Jag talade häromdagen med en migga…

…som bland annat berättade att:

– till deras ansökningsenhet (en av många) kommer det varje dag minst en ungdom som verkar vara ca 20-25 år gammal och påstår sig vara ett ”ensamkommande barn”.

– på hemmen för minderåriga asylsökande är en majoritet över 18 år (ofta 20, 22, 25 år gamla) och blandas då med de verkligt minderåriga (15, 16 år gamla). Att det inte fungerar borde vem som helst kunna förstå. De gamla ”minderåriga” vägrar medverka till att deras ålder fastställs.

– dansk polis går in på flygplan destinerade till städer i ”asylländer” och kontrollerar vilka som reser hem. Har de nyligen fått PUT tas de av planet, skälen till uppehållstillståndet ifrågasätts när det visar sig att de utan vidare kan resa hem trots att de uppgivit starka asyl- eller skyddsskäl för att få PUT i Danmark. Sedan skickas de tillbaka till hemlandet, efter att uppehållstillståndet dragits in. Samma regler finns i svensk utlänningslag: har man fått PUT på bedrägliga grunder – typ ”jag kan inte återvända till mitt hemland då riskerar jag att dödas”  men man reser tillbaka så snart man har fått PUT – kan det dras in…

– beslut ska fattas inom tre månader och att Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har under en ”Visionsdag”  meddelat att om det står och väger mellan PUT och icke PUT så ska man bevilja PUT. Miggan undrar om det är påbud från regeringen och menar att så godtyckligt kan den väl inte mena att det får gå till; man måste väl utreda tills man har all information för att kunna fatta ett korrekt beslut, inte ta ett 51/49-beslut.

Kommentar: Om det är den svenska regeringens och riksdagens mening att man i Sverige ska värna asylrätten så är man nog inte inne på rätt spår med sådana generaldirektörsregler.

© Denna blogg.

En migga: ”Han har tjatat i ett år på att Migrationsverket ska skärpa sig, men inget händer.”

En oförtröttlig migga kommer återigen med skakande uppgifter som, om ”gammelmedia” publicerade dem, skulle få stora konsekvenser. Eller – som vanligt – inte få några konsekvenser alls… Läs och bedöm själva!

Javisst, herr minister!

(andra akten i ett svenskt folklustspel med verklighetsbakgrund, fritt efter den brittiska komediserien med samma namn)

Undrar hur migrationsministern mår nu? Tänker han måhända att det är dags för ett karriärbyte? Det finns ju faktiskt andra jobb. Eller tänker han att det kanske löser sig med tiden? Själv har jag varit här i över ett decennium, och lagt märke till att inget löser sig med tiden.

Tänker ministern på den dag han blev tvingad till att stå och se glad ut på en presskonferens när det blev kungjort en utredning av sjukvård för papperslösa? Och att nu är utredningen klar – utredaren har till att börja med inte fattat vad förslaget om patientrörlighet för unionsmedborgare betyder. Tänker ministern kanske att nästa gång han besöker en vårdcentral ska han bryta på skånska och säga ”jau er papirslos” så får han lägre patientavgift, för det är ju det som står i förslaget. Fast Migrationsverkets socialdemokratiske GD är jätteglad så det får väl uppväga resten.

Tänker ministern på att ett av hans två favoritprojekt, den reformerade arbetskraftsinvandringen, fortfarande är en hantering där det gäller att ”stämpla och bevilja”? Han har tjatat i ett år på att Migrationsverket ska skärpa sig, men inget händer. Nyligen förkunnade en enhetschef för en sådan enhet att de inte hade personal så det räckte, som förklaring till varför det går som det går. Ministern kanske gnisslar tänder och tänker att då kan väl verket omstöpa alla de pärmbärare som springer omkring överallt och tjatar om LEAN till att istället delta i arbetet.

Tänker ministern på alla de regleringsbrev han skrivit, och alla de yttranden han begärt? Tänker han på hur många gånger han har upprepat sig, så att han till sist måste uppträda som om han talar till små barn? Tänker han på att EU-kommissionen varit på besök hos Migrationsverket för att därefter gå vidare till regeringen, eftersom den myndigheten – trots vad ministern själv skriver i regleringsbrevet – ungefär ger blanka fan i vad EU-domstolen säger. Tänker han kanske att nu sitter Sverige med Svarte Petter i EU-familjen, om att ha en regel som säger förvarstagande med omedelbar avvisning vid fall av ”aggressivt tiggeri” – som inte ens är straffbart. Ministern kanske tänker att valet blir ju inte så svårt för EU-kommissionen om de ska köra ett överträdelseärende mot någon EU-stat – det är ju bara Sverige kvar att välja ut numer.

Eller tänker ministern på när han i juni 2010 bad Migrationsverket att ta fram statistik där barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap är aktuella? Fadime och Pela är sedan länge begravda, riksdag och regering införde maj 2004 den så kallade Lex Fadime, länsstyrelserna har redovisat hur många ungdomar i Sverige som ligger i riskzonen, debattörer är engagerade och det har getts ut böcker i ämnet, så det var väl intressant att se utfallet. Åtminstone detta borde väl Migrationsverket kunna svara på!

Migrän… förlåt Migrationsverket meddelade den 15 februari 2011 att ”Migrationsverket ska under våren (2011) ta fram utredningsrutiner i ärenden som rör äktenskap som ingåtts av underåriga, fullmakts- och tvångsäktenskap.” Det var väl knappast det svar som ministern hade väntat sig. Sedan hade ju också Migrationsverket låtsats som att det inte fanns någon åldersgräns neråt för sambos (vilket det finns i utlänningslagstiftningen, den är 18 år, och det vet regeringskansliet mycket väl) så att allt var ju egentligen regeringens fel. Sedan har Migrationsverkets ”experter” ringt runt och frågat tillståndsenheterna om de hade några sådana där fall som regeringen frågade efter och som det inte finns rutiner för, så svaret blev ju därefter. Migrationsverket har i sin rapport också slängt in några exempel som några kan minnas över flera års tid, så det verkliga talet är något helt annat. Och alla de ungdomar i Sverige, 18, 19, 20, 21 eller 22 år gamla, som vid en semesterresa i det forna hemlandet plötsligt finner sig stå i en bröllopsfest där en kusin ska ha giftermål och tillstånd i Sverige, de ungdomarna kan fortfarande skrika rätt ut i luften, för Migrationsverket begär bara att en blankett är rätt ifylld. Men Migrationsverket ska skapa rutiner år 2011…

Och hade då verkets skapat några rutiner under våren, som det sa skulle ske? Nej, det blev inget där heller.  Migrationsverkets ”Rutinhandbok för BBM” har fått ett nytt kapitel som bär titeln ”Utredning”. Hela kapitlet skapades först den 31 oktober 2010 (vilket säger allt om hur utredningar ser ut hos BBM) och där finns två intressanta underrubriker. Den ena underrubriken är Fullmaktsäktenskap och arrangerade äktenskap och den andra heter Tvångsäktenskap. Under båda underrubrikerna ser instruktionerna fortfarande ut så här: ”Text under bearbetning”.    

Tänker ministern kanske på det här med skenäktenskap mot pengar? Ja, om det var öppna spjäll tidigare hos ”Blunda och Bevilja” så är röda mattan utrullad nuförtiden. Det råder i äkta LEAN-anda utredningsförbud hos många tillståndsenheter, det ska bara stämplas och skickas vidare. Så den reglerade invandringen rök samtidigt all världens väg. En polisinspektör var nyligen i media och nämnde att polisen får massor med tips om skenäktenskap, men hon har inte tid eller ork att ta tag i det. Nej varför skulle hon göra det? Det är Migrationsverkets uppgift. Fast de svarar ju inte lägre på tilltal i den här frågan. Så den tipsande allmänheten går tydligen till polisen istället.

Så vad tänker ministern på just nu? På att det bästa kanske vore att hädanefter inte ställa några frågor alls?

© Denna blogg.

 

I finländska medier 9 juni

I finländska medier 9 juni:

Utrikeshandels- och biståndsministern Paavo Väyrynen (C) vill fortsätta som minister om Centern är med i nästa regering. Han säger att han står till förfogande, helst som utrikesminister.

Väyrynen vill fortsätta sitt arbete med utrikespolitiken som president om folket väljer honom till den uppgiften. Veteranpolitikern sade på en presskonferens att han inleder sin presidentvalskampanj genast när landet fått en ny regering.

Åklagaren yrkar på fängelsestraff för riksdagsledamoten, tidigare utrikesministern  Ilkka Kanerva (Samlingspartiet) för grovt tagande av muta. Åklagaren vill också skicka de affärsmän som för tiotusentals euro favoriserade Kanerva, i fängelset. Men de åtalade nekar. ”Det handlade bara om helt vanlig valfinansiering”, menar de. Men Åklagaren yrkar också på kortare fängelsestraff för de fyra affärsmännen, Arto Merisalo, Tapani Yli-Saunamäki, Toivo Sukari och Kyösti Kakkonen för grovt givande av muta. De bestrider likaså åtalet.

Nu prioriterar Jyrki Katainen Sannfinländarna. I dag borde det klarna om det kan bli en regering med basen Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna, enligt anonyma källor inom Samlingspartiet.

Regeringssonderaren Jyrki Katainens (Saml) första alternativ sedan omstarten i tisdags går ut på att försöka få ihop en regering med Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna – ungefär där man blev efter den senaste ronden alltså.

”Det skulle vara en lösning som respekterar valresultatet, eftersom såväl det största partiet som den största valsegraren skulle sitta med i regeringen. Problemet i den här konstellationen är att Sannfinländarna inte i något läge är med på att rösta för EU-stöden, och frågan är om Samlingspartiet och Centern är beredda att bevilja dem undantagslov i den här frågan. Det kan hända att den här modellen stupar på den saken”, säger en källa i Samlingspartiet som föredrar att vara anonym.

Socialdemokrater Hbl talat med säger att SFP beter sig dåligt, står för långt till höger och ska förpassas i opposition. Redan före riksdagsvalet höjdes röster inom SDP för att SFP ska tvingas i opposition. Efter valet har rösterna blivit högre och droppen för SDP var SFP:s agerande under förhandlingarna om sexpartikoalitionen.

”SFP har limmat sig fast vid Samlingspartiet så till den grad att den enda skillnaden är att SFP är mer som Samlingspartiet än Samlingspartiets självt”, sade en socialdemokrat nyligen.

”Vi är trötta på att SFP är mera höger än Katainen någonsin – och sedan förväntar sig att automatiskt få stöd av oss när svenskan är i fara”, säger ytterligare en socialdemokrat.

Återföreningar av somaliska familjer kommer troligtvis att bli svårare i Finland. Diskussionen om att skärpa reglerna för familjeåterförening väcker oro bland somalier i Finland. Somaliernas intresseorganisation Sorasod har mottagit tiotals samtal av somalier som är oroliga över att familjemedlemmarna nu inte kommer att kunna återses, att barnen kommer att glömma bort sina föräldrar och sitt språk.

Från och med nästa år är det dessutom den person som bor utanför Finland som måste anhålla om återförening. Hur det blir med de striktare reglerna är upp till den nya regeringen. Bland annat Samlingspartiet kräver skärpningar i familjeåterföreningarna.

Helsingforspolisen vräkte i dag de romer som hade slagit läger i Fiskehamnen i Helsingfors.

I går gav Helsingfors stad i egenskap av markägare order om att romerna skulle avlägsna sig från Fiskehamnen före torsdagen. Eftersom romerna inte hörsammade uppmaningen bad staden polisen om hjälp. Vräkningsoperationen började vid 13-tiden i dag och varade i ca 20 minuter. En grupp på ca 30 romer fanns i lägret.

Försöket att ena Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern i regeringssonderingarna kan ha misslyckats. Regeringssonderare Jyrki Katainen har fortsatt sitt arbete under dagen. Han har haft telefonkontakt med partiledarna Timo Soini (Sannf) och Mari Kiviniemi (C). Men situationen ska ha krånglat till sig igen.

Katainen måste presentera en regeringsbas för riksdagsgrupperna senast i morgon. Om han inte lyckas med det byts han ut som regeringsbildare.

De nya biometriska korten för uppehållstillstånd ska tas i bruk från och med början av nästa år. President Tarja Halonen stadfäster regeringens föreslagna ändring i utlänningslagen på fredag.

I kortets chip lagras en bild av ansiktet och bilder av två fingeravtryck. Det nya kortet tas i bruk på grund av en EU-förordning, som förutsätter biometriska uppgifter för uppehållstillstånden.

I fortsättningen kommer alla som söker uppehållstillstånd att samtidigt lämna fingeravtryck som sparas i utlänningsregistret. I fortsättningen kan alltså en ansökan om uppehållstillstånd endast göras personligen. Avsikten med de biometriska korten är att förhindra missbruk av uppehållstillstånd.

”De krävde att vi skulle gifta oss med deras släkt.”

Nu dyker det här sedan länge väl kända och ganska utbredda fenomenet (som få offentligt vill låtsas som det existerar) upp i en bilaga  ”gammelmedietidning” (Expressen Extra 9-11 juni 2011). Men bara som skvaller för att det handlar om en dokusåpatjej och hennes väninna, inte som det problem det faktiskt är. För detta är bara toppen på ett isberg och absolut inget som endast hänt just dessa två naivt blåögda svenska tjejer utan det har hänt många, många andra också. Jag har fått många samtal från förtvivlade kvinnor som gått på lögner och uppvaktning och sedan hotats och skrämts och haft ett helvete. Det har också hänt – och händer hela tiden – att tjejer/kvinnor från asylländer som befinner sig här i Sverige  tvingas eller luras att gifta sig med landsmän som ofta betalar stora pengar för att på det sättet ta sig in i Sverige.

Detta skrivs det ytterst sällan – nästan aldrig – om i ”gammelmedia”, trots att det är ett mycket obehagligt fenomen som absolut borde ägnas viss uppmärksamhet – inte minst för att varna okunniga och lättlurade unga flickor som inte har en aning om vad de ger sig in på. De bör t.ex. få veta, att det under inga omständigheter är självklart att turkiska (eller andra utomeuropeiska) män genom skenäktenskap med svenska kvinnor har rätt att invandra till Sverige. Tvärtom. Skenäktenskap ger inte uppehållstillstånd här. Man kan ju också lika gärna begära att ”makarna” förenas och lever i Turkiet, om Turkiet tar emot kvinnor som skengift sig med turkiska män. Det finns ingen regel som säger att människor från olika länder som ingår äktenskap och den ena parten är svensk, har en oavvislig rätt att bosätta sig tillsammans i Sverige, även om alltför många tror att det är så. Särskilt inte när det är frågan om rent bedrägliga förhållanden…

Gammelmedia borde rapportera och informera mer om detta och varna unga kvinnor (och äldre också, de är ofta precis lika okunniga och blåögda som de yngre) för vad som händer när de fått betalt för att ingå skenäktenskap med en utländsk man (från vilket utomeuropeiskt land som helst) men sedan inte ”levererar”, d.v.s. inte hämtar hit mannen som betalat för det. För det är då inte bara mannen själv, utan också med stor sannolikhet hans släkt, varav en hel del redan finns här, som kvinnan har att tampas med. Jackie Ferm, som säger sig inte vara rädd, uttrycker ndå i Extra Expressen att:

Om jag inte fullföljer detta så vet jag inte vad som händer.

Hon berättar:

De här killarna vill ha in sin släkt i Sverige. Väl på plats (i Turkiet, min anm) krävde de att vi skulle gifta oss med varsin kille.

Jackie Ferm förnekar, enligt Expressen Extra, att pengar varit inblandade och säger att när hon och väninnan sa ”nej” så fick de veta att de inte hade något val:

De satte oss i bilar och skjutsade ut oss på landsbygden till sina familjer. Vi var livrädda, ingen kunde ett ord engelska.

Sedan berättas att tjejerna där tvingades skriva på äktenskapsbevis som gör dem till gifta kvinnor i Turkiet.

Det finns en del underligheter i historien som indikerar att Jackie Ferm inte berättat hela sanningen. Oavsett just den här historien så är det här med sken- och tvångsäktenskap något som jag – och miggorna som skriver här på bloggen -har tagit upp många gånger. Jag har undrat över varför svenska medier, varav många också läser bloggen, inte har tagit upp det här obehagliga sättet att ”invandra” till Sverige. Men det ingår väl i den delen av invandringsområdet som inte är politiskt korrekt att belysa, något annat skäl kan jag inte se.

Extra Expressen-bilagan finns att köpa 9-11 juni.

Jag rekommenderar läsning av texter där ordet ”skenäktenskap” finns med, här på bloggen.

Jag – papperslös i Sverige

Jaha. I ett dygn har jag varit papperslös i Sverige! Mitt id-kort har förkommit. När jag upptäckte det ringde jag kundtjänsten på min bank sedan mer än 30 år, Handelsbanken, för att ”spärra kort”. Men det visade sig att man bara kunde spärra bankomat-kort hos dem, inte id-kort.

Jag kopplades till mitt bankkontor där jag alltså varit kund i över tre decennier och förklarade mitt ärende, att jag behöver ett nytt id-kort. Jag blev vänligt bemött, men trots att jag alltid fått mina id-kort just från denna bank, detta bankkontor och varit deras kund så länge så var det nu helt omöjligt att få ett nytt kort hos dem. Det var ett stenhårt och absolut nej.

Banktjänstemannen: Du måste ha ett giltigt svenskt id-kort för att få ett nytt svenskt id-kort.

Jag: Men jag har ju blivit av med mitt svenska id-kort så jag har inget svenskt id-kort.

Banktjänstemannen: Ja, men så är det: du måste ha ett svenskt id-kort för att få…

Jag: Jag har ett finskt id-kort tillika EU-pass som gäller i alla EU-länder…

Banktjänstemannen: Det duger inte, det gäller inte. Du måste ha ett svenskt id-kort för att få ett svenskt id-kort. Men du kan ju försöka hos Skatteverket.

Jag: Så hos Skatteverket behöver jag inte ha ett svenskt id-kort för att få ett svenskt id-kort?

Banktjänstemannen: Jo, men det finns lite andra regler där som vi inte kan gå efter här på banken. Men du måste förstås ha ett giltigt uppehållstillstånd.

Jag: Va?! Nej, det behöver jag inte för…

Banktjänstemannen: Man ska ha giltigt uppehållstillstånd!

Jag: Men jag är ju finsk medborgare som har bott här i decennier, nordiska medborgare behöver inte uppehållstillstånd.

Som tur är så är jag asyl- och migrationsregelkunnig, så jag lät inte banktjänstemannens felaktiga uppgift skrämma mig. Men andra finska/nordiska medborgare som inte är lika insatta i utlänninsglagen kan ju bli oroliga av ett sådant besked från en banktjänsteman.

Hur som helst: banktjänstemannen insisterade inte på att jag måste ha uppehållstillstånd när jag förklarade att det området är jag mer eller mindre expert på.

Nu ska jag betala in 400 kr i förskott till Skatteverket och skriva ut ett kvitto på det. Sedan ska jag gå till ett skatteverkskontor där man utfärdar id-kort (det finns som tur är ett i närheten av där jag bor). Jag ska ta med mig en nära släkting med svenskt id-kort som skriftligt kan intyga att jag är jag. Då får jag med stor säkerhet ett nytt svenskt id-kort.

Men tänk om jag, finsk medborgare bosatt och skattebetalande i Sverige i hela mitt vuxna liv, inte hade en nära släkting som kunde intyga att jag är jag… Då skulle jag troligen tvingas leva som ”papperslös” i Sverige under resten av mitt liv.

Förresten: Varför gäller inte ett finskt id-kort, som tillika är en resehandling och är giltigt i hela EU, som identitetshandling i Sverige?

Tillägg: Strax efter att jag bloggat om min papperslöshet, efter drygt ett dygn, hittades mitt id-kort och jag var inte längre papperslös. Skönt!

Den svenska hysterin kring bruna id-kort i Finland…

…var på alla sätt löjlig (läs Finland: Nya id-kort i olika färger från den 31 maj 2011 på bloggen och Sverigecentrerade journalister rasiststämplar Finland i onödan på Newsmill). Ännu löjligare blir det när man betänker att det finns olika färger på id-kort också i Sverige: rosa, blå och även den nästintill onämnbara färgen som fick till följd en del halvhysteriska kommentarer i gammelmedia och på nätet: brun (förlåt!). För det var uttryckligen färgen som man hade problem med i Sverige

Här är både det svenska id-kortet i den i Sverige nästintill onämnbara färgen och även det finska id-kortet i sammanästintill onämnbara färg.

En migga: ”Lyckan blev total när man med sig i ledet fick en invandrad professor, som kunde visa att han var så till den milda grad diskriminerad att han uppbar endast två professurer!”

En migga funderar:

Jag har funderat över detta med det i vissa kretsar nästan tvångsmässiga hyllandet av invandringen och ”mångkulturen”. Den fullständigt okritiska hållningen och de rabiata angreppen på alla som på något vis vågar yppa en kritisk åsikt. Den snabba skiftningen mellan kollektiv/individ som sker i debatten (den debatt som inte finns, men som borde ha funnits), där kollektivet bekräftas av individen, men aldrig tvärtom. Men vänta nu, känns inte retoriken och ovanifrån-perspektivet igen, där en grupp utser en annan grupp till offer och omfamnar denna grupp med en frenetisk och aldrig sinande omsorg, om den andra gruppen så vill eller inte?

Jovisst känns den igen. Det är en direkt spegelbild av den akademiska vänsterns kidnappning av arbetarklassen. Den man omfamnade men tappade greppet om när arbetarklassen blev ekonomiskt stabil och förvandlades till medelklass. Vart skulle man nu ta vägen med klasskampen, när kamraterna på golvet inte längre var med på revolutionståget utan hellre satt hemma i radhuset, putsade på Volvon och drack rödvin?

Goda råd var dyra, det gällde att snabbt hittade en ny grupp att solidarisera sig med. Naturligtvis är det inte svårt att förstå att invandrarna blev det naturliga målet för vänsterns lystna blickar. Här fanns en grupp i behov av deras solidaritet! Många i vänsterrörelsen hade ju stor erfarenhet av invandrare, de hade ju suttit med i solidaritetsgrupper för både Chile och Kuba! Att man också hade kelat med Kina och Nordkorea ville man helst inte prata om. Nu såg man med förtvivlan hur de nyanlända placerades i ghetton och hamnade i arbetslöshet. Här fanns krav att ställa. Man förklarade nogsamt för de nyanlända att de var offer och att den fasansfulla behandling de råkade ut för i Sverige berodde på den strukturella rasismen som är så utbredd i Sverige, alla var rasister, oftast utan att veta om det själva. Personer i ledande befattningar, som Mona Sahlin, gick ut och förklarade att i Sverige satt minsann tusentals högutbildade kirurger och ingenjörer och körde taxi!

En massiv, men tyst, kampanj startade för att visa hur bra invandringen och mångkulturen var. Att en i princip enad presskår ställde sig bakom projektet är inte förvånande, då många av de ledande journalisterna höll och håller till på vänsterkanten. Eftersom det var denna grupp som satte agendan, vågade ingen säga emot med risk för att hängas ut som rasist i media, och snart hade man fått med tillräckligt många för att maskinen skulle bli självspelande. Lyckan blev total när man med sig i ledet fick en invandrad professor, som kunde visa att han var så till den milda grad diskriminerad att han uppbar endast två professurer!

Man gav professorn i uppdrag att göra en utredning om hur utbredd rasismen och diskrimineringen var i Sverige, och föga förvånande visade den sig vara av rent enorma mått, fast det var svårt att säga hur. Man hittade också en professor i kriminologi som lugnt och stadigt förklarade att den överrepresentation som vissa invandrargrupper uppvisar i brottsstatistiken enbart beror på att de är offer för den strukturella rasismen som den andra professorn visat på i sin utredning. Så hade det till slut blivit så, att den som sade något negativt om invandringen blev brännmärkt som rasist.

Det som är underligt är, att i det som kallas debatt definieras en invandrare som muslim. Talar man om invandrare så talar man om muslimer. Så till sitt bröst har vänstern alltså tagit en grupp som inom sig hyser åsikter vilka inte alls överensstämmer med deras egna ideal, utan absolut tvärtom i många fall. Jämlikhet, frihet och broder/systerskap existerar inte i många av dessa människors tankevärld. Vänstern förespråkar en helt sekulär stat, men går glatt hand i hand med teokrater för vilka en stat där medborgare är fria att hysa egna tankar och ifrågasätta till och med Gud enligt västerländsk bildningstradition är en mardröm. Jämställdhet mellan könen existerar överhuvudtaget inte i deras världsbild. Men detta har tydligen ingen som helst betydelse, eftersom vänstern nu har en grupp som aldrig kommer att svika, de kommer ständigt att behöva vänsterns ömma omsorger. Detta uppnår man genom att se till att de alltid kommer att se sig som offer, genom att ständigt upprepa mantrat om den ”strukturella rasism” de utsätts för.

Sverige är på väg att begå demografiskt och ekonomiskt självmord, men den som inte tycker att det är bra är rasist. För genom att visa sig odelat positiv till invandring och mångkultur visar man sig vara en ”fin människa”. Och det är väl ändå det som är det viktiga?

© Denna blogg.

Mona Sahlin: ”Vet inte om jag någonsin vill ha ett jobb.”

Jag vet inte om jag någonsin vill ha ett jobb.

Det sa den tidigare S-ledaren Mona Sahlin i TV4 Nyhetsmorgon Söndag, enligt Expressen. Alltså den tidigare ledaren för Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Hon, som låter medlemmarna i sagda parti – även arbetslösa och Fas3:are, som betalar medlemsavgift – bekosta hennes ”jag vet inte om jag någonsin vill ha ett jobb”-liv och sponsra att hon går hemma med en månadslön på 140.000 kronor under ett helt år! Och värre blir det efter detta år för då ska  icke-medlemmar i SAP via sina skatter betala hennes månadslön som då blir ca 53.000 kronor, ända tills hon blir 65 år! Eller ”månadslön” är det ju faktiskt inte, lön får man ju bara om man jobbar.

Alltså: vi ska alla, tvångssolidariskt, bekosta hennes socialbidrag som hon erhåller utan minsta krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande, som alla de som hon styrt och ställt över som toppolitiker i många år måste göra!

Göran Greider, som ombetts kommentera Sahlins otroliga uttalande, säger:

Det kanske bara var en suck över att ha kommit ur ekorrhjulet. Men det är lite stötande.

Om man låtsas att det var Fredrik Reinfeldt som sagt att han inte vet om han någonsin vill ha ett jobb så kan man undra om Greider hade uttryckt sig på samma sätt…

K-G Bergström (numera politisk kommentator i Expressen, uttrycker lite mer av vad många tycker och känner:

Eftersom Mona Sahlin bara är 54 år så kan det te sig ännu mer angeläget att driva ut henne på arbetsmarknaden (än K-G Bergström, som är 64. Min anm). Det skulle ju ske med vilken annan svensk som helst som blivit av med sitt jobb vid den åldern. Men inte ens politikerna själva, inte ens de som talar mes om jämlikhet, lever som de lär. De har sett till att fallskärmarna är generösa, precis som direktörerna.

Skillnaden, gott folk, är bara den, att direktörernas löner och pensioner tas ur företag som gjort vinster, inte av partimedlemmar och skattebetalare. Mona Sahlins – och många andra politikers – girighet och egna gräddfiler bekostas av det arbetande folket och även av de arbetslösa. Det är direkt osmakligt.

I morgon är det 6 juni, sedan några år nationell helgdag i Sverige

Ett inlägg  inför Sveriges nationaldag den 6 juni 2011

Imorgon är det sjunde gången (sedan 2005)  som Sveriges nationaldag är nationell helgdag. Lite märkligt att man inte tidigare ansett att landets nationaldag ska vara helg, men så har ju också väldigt många – inte minst politiker som Mona Sahlin – gjort sitt yttersta för att tona ner och förringa  svenskhet och bidra till att ta ifrån folk känslan av stolthet och glädje över sitt land, i stället för att bidra till att öka den. Också på detta område (liksom på så många andra) skiljer sig Sverige mycket från andra länder, inte minst sina nordiska grannar).

Mona Sahlin sa en gång (hon citeras i ett av inläggen nedan) om invandrare att de har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop dem. ”Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” Att en (då) ledande politiker, tidigare statsministerkandidat så starkt nedvärderar och förringar sin egen kultur, sin bakgrund, sitt folk, sitt land är för de flesta andra nationaliteter chockerande.

Inför Sveriges nationaldag har DN frågat 40 människor vad som är ”svenskhet” för dem. Svaren var bland annat bland annat ”försäkringskassan”, ”trygghet”, ”frihet”, ”naturen”, ”föräldraförsäkringen”, ”midsommar”, ”årstiderna” m.m. Och på Newsmill har skribenter getts möjlighet att skriva under vinjetten ”Svenskheten”. Den som är intresserad kan läsa dem här. De i mitt tycke ”egentänkta”, intressanta och läsvärda texterna är:

Historielöst att förneka svensk kultur – Ingrid Kampås.
Ett kort citat:
Sverige är också byggt sten på sten, men medan norrmännen är stolta över sitt vackra land och allt de kämpat för anses det i Sverige av räddhågsna och politiskt korrekta människor ”främlingsfientligt” att känna samhörighet och nationell stolthet över sitt kulturarv och sitt folk. Utom i sport- och eurovisionsschlagersammanhang – där är det tillåtet att vara hur nationalistisk som helst.

Sverige har en lang tradition for at marchere i takt – Mikael Jalving
Ett kort citat (om den svenska konsensuskulturen):
 Men et land er ikke en virksomhed; et land er et produkt af alle sine indbyggeres handlinger, forestillinger, drømme og kritiske potentiale. Her udgør konsensus en trussel mod pluralisme og den latente uenighed og nysgerrighed, der altid findes mellem forskellige mennesker. Da bliver konsensus til flokmentalitet, vanetænkning, blind tillid og i sidste ende til autoritær undertrykkelse.

Politiker som hånar det svenska försvårar integrationen – Nima Dervish.
Ett kort citat:
I Sverige blir invandrare indoktrinerade i att se Sverige som en ”ankdamm” och ”mellanmjölkens land”. Inte vidare sexiga beteckningar. Vem vill känna tillhörighet till en ljummen ankdamm? När svenska politiker gillar sitt land och ser utlandsfödda medborgare som en del av det (på riktigt) kommer integrationen att fungera bättre.

Här är vad Wikipedia anger som ”svensk kultur”. Och här är Rikskommittén för Sveriges nationaldags sajt.

I’ve so little time and I’m only passing through…

Blogginlägg den 3 juni 2005-2011

Här är de inlägg som jag har skrivit på bloggen den 3 juni 2005-2011, dv.s. under sju år:

Den 3 juni 2005
Jag har blivit bloggutmanad av PM Nilsson

Den 3 juni 2006
Mumincitat # 17
Nalin Pekgul säger som det är
Birgitta Ohlsson, folkpartiet, om våldtäkter

Den 3 juni 2007
En annan salladsbar
“Vårdnadsbidrag döden för dagis”
Kvinnan som importerade hit ett barn som sin älskare
Om s.k. papperslösa (och andra) som kommer till Sverige

Den 3 juni 2008
”Egenansvar med professionellt stöd”
Nya insikter och kunskaper – man lär så länge man lever
Turerna i politiken i Finland är i alla fall inte tråkiga

Den 3 juni 2009
”Alla som kommer till Finland för att arbeta är hjärtligt välkomna”
En migga: ”Nu är GD ute på någon sorts pilgrimsvandring”

Den 3 juni 2020:
”…ett av årets mer skandalomsusade projekt”
Äntligen används rätt begrepp!

Den 3 juni 2011
detta inlägg plus två inlägg till

I finländska medier 3 juni

I finländska medier 3 juni 2011

Socialdemokraternas riksdagsledamot Eero Heinäluoma säger att SDP går in för nya lösningar i regeringsförhandlingarna. Heinäluoma säger att SDP har diskuterat med Sannfinländarna efter att regeringsförhandlingarna strandade i onsdags. Han säger att Katainens sätt att ställa ultimatum inte passade SDP och partiet söker nu nya alternativ.

Ordföranden för Centerns riksdagsgrupp Kimmo Tiilikainen anser att Sannfinländarna bör höras på nytt då regeringsförhandlingarna startar igen nästa vecka. Sannfinländarnas andra viceordförande Auli Kangasmäki säger att partiet är redo att förhandla, men i EU-frågorna är linjen den samma som tidigare.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp kan tänka sig att byta ut regeringssonderaren, samlingspartiets Jyrki Katainen. Gruppens ordförande Annika Lapintie säger att riksdagsgrupperna nu måste överväga om Katainen kan fortsätta. Nästa vecka borde grupperna mötas för att diskutera ärendet, säger Lapintie.

Centerns riksdagsman Timo Kalli vill inte i det här skedet kommentera Katainens ställning. Kalli säger att det är nödvändigt att alla partier, också Centern, vid behov tar regeringsansvar. Också en del av Sannfinländarnas riksdagsgrupp är redo att byta ut Katainen. De Gröna vill ge Katainen arbetsro. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kräver tillsvidare inte att Katainen byts ut som regeringssonderare.

Regeringssonderaren Jyrki Katainen (Saml) fortsätter regeringsförhandlingarna med de fyra riksdagsgrupper som fortfarande deltar, det vill säga Samlingspartiet, De gröna, KD och SFP.

”Läget är exceptionellt och mycket allvarligt för Finland”, sade Katainen. ”Vi har förhandlat i 13 dagar och ibland nätter, fört tvåpartssamtal, men tillsvidare utan resultat. Åtminstone kan man inte säga att orsaken är tidsbrist.”

Sannfinländarnas partiledare Timo Soini är redo att kasta sig in i leken igen. Men inte på Samlingspartiets och Centerns villkor. Han tar tillfället i akt att dra upp Europapolitiken och Greklandsstöd. Han säger:

”Det här är en allvarlig situation för det finländska folket. Jag är redo att förhandla men inte på så sätt att det är vi som ska ge vika.”

Socialdemokrater och samlingspartister skyller på varandra för att regeringssamarbetet gick i kras innan det hann börja.

Katainen bedömer det som fruktlöst att försöka återuppta förhandlingarna med SDP. SDP:s partisekreterare Mikael Jungner säger att istid råder i relationerna mellan SDP och Samlingspartiet. Kraschen i regeringsförhandlingarna förde relationerna in i en kris som kan bli långvarig, tror Jungner. De grönas Outi Alanko-Kahiluoto tror att orsaken till förhandlingskraschen är att SDP gjorde ett misstag och drev spelet för långt i momskonflikten. Hon hoppas att Vänsterpartierna kan återvända till förhandlingsbordet.

Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki säger att någon annan kunde agera regeringssonderare än den nuvarande, Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen. Enligt Arhinmäki bör man diskutera vem som ska vara regeringssonderare på tisdag. Då träffas riksdagsgruppernas ordförande för att diskutera de avstannade regeringsförhandlingarna. Arhinmäki anser att man tidigast efter tisdagens diskussioner kan föra fram ett förslag om ny regeringsbas.

Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen säger att han jobbar vidare på att försöka bilda en majoritetsregering. Katainen håller kontakt med Centern och Sannfinländarna. Centern rådfrågar partimedlemmarna om sin regeringsmedverkan. Centerns viceordförande Tuomo Puumala säger att medlemsomröstningen är helt i linje med partiets nya verksamhetsformer. Han säger:

”Vid stora politiska linjedragningar rådfrågar vi våra medlemmar.”

Miggornas berättelser börjar bekräftas också av andra, utanför Migrationsverket

Hälsning till alla miggor som i åratal berättat om galenskaperna inom asyl- och migrationsområdet:

Äntligen – alldeles för sent, men i alla fall – börjar också andra inse och bekräfta det ni under så lång tid rapporterat om här på bloggen (och som också jag skrivit om otaliga gånger)!

Så här skriver till exempel Peter Larsson, samhällspolitisk direktör Sveriges Ingenjörer på SvD Brännpunkt idag under rubriken Därför bryter vi samarbetet med Migrationsverket:

I 143 fall har Migrationsverket godkänt arbetstillstånd där den sökande inte har anställning hos en arbetsgivare, utan i stället är registrerad hos ett företag som bedriver förmedlingsverksamhet. Den sökande är i realiteten inte mer anställd än någon som skrivit in sig på arbetsförmedlingen.

Läs hela artikeln! Läs också om arbetskraftsinvandring (sök på ordet) här på bloggen. Till exempel det som en migga skriver om arbetskraftsinvandring (och mycket annat) under rubriken En migga: ”Det börjar bli mycket nu, migrationsministern!” (8.11 2010):

Arbetskraftsinvandring
Det finns ingen godtagbar ursäkt för att Migrationsverket har praktiskt taget noll regler för att bedöma misstänkta fall av bedrägeri. Som exempel har det länge varit känt att städ- och restaurangbranscherna är riskgrupper. Åtgärd hittills: så gott som obefintlig. Ergo: vi får se i media vad vi har känt till sedan det startade. Och det går inte att lite lamt hänvisa till arbetsmarknadens parter: Migrationsverket har ett ansvar i tillståndsprövningen!

(Läs även texten som en svensk i Singapore skriver!)

Regeringen och andra i ansvarsställning måste börja inse vad så väldigt många redan inser, att den svenska missriktade snällismen, blåögdheten och aningslösheten leder till katastrof på många plan. Det handlar inte om att vända sig mot utlänningar som söker sig hit (vem skulle inte söka sig till ett så slapphänt land) utan helt och hållet och enbart mot dem – svenskarna – som administrerar galenskaperna och inte tar ansvar för landet och folket.

© Denna blogg.

En migga: ”Framförallt så önskade hon nu komma till Sverige, till sin dotter och svärson som hon velat döda tidigare och hon ville också återse sitt barnbarn som hon velat könsstympa och sedan döda.”

Miggorna fortsätter att rapportera. Här en rapport till:

En annan sann, inte helt ovanlig historia

En man söker asyl. Så här berättar han:

Han har gift sig i hemlighet med en kvinna som varit trolovad med en annan man sedan hon var barn. Kvinnan blev gravid och mannen blev jagad och hotad till döds. Han hade ingen kontakt med sin kvinna och visste inte heller om något barn hade fötts. Han antog att kvinnan var dödad. Han fick inte asyl. Men sedan kom kvinnan till Sverige, som av en händelse kom hon just till samma land som maken. Trots att hon inte haft någon kontakt med honom. Hon trodde ju faktiskt att maken var död.

Några dagar efter att kvinnan och barnet (som var en flicka) kommit hit så kom en landsman fram och sa att han kände kvinnans make. Då kunde paret återförenas. Det här paret fick PUT, inte p.g.a av sina fantasirika berättelser utan för att det anses råda inre väpnad konflikt i deras hemområde. Efter att de fått PUT så kontaktade de Migrationsverket och frågade om det var möjligt att ta hit kvinnans mor också, hon stod redan och stampade på ambassaden i ett närliggande land, med sina nya styvbarn (sex stycken) vilkas far var försvunnen.

Det var den här kvinnan som hade hotat att döda sin dotter, sin svärson och deras framtida barn och hon hade dessutom anlitat andra för att döda dem. Men nu hade hon insett att det hon hade gjort inte var bra. Hon hade också gift sig med en man som sedan dödades på något sätt och framförallt så önskade hon nu komma till Sverige, till sin dotter och svärson som hon velat döda tidigare och hon ville också återse sitt barnbarn som hon velat  könsstympa och sedan döda.

© Denna blogg.

Det kom ett mejl från en svensk i Singapore om förslaget att ”papperslösa” i Sverige ska få hälso- och sjukvård

Det kom ett mejl från en svensk bosatt i Singapore:

Jag läste din text Utredningsförslag om vård för papperslösa presenterades den 31 maj. Som vanligt numera så kan man jag bara nicka instämmande (och uppgivet) till ditt resonemang. För ett antal år sedan hade man väl skrattat åt tokigheterna men nu så känns det bara så uppgivet, det är som att hela etablissemanget har drabbats av kollektiv härdsmälta och man vet liksom att hur fel de än tänker och resonerar så är det ändå ”rätt”. Som en följd så måste jag medge att jag numer inte läser din blogg lika ofta som förut även om den håller lika hög klass som någonsin. Jag blir helt enkelt för frustrerad. Sedan kan man ju tycka att om någon som du, som har koll på rådande lagar och bestämmelser, blir förvirrad av resonemanget, hur är det då inte för den stora massan som måste lyssna till sådana stollar som t.ex. partiledare som säger att olaglig vistelse i Sverige inte är brottslig?

Men som sagt: jag läste din artikel och kom faktiskt att tänka på något som jag hörde i av en taxichaufför här i Singapore för ett par år sedan. Han hade en vän som gick bort av någon njursjukdom som krävde dialys. För att förtydliga, vännen gick bort för att pengarna till behandlingen tog slut. Den ”offentliga” sjukförsäkringen täckte bara en del resten täcktes under en tid av hans privata försäkringar. När dessa tog slut blev det till att låna från släkt och vänner. När också dessa pengar tog slut så blev det ingen mer behandling och vännen dog kort därefter.

Detta är ju förstås djupt tragiskt, speciellt för oss som kommer från den delen av världen där ett fullt offentligt skydd förr räknades som självklart. Själv är jag inte längre kvalificerad för svensk sjukvård eftersom jag inte bor i Sverige längre. Jag är ju i och för sig svensk medborgare men i dessa sammanhang är detta något som ligger mig till last med de nya reglerna. Säger jag däremot upp mitt medborgarskap så har jag ju inte längre rätt att stanna i Sverige på obestämd tid och skulle således kunna dra nytta av den fria vården.

Detta bekymrar mig dock inte, jag har de försäkringar jag behöver här. Dessutom tycker jag faktiskt att det är helt riktigt, jag ska ju inte ha fri sjukvård om jag inte bor och betalar skatt i Sverige. Däremot har mycket förvånade vänner här nere ställt frågor om detta efter att jag berättat för dem hur man gör i Sverige. Efter historien ovan så föddes därför tanken att mannen skulle ha kunnat räddas om han bara hade lyckats ta sig till Sverige efter att de nya reglerna införts. Det enda som krävts av honom hade ju varit att han hade haft pengar att ta sig till Sverige för, och att han sedan ”valt” att stanna kvar efter att hans visum gått ut.

Det är ju absolut inga problem att få visum för en singaporean i första läget. Detta vill mina vänner här starta en ”business” kring och det är här vår affärsrörelse kommer in: vi anordnar helt enkelt ”sjukvårdsresor” till Sverige. Bokning och liknande hjälper vi till med härifrån. Sedan tar vår personal i Sverige hand om klienterna och ser till att de inkvarteras och hålls gömda efter det att deras visum går ut. En fråga är dock om vi redan i förväg kan boka läkarbesök? Om man vet att visumet går ut t.ex. den 1 juli, kan man då ringa och boka tid redan innan så att våra kunder inte behöver vänta ännu längre? Vidare tror jag mig ana att behovet av att tvingas hålla sig gömd efter det att man påbörjat livsviktig vård kommer att försvinna ganska omedelbart. Man kan ju bara tänka sig skriverierna om man utvisar dödssjuka patienter… Det kommer med största sannolikhet aldrig att hända.

Något annat som vi också tittat lite på är utbildning. Den ska ju också till stor del bli gratis om man är papperslös har jag förstått. Finns det några indikationer på att detta även kommer innefatta högre utbildningar i framtiden? Här i Singapore får man nämligen betala rejält för sådana utbildningar och det hade ju varit trevligt att kunna erbjuda dessa på svenska skolor för kanske halva priset.

Det är ju såklart med lite ironi jag skriver detta, även om vi förmodligen kommer att starta upp den här affärsrörelsen om reglerna skulle bli verklighet. Mina lokala vänner här nere känner nämligen inte samma (kanske falska?) lojalitet mot det svenska välfärdssystemet som jag gör. Dessutom har de påpekat att om inte vi gör det så kommer andra att roffa åt sig och det tror jag faktiskt de kan ha rätt i. Det är ju helt lagligt, det enda som verkar krävas är att klienterna olagligen stannar kvar efter att deras visum gått ut och det är ett litet pris att betala om man väljer mellan det och att vara kanske dödligt sjuk. Vi får betalt för hela arrangemanget av kunderna, kunderna får vård för ett pris de kan betala. De enda förlorarna i detta måste ju vara de svenska skattebetalarna men eftersom de bjuder oss på denna möjlighet så kan man ju inte göra något annat än att tacka och bocka för möjligheten. Pengarna skulle jag sedan kunna använda för att köpa vård för vänner och släkt som fortfarande bor i Sverige. På så sätt så kommer ju pengarna tillbaka till dem som ursprungligen betalade dem även om pengarna måste gå via mig.

Detta var bara några tankar och åsikter som jag har och som jag hört av vänner och bekanta här nere. Det är tur att du skriver om detta och andra tokigheter i Sverige. Man hör ju inte något om detta annars och även om jag för det mesta blir arg och frustrerad så är det med stort intresse jag läser vad du skriver.

© Denna blogg.

Om finska id-kort på Newsmill

Här är min artikel på Newsmill under rubriken Sverigecentrerade journalister rasiststämplar Finland i onödan. Ett citat ur texten, ett klarläggande till okunniga och nästintill sjukligt rasist-anklagelsesnabba svenska journalister som inte vet tillräckligt för att kunna skriva sakligt om landet:

Blå id-kort utfärdas alltså till alla finska medborgare, oavsett om de är blonda och blåögda, brunhåriga och brunögda eller svarthåriga och svartögda och oavsett om de är kristna, muslimer, judar eller något annat. De överlägset största invandrargrupperna i Finland 2010 var förresten ester, ryssar, engelsmän och svenskar som inte sällan är blonda och blåögda (!). De, liksom övriga invandrare från Irak, Somalia eller Burma, oavsett hår-, hud- och ögonfärg, får id-kort som tydligt visar att de är utländska medborgare.

@ Denna blogg.

”Sverige sju år före Danmark” – artikel i Gotlands Allehanda

Några glimtar ur innehållet i betänkandet är att svensk polis trodde att Schengen-samarbetet (om den fria rörligheten inom EU) innebar att inga ingripanden alls fick göras vid den inre gränsen. Enligt sakkunniga en total missuppfattning.

Läs hela min artikel i Gotlands Allehanda den 30 maj med rubriken Sverige sju år före Danmark.