• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2011
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga funderar kring ett nytt ”asylfall” som svenska medier verkar förhålla sig lite för okritiskt till.

En migga skriver:

Jag hörde i P1 Konflikt (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?ProgramId=1300&grupp=9035) den 30 april om en asylsökande från Sudan som hade ”dumpats” i Ghana 1995. Utan id-handlingar och med av en språkanalys.  Där hade han fängslats i några år och hade fått TBC, och nu är han tillbaka i Sverige sedan 2007 och har ansökt om asyl igen. Dessutom vill han ha 10 miljoner  kronor i skadestånd.

Den här berättelsen väcker fler frågor än vad den avslöjar eller upplyser om.

Varför behövdes det en språkanalys för att verkställa avvisningen av den här mannen? Han visste väl i vilket land han var medborgare, varför visade han då inte sina identitetshandlingar alternativt skaffade nya från sin ambassad?

Har mannen vistats i Ghana sedan 1995? Vad har han gjort och var har han varit efter ”några år i fängelse i Ghana”, d.v.s. de senaste ca 12-13 åren? Hur – och varför – kom han till Sverige denna gång? Enligt programmet i radio, hade han ”fått komma ombord på en båt”. Har han visat upp sitt pass nu? Eller båtbiljetterna? Varifrån åkte han båt till Sverige, från Ghana? Från Sudan? Har han asylskäl eller har han ansökt om asyl för att ansöka om skadestånd? För vad? Han kunde ju lätt ha bevisat sitt medborgarskap, d.v.s. vilket land han faktiskt kom ifrån!

Nu läser jag också (Aftonbladet 30 april – http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12955732.ab) att den här personen egentligen är från Uganda! Han visste att man inte får asyl om man säger att man är från Uganda och därför sa han att han var från Sudan. Varför säger han då, i radioprogrammet Konflikt den 30 april, att han är från Sudan?

Jag tycker att det är hemskt att han hamnade i häkte i Ghana, men vem är ansvarig för det? Det måste ju faktiskt vara han själv, om man ska vara ärlig. Hade han plockat upp sitt ugandiska pass så hade han ju fått åka hem.

Så, när den här Peter kom till Sverige och sökte asyl så sa han att han var från Sudan. Han visade inga handlingar och han hade inga som helst asylskäl. Han fick därför avvisningsbeslut och avvisades till det land som språkanalysen pekat ut att han kom ifrån. Det blev fel, men Peter kunde lätt ha sluppit det hela genom att tala om att ”jag kommer egentligen inte från Sudan, här är mitt pass, ta mig hem”. Ärligt talat: ett visst litet ansvar har väl också den asylsökande själv!

Kommentar: Jag håller med miggan som skrivit ovanstående om, att det finns många frågor som inte besvaras och som man i radioprogrammet undviker att ställa eller ens reflektera över. Och att det helt verkar saknas vilja att utkräva minsta ansvar av den här mannen själv, som lätt hade kunnat återsändas hem till rätt land. Han hade bara behövt talat om sanningen om vilket land han var medborgare i och skaffa resehandlingar från sitt hemlands ambassad.

Man kan också undra lite över att en svensk advokat ska driva ett skadeståndskrav på 10 miljoner kronor mot svenska staten (!!!) för en man som inte haft rätt enligt utlänningslagen att få uppehållstillstånd i Sverige och som själv till stor del verkar vara  skuld till det som hänt honom. Mannen har ju från första början förfarit bedrägligt i Sverige, han hade inga asylskäl och hade hört att man inte fick asyl om man från Uganda så han serverade en falsk historia och ljög om varifrån han kom. Så för vad anser advokaten att svenska staten ska betala honom 10 miljoner kronor? Av skattebetalarnas pengar, skattebetalarna som blev lurade från första början av den här mannen, som kostade en hel del att processa genom asylsystemet på helt falska premisser och som genom sina lögner medverkade till att försätta sig i den situation han hamnade i. Och som nu är här igen, utan asylskäl…

© Denna blogg.

Finlands riksdag har fått en talman med en annan religion

Finland är landet där vad som helst kan hända – och gör det. Kontrasternas land. Det är ett land och ett folk som det inte går att lägga ett svenskt raster över, som svenska journalister, politiker och andra enögt och fantasilöst tycks tro. Lika lite som man med finländska raster kan se på och kritisera Sverige…

Finland är ett land där demokratibegreppet är starkt, åsikts- och yttrandefriheten hålls högt, känslan för landet och folket är grundmurad, detta efter att folket genomkämpat hårda krig och lidit svåra umbäranden för att uppnå dessa friheter. Det är ett land och ett folk som inte liknar Sverige, mer än på ytan. Ett land som mentalt, historiskt och i synen på samhället och vad som är bra för landet. och folket, går sin egen väg på ett sätt som långt ifrån alltid (snarare sällan) sammanfaller med den väg man går i Sverige.

Detta hände när den nya riksdagen tillträdde och den traditionsenliga gudstjänsten skulle hållas:

I samband med förberedelserna inför gudstjänsten vid den nya riksdagens öppnande, stod arbetsgruppen inför en intressant situation. Den judiske riksdagsledamoten Ben Zyskowicz (Saml) hade nämligen den 27 april valts till talman!

Enligt protokollet ska den ekumeniska öppningsgudstjänstens text läsas av riksdagens talman. När planeringen av gudstjänsten gjordes för flera månader sedan, beslöt man att låta den svenskspråkige liturgen Mårten Lindblom läsa ur Jonas bok i Gamla testamentet och låta riksdagens talman läsa texten om apostlarnas gärningar i Nya testamentet.

När den judiske riksdagsledamoten Ben Zyskowicz valdes till talman, funderade de som ansvarade för gudstjänsten över hur det skulle gå med textläsningen.

Såvitt känt har det aldrig tidigare hänt att en representant för ett annat trossamfund (än det luterska) har läst en text vid riksdagens öppningsgudstjänst.

Det berättar domkyrkans övervaktmästare Petri Oittinen.

Zyskowicz hade alltså en chans att skriva kyrkohistoria. Och det kom också omedelbart besked från utrikesministeriets protokollavdelning om att Zyskowicz vill läsa texten vid gudstjänsten. Men han ville läsa ett stycke ur Gamla testamentet, varvid texterna byttes ut mot varandra vid gudstjänsten som hölls i torsdags (28 april). Det stycke som Zyskowicz läste ur Jonas bok, handlade om hur en stor fisk sväljer Jona och hur Jona ber i fiskens buk.

Han läste texten mycket bra!

Tyckte övervaktmästare Oittinen, som tackade Zyskowicz för hans läsning.

Källa bl.a.:
© Översättning: Merit Wager

Sverige agerar enligt de klassiska grundkriterierna för den svenska ”nånannanismen”.

För mig är det här vad jag upplever som ”typiskt svenskt”: att både försöka ha kakan och att äta upp den samtidigt. Att hojta: ”Titta så bra vi är, vi tar vårt ANSVAAAAR, vi BRYYYR oss, vi är SOLIDAAARISKA!”.

Men samtidigt dumpar Sverige det verkliga ansvaret på ”nån annan”, enligt den klassiska svenska ”nånannanismens” grundkriterer: ”Låt nån annan ta smällen, vi är ju svenskar och vi ska inte behöva ta den”. Och samtidigt bryr man sig från svenskt håll inte heller om dem man låtsas vara solidarriska med, man bryr sig enbart om sig själv.

Eric Erfors slår huvudet på spiken i denna notis (klicka för att förstora):

Notis från Expressens ledarsida 30.4 2011

I finländska medier 28 april

Som en del av ett eget litet folkbildande projekt om Sveriges östra grannland samlar jag då och då, under rubriken I finländska medier, notiser och citat ur artiklar antingen från finlandssvenska eller från finskspråkiga medier (och översätter till svenska). Det blir sporadiskt och givetvis är urvalet mitt, oftast sådant som jag tror att kan vara intressant för svenskar (som vet förvånansvärt lite om Finland). Läs, titta och lyssna gärna mer på finländska medier på bl.a. yle.fi, hbl.fi, vbl.fi, abounderrattelser.fi (på svenska). Stora finskspråkiga medier är bl.a. hs.fi, is.fi. il.fi, yle.fi.

I finländska medier 28 april

Helsingin Sanomat har publicerat en filmsekvens om sannfinländske riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainens, 51-årig sågverksföretagare från Viitasaari, första dag i riksdagen, där han förklarar dagens asylpraxis:

”En negergubbe kommer till gränsen, och fast han inte kan säga annat än ”asyl”, så blir han vips insläppt i landet.”

Teuvo Hakkarainen är en av de många nyinvalda riksdagsledamöterna. Han förklarar sitt famösa yttrande om invandrare med att han är från landet, där man talar om saker och ting på ett annat vis:

”På landsbygden talar vi klarspråk. Jag gjorde ett misstag i min spontana kommentar. Man lär sig av sina misstag.”

Hakkarainen är även gramse på alla muslimer som ”dräller omkring” och som börjar ”tjuta” från minareterna klockan fem på morgonen, och han ger prov på hur en muslimsk böneutropare låter i hans öron.

Till Yles nyheter säger Teuvo Hakkarainen att man i Finland hittills har förskonats från den sortens oväsen han talar om, men att han är orolig för framtiden.

”Hur blir det sedan när hälften av befolkningen är muslimer?”

På frågan om dylika yttranden lämpar sig för en parlamentariker, svarar Hakkarainen att han ännu inte riktigt kan sitt jobb.

”Men jag håller på att lära mig … Jag är ju från landet. Säkert kan jag missta mig med enstaka formuleringar – det är sånt som händer. Jag lär mig av mina misstag.”
————————————

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har tvingats lägga sig i i en av partiets nya riksdagsledamöters vokabulär. Soini hade ett samtal med riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainen efter att det blivit ett liv om dennes uttalanden om utlänningar.

Soini förklarade för Hakkarainen att denne i framtiden måste hålla tungan rätt i mun, sedan Hakkarainen i en internetintervju i Helsingin Sanomat klagat över ”negergubbar” som kommer till Finlands gräns, och varnade för minareter som kan komma att resas i Helsingfors och störa stadsbornas frid genom böneutrop. Han imiterade också ett böneutrop. Timo Soini meddelade:

”Jag har samtalat med Hakkarainen och hoppas att den typen av språkbruk inte upprepas.”

Sågverksföretagare Hakkarainen från Viitasaari var själv förundrad över den uppmärksamhet han väckt och påpekade att på landet talar man mer rakt på sak. Han försvarade sig:

”Jag kan inte allt det här och gjorde ett lite felaktigt ordval. Men man lär av sina misstag.”
————————————

Jyrki Katainens (Saml) sonderingsfrågor inför regeringsförhandlingarna stod på agendan när SFP:s arbetsutskott sammanträdde i Helsingfors i dag.

Enligt utskottsmedlemmen Nils Torvalds (pappa till Linus Torvalds, han med Linux. Min anm.) var diskussionen ändå till största delen avvaktande:

”Det är inte så mycket vi kan säga från vår sida. Min tippning är ändå att Katainen kommer att få ganska luddiga svar av Socialdemokraterna och i synnerhet Sannfinländarna. Han kommer att befinna sig i en besvärliga sits där han är tvungen att tolka vad Sannfinländarna säger.”
————————————

Ledamöter som suttit länge i riksdagen har väckt debatt om Sannfinländarnas roll i centrala utskott. Sannfinländarna fick ordförandeskapen i de för utrikes- och säkerhetspolitiken centrala utrikes- och försvarsutskotten.

Försvarsutskottet leds av Jussi Niinistö och utrikesutskottet åtminstone tills vidare av Timo Soini själv. Den nye ordföranden i försvarsutskottet har bland annat uttalat sig för att Karelen ska återlämnas. Pekka Haavisto (De gröna) säger:

”Utskottens ordföranden måste klara av att utomlands klargöra vad som är Finlands linje. Det största frågetecknet är hur de nya ordförandena kommer att balansera sina egna åsikter och den godkända linjen i riksdagen.”

Haavisto sitter i såväl utrikes- som försvarsutskottet. Han påminner om att Sannfinländarna efter sin betydande valseger har rätt till viktiga utskottsplatser. Men han jämför också situationen med den förra riksdagsperioden, när utrikesutskottet leddes av veteranen Pertti Salolainen, Samlingspartiet:

”Salolainen har en lång karriär och diplomatisk erfarenhet och dit har Sannfinländarna en mycket lång väg. Det kommer att bli en rejäl lektion för alla.”

Det kallas ”omsorg”…

Det kallas ”omsorg”. I Stockholm talas det dessutom, bland annat via stora tidningsannonser,  om att staden är på väg ”mot en äldreomsorg i världsklass”. Och man har redan en massa fina meningar på plats om de äldres livskvalitet, om respekt för varje individ, om valfrihet och värdighet etc, etc. Words come cheap. Det kostar inget att uttala vackra ord. det kostar heller inte mer att sätta handling bakom orden än att hålla människor i ovärdiga situationer där de blir sjukare och mer deprimerade och därmed kostar i mer mediciner och fler läkarbesök. Men maktmänniskor är maktmänniskor och det finns de som verkar få något ut av att direkt eller indirekt plåga åldringar.

Annikki berättar hur hon mer och mer tappar lusten att leva och suckar: ”Det är väl det de vill, att jag ska dö”. Hon upplever inte alls att det är hennes bästa de som har ansvaret på äldreomsorgsenheten har för ögonen utan mer sitt eget. Och att det där med ”valfrihet” är jobbigt för personalen, som när hon som bara får 2 tim 15 min hjälp per vardag och 1 tim 15 min under veckosluten och därför på eget bevåg och i samråd med sin hemtjänstmänniska gör upp om att vissa dagar vara helt utan hjälp för att andra dagar slå ihop de futtiga timmarna så att de räcker till besök hos läkare, på banken eller i affären – eller rentav en stund på en bänk i en park. Det gillas inte av personalen, det blir för jobbigt för dem att hantera. Så är det med den valfriheten…

Läs mer under rubriken Nu gör vi en Lex Sarah-anmälan!

Förtvivlad och arg förälder: ”Skulle de ha behandlat en ”frisk” person på samma sätt? Eller vad skulle de gjort om Thomas saknat anhöriga?”

En förtvivlad och arg förälder med en gravt funktionshindrad son berättar:

Min äldste son är grav funktionshindrad. Han bor sedan några år i särskilt boende med kommunen som huvudman. Boendeformen och erbjuden omsorg måste betraktas som okej.

Thomas, som min son heter, är i dag 20 år gammal och lider svårt av spasticitet, d.v.s. han kan inte kontrollera musklerna i kroppen vilket yttrar sig i konstant muskelspänning. Det innebär förstås att det gör ont, att han inte kan äta, att han har svårt att sova, att han måste byta ställning hela tiden, o.s.v. Det hela är naturligtvis jobbigast för Thomas men innebär också stora påfrestningar för personalen, inte minst att se honom lida så.

Sedan flera månader har vi bestämt att operera in en s.k. Baclofen-pump i hans kropp. Det går i korthet ut på att det då går att rikta medicin till de muskelgrupper som han har svårast att slappna av i. Om han skulle få så höga doser, generellt, så äventyrar det t.ex. andningsfunktioner m.m.

För drygt en månad sedan fick vi operationstid till den 26 april. I onsdags, veckan innan, ringde sjukhuset hem till oss och meddelade min dotter, som svarade i telefon, att jag var tvungen att återkomma snabbt, annars skulle operationen ställas in. Jag ringde sjukhuset kl 16.30 och fick tag i sköterskan Anna som vänligt men bestämt meddelade att om inte vi föräldrar såg till att finnas tillgängliga på plats under och veckan efter operationen, så skulle den inte bli av eftersom kommunen sagt att man inte tänkte hålla personal där. Ställd inför faktum sa jag, att vi på något sätt skulle ordna det. Jag ringde dagen efter till kommunen och fick klart besked från om att kommunen inte hade ansvaret utan att det var Landstinget som var ansvarigt.

Dagen därpå, Skärtorsdagen, åker Thomas med personal in till sjukhuset för inskrivning och provtagning. Väl på plats möts de av beskedet att sjukhuset beslutat att ställa in operationen eftersom ”det var osäkert om det skulle finnas handikappkunniga människor att tillgå för att sköta honom efter operation”!!!

Skulle de ha behandlat en ”frisk” person på samma sätt? Eller vad skulle de gjort om Thomas saknat anhöriga?

Så nu måste jag föra ett j-la liv för att Thomas, när det nu blir av, ska få sina rättigheter tillgodosedda som alla andra.

Namnen har ändrats och sjukhusets namn och vilken kommun det rör sig om har utelämnats för att inte den här familjen ska få det ännu värre för att de har ”skvallrat”.

Så här ser det ut i högskatte- och låtsasvälfärdslandet Sverige år 2011! Småpåvar ändrar och beslutar så som passar dem, inte på sätt som är bäst för patienten och patientens anhöriga betraktar man som extra, men oavlönad, personal som kan behandlas lite hur som helst. Tilläggas kan att båda föräldrarna är högutbildade etniska svenskar (!) som inte har svårt att förstå vad som sägs eller förväntas av dem…

Det enda positiva (?) som kan sägas i denna sorgliga historia är, att alla behandlas lika illa i jämställdhetens stamort på jorden!

Danmarks integrationsminister: ”EU-medborgare kan fortsättningsvis utvisas om de begår brott.”

Danmarks integrationsminister Søren Pind:

Även om Integrationsministeriet har omprövat en räcka administrativa utvisningar av EU-medborgare, kommer vi att fortsätta hålla ett vakande öga på utlänningar från EU-länder som reser in i Danmark utan direkt anledning. Och om de begår kriminella handlingar i landet, kommer vi även framgent att kunna utvisa dem.

En utredning ska nu göras av hur utlänningsmyndigheterna och polisen bäst kan hantera sådana här fall.

Sommaren 2010 utvisade Udlændingeservice administrativt ett antal EU-medborgare. Utvisningarna fick kritik och Integrationsministeriet har nu tagit upp ärendena på nytt, eftersom man gjort en värdering om att utvisningarna inte var tillräckligt väl grundade. Integrationsminister Søren Pind igen:

Högsta rätten har i några ärenden ansett, att hemfridskränkning inte är tillräckligt för att utvisa någon. Detta har utlänningsmyndigheterna naturligtvis tagit till sig och bland annat därför har man beslutat ta upp ärendena igen.

Ministern fastslår dock samtidigt, att utlänningsmyndigheterna och polisen också framöver kommer att hålla ett öga på EU-medborgare som reser in i Danmark utan synbar anledning:

Vi måste nog ställa in oss på en starkare polisinsats i dessa fall med EU-medborgare som flyttar runt av – så att säga – andra skäl än de som är kärnan i EU:s fria rörlighet – nämligen arbete. Vi ska alltså följa dem och deras framfart noga.

Källa:  Ministeriet for Flygtninge, Indvandrere og Integration

Finland: Partierna har fördelat utskotten i riksdagen mellan sig

Under rubriken Finland är inte längre detsamma, rapporterar Yle den 26 april att partierna nu fördelat utskotten i riksdagen mellan sig:

Det största partiet Samlingspartiet får ordförandeskapet i finansutskottet, kulturutskottet, lagutskottet och kommunikationsutskottet.

Riksdagsvalets stora vinnare Sannfinländarna får ordförandeskapet i tre utskott. De är utrikesutskottet, förvaltningsutskottet och försvarsutskottet.

Partiets ordförande Timo Soini tycker att det är bra och är nöjd. Han säger att han inte kommer att förändra utrikespolitiken utan samarbeta, och att utrikespolitiken utformas tillsammans med regeringen och presidenten.

Socialdemokraterna får ordförandeskapet i stora utskottet, grundlagsutskottet, framtidsutskottet och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet.

Centern, som blev fjärde största parti, ska leda jord- och skogsbruksutskottet, social- och hälsoutskottet samt ekonomiutskottet.

Vänsterförbundet ska leda miljöutskottet medan De gröna leder revisionsutskottet. Svenska Folkpartiet får behålla viceordförandeposten i lagutskottet.

På frågan om Europapolitiken ska ändras säger Soini att:

Finland nu är ett annat land än före valet, och att det vore bäst för alla att erkänna att det är så.

En migga: ”När det gäller beslutsskrivandet har man inte kunskapen eller förmågan att motivera sina beslut korrekt. Man hoppar därför över motiveringen i besluten, i princip i strid med förvaltningslagen.”

En migga skriver, bland annat med anledning av andra inlägg om verksamhetsområdet Besök och Bosättning och om lean-metoden:

Det är ett problem inom Migrationsverket att många enheter, utan att ha belägg för det, gärna klappar sig för bröstet och anser att man är Den Bästa Enheten. Och att andra enheter är undermåliga.

Det finns visserligen gott om undermåliga enheter tyvärr, och det finns inte några direkta skäl att specifikt hänga ut Besök och Bosättning.

Asylenheterna är till stora delar undermåliga och man saknar vissa grundläggande färdigheter som man bör ha för att kunna pröva ett asylärende korrekt.

Man genomför till exempel i de allra flesta fallen undermåliga utredningar. Man verkar inte besitta grunderna i hur man genomför en muntlig utredning, ställer följdfrågor etc. Man kan inte heller bedöma huruvida det behövs en kompletterande utredning utan man går hellre till beslut.

När det gäller beslutsskrivandet har man inte kunskapen eller förmågan att motivera sina beslut korrekt. Man hoppar därför över motiveringen i besluten, i princip i strid med förvaltningslagen. Man anger inte på vilka punkter som man anser att den asylsökandes berättelse inte är trovärdig och man anger inte heller huruvida man tycker att de åberopade asylskälen är tillräckliga för att man skall kunna beviljas tillstånd.

Det kan tilläggas att felaktiga bifall inte heller är ovanligt inom asylprövningen. Det är tvärtom rätt vanligt. Till skillnad från fallet besök och bosättning som till stora delar är bundna av EU-direktiv i sin rättstillämpning, så är det frågan om en rent felaktig rättstillämpning.

Skälen till allt detta är bland annat dels att man har för många små enheter och dels att det är för få jurister i prövningen. Därtill kommer att hela verksamhetsområdet är uselt organiserat.

Lean är kanske ingen universallösning, men att spotta ur sig ett uselt beslut efter två år är inte heller godtagbart. Leanarbetet är riktat mot just det problemet inom asylprövningen. Man bör på sikt även försöka höja nivån på prövningen, förslagsvis genom att koncentrera resurserna till orter där prövningen faktiskt fungerar.

© Denna blogg.

”Söder villigt att lägga bud på Vintertullen” – det låter bra!

Här finns mina tio tidigare texter om Vintertullens äldreboende i Hammarbyhamnen på Söder. Läs gärna dem först!

I nummer 16, 23-29 april 2011, av lokaltidningen Södermalmsnytt, kan man läsa goda nyheter under rubriken: Söder villigt att lägga bud på Vintertullen. Christoffer Järkeborn (M), ordförande för Södermalms stadsdelsnämnd:

Jag är mycket självkritisk till den förra upphandlingen. Det är fruktansvärt när man upphandlar med priset som en faktor. Det får aldrig upprepas. Nu blir det en så kallad kvalitetsupphandling och vi lägger ett eget anbud. Är vi bäst på att driva Vintertullen så ska vi göra det.

Erik Malm (MP):

Vi vill vara en konstruktiv opposition och i den här frågan är vi överens. Det är viktigt att ta ansvar för Vintertullen efter alla problem.

Majoriteten har i den här frågan hämtat inspiration från Miljöpartiet som finns med i uppgörelsen. All heder åt de kloka politikerna i stadsdelsnämnden som på nästan finskt vis (koalition i stället för opposition i viktig fråga!) har gjort upp om att lägga ett egenregianbud på Vintertullen. Det är så man ska agera politiskt: för medborgarnas bästa, inte för egen politisk vinning, som om det viktigaste var att skaffa sig egen makt, kosta vad det vill.

Läs också de skrämmande och upprörande kommentarerna men också glada kommentarer över att Attendo Care ska bort, på Södermalmsnytts debattsida på nätet. Eftersom Attendo Care av någon anledning ändå ska driva Vintertullens äldreboende vidare till mars 2012, så måste – måste! – kontrollerna och dialogen med de äldre och deras anhöriga vara frekventa. Kommer det fram att Attendo Care inte sköter sig så måste det finnas lagliga medel att stoppa dem även om kontraktet inte gått ut, det är väl förbjudet enligt lag att vanvårda och missköta människor, så det får inte förekomma en enda gång till. Och händer det så måste kontraktet anses vara brutet.

Nu är det bara att hoppas att allt ordnar sig till det bästa för de gamla, som har farit illa under Attendo Cares regim, så att de får ett gott och värdigt liv i stället för att trakasseras och vanvårdas under den sista tiden i sina liv.

Jag tänker idag, påskdagen, på min vän Reijo Rüster

Jag tänker idag, påskdagen, på min vän, fotografen Reijo Rüster, som inte längre är i livet. Förutom att han fotograferade mig för en finsk tidning, gjorde han en fantastisk fotobok om Valamo i Finland – Tuokiokuvia Valamosta (Ögonblicksbilder från Valamo) –  det ortodoxa munkklostret som han besökte och dokumenterade under nära 40 år. Det var förresten Reijo som tog det berömda fotot av Hoa Hoa med bebisen på armen och han har också gjort flera andra fina fotoböcker. Här är några av de hundratals bilderna som finns i den vackra boken om Valamo kloster, som för övrigt kan beställas från klostrets webbshop Tuohus.

I boken, som jag fick i present av Reijo, har han skrivit en hälsning och av den framgår att han var lite besviken på hur arkemandriten och de andra har handskats med materialet, bland annat finns inga bildtexter med. Man kan förstå Reijos frustration, han var mycket noga med sina verk och allt han gjorde och att det inte finns bildtexter är förstås ett minus. Å andra sidan är bilderna fantastiska att se på och texten i boken förklarar också det mesta om vad de föreställer. Och kanske kan de locka en del besökare till det vackra klostret – inte för att det behövs någon ”marknadsföring”, det är fullt med besökare ändå!

Först en 4,5 minuter lång filmklipp om Valamo och därefter – klicka på ”Läs mer”! – några av Reijo Rüsters bilder, fotograferade ur boken Tuokiokuvia Valamosta.

Läs mer

EU- och migrationsminister Astrid Thors, påskafton den 23 april

Finlands EU- och migrationsminister, Astrid Thors, skriver på sin blogg om utrikesminister Alexander Stubbs uttalanden, som hon finner märkliga. Bland annat:

Jag kan inte låta bli att förundra mig över Stubbs försvar av Soini. Ger han carte blanche åt Soini utan att kräva att Soini tar avstånd från de främlingsfientliga och  fennomana kretsarna i sannfinländarna?

och:

De fascistoida stämningarna som Soini tillåtit i sitt parti är inte att leka med – det senaste att alla människor inte har samma värde. – när ska Soini ta avstånd från sånt?

Astrid Thors är en rättskaffens, hederlig och klok människa och minister. Hon har som migrationsminister haft ett av landets svåraste ämbeten, blivit mordhotad och hånad på det grövsta tänkbara sätt på nätet, men stått emot, stått rak för att hon vill att Finland ska ha en human och rättssäker asyl- och invandringspolitik.

Hur det blir nu, när hon avgår och någon annan tar över, är det ingen som vet. En person, som omedelbart – dagen efter valet – steppade fram och framhöll att han vill bli migrationsminister är Jussi Halla-aho, den sannfinländare som Astrid Thors menar när hon undrar: ”när ska Timo Soini ta avstånd från det”, d.v.s. det som Halla-aho skrivit om sin syn på människovärdet den 13.4 2005. Och det kan man ju verkligen undra!

Utrikesminister Alexander Stubb, påskafton den 23 april

Finlands utrikesminister Alexander Stubb (Saml) säger sig vara irriterad över hur internationell press behandlar ordförande för Sannfinländarna, Timo Soini. Stubb skriver om detta på sin blogg. Bland annat så här:

”Valet i Finland har väckt osedvanligt stort intresse i världen. Gott så. De senaste dagarna har till stor del gått åt till att valla internationella medier. Det har varit Financial Times, Al-Jazeera, Economist, NY Times o.s.v. Och vi har fått göra vårt yttersta för att försöka förklara det finländska valsystemet och resultatet av valet.

Grundläggande meddelande: Vi finländare högaktar demokrati och vi är ett folk som löser faktiska problem. Man kan lita på oss, det lönar sig att lita på oss. Nu gäller det att bara ta det lugnt. Vi har alltid lyckats bygga koalitioner som bottnar i ett gemensamt regeringsprogram. Allt ordnar sig. Punkt.

Jag erkänner att det irriterar mig hur Timo Soini behandlats i internationella medier. Man ska inte demonisera. Jag har känt Soini i åtta år. Vi har haft många EU-strider och alltid i god anda. Man behöver inte ha samma åsikt, men ”Jytky” (ung ”Skrällen”. Det var Timo Soini som myntade uttrycket efter att hans parti skrällde till så enormt i valet, min anm.) är en hederlig och ansvarskännande kille, med honom kan man jobba. Detta har jag också sagt i mina tv-intervjuer.

Nästa vecka börjar regeringssonderingarna och det egentliga riksdagsarbetet. Direkt efter Valborg är det sedan dags för regeringsförhandlingarna. Nog blir det bra, det här. Det finländska bond- och stadsförnuftet vinner alltid.”

Utrikesminister Stubb ger också en ”programförklaring” i samma blogginlägg, över hur han i framtiden kommer att använda de sociala medierna bloggen, Facebook och Twitter. Han frågar sina läsare om de tycker att hans planer på att skriva längre, mer ingående texter och rapporter på bloggen (på finska), göra kalenderuppdateringar och  länkningar m.m. på Facebook (på finska) och ge lägesbilder, snabba ställningstaganden och twit-pics på Twitter (på engelska, så att dessa också kan följas utanför Finlands gränser).

© Denna blogg. Vid korta citat, länka alltid till detta inlägg.
© Översättning: Merit Wager



Påsk 2011

mignonaggpashamemmaHär kan man läsa om några typiska finska påsktraditioner och recept som publicerats tidigare på bloggen: Påsk 1: Mignonägg, Påsk 2: Traditionell påskpasha och Påsk 3: Memma!

Alla bloggläsare önskas en riktigt  Glad Påsk!

En långfredag för fem år sedan…

Janne ringer vid 10.30-tiden: ”Kaffet är klart!”

Jag går ner till Vickys en halvtimme senare, då är kaffet som han hämtat åt mig från Skåningen tyvärr redan kallt, men jag får en ny kopp rykande het espresso i stället. Stor-Janne far fram som ett jehu i butiken och packar upp och plockar in och bär saker hit och dit. ”Titta här”, säger han, ”vi fick Kelda Lätt grädde i stället för Keso! Men det kan väl gå, det också. Och så fick vi äppeljuice i stället för apelsinjuice, undrar om dom var packade när dom packade”.

Så börjar min bloggning från långfredagen för fem år sedan. När min vän Affe ännu levde och Vickys Livs fanns kvar på Skånegatan och jag var där jämt när jag gjorde en dokumentärfilm (visad fyra gånger i TV8) om det här udda stället och de ovanliga bröderna Olsson, Affe och Janne.

Janne är ju kvar, förstås, men Affe och butiken är borta. Man ska vara rädd om sina vänner, man vet aldrig hur långe man har dem. Here today, gone tomorrow – det var vad som hände Affe. Lite nostalgi kan man tillåta sig på en långfredag.

Här kan man läsa hela historien om Vickys Livs och i vänsterspalten här på bloggen finns filmen (uppdelad i tre delar för att det bara gick att ladda upp 10 min åt gången på YouTube). Det är en riktig ”feel good”-film och den som vill kan ägna en halvtimme åt att titta på den.

I finländska medier 21 april

Som en del av ett eget litet folkbildande projekt om Sveriges östra grannland samlar jag då och då, under rubriken I finländska medier, notiser och citat ur artiklar antingen från finlandssvenska eller från finskspråkiga medier (och översätter till svenska). Det blir sporadiskt och givetvis är urvalet mitt, oftast sådant som jag tror att kan vara intressant för svenskar (som vet förvånansvärt lite om Finland). Läs, titta och lyssna gärna mer på finländska medier på bl.a. yle.fi, hbl.fi, vbl.fi, abounderrattelser.fi (på svenska). Stora finskspråkiga medier är bl.a. hs.fi, is.fi. il.fi, yle.fi.

I finländska medier 21 april

Sannfinländarnas valseger och negativa inställning till krispaketet till Portugal har skapat tidningsrubriker i Portugal de senaste dagarna. Fyra av tio finländare vänder Portugal ryggen, var innebörden i flera artiklar. I Portugal förbereder man sig nu för svåra tider och oron för om stödpaketet kommer att förverkligas är stor.

Min kommentar: Timo Soini påminner om de enorma krigsskulder som lilla Finland ensamt fick klara av att betala till Sovjetunionen och undrar var solidariteten var då, när ingen kom till Finlands hjälp…

Finland och Sverige har så många gemensamma intressen att undermålig journalistik inte får äventyra det nordiska samarbetet. Det säger Timo Soini som är djupt kritisk till den europeiska pressens bevakning av det sannfinländska fenomenet.

Han är särskilt upprörd över hur Aftonbladet har målat upp en bild av sannfinländarna som svenskhatare och med hänvisning till finlandssvenska källor hävdat att folk är rädda för att få på käften om de talar svenska i Helsingfors nattliv.

”Sådana provokationer är direkt farliga. Jag är ganska moderat i språkfrågan och har inget emot finlandssvenskar, men nu har jag utmålats som djävulen själv. Att jag är för frivillig skolsvenska är en annan sak.”

Soini beskyller pressen för att strunta i fakta och förvränga hans uttalanden: ”Tror ni faktiskt att Samlingspartiet och SDP ens skulle överväga att bilda regering med ett extremistparti?”

Riksdagsgruppernas representanter lyckades idag inte komma överens om fördelningen av utskottsplatser. Besluten skjuts fram till efter påsk.

Ursprungligen var det tänkt att partierna redan idag skulle nå en överenskommelse om hur ordförandeskapen för riksdagens utskott fördelas partierna emellan. Förhandlarna tvingas dock ta time-out till nästa vecka då förhandlingarna fortsätter.

”Det handlar om stora förändringar mellan partierna och människor som byts ut. Vi måste hitta kompetenta och intresserade personer för alla utskottsplatser”, förklarar Sannfinländarnas ordförande Timo Soini.

Socialdemokraternas gruppordförande Eero Heinäluoma ser ingen dramatik i att förhandlingarna skjuts fram. Han medger ändå att det kan vara knepigt att fördela utskottsplatserna.

Det är komplicerat då det finns fler kandidater än utskottsplatser.

”Varje riksdagsman ska sitta med i något utskott”, säger Timo Soini som för egen del är beredd att göra avkall på Sannfinländarnas representation till förmån för KD.

Den alldeles nye riksdagsledamoten för Sannfinländarna, Teuvo Hakkarainen har aldrig tidigare besökt riksdagen och hemma har han varken radio eller tv. Sågverkaren från Viitasaari berättade öppet om sin folkliga bakgrund i en intervju i lokaltdningen Viitasaaren Seutu.

”Hur är det där i riksdagen, har du varit där?” frågade Hakkarainen personer i sin vänkrets, som hade samlats på hans arbetsplats, sågen, för att fira att han – överraskande – blivit riksdagsledamot

Mannen, som normalt jobbar 12-14 timmarsdagar på familjeföretaget, tittade på valresultatet på tv på sin arbetsplats och åkte sedan hem i lugn och ro för att sova.

Men så började telefonerna ringa och till slut fick Hakkarainen, via telefon, veta att han kommit in i riksdagen eftersom han inte har telefon eller radio hemma. Han har dock en egen hemsida på nätet, så att använda dator verkar inte vara helt främmande för denne man.

Sdp kräver att Finlands ställningstagande till stödpaketet till Portugal ska avgöras av hela riksdagen. Sdp är därmed, enligt vad som är känt just nu, inte beredda att godkänna Samlingspartiets ledare, Jyrki Katainens linje, som innebär att stora utskottet i riksdagen ska fatta Finlands beslut för Ecofin-mötet den 16 maj.

Enligt Sdp:s partiledare, Jutta Urpilainen, backar Sdp inte heller från sin linje enligt vilken banker och investerare måste ställas till svars. Om det inte sker så stöder Sdp inte en lösning.

Om Katainen vill att Portugal-frågan avgörs som första fråga i regeringsförhandlingarna, då gör man det.

”Man kan ställa in bullar i ugnen i precis vilken ordning man vill, men i vilken ordning de  blir gräddade, det kan vara en helt annan femma”, filosoferar Sdp:s gruppordförande, Eero Heinäluoma.

Jussi Halla-aho (Sannfinl) fick 14.884 röster i riksdagsvalet. Han är en nationalistiskt sinnad politiker från Helsingfors som har blivit berömd främst för sina nätskriverier.

Halla-aho hanterar traditionella medier annorlunda än andra politiker: han svarar inte på alla frågor, men förklarar bakgrunden till sina intervjuer desto mer omfattande och ur sin egen synvinkel på sitt nätforum

På nätet sprids nu gamla texter som han har skrivit. Bland annat har han år 2005 argumenterat för varför han inte anser att alla människor har lika värde.

Reportern frågar: Är du av den åsikten att alla har samma människovärde?
Halla-aho: Jag tänker inte svara på det. Försök nu ni där på Hesari (smeknamn på tidningen Helsingin Sanomat, min anm.) hitta på något bättre att skriva om.
Reportern: Du förstår säkert att det intresserar, nu när du är riksdagsledamot?
Halla-aho: Folk kan gå in och läsa vad jag skrivit, jag tänker inte kommentera utryckta citat.
Reportern: Har alla människor samma värde?
Halla-aho: Skrattretande fråga.
Reportern: Varför?
Halla-aho: Därför. Ska vi gå vidare eller ska vi avsluta samtalet?
Reportern: Kan du inte ändå svara på frågan, du har ju skrivit att jämlikhet och tolerans…
Halla-aho: Det är helt onödigt att tjata, jag vet precis hur du tänker hantera detta.
Reportern: Är jämlikhet och tolerans dårskaper från gångna tider på samma sätt som…
Halla-aho: Nu lägger jag på, om du inte slutar med ditt tjat.

På bloggen Scripta finns Halla-ahos text om människovärdet från 2005 i sin helhet.

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!
Översättningar gjorda av Merit Wager.

Egna teser i Aftonbladet Debatt-artikel

Läs gärna först Några kommentarer till föregående inlägg samt sex sidor i Svenska Dagbladet om Sannfinländarna.

Plötsligt – efter åratal, decennier av svenskt ointresse för Finland – vill nu var och varannan svensk journalist och debattör med eller utan kunskaper om landet och dess politiska och samhälleliga situation och historiska bakgrund högljutt uttala sig som vore de plötsligt experter. Här är ett av många exempel:

I en debattartikel i Aftonbladet med rubriken Sannfinländarna och SD – mer lika än olika skriver två personer, som mig veterligt aldrig intresserat sig för – eller visat någon kunskap om – politiken i Finland, Anna-Lena Lodenius och Mats Wingberg bland annat:

Sannfinländarna har bestämt avvisat allt samarbete med Dansk Folkeparti och svenska SD (däremot har de inte gjort några liknande uttalanden om norska Fremskrittspartiet).

Direkt efter detta stycke skriver de:

Däremot träffas partierna under mer informella former, numera ofta för att diskutera sin gemensamma kamp mot islam. Under sådana möten kan de ventilera frågor som nödvändigheten av att hålla Turkiet utanför EU och om det går att påverka EU att införa ett förbud för moskéer med minareter (vilket går emot innebörden av Lissabonfördraget). Nätverket har vuxit internationellt och numera ingår även israeliska och amerikanska representanter (Tea Party-rörelsen).

De verkar på detta sätt vilja ge sken av att Sannfinländarna ingår i den grupp som har sådana informella möten när både Sannfinländarna och SD på varsitt håll klart och tydligt bekräftat att de inte haft någon kontakt med varandra! Timo Soini svarade på en fråga om huruvida han hade träffat några Sverigedemokater att han aldrig haft med dem att göra och att han inte vet mycket om dem, men han hade hört att en vänsterledare hade vägrat sitta i samma sminkrum som SD-ledaren vid  en valsändning i SVT. Soini avslutade kraftfull:” Så skulle det aldrig kunna gå till i Finland!”

Debattörerna skriver vidare:

Sammanfattningsvis kan man säga att partierna (SD och Sannfinl, min anm.) tar arbetarväljare och bedriver högerpolitik.

Men så här rapporterade den högt ansedda dagstidningen Helsingin Sanomat den 20 april:

Perussuomalaiset (Sannfinl) är ett vänsterparti. Detta framgår av en utredning som Helsingin Sanomat låtit göra. Man har undersökt riksdagsledamöternas värdegrunder (arvomaailmaa) utgående från deras svar i valtesterna (vaalikoneet).

När man skriver viktiga debattartiklar och dessutom gör sig till tolk av andra länders politiska system, ska man helst veta väldigt väl vad man talar om. Här har debattörerna fört fram en egen tes som de av någon anledning vill ska vara sann.

Läs också:
Seminarium på Finlands ambassad: ”Spännande riksdagsval i Finland” – 14 april
Sverige har en del att lära av Finland om respekt och demokrati i politiken – 17 april
Eftervalsrapportering i finländska medier 18 april
Eftervalsrapportering i finländska medier 19 april
Eftervalsrapportering i finländska medier 20 april
och
Okunnigt att kalla Sannfinländarna för Finlands SD – Newsmill, 17 mars
Sannfinländarna ett bevis på finska demokratins styrka
– Newsmill, 14 april

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!

En migga: ”Ingen tjej som hotas på detta sätt når Sverige, det går inte.”

En migga skriver, apropå medieuppmärksamheten i fallet med en kvinna från irakiska Kurdistan och hennes son, som fått avslag på asylansökan både hos Migrationsverket och i migrationsdomstolen och ska avvisas från Sverige:

Jag är inte bekant med ärendet som belysts i bl.a. Aktuellt (här ett inslag i SVT Västnytt)  – om Pejam och hennes son – men hederskultur är något som tyvärr existerar i irakiska Kurdistan. Trots alla lagförslag etc så lever den kulturen kvar där. Men en kurdisk tjej med den problematiken kan inte komma hit. Det kostar minst 150.000 kronor att anlita en smugglare och då måste också den här tjejen kunna gå ut ensam för att träffa en smugglare, sedan måste hon få ihop pengarna (och hur ska det gå till?) och sedan gå ut en gång till.

Ingen tjej som hotas på detta sätt når Sverige. Däremot har vi många män som kommer till Migrationsverket och påstår sig vara hotade, av samma skäl, eftersom de varit ihop med någon tjej. Dessa berättelser saknar för det allra mesta trovärdighet. I bästa fall är dessa män lycksökare, i värsta fall har de själva begått hedersmord och är på flykt under falsk identitet. Om detta kan man läsa i en rapport som finns i LIFOS, där man intervjuat personer som är insatta i det här i irakiska Kurdistan.

Utan att vara insatt i Pejams historia så undrar jag ändå hur hon lyckades komma till Sverige och varför hon kom just hit?  Det finns en bok som handlar om hedersmördade Pela. Pela var en en tjej som bodde i Sverige med sina föräldrar och familjen var från Dohuk. Boken bygger på Pelas syster Breens berättelse. Om man läser den så får man en uppfattning om hur det kan vara att leva i en s.k. hederskultur och hur denna kultur formar och präglar en tjej. Nu bodde ju ändå såväl Pela som Breen i Sverige. Hur mycket svårare måste det inte vara för en tjej i Kurdistan att agera självständigt, fly landet etc . Helt omöjligt skulle jag tro, inte bara på grund av att det är svårt att få ihop pengarna, gå ut etc, utan mest därför att man är så präglad av sin uppfostran och så van vid att lyda, tiga, ta sitt straff etc.

En gång träffade jag en asylsökande tjej från just irakiska Kurdistan, som påstod att hon riskerade att hedersmördas p.g.a. att hon rymt hemifrån inför ett stundande tvångsgiftermål. Hon påstod att hon hade stulit sin mors smycken, tagit bussen till Dohuk och där hade hon (utan id-handlingar…) tagit  in på hotell (en ensam tjej…), hittat en smugglare och sedan åkt till Sverige. Bara så där.

I Sverige, berättade hon, när hon var på väg till Migrationsverket träffat en man av okänd identitet och okänd nationalitet som hon blev blixtkär i. I två dagar hade hon umgåtts med mannen i hans lägenhet på okänd adress. Men sedan kom han inte hem den tredje dagen och då lämnade hon lägenheten och tog taxi (!) till Migrationsverket. Sedan visade det sig att hon hade blivit gravid.

För att göra den här långa fantasifulla berättelsen kort så visade det sig sedan att tjejen/kvinnan var gift i Kurdistan och att hennes make sökt asyl i Tyskland men fått avslag på sin ansökan. Planen var, att hon åker till Sverige, efter att ha blivit gravid i Tyskland dit hon åkte först, berättar sedan sin rövarhistoria här och hoppas på det bästa.

© Denna blogg.

Om: ”The Finland Phenomenon: Inside the World’s Most Surprising School System”.

Finland’s education system has consistently ranked among the best in the world for more than a decade. The puzzle is, why Finland?

Documentary filmmaker, Bob Compton, along with Harvard researcher, Dr. Tony Wagner, decided to find out. The result of their research is captured in a new film, ”The Finland Phenomenon: Inside the World’s Most Surprising School System”. In the 60-minute film, Dr. Wagner guides the viewer through an inside look at the world’s finest secondary education system. A life-long educator and author of the best-selling book ”The Global Achievement Gap,” Dr. Wagner is uniquely qualified to explore and explain Finland’s success. From within classrooms and through interviews with students, teachers, parents, administrators and government officials, Dr. Wagner reveals the surprising factors accounting for Finland’s rank as the #1 education system in the world.

Eftervalsrapportering i finländska medier 20 april

Ur finländska medier den 20 april 2011

Finlands beslut om stödpaketet till Portugal ska avgöras i riksdagens stora utskott. Övergångsregeringen lägger en proposition som tas upp där. Men avgående statsminister Mari Kiviniemi förklarar att en så stor fråga inte kan tas upp i riksdagen, det är den nya regeringens sak att fatta beslut om Portugals stödpaket.

Perussuomalaiset (Sannfinl) är redo att delta i förhandlingarna inför bildandet av en ny regering. Paryiets styrelse har idag smält sin valseger och analyserat de kommande regeringsförhandlingarna. Ordföranden Timo Soini vill att Persussuomalaiset ska sitta med i en regering som tar hänsyn också till deras målsättningar. Han vill inte i detta skede berätta vilka frågor som är ”tröskelfrågor” för Perussuomalaiset. Soini har också idag bekräftat att han är beredd att fortsätta som partiets ledare.

Perussuomalaiset (Sannfinl) är ett vänsterparti. Detta framgår av en utredning gjord av tidningen Helsingin Sanomat. Man har undersökt riksdagsledamöternas värdegrunder (arvomaailmaa) utgående från deras svar i valtesterna (vaalikoneet).

Det blir riksdagens stora utskott som avgör Finlands ståndpunkt om krishjälpspaketet till Portugal. Katainen ska presentera den ståndpunkt som vinner i stora utskottet som Finlands ståndpunkt på euroländernas finansministermöte den 16 maj. Statsminister Mari Kiviniemi (Saml) sade dock på tisdagen att en expeditionsministär inte kan föredra ett så viktigt ärende som Portugalpaketet för riksdagen.

Även i år hade den traditionella proteströstmagneten Kalle Anka många anhängare. Han återfanns på valsedlarna i både skriven och tecknad form. På en valsedel önskades alla åldringar allt gott tillsammans med ett par röda läppar, på en annan hyllades heavymusikern Ronnie James Dio. En del röstberättigade hade besvärat sig till vallokalerna för att skriva på röstlappen att de inte hittat en lämplig kandidat eller kort och gott ”jag bryr mig inte”.

Perussuomalaiset (Sannfinl) har fått ökat stöd också bland finlandssvenskar! Enligt en undersökning som Åbo akademi gjort, får partiet stöd av 2,7 % av finlandssvenskarna. Vid valet för fyra år sedan var motsvarande siffra endast 1 %. Perussuomalaiset är det enda partiet som officiellt motsätter sig ”tvångssvenskan” (=obligatorisk svenskundervisning i finskspråkiga skolor). Det enda andra partiet, förutom Perussuomalaiset, som fått ökat stöd i valet 2011 är Svenska folkpartiet, Sfp, som fick 70 % av finlandssvenskarnas röster jämfört med 67 % för fyra år sedan.

Perussuomalaisten (Sannfinl) Timo Soini har redan utsetts till konstverk. Todellisuuden tutkimuskeskus (ung Verklighetens forskningscenter) meddelar att de den 20 april inlett en 258 dagar lång storföreställning: ”Timo Soini”. Konstverket grundar sig på följande utgångspunkter:

  1. Timo är ett konstverk, en finländsk, nationell konsthappening i vår tid.
  2. Alla Timos framträdanden är delar av detta stora verk.
  3. Konstveket speglar hela Finlands folk: Timo är som han är, eftersom vi är som vi är.

Todellisuuden tutkimuskeskus är känt för sina experimentella teaterprojekt.

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!