Jaha. I ett dygn har jag varit papperslös i Sverige! Mitt id-kort har förkommit. När jag upptäckte det ringde jag kundtjänsten på min bank sedan mer än 30 år, Handelsbanken, för att ”spärra kort”. Men det visade sig att man bara kunde spärra bankomat-kort hos dem, inte id-kort.
Jag kopplades till mitt bankkontor där jag alltså varit kund i över tre decennier och förklarade mitt ärende, att jag behöver ett nytt id-kort. Jag blev vänligt bemött, men trots att jag alltid fått mina id-kort just från denna bank, detta bankkontor och varit deras kund så länge så var det nu helt omöjligt att få ett nytt kort hos dem. Det var ett stenhårt och absolut nej.
Banktjänstemannen: Du måste ha ett giltigt svenskt id-kort för att få ett nytt svenskt id-kort.
Jag: Men jag har ju blivit av med mitt svenska id-kort så jag har inget svenskt id-kort.
Banktjänstemannen: Ja, men så är det: du måste ha ett svenskt id-kort för att få…
Jag: Jag har ett finskt id-kort tillika EU-pass som gäller i alla EU-länder…
Banktjänstemannen: Det duger inte, det gäller inte. Du måste ha ett svenskt id-kort för att få ett svenskt id-kort. Men du kan ju försöka hos Skatteverket.
Jag: Så hos Skatteverket behöver jag inte ha ett svenskt id-kort för att få ett svenskt id-kort?
Banktjänstemannen: Jo, men det finns lite andra regler där som vi inte kan gå efter här på banken. Men du måste förstås ha ett giltigt uppehållstillstånd.
Jag: Va?! Nej, det behöver jag inte för…
Banktjänstemannen: Man ska ha giltigt uppehållstillstånd!
Jag: Men jag är ju finsk medborgare som har bott här i decennier, nordiska medborgare behöver inte uppehållstillstånd.
Som tur är så är jag asyl- och migrationsregelkunnig, så jag lät inte banktjänstemannens felaktiga uppgift skrämma mig. Men andra finska/nordiska medborgare som inte är lika insatta i utlänninsglagen kan ju bli oroliga av ett sådant besked från en banktjänsteman.
Hur som helst: banktjänstemannen insisterade inte på att jag måste ha uppehållstillstånd när jag förklarade att det området är jag mer eller mindre expert på.
Nu ska jag betala in 400 kr i förskott till Skatteverket och skriva ut ett kvitto på det. Sedan ska jag gå till ett skatteverkskontor där man utfärdar id-kort (det finns som tur är ett i närheten av där jag bor). Jag ska ta med mig en nära släkting med svenskt id-kort som skriftligt kan intyga att jag är jag. Då får jag med stor säkerhet ett nytt svenskt id-kort.
Men tänk om jag, finsk medborgare bosatt och skattebetalande i Sverige i hela mitt vuxna liv, inte hade en nära släkting som kunde intyga att jag är jag… Då skulle jag troligen tvingas leva som ”papperslös” i Sverige under resten av mitt liv.
Förresten: Varför gäller inte ett finskt id-kort, som tillika är en resehandling och är giltigt i hela EU, som identitetshandling i Sverige?
Tillägg: Strax efter att jag bloggat om min papperslöshet, efter drygt ett dygn, hittades mitt id-kort och jag var inte längre papperslös. Skönt!
Filed under: Allmänt, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Jag – papperslös i Sverige
Merit Wager 