Utredningsförslag om vård för papperslösa presenterades den 31 maj

Den regeringstillsatta utredaren Erna Zelmin presenterade idag sina förslag om vård för ”papperslösa”. Hon föreslår en ny lagstiftning på området hälso- och sjukvård, ”som ska bli mer ändamålsenlig” och

asylsökande och ”papperslösa” personer, oavsett ålder, ska ha samma omfattning och på samma villkor tillgång till vård, som vi som bor och är folkbokförda här i landet.

Det rör sig om (enligt obekräftade uppskattningar) 10.000 – 35.000 personer som vistas här illegalt (och som man envisas med att kalla ”papperslösa”) samt ca 35.000 asylsökande per år.

Utredaren Erna Zelmin föreslår att både asylsökande barn och barn och unga  (upp t.o.m. 19 år) till illegala invandrare ska ha rätt till samma subventionerade tandvård som de som är skrivna i landet. Hon anser också att asylsökande även fortsättningsvis ska betala en lägre avgift än vi andra i Sverige (ett avsteg från den i övrigt ständigt framhållna likabehandlingsprincipen). Däremot föreslår hon att illegala invandrare (de, som kallas ”papperslösa”, alltså) ska betala samma avgifter som boende i landet.

Elna Zelmin säger, att hon bedömer att hennes förslag inte kommer att ge någon negativ inverkan på asylprocessen och att det inte kommer att innebära att fler människor kommer att välja att (bara det: ”välja att”!!!) stanna här utan tillstånd. Eller att det kommer hit fler personer utan att ha tillstånd till det.

Sedan resonerar hon kring vad det är som gör att människor migrerar, varför de lämnar sina hemländer och kommer till denna lysande konklusion:

Samlat har vi kunnat konstatera att det inte är hälso- och sjukvård som gör att människor lämnar ett land eller kommer till ett land. Det är vanligtvis (!?) helt andra faktorer som styr detta.

Hon säger vidare – och här kommer ytterligare en paradox, vilket den här presentationen är full av – följande:

Att kunna identifiera, framför allt då papperslösa personer, det är ju naturligtvis någonting som är viktigt (!!??). Jag har inte inom ramen för utredningen haft möjlighet att bygga upp eller analysera och sätta form på något nationellt register över de här personerna (??!). Men den här frågan behöver man jobba vidare med.

Kommentar till ovanstående stycke: Är det inte meningen att de som vistas här illegalt ska lämna landet? Hur kan man föreslå att det ska byggas upp ett register för ett parallellt system med människor som är här i strid med lagen men som ändå ska ha samordningsnummer, få hälso- och sjukvård och leva här utan tillstånd? Det här blir lite surrealistiskt och förvirrande. Än mer förvirrande blir det när utredaren drar in etableringsreformen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och funderar kring hur man då ska hantera ”människor som kommer hit och som ska in i det svenska samhället och som inte har personligt samordningsnummer”. Men ska de inte först få uppehållstillstånd, om de ”ska in i samhället”???

Ska det nu inte längre krävas uppehållstillstånd för att vistas i Sverige? Ska det räcka med att man tar sig hit och stannar här för att man själv väljer det? Är det meningen att vi ska ha fri invandring utan försörjningskrav och med fri hälso- och sjukvård för vem som vill i Sverige? Om man kan komma hit och själv helt enkelt välja att stanna här och få hälso- och sjukvård, bli registrerad och få ”samordningsnummer” och man då, som utredaren säger: ”ska in i det svenska samhället”, då är det ju lika med fri invandring, som jag bedömer det. Jag kan ha fel, jag kan ha missat något här – i så fall är det för att allt detta är så totalt förvirrande att det är svårt att hänga med i tankesvängarna. Dessutom blandar utredaren även in patientrörligheten inom EU – hittills trodde jag att den gällde EU-medborgare och personer med tillstånd att vistas i ett EU-land, men så verkar det inte längre vara när man hör utredaren Erna Zelmin.

Vidare anser hon att illegala invandrare ska kunna tillgodoräkna sig högkostnadsskydd (!!!) för, som hon så klarsynt och tydligt säger:

Bara för att man är ”papperslös” så är man ju inte identitetslös. Det finns många papperslösa som faktiskt har identitetshandlingar som är fullt användbara i det här sammanhanget, och då vill jag inte stänga en dörr utan öppna upp för dem som kan tala om vilka de är.

Kommentar: Men man ska ju lämna landet när man inte har fått uppehålls- och arbetstillstånd här!!! Inte åtnjuta förmåner och t.o.m. högkostnadsskydd (det blir ju bisarrt!) som tack för att man tagit sig hit och ”valt” att stanna här utan tillstånd, d.v.s. vistas här olagligt.

Sedan talar Erna Zelmin om kostnaderna och säger att vården för asylsökande kostar ca 1,1 miljarder kronor (1100 miljoner kronor) per år och menar att de skulle öka med ca 100 miljoner per år om man utvidgade rätten till vård till alla som egentligen inte ska vara här alls. Vård för ”papperslösa” skulle kunna komma att kosta uppåt en miljard kronor (1000 miljoner kronor) ytterligare per år, säger hon. Totalt kan det handla om ca 3,2 miljarder skattekronor (3200 miljoner kronor) per år för vård åt personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Om jag förstått presentationen rätt. se nedan, där finns en länk till webbutsändningen så kan den som vill själv lyssna på vad som sägs.

När det gäller hur allt detta ska finansieras, säger Erna Zelmin, så handlar det om att öka statsbidragen till landstingen för vården av illegala invandrare och öka anslagen till Migrationsverket för vård av asylsökande med avslagsbeslut, d.v.s. som ska lämna landet. Förändringarna tänker sig utredaren Erna Zelmin, ska träda i kraft 1 januari 2013. Hon säger:

Det är naturligtvis angeläget att de här reformerna träder i kraft så fort som möjligt.

Hon säger att det har funnits ett stort antal osäkerhetsfaktorer både vad gäller antal, innehåll och kostnader och att hon fått göra uppskattningar och avvägningar. Och hon avslutar med att kalla det för ”främlingsfientlighet inom vården”, när/om vårdpersonal tipsar Polisen om människor som vistas illegalt i Sverige och säger att det är viktigt att man har ett värdegrundsarbete inom vården (som alltså ska gå ut på att man inte talar om när personer som inte har rätt att vistas i landet ändå vistas här). Hon svarar också på en fråga och säger, att ”det är inte straffbart” att meddela att illegala invandrare finns på en vårdenhet men att ”det kan ju vara tokigt ändå”!

Så bakvänt har det blivit i Sverige, att en regeringsutredare anser att det är fel och strider mot någon värdegrund, att informera relevanta myndigheter om att en person utan tillstånd (OBSERVERA utan tillstånd!) vistas i landet. I andra fall ska man nog anmäla brott…  Så har det blivit i Sverige, att  människor som valt (just det ”valt”) att stanna i landet olagligt ska ges ”fri” ( i själva verket skattefinansierad) hälso- och sjukvård och att att i stället den sjukvårdspersonal som eventuellt meddelar Polisen att det på deras avdelning eller vårdcentral finns någon som faktiskt enligt svensk lag inte har rätt att vara i landet, av regeringens egen utredare stämplas som ”främlingsfientlig”!

Här finns webbutsändningen av presskonferensen med Erna Zelmin om Utredningen av vård för för papperslösa m.fl. Här kan man läsa hela utredningen.

OBS! Denna – och alla texter på min blogg är © Merit Wager.
Länka alltid till originaltexten vid ev korta citat.

Finland: Nya id-kort i olika färger från den 31 maj 2011

Från den 31 maj 2011 utfärdar Polisen i Finland nya id-kort med mängder av lagrad ny säkerhetshöjande information. Id-korten har olika färger: blå för vuxen finsk medborgare, violett för minderårig finsk medborgare och gulbrun för utländsk medborgare.

tillsatte den 29 oktober 2008 ett projekt med  uppgift att skapa en statligt bestyrkt identitetshandling och utarbeta lagstiftning om identitet. Den 15 december 2010 presenterade arbetsgruppen följande centrala slutsatser och rekommendationer:

– Användningen av körkort som legitimationshandling bör ses över.
– Samutfärdande av pass och identitetskort bör utredas.
– Spärrlistans funktion bör utredas när det gäller körkort, identitetskort och pass.
– Vikten av identifiering bör betonas och medvetenheten i frågan ökas.
– Identitetsstölder:
1. Självbestämmanderätten över egen information inskränks när en person uppträder som någon annan.
2. Offrets ställning i brottsmålsprocessen är svag.
3. Offer av identitetsstöld behöver ett centralt anmälningssystem.
4. Delegation för identitetssäkerhet
5. Anvisningar om hur man ska gå till väga när man har råkat ut för identitetsstöld
6. En fortsättande arbetsgrupp under ledning av justitieministeriet bör tillsättas med uppgift att följa med vilken påverkan lagstiftningen om identitetsstöld har och göra en fördjupad granskning av definitionerna och befogenheterna för insamling av information.
– Behovet av lagstiftning som reglerar biometriska identifikationslösningar är uppenbart.
– Införande av ett tillfälligt kort för asylsökande bör utredas.
– Inrikesministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen föreslår därtill en utredning om behovet av lagstiftning om identitetshandlingar och en revidering av lagen om identitetskort (biometriska kännetecken).

Att korten har olika färger har alltså ingenting – som en del tycks tro när man läser kommentarer på nätet – att göra med etnicitet utan enbart med medborgarskap. Som framgår ovan, handlar det bland annat om identitetsstölder  och kanske också om att det blir lättare för Polisen att kontrollera illegala invandrare i landet, och för incheckningspersonal på flygplatser och i färjehamnar eftersom id-korten gäller som resehandling inom EU för finska men inte för utländska medborgare. Korten kostar 51 euro (ca 470 kr) för vuxna och 30 euro (ca 275 kr) för barn.

”Äldreomsorg i världsklass”???

Läs, se videoklipp och lyssna på hur Östermalms stadsdelsförvaltnings äldreomsorgsenhet hanterar Annikki, 83 (och med stor sannolikhet också en massa andra åldringar):

Surrealistiskt och oroande möte hos Annikki 30 maj 2011 – del 1
Surrealistiskt och oroande möte hos Annikki 30 maj 2011 – del 2
Surrealistiskt och oroande möte hos Annikki 30 maj 2011 – del 3
Annikki i SR Sisuradio: ”Varför fick jag inte dö under natten?”

Tro inte på politkernas vackra ord om ”en äldreomsorg i världsklass” – det är tomma ord! Bli inte gammal, sjuk, ångestfylld och rädd i Sverige!

© Denna blogg.

Svenskarna verkar tappa allt fler kompasser

Folkhemmet är nedmonterat och svenskarna har betydligt mindre tilltro till sina s.k. trygghetssystem än deras nordiska grannar.

Den teoretiskt fina, men i praktiken ogenomförbara, idén om ”etableringslotsar” har havererat. Det fattade vem som helst (utom de s.k. ansvariga…) redan när förslaget kom. Läs och lyssna Satsning på jobb för flyktingar slutar på socialen hos SR P1.

Och i stället för att göra som andra länder och minska mottagningen av asylsökande och i stället hjälpa människor på plats, så ökar kostnaderna så kopiöst p.g.a. att Sverige tar emot så enormt många som söker sig hit, jämfört med alla andra länder, att man nu börjat använda biståndspengar här, i det egna landet! Läs och lyssna på Biståndspengar förs över till verksamhet i Sverige i SR P1.

Och nu är den totalt idiotiska frågan om skolavslutningar i kyrkan återigen på tapeten och svenskarna verkar helt ha tappat kompassen även här! Så här säger Finlands finansminister Jyrki Katainen – och det finns knappast någon i Finland som inte håller med honom:

Tolerans betyder inte att man lägger ner sina egna traditioner av artighet gentemot andra traditioner. Ingen i den här världen gör på det sättet.

Läs hela texten Raka, tydliga och sunda ministeråsikter – i Finland!

© Denna blogg.

Allvarliga konflikter på Maria Elementarskola – igen

Mängder av inlägg om en av många tidigare stora konflikter på Maria Elementarskola kan man läsa om här på bloggen. Det har varit mycket svåra situationer och synnerligen udda beteende och agerande från ledningen för Stiftelsen Maria Elementarskola. Minst sagt. Och nu är det dags igen. Det måste ha gått mycket långt också denna gång, när rektor och vice rektor väljer att anmäla konflikterna till Arbetsmiljöverket enligt 6 kap 6a § Arbetsmiljölagen:

Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, ska skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren och begära sådana åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att en viss undersökning ska göras för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. På framställning ska arbetsgivaren genast lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Arbetsgivaren ska utan dröjsmål lämna besked i frågan. Gör arbetsgivaren inte det eller beaktas inte begäran inom skälig tid, ska Arbetsmiljöverket efter framställan av skyddsombudet pröva om föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 § ska meddelas. Sådan framställning av ett skyddsombud på fartyg ska i stället lämnas till Transportstyrelsen, som ska pröva om föreläggande eller förbud enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska meddelas.

Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt påkalla kommitténs behandling av en arbetsmiljöfråga.

Ett skyddsombuds begäran enligt första stycket får även avse skyddsåtgärder som behövs för att arbetsgivaren på det arbetsställe där skyddsombudet är verksamt ska uppfylla sina skyldigheter gentemot utomstående arbetskraft enligt 3 kap. 12 §.

Det som i första och andra styckena sägs om skyddsombud ska också gälla för studerandeskyddsombud som avses i 17 §.
(Paragrafen ändrad genom SFS 2009:870)

Så här säger en person med insyn i vad som sker på Maria Elementarskola:

Nu blåser det hårda vindar på Maria Elementarskola igen. Märta Franson håller igång så gammal hon är. Man får säga att hon är kraftfull in i det sista, även om det är patetiskt.

Föräldrar berättar:

Märta Franson

I dagarna har styrelsens ordförande, tidigare skolans rektor under ca 50 år, Märta Franson, sagt upp hela styrelsen för att kunna använda sig av sin advokat, som också sitter i styrelsen. Vi föräldrar är så oroliga och än en gång känns det absolut inte OK.

Vi föräldrar har den här gången gjort ett föräldrauppror. Vi har stöd i stort sett från alla klasser från PK upp till klass 7. Vi har – som vi tror – både styrelsen, föräldraföreningens ordförande och majoriteten av föräldrarna bakom oss men vad hjälper det när stiftelsens förordning ger Märta alla mandat att utse styrelse, lägga sig i rektorns arbete m.m.

Det är mycket tråkigt att en så gammal och fin skola ska stå och falla med en enda person – en person vars livsverk oavsett alla konflikter och strider är odiskutabelt enastående – och att ingen har kraft och förmåga att ställa saker tillrätta! Skolan har varit mycket bra och Märta Franson har varit en fantastisk kraft som funnits där sedan år 1948. Men envåldshärskeri fungerar inte år 2011 och om konflikterna fortsätter så blir det slutet för en skola som funnits sedan år 1885. Och Märta Fransons eftermäle blir tyvärr rejält solkat.

© Denna blogg.

En migga: ”Migrationsverkets ledning gillar inte TUT.”

En migga med mer än tio års erfarenhet från Migrationsverket, berättar:

Jag kan,  som beslutsfattare, inte ge TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) till asylsökande ens där det vore rätt. Enligt lagen kan jag förstås göra det. Men Migrationsverkets ledning gillar inte TUT, de menar att integrationen inte fungerar då. En person som bara har fått TUT ger inte järnet, liksom, är deras motivering. Han eller hon svävar i ovisshet och kan inte heller få hit sin familj. Som om en person som får PUT och får hit sin familj skulle jobba!

Den som vill jobba, den jobbar också med TUT. Den som får PUT jobbar inte alltid. Ens om familjen kommit hit. Ibland kan det vara så att personen inte fått något jobb, det är svårt om man inte kan svenska, och om man också är analfabet och vuxen kan det vara svårt att lära sig svenska, att få ett jobb, etc.

Men man har ändå kommit till Sverige. Varför har man kommit hit, vad tänker man göra här? Om man inte vill/kan lära sig språket,  jobba, betala skatt etc. Är det inte mödan värt? Nej, istället gör man ingenting, tar hit sina hustrur (ofta fler än en) och barn ( plus ”hushållsbarn”) och när alla är här så kan man leva på barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag etc.

Ofta – och i synnerhet om man har ett litet svartjobb vid sidan av bidragen – så kan börja bygga en villa i hemlandet där man sedan kan bo sex månader om året. Dit kan man åka när man vill, könsstympa en dotter eller tvinga en annan dotter att gifta sig med en kusin. Kusinen måste ju sedan också få komma hit och egendomarna i hemlandet  och rikedomarna i Sverige  (typ alla bidrag som man kan tillskansa sig här) måste tillfalla släkten och ingen annan. Därför måste dottern gifta sig med sin kusin.

Allt detta har vi sett otaliga exempel på.

© Denna blogg.

Det kanske också behövs en Åsikts- och yttrandefrihetens Dag?

Nyligen uppmärksammades FN:s internationella dag för pressfrihet och det skrevs och talades mycket om det i svenska medier, men också i andra länder förstås. I Finland meddelade Yle att:

I en enkät får yttrandefriheten i Finland skolvitsordet 8 (av 10) eller högre av 96 procent av tidningarnas chefredaktörer.

I många länder råder inte pressfrihet och inte heller åsikts- och yttrandefrihet. I Sverige – liksom i Finland och de flesta (alla?) EU-länder är pressfriheten så total att den ibland nästan är ”för fri”, d.v.s. media kan spekulera, fabulera och utlösa drev mot människor som får sina och sina familjers liv förstörda, kanske för all framtid. Och dessa människor har ingenting – ingenting! – att sätta emot.

Givetvis ska det råda press- och tryckfrihet i fria, demokratiska länder, men de etiska regler och förhållningssätt som man enats om b0rde kanske dammas av och påminnas om så att man får en balans i det medierapporteringen.

Och när man, med rätta, framhåller pressfrihetens vikt och betydelse och hyllar den, så kanske man borde ta en titt på hur det står till med den allt mer kringskurna åsikts- och yttrandefriheten, och då kan man ju börja i sin egen omgivning, sitt eget land. För svenskarnas del i Sverige, där allt fler talar om den allt mer kringskurna rätten att uttrycka sig fritt.

Kanske borde också en Åsikts- och yttrandefrihetens Dag inrättas, en dag då människor påminns om den grundlagsstadgade rätten att fritt tänka, tycka och uttrycka sig? Och om att lagen gäller året runt och alltid. Men då människor också påminns om att det är upp till dem själva att använda sig av de rättigheter som lagen ger dem och inte idka självcensur, inte tystna. För åsikts- och yttrandefrihet, liksom demokrati, är inget som är självklart bara för att det står på papper. Dessa rättigheter existerar bara om vi alla använder oss av dem.

© Denna blogg.

En migga om barn till asylsökande: ”Vi brukar hoppas att det var ett svenskt barn med stor skådespelartalang och med föräldrar som tar hand om honom eller henne.”

En migga om barn till asylsökande:

Många gånger blir barn till asylsökande, som kommit hit pigga och glada, psykiskt sjuka inom asylprocessen. Om familjen fått avslag därför att de saknar asylskäl och gömmer sig, barnen inte får gå i skola och inte förstår varför de är i Sverige, då är det inte så konstigt att de blir sjuka. Sedan kan familjen  få PUT p.g.a. att barnen är sjuka (!).

Jag vet inte hur väl detta rimmar med barnkonventionen –  antagligen inte alls. Kanske borde svenska myndigheter i högre grad se de barn till asylsökande som används som verktyg för att föräldrarna och familjen ska uppnå målet: Uppehållstillstånd.

Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.

Vi brukar hoppas att det var ett svenskt barn med stor skådespelartalang och med föräldrar som tar hand om honom eller henne. Men samtidigt så vet vi ju, att det mer sannolikt var ett barn som används av människosmugglare eller samvetslösa asylsökande föräldrar som mot betalning låter sitt barn gå runt hos Migrationsverket. Man får alltid mer bidrag om man har barn…

Under alla år som jag jobbat på Migrationsverket så har jag sett att människor som säger sig ha flytt från påstådd förföljelse och sedan har förföljt  och misshandlat (till och med dödat) sina egna barn, mest döttrar. De här människornas barn som fortfarande lever och är svenska medborgare måste ta sig ur denna unkna kultur- hedersgemenskap. Det är kanske okej att gifta sig med en kusin men det är inte okej att vara med och plåga en liten svenskfödd  tjej  i släkten som inte vill åka hem på semester för att gifta sig med en 30-årig kusin.

Migrationsverket har inga möjligheter att komma åt tvångsäktenskap. Men om kvinnan ( eller mannen) säger till oss  att det är tvång  så får de det skydd  som Sverige kan ge. Men – och det här kanske inte alla känner till: Migrationsverket har till och med tillåtit äktenskap med minderåriga. Och det anser jag är helt fel.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna och länkning till originalinlägget ska alltid göras.

Jag har läst hela Migrationsverkets Bamsetidning

De sidor i Migrationsverkets Bamsetidning som jag särskilt skriver om finns längst ner. Man kan klicka på dem för att se dem i lite större format.

Mycket har sagts och skrivits om Migrationsverkets Bamsetidning. Nu har jag läst den, från pärm till pärm. Den är rörig, oinspirerande och helt utan koppling till barn till asylsökande från länder som Somalia, Irak, Afghanistan etc.

När man öppnar tidningen möts man till vänster av en sida med olika stilar, färger, logotyper, rutor och en konstig figur med blå kläder. Och tilltalas glatt:

Hej! den här tidningen är till för dig som är barn och är asylsökande i Sverige.

Tjoho! Men, som en del av miggorna berättat så vet barnen ofta inte ens varför de är här överhuvudtaget, eller är indoktrinerade att säga vissa saker som föräldrarna lärt dem och som föräldrarna tror gynnar deras sak. Sådana barn är inte mottagliga för en serietidning med en massa bjärta färger och serierutor som inte har något alls med deras situation att göra. Som en migga skriver:

I andra fall rabblar barnet upp en berättelse som föräldrarna tutat i det, och det är ofta så hjärtskärande att se och höra att man som utredare inte vill ställa några följdfrågor överhuvudtaget.

Den situationen, som inte alls är ovanlig, finns inte med i tidningen… Sådana barn är knappast mottagliga för Migrationsverksbjörnen Bamse.

Jag förstår inte hur man på BRIS, Rädda Barnen, Röda Korset, IM och Malmö Högskola har kunnat sanktionera det här projektet. Eller det kanske de inte har, det står ju faktiskt bara att de ”varit med och tyckt till när denna tidning har skapats.” Om de ändå har tyckt att tidningen är bra för barn till asylsökande så gissar jag att de personer som representerat de här organisationerna har varit etniska svenskar utan större förmåga att sätta sig in i målgruppens värld, tankar och känslor. Varför har inte barn till asylsökande varit med i referensgruppen? De är de allra första jag hade kallat in om jag hade hittat på ett sådant här – för Egmont säkert mycket lönsamt – projekt!

Sidan 5 i tidningen är ett exempel på hur rörigt och obegripligt allting är. Massor av färger, figurer, ord. Alla fantasiländers namn slutar på -ien, vilket knappast tyder på någon större fantasi hos den/dem som skrivit texten: Krokodilien, Musitanien, Varganien, Minitanien. På svenska, alltså. Kanske har dessa urtråkiga och likriktade ”landsnamn” översatts kreativare till andra språk, men troligen inte eftersom originaltexten ska följas vid översättning. På vilket sätt tror Migrationsverket, som ju beställt tidningen, att de här figurerna och konstiga landsnamnen och den märkliga skildringen av asylprocessen ska hjälpa barn till asylsökande att få någon reda i vad som händer? Det blir ju bara ännu mer komplicerat för barn från helt andra kulturer där de kanske inte ens är vana vid serietidningar, än mindre vid sådana här röriga serietidningar med ett oöverblickbart myller av kaniner, grävlingar, sköldpaddor, björnar, krokodiler. Och en räv (!!!?) och en kyckling på Migrationsverket.

Till skillnad från många andra som haft åsikter om tidningen är jag inte särskilt upprörd över att man också skildrar ett lyckat återvändande, för sådana finns det. Alla som kommer hit och söker asyl har verkligen inte flytt från så hemska förhållanden att det ger dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige och många kan således återvända utan att det händer dem något alls. Många har sökt sig hit för att de har släktingar här som berättat om hur bra det är att bo och leva här, och nu vill de också komma till landet där man får bostad, fri skola och sjukvård etc – det är fullt förståeligt. Men inte grund för uppehållstillstånd.

Däremot är det här inte en sanningsenlig serietidning för barn om asyleriet, när den inte också visar hur svårt det är att få stanna och att människor också måste återvända till förhållanden som är långt ifrån goda, ofta mot sin vilja. För så är det ju, att många som nästan har skäl men inte riktigt når upp till vad lagen säger för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige,  inte får stanna. Och då utspelas tragedier, då är det tungt för både barn och föräldrar.

Barn vill veta sanningen. De vill inte behandlas som mindre vetande och få en färgsprakande sagotidning i näven i en situation där de känner, ser, hör, anar de vuxnas oro och ängslan – en tidning som de alltså förväntas sitta och bläddra i och tycka är kul medan föräldrarna är arga, ledsna, gråter eller är djupt deprimerade. Det är ett hån mot barnen! Och Migrationsverkets personal verkar inte heller överförtjust i att behöva dela ut den här publikationen. Som en av miggorna säger:

Jag är själv osäker på om barn alls ska informeras om asylprocessen om deras föräldrar inte vill att de ska höras av verkets personal och om föräldrarna inte talat om för barnen varför familjen är här. Enligt barnkonventionen så är det föräldrarna som har ansvaret för sina barn och familjens integritet ska respekteras.

Till slut vill jag kommentera den sista serietecknade sidan i Bamsetidningen – en specialtidning om att söka asyl:

Hur i hela fridens dar tänkte man här? En ”nötjakt” på sidan efter att den ena konstiga familjen (grävlingar, vilka barn vet vad det är för sorts djur?) rest hem. Också en nedvärdering av barn, när man lägger in en löjlig lek i en tidning som borde vara seriös och ta barnens frågor, undringar, oro på allvar, om man nu alls ska göra en serietidning åt barn till asylsökande. Hur BRIS, Rädda Barnen, Röda Korset, IM och Malmö Högskola har kunnat sanktionera det här projektet är svårt att förstå. Jag har träffat hundratals barn till asylsökande och alltid – ALLTID! – svarat på deras frågor sakligt, korrekt, sanningsenligt och respektfullt. Barn är inte dumma. Jag skulle aldrig ha tryckt den här Bamsetidningen i deras små nävar. Barn vill veta, inte matas med konstiga seriefigurer från Musitanien och Krokodilien. Usch!

Jag tänker på alla de ofta nedstämda men kloka, frågvisa, vetgiriga och härliga barn till asylsökande jag träffat genom åren, ingen nämnd och ingen glömd. Jag ser deras små ansikten framför mig, jag minns dem alla med värme (de flesta har fått stanna i Sverige). Och jag minns våra samtal och – ibland – lekar. Jag visade dem respekt genom att ta deras frågor på allvar, alltid besvara dem och aldrig ljuga för dem. Ofta med mycket god hjälp av Magda Ayoub, tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna som också är utbildad tolk från svenska till arabiska och vice versa. Idag är hon integrationsplanerare. Hon hade precis samma känsla och respekt för barnen vi mötte och samarbetet med henne var fantastiskt bra. Det gällde helt enkelt bara att anpassa vokabulären till barnens ålder och mognad och att alltid säga att ”du får fråga hur många gånger som helst, tills du förstår”. Även om mycket var sådant som de inte kunde förstå så var det bara att göra sitt bästa för att göra obegripligheter så begripliga som möjligt.

Migrationsverket, Egmont & Co har inte – i mitt tycke – visat verklig förståelse och respekt för barn till asylsökande när de skapat den här tillgjorda, konstiga, svårbegripliga produkten.

 

I finländska medier 25 maj

I finländska medier 25 maj

Den Sannfinländska riksdagsgruppen dryftar i dag riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainens ordval och uttalanden. Hakkarainen sade i början av veckan till tidningen Jämsän Seutu att ”torghörnen i Helsingfors är fulla ev negergubbar som slår dank och att de borde sättas i arbete. Hakkarainen har försvarat sina ordval med att han kommer från landsbygden och att han inte vetat att till exempel ordet ”neger” är nedlåtande.

Den främsta frågan i fallet Hakkarainen nu om den Sannfinländska riksdagsgruppen svetsas samman ännu hårdare på grund av trycket utifrån, eller om man börjar ta avstånd från partiets sänke.

skriver att personligheter som Hakkarainen alltid har haft en plats i finländska hjärtan. Den ”äkta” finländska människan som säger vad han tycker, en folklig hälsning nerifrån uppåt. Teuvo Hakkarainen har snabbt funnit sitt ”varumärke” i politiken, nämligen att agera äkthetens apostel. Tidningen varnar ändå för att idealisera äktheten i Hakkarainens tappning.

Riksdagsledamoten och sannfinländaren Teuvo Hakkarainen, säger till Aamulehti:

Om jag ska dömas för några få ord, så är det bara att betala ut slutlön och semesterersättning direkt i handen så går jag direkt. Jag stannar inte kvar här och kraxar.

Hakkarainen, som retat upp en del av folket med sina uttalanden, säger att han talar ”med folkets röst”.

Jag försöker undvika att n-ordet någonsin mer kommer ut ur min mun. Men om det slinker ut i alla fall så kan jag inte göra något åt det. Det är vad jag har lärt mig i skolan, det kommer naturligt och det är folkets språk.

Hakkarainen säger att han är säker på att han snart återigen har ”all världens jämställdhetskommittéer”  i hasorna på sig.

Finlands linje mot lånepaket till EU-länder i kris har hårdnat efter valresultatet och genom hur den utformningen utformats av riksdagens majoritet. Det sa finansminister Jyrki Katainen (tillika regeringsförhandlare, min anm.) vid en presskonferens den 24 maj. Enligt Katainen är den nya linjen en naturlig fortsättning på, att Finland alltid har varit strängast bland euroländerna (dit Sverige inte hör, min anm) när det gällt stödgarantier.

Riksdagen har godkänt lånepaketet till Portugal med rösterna 137–49. Sannfinländarna och Vänsterförbundet röstade mot paketet.

En migga om Bamsetidningen – igen

Den migga som skrev inlägget En migga om Migrationsverkets Bamsetidning (18 maj), skriver igen:

Nu har jag tittat på Bamsetidningen och även följt debatten om den i radio. Uppenbarligen så har tidningen tagits fram av Migrationsverket och ett antal organisationer exempelvis Röda Korset, Barnombudsmannen etc har tyckt att tidningen är helt okej.

Jag är själv osäker på om barn alls ska informeras om asylprocessen om deras föräldrar inte vill att de ska höras av verkets personal och om föräldrarna inte talat om för barnen varför familjen är här. Enligt barnkonventionen så är det föräldrarna som har ansvaret för sina barn och familjens integritet ska respekteras.

Ganska anmärkningsvärt i debatten är, att motståndare till Bamsetidningen kommer med argument som att ”ingen ansöker om asyl om den inte  har asylskäl” och utläggningar om barnen i Somalia och Afghanistan. Vederbörande verkar inte ha förstått att somalier och de flesta afghaner (med barn) får uppehållstillstånd.

Men det finns ett stort antal asylsökande, även familjer, från andra länder, som inte har asylskäl. För att kunna förstå detta så måste man förstå vad som menas med förföljelse, omänsklig eller förnedrande behandling, tortyr etc. Detta går att läsa om i utlänningslagen och i dess förarbeten. Varenda person eller familj som kommer hit och ansöker om asyl har inte asylskäl. Föräldrarna kan ha andra skäl att vilja emigrera men asylprocessen är inte rätta sättet att göra det.

© Denna blogg!

Finland: Antalet asylsökande minskar

Antalet asylsökande minskar. Under perioden januari till april sjönk antalet asylsökande med 40 procent jämfört med samma tid i fjol.

913 personer sökte asyl i Finland under början av året mot 1.505 för ett år sedan. Enligt uppgifter i Aamulehti sökte till exempel 121 somalier asyl i år, vilket är 80 färre än i fjol.

Också i Europa överlag finns det färre asylsökande, men i Sverige ökar siffrorna. Sverige lockar mer än Finland eftersom där redan finns en stor grupp invandrare.

Det faktum att Finland har skurit ner utkomstödet (som det ekonomiska bidraget kallas i Finland)  för asylsökande kan också ha påverkat intresset att söka sig till Finland, säger Inrikesministeriet till tidningen Aamulehti.

Tillägg: En person hör av sig och påpekar att Aamulehtis uppgift om att asylinvandringen i Sverige har ökat jan-apr 2011 inte stämmer.

Så här ser siffrorna ut i Sverige (källa Migrationsverket i Sverige):
Antal asylsökande jan-apr 2010 = 10.262
Antal asylsökande jan-apr 2011 = 8.256 (minskning med ca 20 %)

Så här ser siffrorna ut i Finland (källa Migrationsverket i Finland):
Antal asylsökande jan-apr 2010 = 1.505
Antal asylsökande jan-apr 2011 = 913 (minskning med ca 40 %)

En migga resonerar om kravet på att asylsökande ska ”göra sin identitet sannolik”

En migga skriver:

Enligt Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande (https://meritwager.files.wordpress.com/2010/03/migs-rattsl-stallntag-11-3-2010.pdf) så ska asylsökande göra sin identitet sannolik, annars beviljas inget PUT. Detta gäller såväl ensamkommande barn som vuxna asylsökande.

Varför bemödar Rättschefen sig om att skriva ställningstaganden som blir meningslösa när de sedan inte följs i praktiken?

Kommentar: I en ny dom (UM 8325-10) har Migrationsöverdomstolen än en gång slagit fast att styrkt identitet och innehav av pass är viktiga och i princip avgörande för om anhöriga till personer som fått PUT i Sverige ska få komma hit. I domen sägs bland annat:

Det är emellertid inte möjligt för rättstillämparen att generellt eller för en viss grupp av sökande medge undantag från klarlagd identitet och pass.

Domen gäller en somalier som säger sig vara gift med en somaliska som fått uppehållstillstånd i Sverige och som vid svenska ambassaden i Addis Abbeba i Etiopien, ansöker om att få komma hit. Men utan pass kan han inte resa någonstans och han kan (vill?) inte visa vem han är och inte heller att/om han faktiskt är gift med kvinnan i Sverige. Det finns således ingen möjlighet för Sverige att a) veta vem mannen är eller b) veta om han verkligen är gift med kvinnan. På sådana lösa boliner finns det inget land i världen som ger uppehållstillstånd åt någon!

Domen är intressant på många sätt och kan med fördel läsas också av representanter för media som ofta lite väl lättvindigt startar kampanjer för att ”anhöriga” till asylsökande ska kunna komma till Sverige enbart på den grundvalen att de säger att de är X, att de kommer från landet Y och att de är gifta med, eller är barn till, Z. Någonstans måste ju gränsen för dumhet gå också i Sverige.

Så här skriver en migga i juli 2009 på den här bloggen. Detta borde vara känt  för journalister och andra som skriver om asylärenden – och då särskilt om personer som säger sig vara från Somalia (men ofta är någon annanstans ifrån, inte sällan t.o.m. ett annat EU-land där de redan har PUT):

Det ligger faktiskt i Sveriges intresse att veta vilka de är som bosätter sig  här. Jag förstår att detta kan innebära problem t.ex. för personer från södra Somalia eftersom där saknas godtagbara myndigheter och vi inte accepterar deras id-handlingar. Men: de har id-handlingar, i synnerhet de som är vuxna, och det finns många länder som godtar dem. Särskilt i närområdet. Det vore väl bra om vi också någon gång kunde få se dessa handlingar! För även om de inte styrker deras identitet till fullo så kan de ändå ge någon form av indikation om vem personen är. Högt utbildade somalier jobbar i Dubai och annanstans som läkare exempelvis, och jag tror inte att de har fått jobben utan att visa läkarlegitimation, pass etc.

Kommentar: Den ovannämnda domen (UM 8325-10) från Migrationsdomstolen innehåller också skrämmande läsning om okunnighet och felaktiga beslut och slutsatser, främst hos migrationsdomstolen…

Det verkar inte finnas någon att lita på, det verkar inte finnas någon verklig vilja hos vare sig politiker eller tjänstemän på Migrationsverket, migrationsdomstolarna eller Polisen som har att hantera frågorna, att följa lagar, agera tydligt och klart, inhämta tillräcklig kunskap för att kunna hantera asylärenden etc, etc, etc. Lögner, bedrägerier, förfalskningar, hot, utpressning är vad detta område till ganska stor del verkar präglas av. Men om det handlade om ett annat land än Sverige så skulle de partiska och vinklande svenska journalisterna rapportera på ett helt annat sätt…

De som tyvärr riskerar att dra det kortaste strået – förutom svenska skattebetalare som tvingas bekosta galenskaperna – är den tämligen lilla skaran asylsökande som faktiskt har skyddsskäl, men som på grund av politikernas, regeringens och  myndigheternas inkompetens dras över samma kam i allmänhetens ögon som de, som inte har någon anledning alls att befinna sig här. Och det är inte okej!

© Denna blogg.

”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…”

I SR P1 God morgon, världen den 22 maj, diskuterades Migrationsverkets Bamsetidning  om asylprocessen. En av paneldeltagarna, Per Wirtén, Dagens Arena, sa bland annat:

Nej, alltså jag har inte sett hela den här tidningen, men jag har sett delar av det här som handlar om den här avvisningen och det tycker jag är ett slags förfalskning av verkligheten och en sorts förenkling av väldigt svåra, jobbiga processer som de ägnar sig åt. Antingen ljuger de medvetet eller far med osanning medvetet, eller också är de okunniga. Och det gör att man undrar över Migrationsverket.

Han får frågan: ”Vet du att det är så här, att det är inga återvändanden som faktiskt blir ganska bra?” och svarar:

Men för alla… för många återvändande barn så är det en traumatisk upplevelse, det tror jag alla kan vara överens om. Jag har inte sagt att det inte kan gå bra, för det tror jag att det gör i många fall. Men det är inte en idyll, det är inte en idyll som i serietidningen.

”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…”, säger då någon, oklart vem.

Per Wirtén säger att det ”för alla”, men ändrar sig till ”för många”, barn är traumatiskt att återvända till sina hemländer. Var har han fått den uppgiften ifrån? Är det något han bara ”tror” eller har han faktiska kunskaper om att det skulle förhålla sig så?

Inte för alla, men för många barn till asylsökande är det betydligt mer traumatiskt att lämna sina hemländer, sina hem, sina skolor, sina släktingar, sitt språk, sin kultur – sina liv! – och fraktas över halva jordklotet till Sverige för att föräldrarna har släkt och vänner här som berättar om att man i Sverige får fri bostad, ekonomiska bidrag att leva av, fri skolgång, fri sjukvård och ändå kan leva som i hemlandet och även åka tillbaka dit så snart man fått uppehållstillstånd. Det har jag själv hört barn berätta, det berättar miggor om och det kan vem som helst med lite förmåga att tänka sig in i situationen, förstå. Man kan också tala med de ännu levande finska krigsbarnen, där en stor majoritet efter 65 år fortfarande säger att de hellre hade stannat i sitt hemland, sin språkliga och kulturella miljö hur fattigt och farligt det än var.

Inte sällan är det också de asylsökande föräldrarna som jagar upp barnen, förvirrar dem och lär dem ljuga om familjens bakgrund och skäl till att komma till Sverige. Det finns också, enligt vittnesmål från miggor, människor som ”hyr ut” sina och andras barn som de har haft med sig till Sverige, till andra asylsökande för att utnyttjas till att öka familjernas chanser att få uppehållstillstånd. Läs bland annat inlägget En migga om Migrationsverkets Bamsetidning:

I andra fall rabblar barnet upp en berättelse som föräldrarna tutat i det, och det är ofta så hjärtskärande att se och höra att man som utredare inte vill ställa några följdfrågor överhuvudtaget.

Och i ett kommande inlägg säger en migga bland annat säger så här:

Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.

För de barn, som faktiskt kommer från fruktansvärda förhållanden, vilkas familjer faktiskt är förföljda och som faktiskt levt i skräck i hemlandet, kan det förstås vara en oerhörd lättnad att komma till ett land där det verkar tryggt och säkert. Ändå är det ofta traumatiskt också för dessa barn att lämna det enda liv, det enda land de levt i och känt till och att komma till ett land som inte med helt öppna armar tar emot det, men där det får både bostad, mat och skolgång. Och, så småningom och förhoppningsvis, integreras de i det nya landet som är så totalt annorlunda än hemlandet och med tiden bleknar också traumatiseringen.

Det är verkligen inte så, som många snälla och lätt aningslösa svenskar tycks tro, att det alltid är bäst för alla barn att bo i Sverige…

Det är viktigt att särskilt asylsökande med barn så snabbt som möjligt – men givetvis utan att tumma på rättssäkerheten, utan att hafsa igenom utredningen av ev asylskäl – får klart och tydligt besked: ”Ni får stanna i Sverige” eller ”Ni får inte stanna och ska lämna landet snarast”.  Och – särskilt för barnens skull! – ska det vara tydligt att det beslut som fattats gäller: Blir det avslag ska man lämna landet så snart som möjligt, lika väl som man så snabbt som möjligt ska inlemmas i samhället om man får uppehållstillstånd. Tydliga och raka besked skadar barn betydligt mindre än oklara, svävande besked och ovisshet om när man ska börja sitt nya liv i Sverige resp när man ska återvända till sitt land.

Läs också
Skalman förklarar asylprocessen – den 18 maj
och
En migga om Migrationsverkets Bamsetidning – den 18 maj.

© Denna blogg. Vid korta citat ur inlägg på bloggen,
länka alltid till originalinlägget.

Det kom ett brev: ”Som du vet så jobbar jag på ett HVB för asylsökande ungdomar.”

Det kom ett mejl:

Som du vet så jobbar jag på ett HVB-hem för asylsökande ungdomar. Jag läste ditt inlägg angående den dramatiska ökningen av minderåriga asylsökande i Sverige.

Det finns en lösning på det här problemet. Det heter åldersbestämning. Det kommer garanterat att kraftigt minska antalet ”minderåriga” som söker asyl inom ett år. Jag är absolut inte emot invandring eller asylsökande, tvärtom. Jag förstår och har empati med människor i nöd. Det är det trasiga systemet som ingen vill fixa, som äter upp mig inombords.

Låt mig berätta om ungdomen X. Ungdomen kom till Sverige och sökte asyl i slutet på 2009. Ungdomen uppgav då som sin ålder 16 år. Eftersom ungdomen kom från ett land från vilket asylsökande inte beviljas asyl så blev det ett snabbt avslag. Migrationsverket kunde inte hitta ungdomen i hemlandet och lyckades inte skaffa fram ett hemlandspass. Detta gjorde att avvisningen drog ut på tiden. Efter många möten med handläggaren där man hotade med att ungdomen skulle åka hem efter 14 dagar blev ungdomen kallad till ett möte med handläggaren på Migrationsverket. Där fick ungdomen information om att planen var att ett barnhem skulle ta emot i hemlandet. Strax därefter uppger ungdomen sin riktiga ålder som är 21 år. Handläggaren svarar då att: ”Nu, minsann, ska vi undersöka om det du säger är sant.”

Detta har alltså inte gjorts initialt, utan nu först, när man uppger en högre ålder, då börjar Migrationsverket kolla om informationen om åldern verkligen stämmer vilket ter sig absurt! Det är uppenbart för oss anställda på HVB-boendet vad som händer. För att undvika att bli placerad på ett barnhem i sitt hemland, så uppger man sin rätta ålder så att man blir hemskickad som vuxen. Men vad gör nu socialsekreteraren när personen har uppgivit att man är vuxen? Ingenting. Absolut ingenting. Inga diskussioner om att den berörda ska flyttas från boendet(som är till för barn). Inga samtal med personalen: ”Vad säger ni?”. Det bestäms att ”det går bra att bo kvar.” Alltså på ett hem för minderåriga! Det kan ju också tilläggas att denna ”ungdom” har blivit mer eller mindre som ”ett djur i en bur” under tiden, med möten och hot om imminent resa till hemlandet, som givetvis aldrig kunnat genomföras; om påstådda datum för avvisning, som aldrig genomförs.

Men den vuxne får bo kvar på boendet. Saker slås sönder, speglar, dörrar. Mat smetas på väggar, golv osv. Stämningen mellan de boende och personalen kan jämföras med den i ett fängelse. Ständiga spänningar. Klagomål på triviala saker så som ”dålig mat.” Gode män/kvinnor som efter 3-4 år inte har lärt sig av erfarenhet, utan köper lögner för att det är enklare. Man förstår inte att man ofta daltar med vuxna män i 25-årsåldern, eller man vill inte förstå. Socialsekreterare som själva behöver hjälp sitter och försöker hjälpa människor som inte behöver hjälp. Skattepengar pumpas in i en verksamhet som inte ska finnas i den grad den gör idag. Otroligt. Inga överdrifter, inga påhitt. Jag ser allting med en klarsynthet majoriteten av involverade i processen inte gör. Det är väldigt frustrerande.

Kommentar: När ska allt det som miggor, socialsekreterare, anställda vid HVB och personal på svenska ambassader i världen berättar, bland annat – men säkert inte enbart – här på bloggen, lyssnas på och tas på allvar? När ska någon ta ansvar för att sätta stopp för bedrägerier och användandet av skattebetalarnas pengar på huvudlösa sätt? Hur länge till ska inte minst traditionella medier men främst ansvariga politiker låtsas som att allt detta inte pågår? Har väljarna, d.v.s. de där som kallas ”folket”,  verkligen gett staten mandat att låta tusentals människor utan asyl- eller skyddsskäl lura sig in i landet, människor som man ofta inte har en aning om vilka de är och hur de levt och vad de gjort i sina hemländer?

När ska miggornas, socialsekreterarnas, anställdas vid HVB, UD-anställdas på svenska ambassader i världen tas upp i traditionella medier med samma seriositet och vilja att belysa verkligheten som man så ofta tar upp asylsökandes berättelser?

Ingen kan få mig att tro att svenska folket är ”rasister” eller ”främlingsfientliga”! Tvärtom. Svenskarna är generösa och hjälpsamma och välvilliga mot människor som har det svårt, både i andra länder som i Sverige. Det ser man ständiga exempel på i både stort och smått. Men om man inte får korrekt information om både det negativa och det positiva, om både det svarta och det vita, om både sanningar och lögner och mediernas rapportering är ensidig, så tappar man tilltron och respekten för systemet och tyvärr – vilket är mycket beklagligt – kan det då drabba dem som söker asyl här.

Att söka asyl, d.v.s. söka en fristad undan krig och förföljelse, är en mänsklig rättighet enligt de konventioner som Sverige har ratificerat. Men att få asyl är inte en mänsklig rättighet, man beviljas inte asyl bara för att man har bett om det. Det enda sättet att värna asylrätten är att just värna asylrätten!

© Denna blogg.

Om gränskontroller i Europa – Is Schengen dying?

I BBC den 14 maj, under rubriken Is Schengen dying?, sägs bland annat:

But it is reported that of the 22 Schengen countries in the EU, only four do not support a move to reinstate border controls.

Endast fyra av 22 Schengenländer uppges alltså vara helt emot återinförda gränskontroller i Europa! Vad betyder det för Schengen-samarbetet och vad betyder det för hela den europeiska unionen? En gemensam asylpolitik kunde ha räddat Schengen, anser observatörer.

Och i en utrikeskrönika på Yle den 19 maj kan man bland annat läsa:

Det interna politiska trycket i allt fler EU-länder ser ut att leda till att alla börjar se om sina hus, reaktionerna sprider sig  och risken för att Schengen-samarbetet försvagas är överhängande.

Och vidare:

Samtidigt som invandrarfientligheten tilltar och uttalas öppnare i allt fler länder ifrågasätts också avsaknaden av gränskontroller. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso menar att t.ex. Danmarks beslut att återinföra gränskontroller är ett brott mot europeisk lag. Andra anser att en gemensam europeisk asylpolitik kunde ha räddat Schengen.

I Finland har omkring 2,5 procent av invånarna utländsk bakgrund. De flesta kommer från Ryssland, Estland och Sverige. Motsvarande siffra för Sverige är över 15 procent. Antalet utländska medborgare i Sverige är drygt 6 procent. I Tyskland har ca 20 procent, en femtedel av befolkningen, en invandrarbakgrund.

I finländska medier 20 maj

I finländska medier 20 maj:

Regeringsförhandlingarna har inletts på Ständerhuset i Helsingfors. Partierna ska under ledning av Samlingspartiets Jyrki Katainen komma överens om bland annat en gemensam skattepolitik, en balansering av den offentliga ekonomin och en höjning av grundtryggheten.
———-
Samlingspartiet, SDP, De gröna, SFP, Kristdemokraterna och Vänsterförbundet strävar alla efter en plats i majoritetsregeringen. Om partierna lyckas komma överens om ett regeringsprogram stöds de i riksdagen av 126 ledamöter.

Riksdagsvalets stora segrare Sannfinländarna och Centern, som led den största förlusten, deltar inte i förhandlingarna.
———-
En majoritet av Sannfinländarnas anhängare tycker att det var rätt beslut av partiets ledning att gå i opposition. I en gallupundersökning som TNS Gallup har gjort för Helsingin Sanomat säger två tredjedelar av dem som stöder Sannfinländarna, att det var rätt att stanna utanför regeringen på grund av stödpaketen till krisande euroländer.
———-
Ledarsidan: Regeringsprogrammet riskerar bli ett lapptäcke när startfältet är så splittrat mellan Samlingspartiet, Sdp, De gröna, Sfp, Kristdemokraterna och Vänsterförbundet. Tidningen påminner om att alla regeringsprogram är resultat av köpslående.

Där Soini slutade vackla, vinglade i stället Arhinmäki in, när Vf beslöt sig för att ge sig in i förhandlingarna. Dessutom måste grundstommen i den tilltänkta regeringen, Samlingspartiet och Socialdemokraterna också ha stora svårigheter att jämka samman sina syner på grundläggande frågor om beskattningen.
———-
Ledarsidan: Skattepolitiken kommer sannolikt att kräva strama förhandlingar för att inkomstskillnaderna ska kunna jämnas ut.
———-
Ledarsidan: förutspår att dagens regeringsförhandlingar kan utvecklas till ett finländskt rekord i politisk pragmatism när regeringssonderaren Jyrki Katainen är fast besluten att skapa en regering av en räcka substantiella motsatspar. Det blir svårt för den tilltänkta regnbågsregeringen att ta en bestämd kurs ideologiskt när sammanlagt sex partier ingår. Ju bredare regering, desto fler kompromisser. Ju fler kompromisser, desto svårare är det för partierna att profilera sig. Samtidigt blir det allt lättare för Timo Soini och Sannfinländarna att profilera sig.
———-
Ledarsidan: Sannfinländarna blir ett ljudligt oppositionsparti.
———-
Endast drygt hälften av finländarna tror att en regering utan Sannfinländarna håller ihop till nästa riksdagsval.
 De gröna har gjort en egen förfrågan bland sina medlemmar och den visar att 89 procent av partiets medlemmar stöder deras deltagande i regeringsförhandlingarna förutsatt att regeringen inte beviljar några tillstånd för nya kärnkraftverk.

SVT:n suomenkielisen toimituksen historia on synkkää luettavaa – historik över SVT:s finskspråkiga redaktion är dyster läsning

Paula Tapiola, tidigare mångårig medarbetare vid SVT:s finskspråkiga redaktion (liksom även jag själv) har i sin examensavhandling – Kielivammaisista kielivähemmistöksi (På svenska: Från språkhandikappad till språklig minoritet) –  gett en mycket dyster bild av redaktionens historia. Bland annat har programutbudet ökat väldigt lite medan övrigt programutbud mångdubblats på 40 år. Det rapporterar SVT Uutiset ca 9 minuter in i ett inslag den 18 maj, som kan ses här, men endast under en vecka, t.o.m. den 25 maj. Finskspråkiga nyhetsprogram är ”diskriminerade” jämfört med svenskspråkiga, som ligger ute betydligt längre… I inslaget sägs bland annat:

Examensarbetet visar att finska behov har beaktats, men att där majoritetsbefolkningen serverats med slev så har de finskspråkiga serverats med en ihålig tesked.

Paula Tapiolas avhandling – Från språkhandikappad till språklig minoritet – bygger till en del på vad hon hittat i SVT:s dokumentarkiv. Hon säger till Uutiset:

Man kanske kan säga att genom tiderna har SVT aldrig satsat fullt ut på att utveckla sina finskspråkiga program. Under hela  1980-talet kämpade man för dagliga nyhetssändningar på finska. På 1990-talet skedde en marginalisering av Finska redaktionen. Den tekniska utvecklingen förde med sig att man satsade på alla andra program, medan Finska redaktionen fick två minuter längre sändningstid.

Vidare konstaterar reportern i inslaget att de finskspråkiga programmen regleras dels av av SVT:s ledning; dels av riksdagens beslut om sändningstillstånd. Paula Tapiola säger, att det är mycket svårt att förutspå hur det ser ut om 20 år och att bestämmelserna som definieras  i koncessionsavtalen öppnar för en avsevärd försvagning av den finska redaktionens ställning. Hon säger också:

Om SVT:s nuvarande ståndpunkt och dagens sändningstider står fast och antalet sändningar likaså, där är framtiden ganska dyster.

Här finns en del läsning om hur SVT har hanterat främst den finskspråkiga, men också delar av den svenskspråkiga verksamheten, under de senaste åren:
SVT struntar både i lag och tillstånd – kolumn i SvD 25 oktober 2010
Apropå arbetsgivares maktfullkomlighet – 7 november 2010
SVT:s personalpolicy är helt åt skogen! – 31 januari 2011 (I denna text finns mängder av länkar till andra texter i ämnet).

En migga om Migrationsverkets Bamsetidning

Läs först Skalman förklarar asylprocessen (https://meritwager.wordpress.com/2011/05/18/skalman-forklarar-asylprocessen/).

En migga om Migrationsverkets Bamsetidning, som han inte alls kände till:

Va?! Nej!!! Har Migrationsverket verkligen gett ut en ”Bamsetidning”? Jag som jobbar på verket visste ingenting om detta! Riktar sig denna tidning till de ensamkommande asylsökande barnen, eller till barn i en asylsökande familj? Jag antar det senare. De ensamkommande pojkarna är nästan alla så stora att de inte skulle läsa någon Bamsetidning även om de kunde läsa. De flesta av dem påstår dessutom att de inte kan läsa. Jag hoppas verkligen att vi slipper att dela ut denna tidning till barn som kommer hit med sina föräldrar och ansöker om asyl!

Vi på Migrationsverket ska också intervjua barnen när familjen ansökt om asyl, för att kunna utreda barnens egna asylskäl. I många fall så vet det intervjuade barnet inte ens varför familjen  är här överhuvudtaget. Barnet vet inte vad asyl är utan tror att  familjen  är här på semester eller att  familjen är här för att  föräldrarna har bestämt att familjen ska flytta hit. Barnet  vantrivs inte här, men  saknar sina anhöriga och sina kompisar i hemlandet. Föräldrarna förklarar detta med att de velat hålla barnet utanför problemen  som de vuxna har  i hemlandet.

I andra fall rabblar barnet upp en berättelse som föräldrarna tutat i det, och det är ofta så hjärtskärande att se och höra att man som utredare inte vill ställa några följdfrågor överhuvudtaget.  I de allra flesta fall så får vi inte prata med barnen överhuvudtaget, eftersom föräldrarna som är vårdnadshavare för dem ”inte vill traumatisera” sina barn mer. De har ju så dåliga erfarenheter av myndigheterna i hemlandet.

Jag vet inte varför vi ska  höra barnen överhuvudtaget, om det inte är så att föräldrarna har en trovärdig berättelse och barnen har också utsatts för någonting. Att låta barnen komma till tals försvagar inte sällan föräldrarnas berättelser, och det är inte rätt att utsätta barnen för att behöva ljuga inför främmande personer som utgör en myndighet.

© Denna blogg.

Skalman förklarar asylprocessen

Migrationsverket ger ut en Bamsetidning för asylsökande barn – ”Bamse, Mim och Meles”. Hur tänkte de nu då, på Migrationsverket? Och de, som lånade ut Bamse till sådant här? Kanske så här:

Det kommer ju hit asylsökande från alla möjliga länder och kulturer och många har barn med sig. Barnen har visserligen aldrig sett vare sig Bamse eller Skalman och ibland kanske inga serietidningar alls, men vi har ju vår fina Bamse här i Sverige och det är väl  klart att även barn till asylsökande genast kommer att tycka att det är toppen med den här björnen och hans kompisar som berättar om hur man söker asyl, vad som händer i den processen och hur man sedan återvänder hem när man inte fått lov att stanna. Ja! Jippiii! Vi låter Bamse-människorna göra en serietidning till barnen i de här familjerna, det blir säkert jätteuppskattat!

Så här enkelt, klart och tydligt (!!!??!) förklarar Skalman asylprocessen – läs här! Och här är några andra åsikter om Migrationsverkets senaste påhitt:

Världens dummaste björn – Helsingborgs Dagblad 17 maj
Bamse har hamnat i blåsväder – Sydsvenskan 18 maj
Bamse skapar kritikstorm efter tidning om asylsökande – Metro 18 maj
”Bamse har blivit sverigedemokrat” – SVT Rapport 18 maj
Bamseklubben from hell – Expressen 18 maj
Björn på irrvägar – GP 18 maj