En migga: ”Migrationsverkets ledning gillar inte TUT.”

En migga med mer än tio års erfarenhet från Migrationsverket, berättar:

Jag kan,  som beslutsfattare, inte ge TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) till asylsökande ens där det vore rätt. Enligt lagen kan jag förstås göra det. Men Migrationsverkets ledning gillar inte TUT, de menar att integrationen inte fungerar då. En person som bara har fått TUT ger inte järnet, liksom, är deras motivering. Han eller hon svävar i ovisshet och kan inte heller få hit sin familj. Som om en person som får PUT och får hit sin familj skulle jobba!

Den som vill jobba, den jobbar också med TUT. Den som får PUT jobbar inte alltid. Ens om familjen kommit hit. Ibland kan det vara så att personen inte fått något jobb, det är svårt om man inte kan svenska, och om man också är analfabet och vuxen kan det vara svårt att lära sig svenska, att få ett jobb, etc.

Men man har ändå kommit till Sverige. Varför har man kommit hit, vad tänker man göra här? Om man inte vill/kan lära sig språket,  jobba, betala skatt etc. Är det inte mödan värt? Nej, istället gör man ingenting, tar hit sina hustrur (ofta fler än en) och barn ( plus ”hushållsbarn”) och när alla är här så kan man leva på barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag etc.

Ofta – och i synnerhet om man har ett litet svartjobb vid sidan av bidragen – så kan börja bygga en villa i hemlandet där man sedan kan bo sex månader om året. Dit kan man åka när man vill, könsstympa en dotter eller tvinga en annan dotter att gifta sig med en kusin. Kusinen måste ju sedan också få komma hit och egendomarna i hemlandet  och rikedomarna i Sverige  (typ alla bidrag som man kan tillskansa sig här) måste tillfalla släkten och ingen annan. Därför måste dottern gifta sig med sin kusin.

Allt detta har vi sett otaliga exempel på.

© Denna blogg.

Det kanske också behövs en Åsikts- och yttrandefrihetens Dag?

Nyligen uppmärksammades FN:s internationella dag för pressfrihet och det skrevs och talades mycket om det i svenska medier, men också i andra länder förstås. I Finland meddelade Yle att:

I en enkät får yttrandefriheten i Finland skolvitsordet 8 (av 10) eller högre av 96 procent av tidningarnas chefredaktörer.

I många länder råder inte pressfrihet och inte heller åsikts- och yttrandefrihet. I Sverige – liksom i Finland och de flesta (alla?) EU-länder är pressfriheten så total att den ibland nästan är ”för fri”, d.v.s. media kan spekulera, fabulera och utlösa drev mot människor som får sina och sina familjers liv förstörda, kanske för all framtid. Och dessa människor har ingenting – ingenting! – att sätta emot.

Givetvis ska det råda press- och tryckfrihet i fria, demokratiska länder, men de etiska regler och förhållningssätt som man enats om b0rde kanske dammas av och påminnas om så att man får en balans i det medierapporteringen.

Och när man, med rätta, framhåller pressfrihetens vikt och betydelse och hyllar den, så kanske man borde ta en titt på hur det står till med den allt mer kringskurna åsikts- och yttrandefriheten, och då kan man ju börja i sin egen omgivning, sitt eget land. För svenskarnas del i Sverige, där allt fler talar om den allt mer kringskurna rätten att uttrycka sig fritt.

Kanske borde också en Åsikts- och yttrandefrihetens Dag inrättas, en dag då människor påminns om den grundlagsstadgade rätten att fritt tänka, tycka och uttrycka sig? Och om att lagen gäller året runt och alltid. Men då människor också påminns om att det är upp till dem själva att använda sig av de rättigheter som lagen ger dem och inte idka självcensur, inte tystna. För åsikts- och yttrandefrihet, liksom demokrati, är inget som är självklart bara för att det står på papper. Dessa rättigheter existerar bara om vi alla använder oss av dem.

© Denna blogg.