfinländarna. Sannfinländarna i Finland är således sprungna ur en helt annan mylla än Sverigedemokraterna i Sverige.

En migga: ”Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar.”

En migga:

Jag läste på din blogg om en annan migga som var tveksam till hur Migrationsverket hanterar arbetstillstånd: En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” (11 mars) och En migga: ”Det finns fall där ekonomiska brottslingar – asylsökande – har fått tillstånd att starta företag i Sverige ” (12 mars)- Jag kan berätta något liknande:

Jag hade ett ärende där en man, som tidigare hade sökt asyl och fått avslag, sökte uppehållstillstånd på anknytning till en kvinna i Sverige. Inget ovanligt med det, trots att man nästan alltid får avslag eftersom ansökan ska göras utifrån och man ska kunna styrka sin identitet. Men han kunde ju absolut inte åka hem, han var ju förföljd! ”Oj då, hur blir det nu”? tänker läsaren. Jo, det kan jag tala om:

Efter att mannen fått avslag även på anknytningsansökan så kom han med ett brev i vilket han garanterades en anställning. Ny ansökan, nu om arbetstillstånd. Problemet var bara att den som lovats anställning och den som lämnat in tidigare ansökningar inte var samma person: det var olika namn, olika nationaliteter, olika allt! ”Oj, det var konstigt”, tänker kanske någon nu, men det är det alls inte.:

Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar. Nu reste vår man hem, till sitt riktiga hemland – där han således inte alls var förföljd och gentemot vilket han inte hade några asylskäl alls – för att ordna lite innan flytten till Sverige. När en bekant till mannen kom till Migrationsverket och berättade detta för mig, plus att den utlovade anställningen var en bluff, så skrev jag en tjänsteanteckning angående alla turer och vad den besökande mannen sagt.

Några dagar senare ringde en ung kollega från AT-enheten (arbetstillståndsenheten) upp mig och skällde som en bandhund! Vem var jag som trodde att detta skulle ha någon betydelse för arbetstillståndet??? Vandel har minsann ingen betydelse i dessa ärenden. Jag vill inte återge samtalet ens i små delar, så otrevligt var det. Så: Simsalabim hade en ljugande och bedragande person lurat sig in i Sverige. Han befinner sig nu här, lagligt. Med största säkerhet ägnar han sig åt svartjobb och kriminalitet, den inkomst han redovisar är precis någon krona över socialbidragsnormen.

Kommentar: Det är en otrolig nonchalans och respektlöshet som den här personen – och många. många andra! – visar en svensk myndighet och hela det svenska systemet. Och den trista – och för allmänheten kanske inte så kända – sanningen är, att det lönar sig! Migrationsverket klarar inte sin uppgift och slarvar med vilka som ges (och inte ges) uppehålls- och arbetstillstånd. Det är svårt att förstå hur de miggor som vill följa lagen orkar med sina jobb. Det är också svårt att förstå att regeringen (i grunden svenska folket) accepterar det här hej & hå-förfarandet, som ständigt rapporteras om av miggorna.

© Denna blogg.

En bloggläsare: ‘Vad ska man göra?’

Reaktion som sammanfattar vad hundratals bloggläsare skriver:

Detta är ingen kommentar till något av dina blogginlägg utan mer ett tack för att du så kristallklart och sakligt rent generellt skriver om saker som är i stort sett tabu för oss.

I dessa svåra tider av vettlösa migrationsöverenskommelser och förslag om skattefria zoner blir det allt svårare att hålla modet uppe. Vi svenskar håller på att bli andra klassens medborgare i vårt eget land och det är våra politiker som är ansvariga men vi och kommande generationer får notan på alla sätt!

Vad ska man göra?

Mvh NN

Sägas ska, för tydlighetens skull, att det till största delen är anställda vid Migrationsverket – miggor – som står för de kristallklara och sakliga texterna om asylhanteringen. Anledningen att de gör det här på bloggen torde vara att de har förtroende för att jag dels lägger ut deras texter som de är, och att de kan vara säkra på att få vara anonyma. För rädslan är stor – och den är befogad. Det är inte högt i tak på Migrationsverket. Plus att vem inom verket – eller utanför – skulle miggorna kunna gå till?

© Denna blogg.

En utlandssvensk: ‘Kan det bli tydligare? ‘

En utlandssvensk har mejlat följande text, apropå inlägget Obegripliga påhitt av regeringen:

Kan det bli tydligare?

Svenska regeringar – oavsett färg – representerar inte den svenska befolkningen, utan andra intressen. Jag vet inte vilka andra intressen, men nu är det ganska tydligt att det inte är svenska väljare…

Svenskar är synnerligen plikttrogna och arbetsamma (de som har jobb vill säga). Den plikttrogenheten utnyttjas kraftigt av den politiska överklassen, oavsett om styret råkar vara rött eller blått. Vänster eller höger förefaller vara ett spel för gallerierna. Härifrån ser det ut som om landet i praktiken styrs av ett enda kartellparti. Även om allmänna val finns och genomförs enligt gällande fyraårsplan, så är röstsedeln tyvärr i det stora hela meningslös.

Skattebetalarnas funktion är att utgöra pengaleverantörer till det ena sociala experimentet och slöseriprojektet efter det andra. Kartellstaten har satt sig över folket på ett sådant sätt att folket inte längre kan rösta bort kartellen. Uppenbarligen har det nu gått så långt att staten anser sig ha rätt att välja ut vinnare respektive förlorare även på småföretagsområdet. Och tyvärr hör Sveriges ungdomar till förlorarna i detta senaste i den långa raden av socialexperiment. Men det är troligen inte heller svenska ungdomar som staten representerar.

Miljöpartiets blockbyte borde ha inneburit nyval. Att så inte skedde säger också en hel del om styrelseskicket.

© Denna blogg. Kort citat tillåtet,
länka också till originaltexten.