• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2011
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

I finländska medier 19 april – eftervalsrapportering

Som en del av ett eget litet folkbildande projekt om Sveriges östra grannland samlar jag då och då, under rubriken I finländska medier, notiser och citat ur artiklar antingen från finlandssvenska eller från finskspråkiga medier (och översätter till svenska). Det blir sporadiskt och givetvis är urvalet mitt, oftast sådant som jag tror att kan vara intressant för svenskar (som vet förvånansvärt lite om Finland). Läs, titta och lyssna gärna mer på finländska medier på bl.a. yle.fi, hbl.fi, vbl.fi, abounderrattelser.fi (på svenska). Stora finskspråkiga medier är bl.a. hs.fi, is.fi. il.fi, yle.fi.

I finländska medier 19 april

Sannfinländarnas stora valframgång kom som en överraskning för president Tarja Halonen. Presidenten säger att hon hade förutspått att partiet skulle få 32 platser i riksdagen, inte 39 platser som partiet sist och slutligen fick. Hon säger att det är positivt att förändring i Finland betyder, att folk rusar till valurnorna och inte ut på gatorna. ”Det finns flera olika orsaker till missnöje, nu har det visat sig än en gång att man genom att rösta kan påverka”, säger Halonen.

Svenska Folkpartiet behövs knappast i nästa regering, verkar både Socialdemokraterna och Sannfinländarna anse. Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen har inte kommenterat SFP:s eventuella regeringsmedverkan än, men bedömningen är att Samlingspartiet gärna skulle se SFP i regeringen. SFP har suttit i regeringen sedan år 1975.”

Enligt SDP:s ordförande Jutta Urpilainen är det inte alls självklart att det blir Samlingspartiet, SDP och Sannfinländarna som bildar regering. Hon säger att Sannfinländarna är de enda som absolut MÅSTE vara med i regeringen. Samlingspartiet har, som största parti, rätten och skyldigheten att försöka bilda regering. Urpilainen anser dock att det är viktigt att landet får en majoritetsregering.” (Keskipohjanmaa)

SFP:s ordförande Stefan Wallin tar diskussionerna om regeringsbildningen med ro. Trots att Samlingspartiet, SDP och Sannfinländarna tillsammans skulle få en majoritet bakom sig i riksdagen så tror Wallin att SFP behövs som en balanserande kraft i den nya regeringen.

Socialdemokraterna – Sdp – har inte för avsikt att backa då det gäller de europeiska stödpengarna. Får man inte igenom villkoret att också placerarna och bankerna ska bära en del av ansvaret är partiet inte berett att godkänna något stödpaket till Portugal.”

På bara några år har politiken i Europa genomgått en dramatisk förändring. Debatterna om romer, slöjförbud, moskéer och minareter går het. Det talas om misslyckad integration och islamistiska terrorhot. ”Det finns en oförmåga inom den politiska eliten att på ett bra sätt argumentera om varför de fattar sådana beslut som de gör”, säger Pasi Saukkonen, docent vid Helsingfors universitet. ”Det talas mycket om en klyfta mellan medborgarna och politiker, men det finns en kärna av sanning också där.”

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!

En migga: ”Och hon ska bli chef för lean?”

En luttrad, men ändå lätt upprörd, migga skriver:

”Som ett led i införandet av lean ska verket inrätta en central funktion för utveckling och stöd i lean. Det kommer att höra till det nya område som Christina Werner leder.”

Detta kan läsas på vårt intranät.

Men tänk om alla dessa personalresurser kunde läggas på verkets rättsliga styrning och kvalitet istället. Fast nu är det bara dråpligt, när man tänker på vem som ska leda den här personalslukande kolossen: den före detta chefen för Verksamhetsområde BBM, gemenligen kallat ”Blunda och Bevilja”, en person som var omöjlig att ha kvar som chef och som därför blev petad snett nedåt.

Få se nu vad hon hittat på i sin roll som verksamhetschef.

Under hennes tid skapades ett totalkaos i verksamhetsområdet BBM, och alla krav på verket att beivra missbruk inom arbetskraftsinvandringen eller skapa rutiner för att motverka tvångsäktenskap, är rättmätiga krav som kommit efter hennes år av nonchalans. När EU-Kommissionen i höstas fann anledning att besöka Migrationsverket var det på grund av hennes verksamhetsområde.

Vad är det mer som den här personen som utses till chef för den nya centrala funktionen för utveckling och stöd i lean hittat på? Jo, hon talade om för sina tillståndsenheter att hon struntade i DNA-regler och krav på styrkta familjeband och identiteter, och detta gjorde hon samtidigt som migrationsministern menade motsatsen. Hon gav också klartecken för att ge tillstånd till så kallade hushållsbarn – vilket i straffrättsliga termer kan kallas för medverkan till grov egenmäktighet med barn.

Och hon ska bli chef för lean?

© Denna blogg.

I Finland söker man nya metoder för att stödja integrationen av somalier i det finländska samhället

Migrations- och Europaminister Astrid Thors har tillsatt en expertgrupp med uppgift att främja integrationen av de somalier som bor i Finland. Också dialogen mellan det finländska samhället och somalierna ska utvecklas.

Expertgruppen ska samla den mycket spridda informationen om somalierna i Finland och upprätta en åtgärdsplan som ska stödja deras integration. Ungdomar med somalisk bakgrund är föremål för särskild granskning.

De första somalierna kom till Finland 1990. I slutet av 2010 bodde 12.985 personer med somaliska som modersmål i Finland. Det kommer årligen somalier till Finland både som asylsökande och via familjeåterförening. Merparten av somalierna har integrerats väl i Finland. Somalierna möter dock utmaningar som är svåra att lösa utan brett samarbete.

Källa: UM

I finländska medier 18 april – eftervalsrapportering

Som en del av ett eget litet folkbildande projekt om Sveriges östra grannland samlar jag då och då, under rubriken I finländska medier, notiser och citat ur artiklar antingen från finlandssvenska eller från finskspråkiga medier (och översätter till svenska). Det blir sporadiskt och givetvis är urvalet mitt, oftast sådant som jag tror att kan vara intressant för svenskar (som vet förvånansvärt lite om Finland). Läs, titta och lyssna gärna mer på finländska medier på bl.a. yle.fi, hbl.fi, vbl.fi, abounderrattelser.fi (på svenska). Stora finskspråkiga medier är bl.a. hs.fi, is.fi. il.fi, yle.fi.

Här är först den text jag skrev efter att valresultatet meddelats sent på kvällen den 17 april: Sverige har en del att lära av Finland om respekt och demokrati i politiken.

Här är klipp och notiser från finländska medier (mestadels finlandssvenska, eftersom jag då inte behöver översätta texterna).

De tre största partierna efter gårdagens val – Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna – är sannolikt de partier som bildar ny regering.

Sannfinländarna blir tredje största parti i den nya riksdagen med 39 ledamöter. Samlingspartiet är för första gången någonsin största parti med 44 riksdagsledamöter följt av SDP med 42 platser. SFP behåller sina nio mandat.

I MTV3:s morgonsoffa sade Sannfinländarnas ordförande och valets röstmagnet Timo Soini att Sannf sitter med i regeringsförhandlingarna med en egen agenda. ”Vi är inget utfyllnadsparti”, konstaterade han.

Sannfinländarnas Jussi Halla-aho, som har profilerat sig som mycket invandrarkritisk, säger att han allra helst skulle vilja bli migrationsminister. Halla-Aho säger att alla människor är välkomna till Finland så länge de inte blir till en börda för det samhälle de kommer till. Precis som andra partier tycker han och Sannfinländarna att de som kommer hit för att arbeta är välkomna. Finland ska också fortsätta att erbjuda skydd för dem som är flyktingar enligt internationell definition.

Sannfinländarnas ordförande, valets segrare, Timo Soini utlovar en förändring i Europapolitiken. Stödpaketet till Portugal kommer att förhandlas om. Han ville inte säga på vilka punkter paketet ska rivas upp – det viktigaste är att finländarna inte ska behöva betala för andras misstag. Stödpaketen till Grekland och Irland har visat att de inte fungerar. Nu ska saker börja göras på ett annat sätt i Europa, konstaterade Soini. Många utländska medier förutspår i dag att stödet till ekonomiskt trängda euroländer kommer att påverkas av Sannfinländarnas valseger.

Centern led en brakförlust i riksdagsvalet medan Sannfinländarna stiger till tredje största parti i den nya riksdagen. ”Resultatet är klart, vi förlorade. Centerns plats är i opposition. Folket har talat”, konstaterade Centerns partiledare avgående statsminister Mari Kiviniemi. Hon beskrev vidare resultatet som ”katastrofalt dåligt”.

En majoritet av de nyvalda riksdagsledamöterna vill minska mottagandet av invandrare och de skattefinansierade stöd som betalas till dem, enligt en sammanställning av ledamöternas svar i Yles valkompass.
Av Sannfinländarnas ledamöter håller alla helt eller delvis med påståendet. Inom Centern är siffran 85 procent, inom Samlingspartiet 79 procent och bland KD 67 procent. Bland SDP:s ledamöter ansåg 35 procent att mottagningen av invandrare ska minska, bland De Gröna 10 procent och bland VF 7 procent. Av SFP:s ledamöter tog alla avstånd från påståendet.

Inom den närmsta framtiden kommer Sannfinländarnas partiledare Timo Soini ta ställning till om han ställer upp i presidentvalet nästa år, skriver Ilta-Sanomat.

Sannfinländarnas valseger kommer inte nödvändigtvis att leda till en lika invandrarfientlig politik som i flera andra europeiska länder. Rasism tillhör inte Timo Soinis mål.

Silvia Modig, Peter Östman, Lars Erik Gästgivars och Alexander Stubb är nya svensk- och tvåspråkiga riksdagsledamöter. Den nya riksdagen får 18 svensk- eller tvåspråkiga riksdagsledamöter – lika många som hittills.

Regeringssonderingarna startar under ledning av Samlingspartiet, som blev största parti. Samlingspartiets och SDP:s partistyrelser kommer att mötas i morgon. Sannfinländarnas styrelse möts i övermorgon. På basis av resultatet ser det ut som om dessa tre partier kommer att försöka bilda regering. Samlingspartiet tror redan att regeringsförhandlingarna blir svåra.

Astrid Thors tog hem Svenska folkpartiets mandat i Helsingfors. När 100 procent av rösterna var räknade stod det klart att Astrid Thors fått 4964 röster. Jörn Donner fick 4873 och förlorade därmed kampen om Svenska folkpartiets mandat i Helsingfors.

Finska medier om vad andra länder rapporterar:

Ruotsin Bildt huolissaan Suomen vaalituloksesta. (Sveriges Bildt bekymrad över det finska valresultatet).

Expressen: Kataisen valittava ruton ja koleran väliltä. (Katainen måste välja mellan pest och kolera).

Suomen vaalit saivat runsaasti julkisuutta Venäjän mediassa. (Valet i Finland får stor publicitet i ryska medier).

Till slut: De flesta översättningarna påminner mera om det svenska namnet än det finska. Perussuomalaiset betyder egentligen ordagrant ”basfinländarna”, och ett bättre, mer korrekt namn hade varit ”Vanliga finländare”. Men så här har andra länder – också felaktigt översatt det nya, stora partiets namn:

I engelsk media heter partiet ”True Finns”, i Tyskland ”Wahren Finnen”. Tidningen Neue Zürcher Zeitung poängterar dock att partiet ordagrant skulle heta ”Gewöhnlichen Finnen”, översatt från finska Perussuomalaiset.

I Frankrike skriver man om partiet ”Vrais Finlandais, i ryska medier används begreppet ”Istinnye finny”.

Portugiserna och italienarna är på samma linje och använder namnet ”Verdadeiros Finlandeses” och Veri finlandesi”. I Spanien kallas de antingen ”Autenticos Finlandeses” eller Verdaderos Finlandeses”.

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!

Sverige har en del att lära av Finland om respekt och demokrati i politiken

Jyrki Katainen, samlingspartiet och Timo Soini, Sannfinländarna

En av många starka upplevelserna från valvakan i Finland söndagen den 17 april, som stannar i minnet, är alla partiers företrädares hederlighet, artighet och respektfullhet gentemot varandra under den långa kvällen. Inte ett ont ord om andra partier, deras politik, deras resultat, deras partiledare. Raka och tydliga uttalanden och inga bortförklaringar om varför det gått si eller så mycket sämre för olika partier.

Några röster:

Utrikesminister Alexander Stubb, Samlingspartiet: ”Rösterna har avgetts. Folket har talat.”

Statsminister Mari Kiviniemi, Centern: ”Man måste lyssna på folket.”

Jyrki Katainen, Samlingspartiet.: ”När ansvarskännande politiker sitter tillsammans i en regering så gäller det att ha Finlands bästa för ögonen och det kommer vi att ha.”

Timo Soini, Sannfinländarna: ”Vi ska högakta folkets vilja och skapa en god regeringsgrund.”

Jutta Urpilainen, Sdp, storsint: ”Perussuomalaiset (Sannfinl) har gjort ett enastående val och jag vill sända mina oförblommerade lyckönskningar till deras partiledare Timo Soini!”

Jag är stolt över Finland och finländarna! Politikerna ger credit åt varandra, de hugger inte varandra i ryggen. De pratar inte om att ”vi ska aldrig samarbeta med ett demokratiskt invalt parti” etc. De är raka och tydliga. Som statsminister Mari Kiviniemi när hon – direkt och utan löjliga undanflykter och förklaringar – sa att Centern har gjort ett katastrofalt dåligt val.

Jag är stolt över Finland och finländska politiker också för att de kommer att klara den helt nya, nu uppkomna situationen med ett nytt parti i riksdagen och regeringen, alldeles utmärkt. Finländska politiker känner ansvar för landet och folket och kommer att ta det ansvaret. De partier som ska ingå i regeringen (troligen Samlingspartiet, Sdp, Sannfinländarna och Sfp) måste komma överens om ett regeringsprogram. Alla måste kompromissa, men mest att säga till om har Samlingspartiet, som blev största parti. Å andra sidan var de tre stora partierna så jämnstora att alla måste vara beredda att lyssna på varandra och göra vissa eftergifter, var och en.

Några råd till svenskar, främst journalister men också politiker:

  • Behandla Finland som vilket annat självständigt land som helst, inte som en lillebror till Sverige.
  • Tro inte att Finland hela tiden sneglar på Sverige när dess regering och riksdag styr landet.
  • Tro inte att Finland har samma syn på demokrati som man har i Sverige.
  • Tro inte att politiken i Finland kan jämföras med politiken i Sverige.
  • Tro inte att det som Sverige gör styr eller i någon högre grad påverkar vad Finland gör.

Lyssna här på professorn i statsvetenskap vid Åbo akademi, Lauri Karvonen, när han på utsökt svenska förklarar hur politiken (riksdag och regering) fungerar i Finland. Man lär sig mycket!

Jutta Urpilainen, Sdp

Jyrki Katainen, Saml

Mari Kiviniemi, Centern

Alexander Stubb, Saml

Timo Soini, Sannfinl

Samlingspartiet blev riksdagens största parti: 44 platser, 6 färre än för fyra år sedan. Socialdemokraterna fick 42 mandat (-3) och valets överlägsna segrare. Sannfinländarna fick 39 mandat. Det är hela 34 flera än partiet hade tidigare. Det förra valets största parti, Centern, gjorde ett katastrofval och tappade 16 mandat. Centern har nu 35 mandat.

Vänsterförbundet fick 14 mandat (-3), De gröna 10 (-5), SFP behöll sina 9 mandat medan Kristdemokraterna tappade ett mandat och fick 6. Åland har en plats i riksdagen.

Nu inleds regeringsförhandlingar, under eldning av Jyrki Katainen, Saml. Ett regeringsprogram ska utarbetas och godtas av de partier som ska ingå i regeringen. Fortsättning följer!

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!

Zahra Abdulla kandiderar för De gröna till Finlands riksdag

Läs först Inför riksdagsvalet i Finland – Zahra Abdulla, som jag skrev inför valet 2007.

Zahra Abdulla kandiderar till riksdagen i Finland – igen. Det har hon gjort vid några tidigare val också, men ännu inte lyckats bli invald. Men den dag hon blir det så blir hon det på egna meriter och inte för att någon annan placerat henne på en lista!

Zahra Abdulla står, dagen före valet, invid statyn Tre smeder utanför Stockmanns varuhus, och delar ut sina flygblad och lakritsstänger. Hon berättar:

En kvinna har vid samma tidpunkt tre dagar i rad kommit fram till mig. Hon ställer sig riktigt nära mig och viskar upprepade gånger ”bort från Finland, ni behövs inte här”. Fjärde dagen gick jag fram till henne och viskade ”bort, du behöver inte komma hit”. Då hade jag tigit i tre dagar.

Hon rusar inte till DO och skriker ”kränkt” och begär skadestånd av skattepengar, hon säger ifrån själv. Och hon är ingens ”invandraralibi”, hon har själv valt att satsa sin tid, sina pengar, sig själv i sin personvalskampanj utan att ha blivit i nåder antagen som kandidat på någon lista som bestämts av andra.

Det finns – på så många plan – enorma kulturella och andra skillnader mellan Sverige och Finland. I Finland har man frihet att kandidera till riksdagen om man själv vill. Och man har rätt att yttra sig och till och med ha obekväma och icke politiskt korrekta åsikter, vilket man inte alls på samma sätt har i Sverige.

De finska samhället verkar innehålla betydligt mer av demokrati och man följer betydligt bättre grundlagen (som är i princip likadan som i Sverige) som stadgar att alla har rätt att både ha och uttala sina åsikter fritt och öppet.

Zahra Abdulla är en god representant för alla de invandrare som kommit till Finland och förstått att man själv måste bjuda till och försöka ta sig fram och inte se sig som offer (vilket alltför många gör i Sverige p.g.a. den svenska omhändertagandementaliteten) och kräva att samhället ska ställa upp med bidrag och evighetslånga konstgjorda sysselsättningar.

Zahra Abdulla verkar vara ett gott föredöme för många andra utomeuropeiska asyl- och andra invandrare som ska anpassa sig till och bli en del av det finländska samhället. Av den anledningen . jag röstar inte själv på De gröna och har inte mycket gemensamt med dem – önskar jag henne lycka till i riksdagsvalet idag, den 17 april 2011!

© Denna blogg.

En migga: ”Men hur skulle vi skicka SMS? Så klart via internet. Till vilket nummer? Så klart till det numret sökanden angett. På vilket språk? På svenska så klart. Så gör ju också Folktandvården.”

En migga igen. En migga skriver igen och berättar om sin och mångas verklighet. Politiker och medier låtsas som allt det miggorna berättar inte finns. Men miggorna skriver ändå. Som här:

Din lean-text var rolig!

Det finns många hos oss på Migrationsverket som inte förstår den svengelska som används för att beskriva den paradisiska verklighet som vi nu befinner oss i efter att vi sett lean- ljuset. Många ord, inget innehåll. Vi jobbar vidare på samma sätt som vi alltid gjort, men med den skillnaden att vi nu måste jobba mer än vad rimligen kan krävas av oss – vi har en enorm arbetsbörda på vardagar, övertid på helger, stor hysteri när något ärende blivit mer än 90 dagar gammalt och det finns massor av dem –  för att bevisa att lean har gjort skillnad. Detta orsakar sjukskrivningar, irritation och bråk på arbetsplatsen och många flyr till mer normala arbetsplatser vilket gör att vi ständigt har nya arbetskamrater att bekanta oss med. Bekantskaperna blir inte så långvariga tyvärr, eftersom också de nya slutar så fort de fått något annat jobb.

En leansituation tagen ur vår verklighet.
Cirka 20-30 procent av de asylsökande uteblev från sina asylutredningar under en period. Någonstans satt anställda (som hade kunnat arbeta med verkliga ärenden) och frågade sig fem gånger varför. Varför uteblir de sökande? De kom fram till, att det måste bero på att de sökande glömt att de har en asylutredning att gå till.

Därför beslutades det att vi, varje handläggare, måste skicka SMS till våra sökande dagen innan de ska komma på sin asylutredning. Vår GD tyckte att detta var en utmärkt idé, fin service för ”kunden” och helt i överensstämmelse med Visionen. Men hur skulle vi skicka SMS? Så klart via internet. Till vilket nummer? Så klart till det numret sökanden angett. På vilket språk? På svenska så klart. Så gör ju också Folktandvården.

1. Den som ansöker om asyl får samma dag som ansökan lämnas också en kallelse till asylutredning som sker inom 2- 5 veckor efter ansökan. De får också tåg-, buss- eller tunnelbanebiljetter till det ställe där utredningen ska hållas. Om de säger att det är svårt att hitta dit så får de också en karta. Hur skulle den som ansökt om asyl ha så mycket annat att göra redan då, att han eller hon glömt sin utredning, sin mycket viktiga asylutredning? De som uteblir från sina utredningar gör det inte därför att de ”glömt” att de är här för att ansöka om asyl…

2. Jag vet inte hur Folktandvården skickar sina SMS men jag tror inte att min tandläkare sitter på övertid på jobbet efter att ha träffat alla sina patienter under dagen, och kollar vilka som ska komma dagen därpå och sedan går till Internet för att skicka SMS till dem! Jag tror att de har en automatisk funktion, byggd på deras datasystem på något sätt. Om vi ska hålla på och skicka SMS så måste vi också ha ett sådant system, eller program.

2. Jag skulle gissa att alla asylsökande har mobil, ibland ringer deras mobiltelefoner mitt under utredningen, men de lämnar inte sina mobilnummer till Migrationsverket. De lämnar en adress där de egentligen inte bor, och ett telefonnummer som någon annan som inte ens känner dem har. Varför skulle vi skicka SMS till ett sådant nummer och samtidigt röja sekretessbelagd information? Till och med Folktandvården frågar först om de får skicka SMS till mitt mobilnummer.

3. De asylsökande som ändå har lämnat sina mobilnummer till oss kan ingen svenska. Om vi skickar SMS till dem på svenska så blir de säkert förvirrade. Det nya datorprogram som krävs måste också känna av den sökandes språk för att kunna skicka SMS.

Kommentar: Totalt meningslöst att säga något alls. Utom: grattis Sveriges regering och därmed svenska folk till att ha en så kreativ – och lean! – myndighet som Migrationsverket!

© Denna blogg.

David Cameron: ”Good immigration, not mass immigration.”

I Storbritannien gäller en helt annan syn på invandring än i Sverige. Här är ett citat ur premiärminister David Camerons tal den 14 april 2011:

Yes, Britain will always be open to the best and brightest from around the world and those fleeing persecution. But with us, our borders will be under control and immigration will be at levels our country can manage. No ifs. No buts. This is a promise we made to the British people. And it’s a promise we are keeping.

Översättning:

Ja, Storbritannien kommer alltid att vara öppet för de bästa och mest begåvade från hela världen och för dem som flyr undan förföljelse. Men våra gränser kommer att kontrolleras och invandringen kommer att vara på en nivå som vårt land kan hantera. Inga om. Inga men. Det är ett löfte vi har givit det brittiska folket. Och det är ett löfte vi lovar att  hålla.

Vidare ur talet:

People said they were sick of seeing those who did the right things get punished and the wrong things get rewarded. And again, that is the value that we’re acting on.

In welfare we’re ending the system that took money from hard-working taxpayers and gave it to people who refused to work even though they could,

Översättning:

Folk sa att de är trötta på att se dem, som gör rätt saker knuffas åt sidan och de som gör fel belönas. Och återigen: det är vad vi agerar emot.

Inom socialtjänsten stoppar vi det system som har tagit skattebetalarnas pengar och gett dem till människor som vägrat arbeta trots att kunde ha gjort det.

I sitt tal tar premiärminister David Camerons också upp BENEFITS OF IMMIGRATION (fördelar med invandring), PRESSURES OF IMMIGRATION (invandringens påfrestningar), IMMIGRATION FROM EUROPE (invandring från Europa) och ILLEGAL IMMIGRATION (illegal invandring. Om det sistnämnda säger han bland annat:

But we are cracking down on illegal immigration too. This is a question of fairness – yes, to the British people – but also to those who have been shipped over here against their will, sometimes kept as slaves and forced to work horrendous hours. So as part of our National Crime Agency, we are establishing a proper Border Policing Command which will crack down on people smuggling.
———-
At the same time as stopping illegal immigrants coming to Britain, we are doing something about those who are already here. Two nationwide campaigns targeting illegal migrants have resulted in 1400 arrests, 330 prosecutions and 260 removals. And in the six months to the end of February, we collected some £3.6 million in fines from employers of illegal workers and it’s right those people should be pursued.
———-
We’re making sure that only people who have the right to work here can claim benefits. And we also recently announced that anyone who owes money to the NHS will be refused entry to the UK until they have paid back their debts.

Översättning:

Men vi slår ner på illegal invandring också. Det handlar om vad som är rätt – ja, för det brittiska folket – men också för dem som har fraktats hit mot sin vilja och ofta hålls som slavar och tvingas arbeta ohyggligt långa dagar. Som en del av vår nationella verksamhet mot kriminalitet inrättar vi ett gränspoliskommando som kommer att slå ner på människosmuggling.
———-
Samtidigt som vi stoppar illegala migranter från att komma till Storbritannien, gör vi också något åt dem som redan är här. Två rikstäckande kampanjer med fokus på illegala invandrare har resulterat i 1.400 arresteringar, 330 åtal och 260 avvisningar. Och på sex månader (till sista februari), tog vi in 3,6 miljoner pund i böter från arbetsgivare som hade illegal arbetskraft och det är rätt att dessa personer sätts åt.
———-
Vi säkerställer att endast personer som har tillstånd att arbeta här kan få några förmåner och vi har också nyligen meddelat, att de som är skyldiga NHS (National Health Services, d.v.s. sjukvården) pengar, förbjuds att återvända till Storbritannien innan skulden är betald.

Intressant att läsa i premiärministerns tal är också det ganska långa stycket om WHO WILL DO THESE JOBS? (Vilka ska utföra de här jobben?).

Sverige är det udda landet på asyl- och övrig invandringsområdet, inte normen. Men självtillräckliga politiker i Sverige anser att det är fel på alla andra länder (Danmark Finland, Storbritannien etc), inte på Sverige.

© Översättning: Merit Wager.

Seminarium på Finlands ambassad: ”Spännande riksdagsval i Finland”

Ambassadör Harry Helenius

Den 14 april hölls ett seminarium på Finlands ambassad under rubriken ”Spännande riksdagsval i Finland”. Finlands nye ambassadör, Harry Helenius, hälsade deltagarna välkomna.

Föreläsare var professor Lauri Karvonen från Åbo Akademi, och jag måste säga att det var en av de absolut bästa, tydligaste, klaraste föreläsningar jag hört på länge. Professor Karvonens förmåga att beskriva och förklara det (speciellt för svenskar) helt annorlunda finska valsystemet och politiska landskapet var enastående. Och eftersom det är så svårt att förklara för svenskar hur det politiska systemet fungerar har jag här lagt ut ett antal korta klipp som jag filmade under Lauri Karvonens eminenta föreläsning så att även andra kan få ta del av det han säger och lära sig lite mer om det minst sagt annorlunda system som råder i det östra grannlandet. Var så goda, här är klippen!

Lauri Karvonen om hur regeringar bildas i Finland:

Lauri Karvonen om att närma sig politiken aritmetiskt:

Lauri Karvonen om att partiets (Sannfinländarnas) namn är felöversatt:

Lauri Karvonen om att Timo Soini är den mest lysande retorikern i finsk politik någonsin.

Här finns ytterligare några klipp med professor Lauri Karvonen:
Om att 1/3 av finländarna tror att Sdp sitter i regeringen m.m.
Lite om skillnader mellan de politiska partierna i Finland och Sverige
Om att det inte finns någon opposition i Finland

© Denna blogg. OBS! Länka ALLTID till detta inlägg vid citat!

Sven-Harrys!

Den 13 april hade jag den stora förmånen att, tillsammans med ett antal andra intresserade, få vara med om en privat visning och guidning av Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken av och med ingen mindre än Sven-Harry Karlsson själv. Den som ordnat det här kulturevenemanget var, som så ofta, Fredrik Andersson, Prime, numera bosatt och verksam i New York. Allt emellanåt dimper han ner i Stockholm och då brukar det vankas kulturupplevelser med tillhörande mingel där hans vänner och kollegor kommer samman och träffas, pratar, utbyter erfarenheter (och visitkort) samt bjuds på något kulturellt. Förra gången Fredrik var hemma från New York ordnade han en visning av Moderna museet under ledning av museichefen själv, Daniel Birnbaum, också det en fin upplevelse.

Det ger förstås en alldeles extra dimension att få se Sven-Harrys unika hus, detta verk av en enskild, envis och viljestark människa (låt vara med god hjälp av andra aktörer, men ändå helt på hans egna villkor), när man får berättelsen om hur det började, vad som hände, små anekdoter along the way etc av mannen himself. Och något lite av Ingvar Kamprad är det nog över den här mannen: Sven-Harry Karlsson, byggmästare, dyslektiker, konstsamlare som går sin egen väg och finner sina egna lösningar!

Här är ett litet videoklipp där Sven-Harry berättar något om hur han kom på idén att bygga detta hus i Vasaparken, nästan med utsikt över en av Sverige främsta kulturpersonligheters (Astrid Lindgren) hus på Dalagatan:

Skulptur, Lena Cronqvist

Niklas Nordström, Prime pr

Dokumentärfilmaren Martin Borgs m.fl.

Konstruktion, Lars Kleen

Guld mellan kakelplattorna

En migga: ”Det saknas inte resurser när det gäller att banka in LIN eller LEAN eller Lin i våra arma huvuden.”

En migga skriver – apropå texten ”Visionen och lean”:

Att göra rätt saker – eller göra saker rätt

Det saknas inte resurser när det gäller att banka in LIN eller LEAN eller Lin i våra arma huvuden – det verkar då som att portarna öppnas och ut ur någon hittills okänd enhet eller avdelning strömmar en legion av kollegor som bombarderar oss med power pointbilder. Om hela denna truppmassa istället kunde ägna sig åt att

  • reda ut den nästan osannolika eller sagolika härva av olika handböcker:
    Utlänningshandboken
    Förvaltningshandboken
    Sirenehandledningen
    STAMM-handboken
    WILMA-handboken
    Eskilhandledningen
    Rutinhandboken
    Internationella handboken
    Medborgarskapshandboken
    Säkerhetshandboken
    som till att börja med är för många (!) och för det andra alltid är för dåligt uppdaterade i de delar som är känsliga. För Herre min Gud, tänk om alla dessa ansvariga skulle behöva ta ansvar när och där det verkligen gäller!
  • skapa de där rutinerna för att utreda misstänkta tvångsgiften etcetera, som GD i en skrivelse till justitiedepartementet lovat ska komma under våren. Än så länge är det noll och det är bara sex veckor kvar av våren…
  • skapa de där rutinerna för att komma till rätta med missbruket inom arbetskraftsinvandringen, som GD utlovat efter att han fått en order av justitiedepartementet.
  • verkligen sätta igång det uppstramningsarbete i och mellan verksamhetsområdena som ska klara ut vem som gör vad och med vilket mandat. Som det ser ut nu så används till och med protokoll från samordningsgrupper som styrdokument – eller till och med enskilda telefonsamtal eller hummanden. Men sätta styrsignaler på pränt, att ge ordentliga direktiv som någon chef eller expert måste sätta sitt namn på, det verkar numer vara som förbjudet i de högre sfärerna. Resultatet i några just nu rätt uppmärksammade mål är att de olika verksamhetsområdena gör olika – ja, till och med enheter inom verksamhetsområden gör olika.
  • se till så att alla för oss i personalen relevanta domar kommenteras och publiceras. Som det ser ut just nu så är det ett rent lotteri om vi följer de ledande domarna eller ej.

….så skulle mycket vara vunnet. Ja, mycket mer skulle vara vunnet än om jag och alla andra på Migrationsverket känner till hur Toyota byggde sina initiala framgångar.

© Denna blogg.

”Visionen och lean”

Migrationsverket har gett ut en tidning (3700 ex) i tjockt, fint, glossigt papper. Den heter Visionen och lean och har underrubriken En tidning och Migrationsverkets leanresa.(Läs bland annat här om begreppet lean).

Har månne migrationsministern fått den fina tidningen? Anser han att det ligger i Migrationsverkets uppdrag att göra en sådan dyr tidning om ett system som är designat för bildindustrin och som kritiseras av miggor men också av överläkare Eric Bertholds, medicinkliniken, Kärnsjukhuset i Skövde (Överläkare: ”Vi tvingas genomlida infantila LEAN-spel”), som bland annat säger:

Vi tvingas genomlida infantila LEAN-spel. Förbättringsarbete fokuserar på det mätbara på bekostnad av det viktiga. Läkekonsten offras. Våra beslutsfattare har okritiskt köpt kostsamma LEAN-aktiviteter som är ovaliderade inom sjukvården men lukrativa för snabbfotade konsultföretag.
———-
En Googlesökning på »LEAN + sjukhus« ger 40 400 träffar, med konsultföretagen högst upp på listan, berikande sig själva och plågande oss andra med denna modefluga.

Alltså. Migrationsverkets leanresa. Från att tidigare ha skrivit LEAN med versaler, har jag av Migrationsverket, som leker Svenska Akademien, lärt mig att:

Lean har nu blivit ett etablerat begrepp på Migrationsverket och därför ska vi i fortsättningen behandla det som ett vanligt svenskt ord. Vi ska därför skriva lean med litet ”l” och inte använda bindestreck i sammansättningar som till exempel ”leanperspektivet”.

Suck. Men märkligheterna tar inte slut där, nej långt därifrån. Låt mig först berätta att det är en migga som har skickat mig den här tidningen eftersom – som han sa – han ju ska jobba lean hela dagarna och jaga sina ”pinnar” och knappast hinner läsa tidningen på arbetstid. Och hemma, på sin fritid,  tänker han då rakt inte läsa den…

En hel sida i tidningen avdelas åt EN LATHUND TILL LEAN. Där finns en massa små texter – det ena mer svårbegriplig än den andra. Bland annat:

Vad då ”skapa flöde”? Och vad menas med ”värdeadderad aktivitet?

”Skapa värde för kunden”? Vilken ”kund”? Migrationsverket är väl ingen bilfabrik heller och asylsökande är knappast ”kunder”. Vad är det här för larv?

En asylsökande är, som sagt, inte en ”kund”. En asylsökande är en person som söker skydd eller uppehållstillstånd på andra grunder, och har inget som helst ”kundförhållande” till den svenska myndigheten. Migrationsverket verkar glömma att det är en myndighet och inte en bilfabrik! De skäl som den asylsökande åberopar när han/hon söker tillstånd att få stanna i Sverige och därmed av svenska staten få bostad, försörjning, sjukvård, utbildning etc, ska bedömas i enlighet med utlänningslagen (och de eventuella konventioner som kan vara tillämpliga) och ingenting annat.

Här kan man också undra vad som menas med att man ”lyssnar på kunden” – vilken ”kund”? En asylsökande är som sagt ingen kund, han/hon är en person som söker asyl. Den asylsökande – alltså inte en ”kund” – kan inte tala om ”vad han eller hon vill” utan ska presentera skälen till att han/hon söker asyl eller uppehållstillstånd i staten Sverige. Migrationsverket är inte ett kundföretag, det är en statlig myndighet, bekostat av skattebetalarna och styrt av regering och riksdag. Det verkar som om ledningen för denna myndighet har glömt bort att den inte sitter och styr ett framgångsrikt börsnoterat tjänste/kundföretag

Och hur ska man förstå detta? Bokstavligt? Det uppstår ett problem – till exempel att handläggaren (vilket är ganska vanligt) är tämligen säker på att den asylsökande ljuger om något i sin asylhistoria. Hur ska då handläggaren ”omedelbart rätta till symptomet”? Finns det något ”leansvar” på det? Och vad är det för mening med att handläggaren fem gånger ställer sig frågan ”varför”? Och hur – HUR??? – ska handläggaren ”därigenom hitta en åtgärd som ger en långsiktig lösning”?

Allt detta låter som rena rama snömoset och det finns sannerligen anledning att lägga till ett sjätte ”varför”, nämligen:

VARFÖR jobbar inte Migrationsverket bara på med sina ärenden och slutar upp med snömos och snack om ”lean”, ”kunder,  ”visualisering”, tavelmöten”, ”gemba”, ”muda”, ”flöde” etc ?

Här är hela Migrationsverkets lathund till lean, så kan var och en själv skapa sig en uppfattning om vad det handlar om – om de kan…

Samma märkliga rapportering om det finländska valet och Sannfinländarna gäller för Expressen. Tyvärr.

Läs först Storebrorsaktig, storsvensk lördagsintervju med Finlands statsminister och Några kommentarer till föregående inlägg samt sex sidor i Svenska Dagbladet om Sannfinländarna.

Samma sak som gäller hur enögt och ”svenskt” de flesta svenska journalister rapporterar om grannlandet Finland, gäller tyvärr även Eric Erfors, en skribent som jag gillar. Den 10 april skrev nämligen också han om det finländska valet – nästan bara om Sannfinländarna – enbart ur ett snävt svenskt perspektiv (Populisten). Han skriver alltså inte alls om partiet sin ledarkolumn i den finska kontext som man bör se dem, utan lägger storsvenskt raster över det han ser och upplever i, och om, Finland. Han ger därmed sina svenska läsare en bild som inte stämmer om/med den finländska verkligheten.

Och han verkar inte heller ha brytt sig om att lyssna på vad Finlands statsminister sa i lördagsintervjun, där hon var mycket tydlig och klar med den finska synen på val, politik och på partiet Sannfinländarna. Och – viktigt! – demokrati. Nämligen: I Finland har vi demokrati och om folket röstar på ett parti (Sannfinländarna har ju uppåt 18 % av väljarnas stöd!), då är det folkets vilja att de ska regera.

Finland är inte Sverige, finländarna tänker inte som svenskar. Svenska politiker och journalister mobbar och bespottar ett parti som de inte gillar, men som en del medborgare faktiskt har röstat in i den svenska riksdagen. Sådant mobbarbeteende och sådant förakt för folkviljan skulle inte fungera i Finland. Men det rapporterar man inte om i Sverige…

Som en person skrev efter att ha läst ett av mina tidigare inlägg om hur svenskrelaterat svenska journalister – i detta fall intervjuaren Tomas Ramberg i Sveriges Radio – rapporterar om finländsk politik:

Han tycks inte vara ensam, jag märker att alla svenska medier varnar för Sannfinländarna… Du ger verkligen några goda råd till journalisterna i slutet på din bloggning!

Två andra kommentarer till mina texter var:

SD är ett trauma för den svenska självbilden. Tomas Ramberg lyssnar inte på Mari Kiviniemi.

Svenskarna kan inte heller förstå något annat än ”blockpolitik”.

Och tyvärr måste det sägas, att inte heller den utmärkte kolumnisten Eric Erfors lyckas skriva om Finland, finländsk politik , hur finländarna tänker och vad som gäller i det självständiga landet Finland utan att relatera till Sverige, svensk politik, och det svenska sättet att se på världen och verkligheten. Han citerar Sannfinländarnas ordförande Timo Soini med tillägget att denne säger det ”närmast triumfatoriskt” (om om han skulle behöva göra det):

Den finska demokratin fungerar. Inte ett enda av de stora partierna har sagt att de inte vill sitta i regeringen tillsammans med mig.

Vad Eric Erfors inte skriver är, att exakt samma sak säger också andra finländska politiker, inte minst landets statsminister Mari Kiviniemi! Icke triumfatoriskt utan bara som ett faktum i Finland,  senast i SR:s lördagsintervju den 9 april…

Och hur tänker Eric Erfors tänker egentligen, när han skriver så här om det mycket väl fungerande, självständiga landet Finland med lång tradition av samförståndspolitik som gjort landet framgångsrikt och välmående:

I konsensusträsket ska nu även Sannfinländarna inkluderas. Det är en farlig strategi.

”Konsensusträsket”? I Finland anser folket inte att deras system är något ”träsk” och vill knappast ha ett politiskt system som det svenska – varför skulle de vilja det när det egna systemet fungerat och fungerar fint, och när inte ens svenskarna själva tycker att deras system är bra? ”Farlig strategi”? För vem/vilka? Inte för finländarna som respekterar demokrati, d.v.s. folkviljan i ett mycket litet (5,2 miljoner) land som varit nära att mista sin frihet och sina demokratiska rättigheter. Och vad menas med denna slutkläm i Expressens kolumn:

Är det inte dags att vakna? Bryta den gamla ovanan? Våga säga nej till populisterna?

När har man någonsin i Sverige sett eller hört finska journalister utan djupare kunskaper om Sverige lägga sig i landets inre angelägenheter och ge sådana här ”råd”? I Finland respekterar man andra suveräna stater. Här kan ett slutcitat av Finlands statsminister vara på sin plats:

Det är inte på det viset att om Sverige gör någonting, att vi ska följa Sverige! Alltså det är inte så att ett (annat) land ska bestämma vad vi ska göra, utan vi ska fatta våra egna beslut också i framtiden.

© Denna blogg. Vid citat, länka till originaltexten här på bloggen.

Några kommentarer till föregående inlägg samt sex sidor i Svenska Dagbladet om Sannfinländarna

Här är några kommentarer som inkommit med anledning av inlägget Storebrorsaktig, storsvensk lördagsintervju med Finlands statsminister:

Konstigt att han försökte grilla ett annat lands statsminister som om hon vore en svensk partiledare, och inte konstigt att hon inte gick på det.

Håhåjaja, nu har genierna på Ekot fått till rubriken Kiviniemi vill samarbeta med Sannfinländarna utifrån intervjun. Det som hon säger är att det är oklokt att utesluta samarbete på förhand, att folket själv måste få välja, och att hon kan tänka sig att samarbeta. Men hon *vill* ju inte det, det vill ingen, men får Sannfinländarna stort understöd så kan de inte nonchaleras.

Sveriges Radios journalister förnekar sig inte.

SD är ett trauma för den svenska självbilden. Tomas Ramberg lyssnar inte på Mari Kiviniemi.

Svenskarna kan inte heller förstå något annat än ”blockpolitik”.

Jo, han var mycket ihärdig i sitt frågande. Men han tycks inte vara ensam, jag märker att alla svenska medier varnar för Sannfinländarna… Du ger verkligen några goda råd till journalisterna i slutet på din blogg!

Kiviniemi är ju också politiker. Om hon uteslöt samarbete med Sannfinländarna skulle det snabbt bli en stor nyhet i Finland, och det skulle driva stora skaror av alienerade, frustrerade och politikerföraktande finländare rakt i famnen på Sannfinländarna. (Det kan tilläggas att det känns väldigt främmande för mig att försvara och förklara Kiviniemi, som inte hör till mina favoriter.)

I Svenska Dagbladet finns en stor (sex sidor!) artikel om Sannfinländarna den 10 april. Rubriken är förstås missvisande och typiskt svensk – Finland blickar inåt – men artikeln är i betydligt lägre grad skriven i relation till och utifrån svenska värderingar än många andra svenska mediers rapporter. Den är ett ärligt försök att beskriva den finländska politiska verkligheten, som skiljer sig som natt och dag från den svenska. I Sverige tänker man varken på vilken betydelse krigen haft i Finland och att de haft en betydelse för att landet utvecklat en  samförståndspolitik, eller på att man i Finland har äkta personval, inte val där partierna bestämmer vilka som får kandidera. (Här finns en av mina artiklar om detta: I Sverige är valet inte fritt – SVT Opinion den 26 november 2009).

Det finns ingenting i det finländska politiska systemet som liknar det i Sverige. Ingenting. Men eftersom svenskarna inte känner till detta och journalister (med några få undantag, typ korrespondenter som bott länge i Finland) oftast inte orkar ta reda på och sätta sig in i hur det är i Finland, så blir deras rapportering både grund och felaktig och – vilket verkar vara en typiskt svensk åkomma – enbart satt i perspektiv till och värderad utifrån svenska förhållanden.

Svenska Dagbladets långa artikel är dock, som sagt, ett ärligt försök – ett bra försök! – att beskriva den finländska situationen. Bland annat kan man läsa:

Finland ligger nära Sverige (geografiskt, min anm.) men den politiska kulturen är något helt annat. Här råder en sorts stabil konsensuskultur. Alla partier är goda grannar, och alla kan och vill regera med nästan alla andra. Statsministerposten roterar mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna och någon gång Samlingspartiet, som är de finska Moderaterna.

I den långa artikeln står också, helt korrekt:

Ingen i Finland kallar Timo Soini för rasist, och han säger sig nu vara ”ganska nöjd” med invandringspolitiken. Men Soini vill samtidigt inte ta avstånd från partikamraten Jussi Halla-aho, som leder en högljutt invandringskritisk och antimuslimsk falang i partiet. Halla-aho hamnade 2009 inför rätta sedan han kopplat ihop islam med pedofili.

Trots skillnaden i bakgrund jämförs Sannfinländarna ibland med Sverigedemokraterna. En man med examen i nordisk populism borde naturligtvis kunna resonera om detta. Men Timo Soinis vältalighet upphör precis just där.

–Jag känner inte till Sverigdemokraterna, inte alls.

De flesta svenska journalister (inkl SR:s), vill av någon outgrundlig, rikssvensk anledning prompt kunna jämställa Sannfinländarna med Sverigedemokraterna trots att likheterna är nästintill obefintliga vare sig det handlar om bakgrund, storlek eller något annat. Dessutom är Finlands historia som sagt en helt annan än Sveriges, och allt som sker i ett land har historisk grund och trådar till det förflutna.

Finländarna har inget behov av att ”förhålla sig” till Sverigedemokraterna, svenska politiska partier eller svensk politik överhuvudtaget! Varför skulle de ha det? Sverige håller väl inte heller på och ”förhåller sig” till hur det är i Finland? Men det här verkar de flesta svenska journalister ha mycket stora problem med, eftersom den svenska självbilden är så grandios (!?) att man på allvar tycks tro att allt – och då särskilt i Finland, verkar det som – ska mätas och relateras till det svenska. Det är alltså ett både felaktig och ett rent obehagligt sätt att rapportera om ett litet, framgångsrikt och helt självständigt grannland och dess väl fungerande politiska system.

Till slut kan det vara av värde för svenska journalister och svenskar i gemen att begrunda det som Finlands statsminister också sa i lördagsintervjun den 9 april, apropå reporterns tjat om Sannfinländarna och frågor kring hur det kan komma sig att hon kan tänka sig att ha med dem i regeringen. Nämligen att i Finland har man demokrati och om folket röstar på Sannfinländarna, så är det naturligtvis folkets vilja som avgör. Det finns nog skäl för svenskarna, som så gärna slänger sig med ordet ”demokrati”, att fundera på om man inte också borde leva upp till det…

© Denna blogg.

Storebrorsaktig, storsvensk lördagsintervju med Finlands statsminister

Sveriges Radios intervjuare Tomas Ramberg gjorde en dålig och delvis pinsam intervju – lördagsintervju – med Finlands statsminister Mari Kiviniemi den 9 april! Han malde och malde och malde på med frågor enbart ur svensk synvinkel och verkade inte alls intresserad av att förstå och förmedla något om finländsk politik!

Han klarade inte av att ställa frågor om Finlands olika ställningstaganden utan ställde dem helt och hållet i relation till vad man i Sverige tycker, tänker, gör, anser. Men Finland är ju ett eget land, ett självständigt land som inte alls agerar som Sverige gör utan som fattar sina egna beslut, en självklarhet som statsminister Kiviniemi flera gånger tvingades upprepa. Hon måste nog ha undrat över det märkliga svenska sättet att göra en intervju  med ett annat lands statsminister…

Tomas Rambergs tjat om Sannfinländarna var också direkt pinsamt (för honom och Sveriges Radio) och det tycktes inte som om han, personligen, klarade av att acceptera den finländska statsministerns tydliga svar, som hon dessutom upprepade flera gånger: att Sannfinländarna inte kan jämföras med Sverigedemokraterna i Sverige. Hon fick alltså upprepa detta flera gånger, Ramberg lyssnade inte eller snarare: han ville absolut inte ge sig utan skulle prompt försöka få fram någon likhet som inte finns. Han respekterade inte Mari Kiviniemi som alltså nästan tvingades gå i försvarsställning inför hans svenskbottnade tjat. Mycket oprofessionellt och inte särskilt informativt för svenska radiolyssnare!

Tomas Ramberg ställde även frågor om varför Finland inte sänt flygplan till Libyen – ”det har ju Sverige gjort”. Statsminister Kiviniemi svarade tålmodigt att Sverige får stå för sina beslut och förklara dem; Finland har ansvar för sina beslut inför sitt folk. Även detta tjatade Ramberg om ur svensk perspektiv. Det är är svårt att förstå att en reporter på Sveriges Radio inte klarar att visa respekt för ett annat lands statsminister – eller var det för att det är just Finland som han av någon anledning tyckte att han kunde komma med svenska förnumstigheter och sin storsvenska storebrorsattityd?

Vidare frågade denna mycket Sverigecentrerade intervjuare Mari Kiviniemi om hur Finland ställer sig till att gå med i Nato. Mari Kiviniemi svarade tålmodigt, klart och tydligt:

Det är inte aktuellt för Finland.

Inte heller det kunde Ramberg respektera, utan måste ställa även detta tydliga uttalande i relation till Sverige:

Låt oss säga att Sverige ansökte om medlemskap, hur skulle det påverka Finlands ställning?

Mari Kiviniemi svarade återigen tålmodigt, klart och tydligt:

Alltså det är inte så att ett (annat) land ska bestämma vad vi ska göra, utan vi ska fatta våra egna beslut också i framtiden. Nu är svaret nej till medlemskapet.

Ramberg gav sig inte:

Men hur skulle det påverka Finlands säkerhetspolitiska situation om det blev så att även Sverige blev Nato-medlem? Då skulle ni vara de enda alliansfria i grannskapet här.

Statsministern i det självständiga Finland tvingades igen förhålla sig till en svensk intervjuares svenskcentrerade syn. Hon svarade, med nästan skolfrökenaktig tydlighet denna gång, i hopp om att han skulle förstå:

Ja, alltså det är inte på det viset att om Sverige gör någonting, att vi ska följa Sverige (Här skrattade hon till lite och man kunde ana en lätt frustration över de här aningen nedlåtande frågorna. Min anm.). Vårt beslut påverkas av hur den allmänna säkerhetspolitiska situationen i Europa ser ut. Vi kommer också i framtiden att fatta våra egna beslut.

Efter detta tog Tomas Ramberg upp att Finland har sin andra kvinnliga statsminister och att landet också har en kvinnlig president och fyra kvinnliga partiledare och undrade:

Varför är ni så långt före oss svenskar när det gäller kvinnor på de höga posterna?

Mari Kiviniemi svarade:

Det är svårt att säga vad orsaken är till det. Finland var  ju det första landet som gav båda könen rösträtt år 1906, så vi har en lång historia av kvinnors deltagande. Också i arbetslivet är kvinnornas deltagande mycket högt, men så är det också i andra nordiska länder, så det förklarar inte den här situationen. Men jag är mycket stolt över att det är på det sättet i Finland, att 40 procent av riksdagsledamöterna är kvinnor och över hälften av ministrarna.

Ramberg frågade då:

Har det påverkat jämställdheten i praktiken då, att det är ett matriarkat i Finland, som det låter på din beskrivning?

Återigen en märklig fråga och ett märkligt påstående: om ”matriarkat. Var får han allt ifrån, den här mannen? Kunde han inte ha läst på lite innan han intervjuade ett annat lands statsminister? Det förekommer inte ett evigt gnäll om genus och feminism och annat som pågår i Sverige. I samband med krigen blev det självklart för kvinnorna att klara allt själva när männen var vid fronten. Och man insåg att ”kvinnor kan”. Finlands historia är ju en helt annan än den svenska, men inte heller detta verkade intervjuaren bekant med.  Men Mari Kiviniemi svarar snällt:

Jag tycker att det har påverkat. Men jag trycker nog att jämställdhetsfrågorna  inte bara är kvinnofrågor utan också en fråga för männen. Men i affärslivet finns mycket att göra.

Ramberg säger då att Mari Kiviniemi lär ha sagt att hon kan tänka sig kvotering när det gäller bolagsstyrelser. Hon avbryter och säger:

Ja, att jag kan tänka sig det, men jag har inte föreslagit kvotering. Jag vill gärna ge våra företag lite tid att förbättra kvinnornas situation. så att man i alla styrelser har med kvinnor. Och om företagen inom en viss tid inte uppfyller våra krav så är jag – efter det, om inte något händer – beredd att införa kvotering.

Ramberg, som återigen enbart tänkte ur ett svenskt perspektiv, säger:

I Sverige har det här ju blivit en ganska tydlig vänster/höger-fråga där borgerliga partier är motståndare till att ingripa med lagstiftning medan partier till vänster vill ha kvotering. Det liberala argumentet brukar vara att det är företagens ägare som ska bestämma vilka som sitter i deras styrelser och att staten inte ska lägga sig i  det. Hur resonerar du som inte på något sätt kan kallas vänster, när du ställer dig mera positiv till den här tanken på kvotering?

Mari Kiviniemi:

Jag står i mitten! Jag är inte beredd att införa kvoter just nu. Men efter en viss period, om företagen inte visar bra resultat gällande jämställdhet… Men jag vill ge de lite tid att åtgärda problemet. Först efter det är jag beredd att ha kvotering.

Ramberg, som verkligen inte förstår de stora skillnaderna mellan Sverige och Finland, mellan svensk och finländsk politik, undrar nu, trots att Mari Kiviniemi varit kristallklar i sitt svar:

Men du har inga principiella eller ideologiska invändningar?

Ramberg förstår inte att man inte problematiserar och politiserar och ideologiserar precis allt i det östra grannlandet utan att sättet att tänka och mentaliteten är helt annorlunda än i Sverige. Och Mari Kiviniemi nästan avbryter honom och säger:

Nej, jag tycker inte att det här är en ideologisk fråga, åtminstone inte för mig.

Och här är den dåliga intervjun äntligen slut. Mari Kiviniemi var mycket bra, men intervjuarens behandling av henne var det inte.

Några råd till svenska medier som vill rapportera om Finland:

  • Behandla Finland som vilket annat självständigt land som helst, inte som en lillebror till Sverige.
  • Tro inte att Finland hela tiden sneglar på Sverige när dess regering och riksdag styr landet.
  • Tro inte att Finland har samma syn på demokrati som man har i Sverige.
  • Tro inte att politiken i Finland kan jämföras med politiken i Sverige.
  • Tro inte att det som Sverige gör styr eller i någon högre grad påverkar vad Finland gör.

Är man inte intresserad av att ge en allsidig, sann och verklighetsbaserad bild av det mångfacetterade och politiskt, ideologiskt, demokratiska landet på andra sidan havet, så låt då hellre bli att göra något alls!

© Denna blogg!

Rapport från Magma: ”Invandringens samhällsekonomiska konsekvenser – med fokus på Svenskfinland”

Den finlandssvenska tankesmedjan Magmas rapport om Invandringens samhällsekonomiska konsekvenser – med fokus på Svenskfinland kan vara av intresse att läsa också för människor i Sverige, även om förhållandena i de båda länderna är mycket olika. Rapporten presenteras bland annat så här, av Björn Sundell:

I samhällsdebatten ses invandringen ofta som en belastning. Invandrare tar lokalbefolkningens jobb och flyktingarna förorsakar sociala kostnader, hävdar de kritiska rösterna. Bland de negativa konsekvenserna här och på andra håll i Europa nämns ofta den sociala oron i invandrartäta områden och kulturkrockarna i mötet mellan egna och främmande traditioner. Svårigheterna skall inte underskattas, men en samhällsdiskussion som enbart fokuserar på problemen är inte konstruktiv. På individnivå liksom på kommunnivå finns det exempel på både lyckad och misslyckad integration.
———-
Saarelas utredning pekar på betydelsen av att invandrarna snabbt får en chans att ta sig fram på arbetsmarknaden – en snabb integration via arbete och utbildning ger bästa resultat. I praktiken är situationen långt ifrån idealisk. För det första är det ofta svårt för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. För det andra lyckas de som fått ett arbete sällan nå samma inkomstnivå som infödda finländare ens efter tio års vistelse i landet.

Med fokus på Svenskfinland granskar Saarela hur olika kommuner har klarat integrationsprocessen. Få kommuner lyckas väl om man mäter sysselsättningsgraden bland immigranterna. Variationerna kommunerna emellan är dock oerhört stora. Närpes hör till dem som lyckats bäst, men också Hangö, Ingå, Kyrkslätt, Lojo, Sjundeå, Väståboland, Korsholm, Kristinestad, Nykarleby, Pedersöre, Vörå-Maxmo och landskapet Åland lyckas rätt väl.

Tillägg från en migga

Följande tillägg till texten En migga: ”Det finns en annan sida av myntet också” har kommit från samma migga som skrev den:

Jag glömde tyvärr att betona att den vi skulle avvisa och tjänstemännen på flygplatsen var väldigt snälla mot varandra och den förvarstagne klagade aldrig på att han förlorat 4.000 USD…

Det rörde sig i detta fall helt klart om mutor. Han betalade 4.000 USD och tjänstemännen trixade med resehandlingarna. Och jag kan ju tillägga att han aldrig fick några nya handlingar av ambassaden i Stockholm då han nu inte längre var medborgare.

Kommentar: Och en person utan handlingar, utan medborgarskap är svår att utvisa…

© Denna blogg.

Nu tas det självklara upp igen (om felvända barnvagnar)

Den 8 april 2011, tog Sveriges Radio P1 (igen) upp frågan om små barn i sittvagnar.

Men man behöver knappast vara expert för att förstå det självklara! Små barn behöver ögonkontakt med sin förälder och små barn behöver föräldrar som ser dem, pratar med dem, förklarar världen omkring dem. De behöver inte självcentrerade föräldrar som vänder barnen ifrån sig och tjattrar i mobiltelefon. Om man inte kan eller vill umgås med barn ska man inte skaffa några – ingen i Sverige är i dag tvungen att föda barn till världen!

Redan den 13 maj 2005, för sex år sedan, skrev jag bland annat, i inlägget Bortvända barn:

Nu är det vår och barnvagnarna översvämmar gatorna i Stockholm.
Det är härligt med alla små barn i sina fina vagnar. Men det finns en
sak som gör mig riktigt ledsen och det är alla dessa små, små barn som sitter med ansiktena bortvända, alltså vända framåt! Utan kontakt med föräldern som skjuter vagnen sitter barnet där och översköljs av intryck som det inte kan värja sig mot, utan att ha tryggheten i att kunna se ett välkänt ansikte (förälderns).

Den 31 mars 2006, i inlägget Barn i barnvagnar, skrev jag:

Och det hemska är att i alla dessa stora, klumpiga och ”obrukbara” åkdon sitter de pyttesmå, hjälplösa barnen framåtvända! Utan att föräldern ser om barnet fryser, är glatt, ledset etc. Och – allra värst – utan att föräldern och barnet har möjlighet att ha ögonkontakt! Barnet utsätts för en massa intryck, en del kanske skrämmande och obehagliga, men har ingen möjlighet att kommunicera med föräldern! Som dessutom alltför ofta ändå är upptagen av att prata i mobiltelefon och nästan glömmer bort att ett litet barn sitter i vagnen.

Föräldrar, varför gör ni så här? Varför köper ni vagnar som skärmar av er helt från era egna små barn? Är det för att ni ska få gå där och prata i mobilen utan att behöva se att barnet ser

För fyra år sedan, i inlägget  Kristi Himmelsfärdsdag och felvända barnvagnar (17 maj 2007) skrev jag;

Och nere på stan var det rätt mycket folk. Många mammor och pappor med små barn i sittvagnar. Föräldern, som släpat med ungen ut på stan, pratar oavbrutet i mobiltelefon (gäller de flesta) och barnet sitter helt utan kontakt med mamman eller pappan, vänd framåt och med suffletten uppdragen. Mamman/pappan vet inte om barnet sover, om det fryser, hur det reagerar på allt det ser. Mammorna/papporna kan helt enkelt ”glömma bort” sina små barn i vagnen eftersom de inte ens syns, och kan babbla på om det ena oviktigare än det andra på sina mobiler, som verkar ha förvandlats till utväxter på deras händer. När jag ser det här, och ser de stackars barnens små ensamma ansikten så är det inte utan att jag nästan är beredd att ropa på en lag som säger att små barn ska sitta vända med ansiktet mot sin förälder och att föräldrarna ska umgås och interagera med sina barn och inte med andra, via sina mobiler. Eller lämna barnen hemma när de ska springa på stan. Stackars arma barn!

Och den 17 december 2008 påminde jag om vikten av att föräldrar har kontakt med sina små barn i inlägget Om felvända barnvagnar.

Svenska föräldrar verkar inte förstå vad ett litet levande barn är och vad det behöver. Häromdagen såg jag igen det, som man så ofta kan iaktta på gator och fik:

Ett litet barn, kanske 8-9 månader gammalt, satt i knäet på sin unga mamma på ett fik. Mamman pratade animerat med en väninna. Babyn ville ha uppmärksamhet och började först pipa, ökade sedan till gnäll för att ganska snart skrika högt och ljudligt. Mycket störande för omkringsittande, mycket tråkigt för det lilla barnet. Men mamman bekom det inte alls. För varken när barnet pep, gnällde eller skrek, brydde sig mamman om det. Hon vände inte barnet emot sig för att få ögonkontakt och trösta det, nej, hon fortsatte att babbla på med väninnan och barnet hängde som en väska över hennes ena arm, gallskrikande och utan att se annat än bordet och golvet, och utan att få någon respons alls från den som ska ge den tröst och trygghet.

Vad är det för fel på folk? Inte undra på att så många barn i Sverige mår så dåligt! Och det är naturligtvis föräldrarnas fel, vems skulle det annars vara. Men det typiskt svenska är att säga, som en ”expert” gjorde i P1: ”Jag vill inte skuldbelägga föräldrarna”. Alltså för att de sätter sina små barn i framåtvända vagnar och för att de ignorerar dem. Trots att det självklart och enbart är just föräldrarna som bär skulden!

Vagnen till vänster är inte rätt för små barn, möjligen för lite äldre barn. Fast å andra sidan: större barn ska helst gå och inte sitta i vagn… . Vagnen till höger ger barnet möjlighet att se föräldern och föräldern möjlighet att prata med sitt barn.

Norge: Antalet asylsökande minskade under första kvartalet 2011

Enligt Utlendingsdirektoratet (UDI) har det under de tre första månaderna i år kommit 13 % färre asylsökande till Norge. Det enda land från vilket antalet vuxna asylsökande har ökat är Somalia, men totalt har alltså antalet ändå minskat med 13 %.

Också antalet ensamkommande minderåriga asylsökande minskat med lika mycket, d.v.s. 13 %. Från Somalia minskade den här gruppen med 10 %.

En migga: ”Det finns en annan sida av myntet också.”

Apropå inlägget Vem kan man lita på?,(https://meritwager.wordpress.com/2011/04/05/vem-kan-man-lita-pa/), skriver en migga följande:

Jag vet att det finns en annan sida av myntet också. Ja, alltså ”pengar som försvinner vid avvisningar”-myntet.

Det hände bland annat mig. När vi åkte från förvaret hade den som skulle avvisas ca 4.000 US Dollar på fickan. Han hade dem kvar när vi gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda (personalen på flygplatsen kontrollerar alltid dessa personer extra mycket).

När vi sedan kom fram till flygplatsen i utlänningens hemland så tar två flygplatskontrollanter oss åt sidan och säger att de ska prata ensamma med honom och försvinner in i ett rum i max 5 min. Efter dessa få minuter kommer de ut och säger att mannen inte kommer från landet (trots pass och nya resehandlingar från hans ambassad i Stockholm!), och att vi måste ta med honom tillbaka till Sverige.

När vi kommer ”hem” till förvaret igen så visar det sig att killen inte har några pengar kvar och jag kan lova: han hade inte handlat något för dem. Efter lite funderande kommer jag och min kollega fram till, att pengarna försvann den gången han var obevakad, på flygplatsen tillsammans med två landsmän som jobbade på flygplatsen. Det är den enda förklaringen som finns.

Kommentar: Om man läser både det föregående inlägget (Vem kan man lita på?) och detta, så bevisas åter det jag med bestämdhet och med en papegojas envishet upprepar här på bloggen: ”Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.” Och man måste inse att det är så, och inte tro att det bara finns en sanning.

I de här två fallen tycks det finnas två helt olika sanningar, två helt olika sätt som pengar försvunnit på, från asylsökande som utvisats. Båda dessa fallen ter sig korrekt återgivna och det finns inte någon anledning att betvivla någondera beskrivningen av vad som hände.

© Denna blogg.