Det kom ett mejl från en svensk i Singapore om förslaget att ”papperslösa” i Sverige ska få hälso- och sjukvård

Det kom ett mejl från en svensk bosatt i Singapore:

Jag läste din text Utredningsförslag om vård för papperslösa presenterades den 31 maj. Som vanligt numera så kan man jag bara nicka instämmande (och uppgivet) till ditt resonemang. För ett antal år sedan hade man väl skrattat åt tokigheterna men nu så känns det bara så uppgivet, det är som att hela etablissemanget har drabbats av kollektiv härdsmälta och man vet liksom att hur fel de än tänker och resonerar så är det ändå ”rätt”. Som en följd så måste jag medge att jag numer inte läser din blogg lika ofta som förut även om den håller lika hög klass som någonsin. Jag blir helt enkelt för frustrerad. Sedan kan man ju tycka att om någon som du, som har koll på rådande lagar och bestämmelser, blir förvirrad av resonemanget, hur är det då inte för den stora massan som måste lyssna till sådana stollar som t.ex. partiledare som säger att olaglig vistelse i Sverige inte är brottslig?

Men som sagt: jag läste din artikel och kom faktiskt att tänka på något som jag hörde i av en taxichaufför här i Singapore för ett par år sedan. Han hade en vän som gick bort av någon njursjukdom som krävde dialys. För att förtydliga, vännen gick bort för att pengarna till behandlingen tog slut. Den ”offentliga” sjukförsäkringen täckte bara en del resten täcktes under en tid av hans privata försäkringar. När dessa tog slut blev det till att låna från släkt och vänner. När också dessa pengar tog slut så blev det ingen mer behandling och vännen dog kort därefter.

Detta är ju förstås djupt tragiskt, speciellt för oss som kommer från den delen av världen där ett fullt offentligt skydd förr räknades som självklart. Själv är jag inte längre kvalificerad för svensk sjukvård eftersom jag inte bor i Sverige längre. Jag är ju i och för sig svensk medborgare men i dessa sammanhang är detta något som ligger mig till last med de nya reglerna. Säger jag däremot upp mitt medborgarskap så har jag ju inte längre rätt att stanna i Sverige på obestämd tid och skulle således kunna dra nytta av den fria vården.

Detta bekymrar mig dock inte, jag har de försäkringar jag behöver här. Dessutom tycker jag faktiskt att det är helt riktigt, jag ska ju inte ha fri sjukvård om jag inte bor och betalar skatt i Sverige. Däremot har mycket förvånade vänner här nere ställt frågor om detta efter att jag berättat för dem hur man gör i Sverige. Efter historien ovan så föddes därför tanken att mannen skulle ha kunnat räddas om han bara hade lyckats ta sig till Sverige efter att de nya reglerna införts. Det enda som krävts av honom hade ju varit att han hade haft pengar att ta sig till Sverige för, och att han sedan ”valt” att stanna kvar efter att hans visum gått ut.

Det är ju absolut inga problem att få visum för en singaporean i första läget. Detta vill mina vänner här starta en ”business” kring och det är här vår affärsrörelse kommer in: vi anordnar helt enkelt ”sjukvårdsresor” till Sverige. Bokning och liknande hjälper vi till med härifrån. Sedan tar vår personal i Sverige hand om klienterna och ser till att de inkvarteras och hålls gömda efter det att deras visum går ut. En fråga är dock om vi redan i förväg kan boka läkarbesök? Om man vet att visumet går ut t.ex. den 1 juli, kan man då ringa och boka tid redan innan så att våra kunder inte behöver vänta ännu längre? Vidare tror jag mig ana att behovet av att tvingas hålla sig gömd efter det att man påbörjat livsviktig vård kommer att försvinna ganska omedelbart. Man kan ju bara tänka sig skriverierna om man utvisar dödssjuka patienter… Det kommer med största sannolikhet aldrig att hända.

Något annat som vi också tittat lite på är utbildning. Den ska ju också till stor del bli gratis om man är papperslös har jag förstått. Finns det några indikationer på att detta även kommer innefatta högre utbildningar i framtiden? Här i Singapore får man nämligen betala rejält för sådana utbildningar och det hade ju varit trevligt att kunna erbjuda dessa på svenska skolor för kanske halva priset.

Det är ju såklart med lite ironi jag skriver detta, även om vi förmodligen kommer att starta upp den här affärsrörelsen om reglerna skulle bli verklighet. Mina lokala vänner här nere känner nämligen inte samma (kanske falska?) lojalitet mot det svenska välfärdssystemet som jag gör. Dessutom har de påpekat att om inte vi gör det så kommer andra att roffa åt sig och det tror jag faktiskt de kan ha rätt i. Det är ju helt lagligt, det enda som verkar krävas är att klienterna olagligen stannar kvar efter att deras visum gått ut och det är ett litet pris att betala om man väljer mellan det och att vara kanske dödligt sjuk. Vi får betalt för hela arrangemanget av kunderna, kunderna får vård för ett pris de kan betala. De enda förlorarna i detta måste ju vara de svenska skattebetalarna men eftersom de bjuder oss på denna möjlighet så kan man ju inte göra något annat än att tacka och bocka för möjligheten. Pengarna skulle jag sedan kunna använda för att köpa vård för vänner och släkt som fortfarande bor i Sverige. På så sätt så kommer ju pengarna tillbaka till dem som ursprungligen betalade dem även om pengarna måste gå via mig.

Detta var bara några tankar och åsikter som jag har och som jag hört av vänner och bekanta här nere. Det är tur att du skriver om detta och andra tokigheter i Sverige. Man hör ju inte något om detta annars och även om jag för det mesta blir arg och frustrerad så är det med stort intresse jag läser vad du skriver.

© Denna blogg.