• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    mars 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Det ser alltså ut som om det kommer att bli en enda röra när man med politiska påtryckningar vill få Migrationsverket att agera utan lagstöd.”

En migga skriver – med anledning av inlägget En migga: ‘Undrar hur det är tänkt att det här med DNA istället för pass ska funka?’ (13 mars):

Några klargöranden kring DNA och Migrationsverket kan vara på sin plats.

Provtagning och annan hantering kring DNA-prover är inte så omständligt som det kan låta. Det är inga blodprov som tas, utan man använder en stor tops som tar saliv från munnen vilket innebär att en tjänsteman kan göra detta. Naturligtvis är det inga somalier i Somalia som ansöker om uppehållstillstånd på anknytning. Det är somalier som numera bor kring Addis Abeba, Kampala eller Nairobi. Det är där de allra flesta ansökningar lämnas in av somalier.

De som går med på ett DNA-prov kallas helt enkelt till ambassaden där topsning äger rum. Motsvarande görs med anknytningspersonen i Sverige som kallas till Migrationsverket, eller det görs i samband med en utredning.

Dessa prover skickas sedan till Rättsmedicinalverket i Linköping. Provet från utlandet skickas med diplomatpost varför det kan ta rätt lång tid. I normalfallet är det Migrationsverket som betalar eftersom det är Migrationsverket som erbjudit detta. När ett DNA-prov inte bedöms göra skillnad, t.ex. när vårdnadshavaren (föräldern) inte kan få uppehållstillstånd i alla fall, eller när ett barn saknar vårdnadshavare eller det rör sig om en vuxen person så erbjuds inget prov. Om någon då insisterar på DNA så får denne stå för kostnaden själv.

När det gäller att styrka sin identitet i ett anknytningsärende så är det alltid den sökande som ska stå för kostnaderna. Det är inget konstigt med det eftersom det i praktiken handlar om att skaffa sig ett pass. Även i de fall där det kan vara svårt och/eller kostsamt att skaffa pass så är det inget som Migrationsverket kan ta hänsyn till det eftersom det saknas lagstöd för det. Det är ju dessutom rätt så självklart: varför ska Sverige ersätta utländska medborgare i utlandet för problem som inte berör Sverige?

I de fall där pass saknas så är det också den sökande som ska stå för alla omkostnader för att ta fram handlingar, typ registerutdrag, födelsebevis, ID-kort eller vad det nu är man vill visa sin identitet med. Om man lyckas göra detta (mycket ovanligt) så får man ändå stå för kostnaden för ett provisoriskt främlingspass.

I analogi med stycket ovan så borde somalierna stå för alla omkostnader för att visa sin identitet. Migrationsverket har inte erbjudit DNA i dessa fall eftersom DNA bara visar släktskap, inte identitet. Ett DNA-prov visar trots allt inte var och när du är född. Det är inte heller ett bevis på att du är folkbokförd någonstans och att du har ett visst medborgarskap. Fast nu när det handlar om somalierna så är min högst kvalificerade gissning  att det blir staten som tar på sig att stå för fiolerna när de nu ska styrka sina identiteter med DNA. Det är trots allt en ganska dyrbar procedur som kostar knappt 5000 kr/prov.

Nu har Migrationsdomstolen återförvisat en mängd somaliska anknytningsärenden med hänvisning att DNA-prov ska göras. Men som sagt, problemet återstår: även om proven påvisar släktskap så kommer Migrationsverket att avslå på grund av att pass saknas och  identiteten inte är styrkt. Utan lagändring ges inget annat alternativ. Dessutom ska ju inte Migrationsverket stå för kostnaderna för ett DNA-prov som inte har någon betydelse för utgången av ett ärende. Ska det nu komma en praxisändring som säger att beslut om DNA inte tas av Migrationsverket?

Det ser alltså ut som om det kommer att bli en enda röra när politiska påtryckningar vill få Migrationsverket att agera utan lagstöd. Fast det är ju inget nytt under solen. Om man nu skulle få för sig att göra en lagändring som möjliggör för utländska medborgare utan pass att beviljas svenska främlingspass bara ett släktskap är styrkt, så kan man undra varför vi i så fall alls har ett pass- och identitetskrav när det gäller anknytningsärenden. Om man formulerar undantag så kommer vi ju hamna i ett läge där ett krav bara är ett krav om du kan uppfylla det, annars finns undantag.

© Denna blogg.

En migga: ”Undrar hur det är tänkt att det här med DNA istället för pass ska funka?”

En migga om somalier och DNA-prov:

Undrar hur det är tänkt att det här med DNA istället för pass ska funka? Jag tänker på dessa somaliska barn/fruar/män som nu ska få lämna DNA för att fastställa om/att de är barn/mamma/pappa till någon f.d. sökande med tillstånd.

Var ska de lämna sina DNA-prov, de kan ju inte gärna göra det i Somalia? Kan de inte fixa ett pass så kan de väl inte heller fixa ett DNA-prov som Sverige tycker är okej. Ska alla dessa personer ta sig till något grannland (kanske en livsfarlig utflykt), besöka en svensk ambassad och där (?) träffa en svensk tjänsteman + en sjuksköterska/läkare som tar detta prov. Sen ska alltså ”den DNA-sökande” ta sig hem till Somalia igen, för inte vill t.ex. Etiopien ha en massa somalier i sitt land under de månader som det tar att kontrollera testet. Sedan ska ju också provet skickas med ambassadpost till Sverige där det ska analyseras + att ett prov ska tas och analyseras även här i Sverige.

De här DNA-proverna är ju mycket dyra, vem betalar? Om/när sedan proverna bevisat att A och B är släkt, vem betalar då resan hit? Och hur ska de ta sig hit, de har ju inga pass? Ska Sverige utfärda något slags eget pass till alla dessa personer?

Jag såg förresten den 10 mars ett inslag på lokal-tv (Östnytt) om tre killar i Katrineholm som sa sig tillsammans ha 15 barn i Somalia. Dessa pappor var riktigt glada över möjligheten att få hit sina barn. Katrineholms kommun är inte så glada, de räknar med 270-300 barn och kommunen tror att ALLA dessa barn ska komma på en gång, under tiden efter sommaren och fram till jul. De hade lite svårt med lokaler till skolor/förskolor osv…

En vän till mig jobbar på mödravården, hon berättar om somaliska kvinnor som kommer till mödravården och är gravida. Samtal som detta utspelar sig ganska ofta på mödravårdscentralen:

Sjuksköterskan (SSK): Åh, du är med barn, har din man äntligen fått komma till Sverige?
Somaliska kvinnan (SOM): Nej han är kvar i Somalia.
SSK: Har du varit på semester i Somalia?
SOM: Nej det går inte.
SSK: Men vem är pappa till barnet?
SOM: Min man.
SSK: Har du träffat honom alltså?
SOM: Nej, han är i Somalia och jag har inte träffat honom på 4fyra år.
SSK: Men hur kan han vara pappa till barnet då?
SOM: Han är ju min man.

Vad överraskad ”pappan” ska bli när han inte får tillstånd att komma till Sverige efter DNA-prov på detta barn och på honom. Hur kan han, som är pappa till barnet, inte få tillstånd???

© Denna blogg.