SVT Rapport 29 juli 2011: ”Boenden saknas – ensamma barn hamnar i kläm”

SVT Rapport den 29 juli tar upp frågan om den stora inströmningen av ensamkommande minderåriga asylsökande (av Rapport felaktigt benämnda ”flyktingbarn”) under rubriken Boenden saknas – ensamma barn hamnar i kläm. Sent omsider vaknar Public Service och rapporterar det som alla berörda och insatta redan vetat mycket länge, nämligen att systemet i Sverige har havererat:

Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat kraftigt varje år. 2004 kom 388, förra året var siffran uppe i 2.393 och 2011 ser inte ut att vara något undantag.
———-
”När lagar och regler bestämdes pratade man om en handfull ensamkommande flyktingbarn, nu är det närmare 2.500 stycken som kommer till fyra mottagarkommuner i Sverige. Det är ett system som har havererat”, säger Lennart Gabrielsson, vice ordförande på Sveriges kommuner och landsting.

Här på bloggen har haveriet i Sverige varit känt länge och även rapporterats om, otaliga gånger. Bland annat här:
Norge: 66 % färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011)
Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomiskt jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011)
Norge: Antalet asylsökande minskade under första kvartalet 2011 – 7 april 2011
Varför vill Sverige inte lära sig av sina nordiska grannländer? – 14 juli 2011

Så här skrev en migga i ett inlägg (24.3 2011):

Inom prövningen av minderåriga ser man aldrig någon handling, som om det skulle ha varit lättare för dessa unga män att ta sig till Sverige utan pass, äkta eller falskt. Minderåriga avkrävs, av någon outgrundlig anledning, inte heller någon detaljerad berättelse om hur de kommit hit eftersom de betraktas som barn därför att de säger att de är det och därför att de saknar handlingar (!).

De övriga nordiska länderna har inte dessa enorma haveriproblem vad gäller ensamkommande minderåriga asylsökande och inte heller vad gäller vuxna och anhöriga asylsökande. Det är bara i Sverige som problemen och kostnaderna är så enorma. Ändå undrar inte den svenska regeringen, riksdagen eller Migrationsverket varför Sverige skiljer sig så starkt från sina grannländer! Än mindre tar de reda på och studerar hur de övriga länderna hanterar asylinvandringen, trots att det finns mycket goda skäl att göra det. Det är obegripligt, för i Norge, Danmark och Finland har asylinvandringssystemen inte havererat!

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna.
Vid citat, länka också alltid till denna originaltext.

Om hur romerna, en av Sveriges fem nationella minoriteter, behandlas av integrationsdepartementet

Viktig läsning om hur integrationsdepartementet hanterar romerna, som är en av fem folkgrupper i Sverige med nationell minoritetsstatus:

Allan Schwartz: ‘Vi är trötta på det sätt som regeringen väljer att lösa de egna interna personalproblemfrågorna.’ – 1 februari 2011
Romerna ska ha samma rättigheter som de andra nationella minoriteterna! – 16 juli 2011
”Om att kuva en nationell minoritet” – 21 juli 2011
Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika – 26 juli 2011
”Selimovic ignorerar dem det gäller” – 27 juli 2011
Några kommentarer från romskt håll – 28 juli 2011
”Huka er i bänkarna, förr nu laddar han om!” – 28 juli 2011
DO:s kritik mot hur romerna behandlats – 29 juli 2011

Den för integrationsdepartementet sedan länge kända kritiken från romskt håll offentliggörs i Gotlands Allehanda och Borås Tidning. Då gör integrationsminister Erik Ullenhags statssekreterare allt han kan för att misskreditera den, som försöker ge romerna en röst och som backar upp allt som de berättar med mängder av fakta och dokumentation. Det är inte alls bra att en så hög regeringstjänsteman agerar så omoget; han borde i stället ha sagt att han ska ta tag i missförhållandena (fast det kan förstås vara svårt eftersom han själv verkar vara en del av dem…). Om statssekreteraren inte agerar med integrationsministerns goda minne när han försöker skjuta på budbäraren i stället för att hantera själva saken, så reflekterar hans agerande inte smickrande på ministern. Ett regeringsdepartement är ju ingen lekstuga. Och romerna drar en nitlott igen och får se sig bli fortsatt överkörda av integrationsdepartementet. Om de inte får den hjälp de har vädjat om av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg. Eller kommer han också att utsättas för samma kanonad av bortförklaringar och påhopp som jag?

© Denna blogg!

Be my guest # 93: Pentti Salmenranta

Pentti Salmenranta i SVT Debatt 5 maj 2011

Pentti Salmenranta är en mångsysslare som i skrivande stund ägnar sig åt att undervisa i finska som modersmål samt spela countrymusik. Och skriva inlägg på sin blogg, Ljuramannen.

Pentti har även arbetat på Sveriges Radios finska redaktion Sisuradio under flera år med barnprogram. Då och då drabbas han av en släng av arbetslöshet, vilket leder till nya upptäckter inom den svenska demokratin och dess innersta väsen. Han har också skrivit ett gästinlägg här på bloggen tidigare.

Demokratiblues
Av Pentti Ljuramannen Salmenranta

Om dom vräker dej från bostaden och stänger av din el
Då tänker du måhända att nånting har blivit fel
Ta mod till dig i ljuset av en gaständare
Och sätt i gång och skriv ihop en insändare

Demokrati
Yttrandefrihet och lite till
Det är vår stora lycka
Att vi alla här får tycka
Vad vi vill

När du brutit alla benen du har på ditt skelett
Och friskförklarats av en doktor som dig aldrig sett
Deppa inte, undvik att gå in i en vägg
Sätt dej ner i stället och skriv ett blogginlägg

När du arbetslös har gått så kan du enligt lag
Tvingas jobba gratis för oöverskådligt tag
Att ta dej därifrån går inte alls så vitt jag vet
Men att tycka skit om det, det är din rättighet

Folk i riksdag och regering och departement
Kommunfullmäktige och landsting och vårt parlament
Till dessa kan du skriva e-post om du frågor har
Om du har en riktig tur så kan du få ett svar

Tidigare produktion, bland annat Vals om Fas3:

Mest missbrukade ord i Sverige

En snabbenkät bland vänner på Facebook ger följande lista över gravt missbrukade och felaktigt använda ord i Sverige. Den är inte vetenskaplig eller statistisk, men ett resultat av flera personers spontana reaktioner på frågan om vilka ord de tycker är mest missbrukade.

• Demokrati
• Frihet
• Rasism
• Integration
• Ansvar
• Rättvisa
• Värna
• Kränkt
• Liberal
• Fred

Orden är angivna utan inbördes ordning, utom att det första ordet, demokrati, verkar ses som det allra mest missbrukade ordet av alla.

Finland: Anhöriginvandrare måste visa giltiga uppehållstillstånd vid intervjuer på finska beskickningar

Information från Migrationsverket, Finland:

DEN SÖKANDE MÅSTE INTYGA SITT LAGLIGA UPPEHÅLLSTILLSTÅND I LANDET VID FAMILJEBANDSINTERVJUER I ETIOPIEN OCH I KENYA

Vid de finska beskickningarna i Addis Abeba och Nairobi genomförs familjebandsintervjuer (kallas i Sverige ”anhörigintervjuer”, min anm) från och med den 1 september 2011 endast med sökande som under intervjun kan uppvisa dokument på att de har lagligt uppehållstillstånd i Etiopien respektive i Kenya.

Ett visum eller uppehållstillstånd i passet accepteras som bevis på lagligt uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet kan även visas genom ett intyg om ansökan om flyktingstatus hos FN:s flyktingorgan (UNHCR) eller den etiopiska respektive kenyanska staten.

Tilläggstid för att visa lagligt uppehållstillstånd kan inte längre beviljas efter den 1 september 2011 utan intyget måste uppvisas direkt vid intervjun. Ingen intervju genomförs om inte ett intyg över lagligt uppehållstillstånd uppvisas vid intervjun. Då är det endast möjligt att fatta ett avvisande beslut på familjebandsansökan.

DO:s kritik mot hur romerna behandlats

Och – om inte inlägget ”Huka er i bänkarna, nu laddar han om” – räcker för att visa romernas obetydlighet när majoritetsbefolkningen (läs folk i regeringskansliet) vill skapa ett eget Romskt sekretariat att försörja sig på i 20 år, så är här ett citat ur ”särskilt yttrande” från Diskrimineringsombudsmannen, DO, Ärende OMED 2007/223 Handling 82, 2010-07-14. Det verkar inte som om statssekreteraren, som ger sig på mig när jag för fram fakta, har läst detta heller:

Särskilt mot bakgrund av denna historiebeskrivning är vi dock bekymrade över att den romska delaktigheten varit begränsad i utredningsarbetet. Förutom de mera principiella invändningar och legitimitetsproblem som detta förhållande för med sig finns det anledning att tro att bristen på romsk delaktighet även påverkat kvaliteten i förslagen. Vi saknar en strukturerad genomgång och analys av de relevanta konventionsbundna rättigheternas status för romer i Sverige. Vi efterlyser vidare som ett led i detta en mera stringent analys av och förslag på hur bristerna i dagens situation kan avhjälpas. Vi menar att romsk delaktighet åtminstone delvis kunnat bidra till att man nått längre i dessa delar. Vi saknar slutligen också förslag som åsyftar att säkerställa övervakningen av Sveriges folkrättsliga åtaganden i förhållande till romers rättigheter.

Och:

Delegationen beskriver dock situationen för romer i flera avseenden på ett svepande sätt och utan djupare analys av de uttryck som antiziganismen och diskrimineringen tar sig.

Samt:

Det är vår uppfattning att delegationens arbete brister i fråga om romsk delaktighet, vilket försvagat förutsättningarna för djupare analys och påverkat utredningsförslagets legitimitet på ett negativt sätt.

Det lät så fint, det statssekreterare Jasenko Selimovic skrev i en av sina hittills två repliker på min krönika  och min replik i Gotlands Allehanda:

Regeringen arbetar i samråd med romer med att ta fram en strategi för att förbättra situationen för den romska gruppen. Detta arbete kräver uppriktighet och ärlighet.

Just det: ”uppriktighet och ärlighet”. Jag önskar romerna all lycka till i kampen för sina rättigheter och att de får stöd av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg.

© Denna blogg.

”Huka er i bänkarna, för nu laddar han om!”

Det tar inte slut! Statssekreteraren fortsätter använda sin position i regeringskansliet till att ladda om och skjuta på budbäraren. Nästa kanonad är införd i Gotlands Allehanda den 28 juli under rubriken Ingen lista. Jag kommenterar hans text här:

JS: Marit Wager för en diskussion om romer (GA: 20/7, 26/7, 27/7) som tyvärr inte baserar sig på fakta. Jag har redan påpekat vissa förhållanden men känner mig tvungen att upprepa det viktigaste:

MW: Jag heter ”Merit”, och det vet han. Det är ett sätt att försöka förringa en människa, att inte ens bry sig om att stava hans/hennes namn rätt. Men det biter inte på mig.

JS: Det har aldrig funnits några ”80 miljoner i 20 år” för romer och därmed inte heller möjlighet att frånta romer dessa pengar.

MW: Så här står det i ett av de många dokumenten som producerats:
”Romadelegationen har beräknat att det skulle behövas runt 80 miljoner kronor i statsbidrag årligen till ett ansvarigt organ som ska driva de romska frågorna. Och sekretariatet måste finnas i minst tjugo år för att bygga en stabil grund.”

JS: Delegationen för romska frågor bestod inte av endast svenskar. Den hade 8 ledamöter, varav 4 med romsk bakgrund.

MW: Jag har aldrig påstått att delegationen för romska frågor bestod endast av svenskar! Inte någonstans, någonsin har jag skrivit så. Jag har vidarebefordrat vad en del romer berättat – och som jag själv kunnat utläsa ur diverse handlingar – att svenskarna har varit ”chefer”, d.v.s. lett arbetet.

JS: Med tanke på att romer var representerade i delegationen, bland experter och i referensgruppen är det svårt att påstå att utredningen ignorerade romernas vilja.

MW: Kanske är det dags för Selimovic att själv ta del av alla handlingar och inte bara uppmana mig att göra det! Jag har läst otaliga dokument där deras frustration har varit stor över att de inte tagits på allvar. Jag har citerat ur det sexsidiga dokumentet med minnesanteckningar som tre romer, som träffade Selimovic den 30 april, nedtecknat. Läs tidigare inlägg här på bloggen (se nedan), där finns deras ord. Dessutom: här kan envar ta del av vad representanter för fem romska riksförbund och ett 70-tal medlemsföreningar skrivit i sitt remissvar SOU 2010:70, daterat 2011-03-24. Några citat:

Romerna har med en viss besvikelse och stor förväntan följt Sverige Delegationen för mänskliga rättigheters arbete och är en aning besvikna över den bristande dialog och samråds intresse som påvisats från de berörda. Trots både via skriftlig kommunikation som telefonsamtal har inget intresse påvisats från Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige av att träffa eller föra samtal med de romska organisationerna. Istället har enskilda personer med romsk etnicitet varit den enda kontakten i frågor som rör romer. Dock har vi inte under dessa fyra år alls överhuvudtaget inbjudits till någon from av träff eller dialog trots vikten av att inbjuda och föra dialog med det romska civilsamhället. Vi har inte heller erhållit någon information, delaktighet eller insyn i detta väsentliga arbete som bedrivits.

Och:
Vi stödjer till fullo och menar att förslagen av att fokuset i arbetet ska vara framåtsyftande i den bemärkelsen att de ska vara ägnade att förebygga, motverka och förhindra att de mänskliga rättigheterna kränks, snarare än att fokusera på kränkningar som redan ägt rum.

Samt:
Vi vill känna ett bättre samarbete med och i Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige och deras fortsatta arbete. Vi hoppas gärna få in från oss själva invalda representanter som kan mer konkret bevaka och driva de romska intressefrågorna.

Vi vill äga våra egna frågor och ha rätt att själva utse och välja våra representanter.

Vi vill bli behandlade på samma villkor som de övriga erkända minoriteterna.

Här följer ett viktigt citat ur ett brev från styrelsen för Delegationen och Forum med Romer och Sinter till integrationsminister Erik Ullenhag i juni 2011, som man får hoppas har kommit fram till departementet och vederbörligt registrerats:

Vi har inom våra organisationer diskuterat klart förslaget gällande ett romskt kansli/sekretariat och kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom eller stödja förslaget på grund av att ett tilltänkt myndighetsstyrt kansli/sekretariat än en gång utesluter oss romer från den lagstadgade dialog mellan statsmakten och den nationella minoritet som vi har rätt till.

Styrelsen för Romska Delegationen har nu varit i kontakt med samtliga berörda föreningar, delgivit dem informationen och fått ett klartecken på att de stödjer ett avståndstagandet av statsmaktstyrandet och därmed inte ställer sig bakom ett statsmaktsstyrt kansli eller sekretariat i det som rör romerna i Sverige under de föreslagna 20 år.

Och här, i remissvaret SOU 2010:55 från december 2010, kan man bland annat läsa:

Vi romer anser det inte vara aktuellt med en sanning och försonings kommitté speciellt med hänvisning av att varken de bakåtliggande eller nuvarande fakta stödjer behovet.

JS: Det stämmer inte att majoriteten av remissinstanser ”sågar förslaget” om ett romskt sekretariat. Hade Wager läst remissvaren på utredningen hade hon insett detta.

MW: Något sådant har jag aldrig någonsin påstått och när Selimovic skriver så, då far han med uppenbar osanning. Men läs gärna remissvaren, som citeras och länkas till ovan. Jag har varit noga med att tala om att den här nationella minoriteten är splittrad och att alla inte tycker lika. Men att många är starkt missnöjda, frustrerade och känner sig överkörda. Det är fult att ljuga!

JS: Det har fram till dagens datum inte inkommit någon protestlista. Inte heller till Andreas Bergströms mail, som Wager påstår.
Regeringen arbetar i samråd med romer med att ta fram en strategi för att förbättra situationen för den romska gruppen. Detta arbete kräver uppriktighet och ärlighet. Mycket mer än en debatt som bortser från grundläggande fakta.

MW: Jag har ingen aning om hur rutinerna i regeringskansliet, eller snarare på integrationsdepartementet, fungerar eller inte fungerar. Kanske har det råkat vara datorhaveri just den 14 juli. Annars borde ju namnlistan ha registrerats hos registratorn, men där fanns den inte när jag kontrollerade det. Den var skickad direkt till politiskt sakkunnige Andreas Bergström, till hans e-postadress. Och ”uppriktighet och ärlighet” – I’m all for it!

Jag skickade en slutreplik till Gotlands Allehanda. Jag trodde att jag, enligt gängse kutym, hade rätt att få sista ordet, eftersom det var jag som skrev det första inlägget i vad som sedan utvecklades till en debatt. Dock fick jag besked om att Selimovic insisterat på att få sista ordet och att man på Gotlands Allehanda beslutat att han får det. Ovanstående kommentarer till Selimovics andra replik är dock betydligt mer uttömmande än min slutreplik.

Läs också:
”Om att kuva en nationell minoritet” – 21 juli 2011
Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika – 26 juli 2011
”Selimovic ignorerar dem det gäller” – 27 juli 2011
Några kommentarer från romskt håll – 28 juli 2011

© Denna blogg.

Några kommentarer från romskt håll

Från en av romerna har följande kommentarer inkommit på statssekreterare Jasenko Selimovics replik på min krönika Om att kuva en nationell minoritet:

Selimovic skriver: Det har aldrig funnits några ”80 miljoner under 20 år” för att ge till romerna som Wager påstår.

Svar: Det är Maria Leissner själv som belyser att deras så kallade åtgärdspaket ska kosta 80 miljoner kronor per år. Detta upplyste även Selimovic om, vid vår träff med honom den 30 april. Så här står det i ett av de många dokumenten som producerats:

Romadelegationen har beräknat att det skulle behövas runt 80 miljoner kronor i statsbidrag årligen till ett ansvarigt organ som ska driva de romska frågorna. Och sekretariatet måste finnas i minst tjugo år för att bygga en stabil grund.

Selimovic skriver: Därmed har det inte heller funnits någon möjlighet att ta ifrån romerna dessa pengar och ge dem till någon annan minoritet.

Svar: Det finns dokumenterat via vår PM vad som sades och Selimovic nämnde detta själv, vilket kan tillstyrkas av tre romska personer som var närvarande.

Selimovic skriver: Romadelegationen har inte föreslagit att ett sekretariat skulle ha ”svensk ledning”. Hade Wager läst utredningen i fråga hade hon insett det.

Svar: OBS! Se skissen och PM från de berörda myndigheterna från träffen i 13 maj.

Selimovic skriver: Romadelegationen bestod inte av endast svenskar i ledningen, som Wager påstår.

Svar: Vi i referensgruppen hade inte någon rätt alls.

Här är några tidigare texter på bloggen, varav det i en del också finns diverse länkar:
Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika – 26 juli 2011
”Selimovic ignorerar dem det gäller” – 27 juli 2011

Och här är några citat som tydligt visar vems projekt detta är (och inte är det romernas…). Maria Leissner, som citeras, är också den som är tänkt att chefa över ett nytt romskt sekretariat som ska följa på Romska Delegationen, där hon också var chef. Hon säger bland annat, i tidningen Minoritet, troligen hösten 2010:

Jag tycker att det är romernas tur nu. Nu har det handlat om bögarna i femton år. Nu är det dags för nästa grupp och det borde vara romerna.

Min kommentar: Notera ”JAG tycker att det är romernas tur…”. Var är romerna själva i detta? Och varför ställer hon grupper mot varandra???

Tidningen Minoritet anger att Maria Leissners största besvikelse är att hon inte fick igenom sitt förslag om ett Roma-ting, som likt Sametinget skulle ha varit ett steg mot romskt självstyre:

Alla fyra andra nationella minoriteter har egen representation men det finns ingenstans man kan ringa om man vill prata med romernas representant.

Maria Leissner är alltså besviken. Men romerna då? Och varför får de inte representera sig själva utan svenskt ”överstyre”? Det är ju det som de klagat på och inte fått gehör för, och som gjort dem så frustrerade att de har skrivit till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter!

Den här hanteringen rymmer en hel del kränkningar och kanske rentav diskriminering av dem, enligt romerna själva. Både det och försöken till påtvingande av en Vitbok och en Sanningskommission etc vill romerna och resandefolket ska komma till allmän kännedom och hoppas att det ska bidra till att man på integrationsdepartementet (!!??) slutar att mer eller mindre köra över dem utan lyssnar på dem när de säger att de inte vill ha vare sig Vitbok eller Sanningskommission etc, och att de vill äga sina egna frågor.

Jag är inte romernas talesman! Men eftersom  man inte lyssnat på romerna och resandefolket själva trots att de i flera år försökt föra fram sina synpunkter och några har vänt sig till mig, så har jag försökt hjälpa dem att offentliggöra vad som pågår. När statssekreterare Selimovic i sin replik på min krönika lite överlägset försöker förringa det jag för fram genom att säga att ”hade Wager läst utredningen i fråga hade hon insett det”, måste jag undra varför han tycker att jag ska läsa en utredning på – om jag minns rätt – 582 sidor?! Och på vilket sätt skulle det förändra vad romerna klagar på? Jag har varken tid eller råd (till skillnad från honom själv och Maria Leissner m.fl.) att bruka min tid till det, och det är på intet sätt min uppgift. Jag har försökt sätta mig in i saken så gott det går utan att läsa den enorma utredningen, och jag tycker att romerna själva har pekat på vad det handlar om. Det behöver man inte läsa en 582 sidor tjock lunta för att förstå.

© Denna blogg.

”Selimovic ignorerar dem det gäller”

Gotlands Allehanda har publicerat (och satt rubriken) till min slutreplik gällande regeringens bemötande av romerna, en av Sveriges fem nationella minoriteter: Selimovic ignorerar dem det gäller.

Här finns mer information, länkar till min krönika, till statssekreterare Jasenko Selimovics replik och till namnlistan som de resande och romerna skickat till integrationsdepartementet samt till de politiska partierna.

Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika

Min krönika (se längre ner) om hur en av Sveriges fem nationella minoriteter – romerna – behandlats och behandlas av regeringen kommenterades på ett ganska märkligt sätt (se längre ner) av statssekreteraren hos integrationsministern.

Notera: jag upprepar vad jag skrivit de gånger som jag har tagit upp romernas situation, att romerna inte är en enhetlig minoritet utan en ganska ”spretig” sådan. En del av dem – och de är ganska många – står, tillsammans med resandefolket, bakom det jag förmedlat i min krönika, bakom namninsamlingen mot regeringens planer för dem, bakom brevet till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och är emot ett romskt sekretariat, en vitbok och en sanningskommission. Det är också de, som har skrivit ett sex sidor långt protokoll (inte offentligt, inte än i alla fall) från ett av många möten med folk från integrationsdepartementet, denna gång den 30 april i närvaro av statssekreteraren, en politisk sakkunnig och ett kansliansvarigt biträde, och berättat om det förnedrande bemötande de fått och som jag förmedlat i min krönika. Och nog måste väl tre romers berättelse vara lika mycket-  eller lite – värd som en statssekreterares, en politisk sakkunnigs och ett kansliansvarigt biträdes? Eller?

Min krönika finns att läsa här: Om att kuva en nationell minoritet (Gotlands Allehanda, 20 juli) och samma text under rubriken Gästkrönika Merit Wager: Om att kuva en nationell minoritet (Borås Tidning, 23 juli).

Statssekreteraren svarar under rubriken Wager sprider misstro och myter (26 juli) på allt annat än det som tas upp i krönikan. Han påstår en massa som jag inte behöver kommentera eftersom man kan läsa min krönika och sedan hans replik och då ser man själv att han har valt att försöka förminska och smutskasta mig i stället för att ta ansvar för sina egna handlingar.

Dock vill jag citera detta som Selimovic skriver:

Det har aldrig inkommit någon protestlista med 13.600 underskrifter, såsom Wager påstår. Inte någon lista över huvud taget. Korrespondensen till och från regeringen är offentliga handlingar och Wager hade lätt kunnat kontrollera detta.

Jag har här laddat upp hela listan, som mycket riktigt är offentlig handling även om den av någon anledning inte registrerats hos integrationsdepartementet, trots att den skickades redan den 14 juli. Namnlistan (som också ska ha skickats till alla politiska partier) och den text som skrivits av en representant för resandefolket och många romer finns alltså här: del 1, del 2 och del 3. Den person som i texterna kallas ”Andreas Berg” är Andreas Bergström, politiskt sakkunnig hos integrationsministern.

I början av det sammanlagt 549 sidor långa dokumentet, som innehåller namnunderskrifterna, står också tydligt och klart att läsa (exakt återgivet):

Vi från vårt riksförbund/förening tillsammans med våra medlemmar bekräftar härmed vårt fulla avståndstagande från betänkandes förslag Romers rätt – en strategi för romer.

I slutet av samma dokument står, exakt återgivet:

Romerna förväntar sig att man respekterar mänskliga rättigheter och Lagen för Nationella Minoriteter och behandlar oss som medborgare. Vi vill äga våra egna frågor och ges möjligheten att själva forma grunden för de åtgärdsåtaganden som är och blir aktuella. Vi ber att man inte fråntar oss vårt eget ansvar och vår rätt att vara minoritet eller vår rätt att äga våra och våra barns framtidsfrågor.

Om Regeringen vill välkomna Roma–strategin ge då oss romer SJÄLVA ansvaret och tillåt oss en egen organisering som de övriga nationella minoriteter tillåtits.

Nog är det ju märkligt att statssekreteraren inte har läst detta innan han mer eller mindre direkt antyder att jag hittar på det jag skriver. Det är inte ett värdigt agerande av en statssekreterare att fara ut som han gör i sin replik på min krönika. Hans försök att avleda uppmärksamheten från sig själv och departementet andas desperation men också vetskap om att det är precis så som de resande och romerna säger och jag skriver, och att det inte alls handlar om mig, som han valt att fokusera på. Han borde ha replikerat på ett helt annat sätt, lite ödmjukt och med insikt om att jag inte sitter och hittar på vad jag skriver om. Det hade nog också varit klädsamt att behandla romerna med lite mer respekt…

Här finns några tidigare texter på bloggen: Romerna ska ha samma rättigheter som de andra nationella minoriteterna! (16 juli), Allan Schwartz: ‘Vi är trötta på det sätt som regeringen väljer att lösa de egna interna personalproblemfrågorna.’ (1 februari).

En slutreplik av mig kommer att publiceras i Gotlands Allehanda. Länk – eller texten, om den inte läggs ut på nätet – kommer att läggas ut här.

© Denna blogg.

En bloggläsare om den svenska rapporteringen kring händelserna i Norge

Så här skriver en bloggläsare (se nedan), en ”vanlig” människa, inte en journalist med önskan om att kalla sig ”expert” och synas överallt. En ”vanlig” människa som förmår tänka klarare och klokare än många av dem som kastar sig på datortangenterna och sänder hemska pekoral till kvällstidningar och andra och får dem publicerade. Det är ett obehagligt att läsa och ta del av texter som rafsats ihop i all hast där många sett en chans att marknadsföra sig själva och kanske att sälja sina nya böcker och sina tjänster eller bara för att få vara med ännu mer i offentligheten. En ”vanlig” människa har oftast inga sådana önskningar eller behov och det som den här bloggläsaren har skrivit är väl värt att läsa och fundera kring. Texten publiceras med personens godkännande.

Jag måste bara få skriva av mig till någon, har läst dina vettiga inlägg på din blogg de senaste dagarna.

Jag vet inte om jag ska spricka eller må illa när jag läser debattartiklarna på Newsmill och i andra medier. Den ena ”förklaringen” efter den andra om varför det som skedde i Oslo och på Utöya skedde.

Jag tycker det är att förringa offren och deras upplevelse när man gör så. Det är som om man indirekt säger till offren att de ska ha förståelse för mördaren, han kunde inte hjälpa det, han hade blivit påverkad att bli som han blev och göra det han gjorde. Alla dessa ”förklaringar” från att vuxna inte visar barn tillräcklig respekt (och så får man bra reklam för sin bok också när man skriver denna artikel…) och att barnen därför blir som Breivik, till att debatt om invandring är orsaken och hade man bara hållit tyst så skulle inte det som skedde skett.

Jag menar: Ett ont geni det är ett ont geni som verkar, oavsett vad han har för bevekelsegrunder. Han kunde lika gärna ha varit Stalinvurmare – hade man då bett Ohly begrunda hur han bidragit till att forma honom? Eller om han varit islamist – hade man då bett en fredlig moské i t.ex. Växjö att begrunda vilken roll de spelade i att mördaren gjorde det han gjorde? Eller kanske han blev som han blev för att man inte fick diskutera invandring? Det är fritt fram (för svenskar!) att hitta på egna orsaker.

Visst – man vill ha en rationell förklaring på allt, allt ska ha en orsak. Det är som om man säger att ondska inte existerar. Visar den sig måste den ha en förklaring, säger man.

Men – godhet finns. Ondska finns. Det finns saker som inte kan förklaras. En dåres handlingar, ett ont geni, en sjuk hjärna men oerhört intelligent. Det kan inte förklaras. Det kan inte ursäktas med något. Det är bara ont.

Kort sagt – jag är så himla trött på dessa svenska förståsigpåare. Det är alltid ”nån-annan-ismen”som gäller i det här landet.

© Denna blogg.

BBC: Norway and the politics of hate

Till skillnad från ofta överdrivet besserwisseraktiga, inte sällan ganska kunskapsmässigt begränsade och/eller tunneltänkande svenska självutnämnda ”experter” som fyller svenska medier, kan man ta till sig hur man i andra länder, utan stora åthävor och utan att framhålla sig själv som ”expert”, resonerar kring och rapporterar om svåra saker.

Så här, bland annat, skriver BBC:s Europa-korrespondent Gavin Hewitt om efter de fruktansvärda dåden i Norge:

With globalisation, national identity seems to have become more important. The nation state stubbornly remains the focus of most people’s identity. And so nationalist parties have made gains in many parts of Europe.

There are frequent expressions of concern about the growing influence of these parties. Others say that they provide a useful channel for the feelings of frustration and alienation.

Some of Europe’s leaders, from Angela Merkel to David Cameron, have questioned multiculturalism. The danger, of course, is that such statements can encourage extremism. Others say that in Europe the debate needs to be had, openly and transparently about immigration and multiculturalism.
It cannot be hidden away because it feeds a paranoia but it is one of the most sensitive issues in Europe today and is rising up the agenda.

Läs hela texten av Gavin Hewitt: Norway and the politics of hate.

Jag upprepar, som jag gjort i många år här på bloggen och som blivit något av ett rättesnöre och nästan ett mantra:

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

© Vid citat, länka till detta inlägg.

Ingrid Lindgren, licensbetalare: ”…helt renons på yrkeskunnande, språkkänsla och saklighet. ”

Det kom ett mejl från en för mig okänd person, apropå inlägget Public SERVICE? Jag publicerar det med skribentens tillstånd:

Jag vill härmed tacka dig för inlägget idag, söndag 24 juli, om SVT och NRK. Jag följer din blogg varje dag och vill instämma i det du skriver idag.

Sedan i fredags har jag funderat över om jag skulle skriva till dig eller inte angående den erbarmeliga nyhetsrapporteringen i SVT och TV4 om katastrofen i Norge. Efter Rapport-sändningen fredag 18.00. som var så undermålig och förvirrad att jag knappt trodde det var möjligt att producera något sådant i en Public Service-kanal, har jag undrat över inte bara terrorhandlingarna och katastrofen i dess spår, utan också över hur SVT tar sitt ansvar som radio och tv i allmänhetens tjänst.

Studioreportrarnas frågor av typen ”hur känns det?” och ”hur är stämningen” samt den utsände reporterns intetsägande svar var helt renons på yrkeskunnande, språkkänsla och saklighet. Som tur va, mitt i eländet, lade SVT ut NRKs sändningar live och det blev det bästa som kunde hända för den svenska publiken, som då kunde följa skeendet minut för minut.

NRKs professionella, sakliga och värdiga  nyhetsförmedling, trots den katastrof som drabbat dem alla, blev ett memento tror jag, för oss som följde den. Tyvärr framstår SVT som otillräckligt och undermåligt under dessa dagars dramatiska  händelser. Vi förtjänar bättre från en radio och tv i allmänhetens tjänst.

Med vänliga hälsningar
Ingrid Lindgren

Svenskarna vill också ha en god Public Service. Svenskarna vill också ha kunniga, kreativa, allmänbildade och professionella reportrar och programledare. Inte skrikiga, icke-lyssnande, oinspirerade med korkade frågor som får också den de intervjuar att framstå som korkad när han/hon står där och tvingas svara på sådant som: ”Hur känns det?”, som verkar vara svenska journalisters standardfråga i de flesta sammanhang.

De senaste dagarna har svenskarna kunnat se en helt annan, respektfull  och professionell journalism och mediehantering i NRK. Och som jag, som också kontinuerligt tittar på YLE Finland, har kunnat konstatera att man också har där. Skillnaden mellan NRK och YLE å ena sidan och SVT och TV4 (som visserligen inte är Public Service, men vill verka som det) å den andra, är som mellan natt och dag.

Det fruktansvärda som hänt i Norge har öppnat många svenskars ögon för hur Public Service ska vara. Men i Sverige kan vi bara drömma om något liknande.

P.S. Med alla sina mängder av anställda chefer på alla möjliga nivåer och med sina många intagna inhoppare på olika positioner (reportrar, sändningsproducenter, fotografer, översättare etc)  från bemanningsföretag drivna av tidigare utsparkade SVT-anställda, är SVTs verksamhet i obalans. Och rädslan är stor bland dem som har kvar sina anställningar – de vågar inte säga så mycket eftersom de då riskerar att också få gå, så som hundratals av deras kollegor redan har fått göra. Det är ingen kreativ miljö, precis, och kvaliteten blir förstås också lidande. Det finns mängder av anonyma vittnesmål från SVT-medarbetare om vad rädslan för att inte få ha kvar sitt jobb gör med dem. SVTs ledning känner till klagomålen och vittnesmålen, men verkar inte tycka att de är viktiga och något att bry sig om. Och, till slut: GIVETVIS – ifall någon är så dum att den tror att jag menar det – så är inte ALLA okunniga, oinspirerade, slöa och okreativa inom SVT och TV4!

© Denna blogg.

Statsmannen, statsministern Jens Stoltenbergs tal i Oslo domkyrka

Här kan man se det fina, värdiga, känslosamma men återhållna tal som Norges statsminister Jens Stoltenberg höll i Oslo domkyrka den 24 juli.:
Stoltenberg holdt tale til minne Utøya-ofrene.

Och här kan talet läsas.

Public SERVICE?

I samband med de fruktansvärda händelserna i Norge har information förstås spridits snabbt via Twitter och Facebook. Kommentarer från lika håll och direktrapporter från folk på plats har kunnat nå oss alla, vi har inte behövt vänta på att de svenska Public Service-kanalerna ska ha haft sina möten och beslutat om och när och hur de ska skicka någon reporter till händelsernas centrum. Men alla de människor i Sverige, som inte har Twitter- eller Facebook-konton eller ens e-post och som kanske inte heller behärskar andra språk än svenska, har räknat med att kunna förlita sig på de licensbekostade Public Service-kanalerna. Det borde de inte ha gjort, och det vet de nu att de inte kan göra i framtiden heller.

Så här skriver en person i en kommentar till artikeln Varför visade SVT golf medan attentaten pågick? på Newsmill:

Vill inte gärna strö salt i såren på Rapports olycksaliga 18-sändning den 22 juli, men faktum är att jag sa till en journalistkollega att jag satsar 1000 spänn på att det skiter sig. Det var precis vad som skedde. Ett 180-sekunders sammelsurium av skakiga bilder, felmixat ljud och avbrutna speakertexter. En historisk sändning. Efter norgefiaskot fortsatte Rapport obekymrat med resten av sändningen där ut- och inrikes trivialiteter staplades på varandra.

Tyvärr känner jag igen mönstret från min egen tid på SVT. När det smäller krävs redaktörer som står upp, pekar med hela handen och lägger ut jobb på reportrarna. Minsta tvekan och osäkerhet om befälsordningen och vi får handlingsförlamning, kaos och medarbetare som gör sig ospelbara. Så har skett förr och detta var vad som hände vid Rapportsändningen den 22 juli.

Visst, jag har tillgång till de stora utländska nyhetskanalerna, mig gick det ingen informationsnöd på, men det borde vara ett mementum för SVT när en tv-redaktion i Qatar(!) förmår göra ett utomordentligt professionellt jobb om vårt västra grannland medan Rapport imploderar av stress.

Det är inte för att följa den vanliga nyhetslunken som vi slår på tv:n, utan när katastrofen inträffar. Det är i precis sådana lägen som mediernas skicklighet och trovärdighet mäts och prövas. 22 juli var ingen bra dag för Public Service.

Norska NRK har skött rapporteringen kring de ofattbara händelserna på ett mer än föredömligt sätt. Från det att terrordåden blev kända sände NRK oavbrutet om och kring det som hänt, i mer än ett dygn. Lugnt, sakligt, tryggt. NRK:s kunniga reportrar letade inte efter motsättningar och stressade inte dem de intervjuade, de bemötte alla med respekt och hade förmågan att lyssna i stället för att själva mala på för att göra sina egna röster mest hörda och göra sig själva viktiga(st). De skötte sina jobb med medkänsla och professionalitet. Det verkar också vara den allmänna uppfattningen när man följer Twitter-flödet och folks kommentarer på Facebook, där många hyllar den norska rapporteringen och de norska journalisternas förhållningssätt. Dessutom uttrycker många sin lättnad över att de har tillgång till andra tv-kanaler i världen, med en helt annan organisation och professionalitet än svenska SVT. Själv har jag nu ”upptäckt” NRK på ett sätt som gör att jag också i framtiden kommer att välja att titta på den kanalen. Den finns i mitt kanalutbud men jag har inte tidigare tittat på den. Självklart tittar jag också på finska YLE, vars reportrar och programledare etc också har ett annat tilltal och  än SVT:s, och dessutom bland annat på BBC World, CNN och Al Jazeera.

I samband med terrordåden i Oslo och på Utøya  är Norge och norrmännen värda beundran och uppskattning på många plan, inte bara när det gäller NRK:s rapportering. Deras statsminister Jens Stoltenberg har visat sig vara den landsfader som behövs när katastrofen drabbar ett land: totalt närvarande, outtröttligt medkännande och samlande utan politiska åthävor och utan att en enda gång försöka ta politiska poänger eller slänga smuts på andra partier och politiker. Poliserna har varit tålmodiga, trygga, sakliga och tydliga och har haft pondus. Vi har också fått se självklart närvarande präster och andra kyrkoföreträdare och hjälpsamma medmänniskor.

Och så alltså NRK:s lugna, sakliga, kunniga, respektfulla reportrar som gett oss alla kontinuerlig information om det ofattbara.

På många plan har Sverige mycket att lära av sitt grannland.

P.S. Att SVT så småningom lade ut NRK var bra.

@ Denna blogg.

Sveriges statsminister om händelserna i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011

I en internet-sändning från regeringskansliet uttalade sig statsminister Fredrik Reinfleldt om händelserna i Norge den 23 juli kl 11:00. Han sade, bland annat:

Det är sårbart (samhället) mot den enskilde galningens oprovocerade, meningslösa dödande.

Varför säger Sveriges statsminister så? Har han annan kunskap och vetskap än – vid tillfället – de norska myndigheterna och den norska regeringen? Ingen hade från norskt håll, vid tidpunkten statsminister Reinfeldts uttalande, sagt något om en ”enskild galning” eller om ”oprovocerat dödande”. Var fick den svenske statsministern detta ifrån?

Gärningsmannen kanske inte alls är ”enskild” i betydelsen ensam”, han verkar definitivt inte vara ”galen” utan snarare verkar han iskallt ha planerat dåden (vilket knappast en ”galning” hade klarat) och det våld han utövat, de terrorattacker han och hans eventuella medhjälpare utfört, är med stor sannolikhet inte ”oprovocerat dödande”.

Man ska inte använda floskler när man talar om mycket viktiga händelser, man ska bemöda sig till sitt yttersta om att vara korrekt och inte överdriva eller tolka in egna åsikter i det man som regeringsrepresentant säger, särskilt i ett ohyggligt sammanhang som detta. Man kan lära av norrmännen, till exempel, hur man hanterar ett av de mest ohyggliga dåd som skett sedan andra världskriget, som de själva kallar det. Och där står inte statsministern och pratar om ”enskild galning” och ”oprovocerat dödande”.

Så här skriver en person på Facebook och jag kan inte annat än till 100 % instämma:

Jens Stoltenberg framstår som en stor statsman. Mycket imponerande hantering av tragedierna i Norge. Han förmår att samla folket utan att skrämma upp personer i onödan eller att ta till överord.

© Denna blogg.

Norge

Det finns inte ord. Det finns inte ord som räcker till för att förmedla de känslor som de ohyggliga dåden i Oslo och på Utøya väcker. Norrmännen verkar, trots den chock de utsatts för, klara det otänkbara som skett på ett föredömligt sätt. Statsministern har talat i NRK:s oavbrutet pågående sändning om att Norge är ett stolt land och att man ska fortsätta upprätthålla sina värderingar och stötta och hjälpa varandra. Gamle kung Harald har uttalat sin bestörtning över det som hänt. Poliserna som har hållit presskonferenser har varit raka, trygga och tydliga i vad de haft att förmedla.

Norge är ett land i chock och sorg. Grannländernas och världens tankar går till hela det norska folket och allra mest till föräldrar, syskon, barn, anhöriga, vänner till alla dem som dödats och skadats, och till dem som överlevt helvetet och har fått sin känsla av trygghet i sitt eget land skadad.

Eftersom det finns så mycket material på nätet från händelserna i Oslo och på Utøya så länkar jag inte till något av det. Den som önskar läsa och se och höra mer får googla efter information.

”Om att kuva en nationell minoritet”

Här finns min krönika på ledarsidan i Gotlands Allehanda den 20 juli.

Ett citat ur texten, Rosita Grönfors, ordförande i Romska kvinnojouren:

Det fungerar inte om inte romerna själva får bestämma om sina egna angelägenheter utan folk från majoritetsbefolkningen bara läser upp deras rättigheter. Romerna måste ges eget ansvar så att de kan bli en del av samhället.

Här är också några citat ur det brev som representanter för romer och för resandefolket skrivit till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg (som nämns i min text i GA):

Vi vill ha samma rätt att organisera oss som de övriga minoriteterna i Sverige för kompetens och införståddhet saknas inte utan har medvetet förhindrats till i dag av samma statstjänstemän /kvinnor som övertog roma ansvaret år 2000.

Hjälp oss Thomas att få äganderätten till våra egna frågor, stöd oss att vi själva får lyfta fram de åtgärdsförslag som är aktuella och effektiva. Bistå oss att få rätten till ägandeskapet att själva få ansvara för våra barns integration och framtid och hjälp oss att förhindra denna bildliga sterilisering och återkommande omyndighetsförklaring där vi fängslas i osynliga bojor som leds av statstjänstemän.

Vi säger tydligt NEJ till roma-strategi 20 år om detta ska ledas och ansvaras av FP och statstjänstemännen då det bryter mot våra rättigheter som medborgare och mot mänskliga rättigheter som ska skydda oss som grupp och individer.

© Denna blogg.

Det finns krav i sändningstillståndet på att Public Service ska rapportera korrekt och allsidigt

Så här står det i sändningstillståndet (markering med fetstil gjord av mig):

Sveriges Television AB (SVT) har till uppgift att bedriva TV-verksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten skall präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

Och:

Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen.

SVT skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är relevant och väsentligt.

Men så här rapporterar Nyheterna i P4 Väst den 19 juli under den helt felaktiga rubriken Avslag för hungerstrejkande flyktingar:

De hungerstrejkande flyktingarna i Munkedal har fått avslag på sin asylansökan. Det gäller för alla som hittills blivit kallade till ett möte med migrationsverket, enligt Bohusläningen.

De ska istället föras tillbaka till Italien, där de fått uppehållstillstånd. Men exakt hur det ska gå till har de inte fått besked om. Orsaken till hungerstrejken är att flyktingarna inte vill tillbaka till Italien, eftersom flyktingarna menar att de har blivit hotade av maffian.

I en intervju till SVTs Västnytt i förra veckan sa borgmästaren i staden Riace där de palestinska flyktingarna bodde innan de flydde till Sverige, att de inte är välkomna tillbaka.

1) De är inte ”flyktingar”! De är personer som redan har beviljats uppehållstillstånd i Italien.

2) Självklart har de fått avslag på sina (ogrundade) asylansökningar. Se punkt 1.

3) De behöver inte ”föras tillbaka” till Italien, de ska bara helt enkelt resa tillbaka till det land där de redan har fått asyl eller uppehållstillstånd.

4) Det finns ingen möjlighet för Italien att neka dem att återvända och det gör inte heller landet. P4 Väst rapporterar att borgmästaren i Riace inte välkomnar dem i sin stad, men det är ju en helt annan sak. Staten Italien måste – på samma sätt som staten Sverige – ta emot personer som beviljats uppehållstillstånd, och det gör den också.

5) Dessa personer ”flydde” inte till Sverige! Det är otillständigt av Public Service att rapportera på ett sådant vilseledande sätt.

Så varför befinner sig då de hungerstrejkande människorna här i Sverige trots att de redan har uppehållstillstånd i ett annat EU-land? Varför har de sökt asyl på bedrägliga grunder här? Det kanske kan ha att göra med att de i Italien måste leva efter det landets lagar och försörja sig själva, medan de i Sverige inte skulle behöva försörja sig utan ha rätt att kräva fri bostad, fri läkarvård, fri skola och inte behöver arbeta för det.

Journalisters – och alldeles särskilt Public Service! –  ska rapportera allsidigt och, framförallt: korrekt. Det gör inte SR P4 Väst i detta fall.

© Denna blogg. Vid citat ur texten, var vänlig länka till inlägget så att hela sammanhanget framgår.

En migga om medias ovilja att rapportera allsidigt om asylärenden

En migga skriver:

I Rapport den 3 juli kl 19:30:

En hjärtskärande historia om en ung somalisk kvinna (som är från Tanzania, inte från Somalia) som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige men som är ”väldigt duktig”. Hon har gått ut gymnasiet och har en pojkvän som hon vill leva tillsammans med. Det kan ju inte läggas henne till last att hennes far (?) tog henne hit när hon bara (!) var 13 år och att han ljög om allting. Fadern (?) lämnade henne sedan ganska så snabbt och hon har som asylsökande vistats i olika familjehem. Nu riktar kvinnan  kritik mot Migrationsverket och det svenska samhället och undrar bland annat varför hon inte kan få CSN-lån, köpa en lägenhet med pojkvännen etc? Men:

1. Kvinnan är inte från Somalia vilket har konstaterats av Migrationsverket och domstolarna. Sannolikt är hon från Tanzania och om hon inte är därifrån utan från Kenya eller något annat land så måste hon ju själv veta varifrån hon är.

2. Kvinnan kan när som helst ta fram sitt pass, förlänga det och åka hem till sitt land för att där besöka svenska ambassaden och ansöka om UT på anknytning till pojkvännen. Ansökan kommer att beviljas och kvinnan kan komma tillbaka till Sverige i sin rätta identitet, få sina fyra sista siffror, ta CSN-lån och andra lån – allt alltså i sin rätta identitet.

3. Det som kännetecknade detta inslag i SVT var att reportern helt undvek att ställa frågan om varför kvinnan och hennes påstådda/förmodade far inte hade fått uppehållstillstånd i Sverige utan beslut om utvisning. Och varför de inte lämnat landet när de fick avslag på sin asylansökan. Allt fokus lades i stället på att kvinnan var så duktig och att hon inte kunde lastas för sin fars lögner.

Kommentar: I Sverige får man inte uppehållstillstånd för att man är duktig. Inte heller för att ens eventuella far har ljugit. Det finns heller inget lagrum som anger att man ska bevilja permanent uppehållstillstånd till någon med oklar identitet och oklar nationalitet oavsett hur duktig personen ifråga är. Och beslut om utvisning som är meddelade av både Migrationsverket och migrationsdomstol är lagligt bindande.

Det är fakta. Men, som miggan skriver under punkt 2 så kan kvinnan ta fram uppgifter om vem hon är och varifrån hon kommer, skaffa sig ett pass, återvända till hemlandet och därifrån ansöka om tillstånd att få komma hit på anknytning till sin sambo. Om det är ett seriöst förhållande och de har för avsikt att leva tillsammans, då får hon med stor sannolikhet tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige; ett tillstånd som så småningom kan övergå till att bli permanent. Hon får också ett fungerande personnummer i samband med att hon får tillfälligt uppehållstillstånd.

SVT borde, som miggan i sitt inlägg visar, berätta allsidigt om sådana här fall och inte så totalt ensidigt som de valde att göra i det nämnda inslaget och i många andra fall. SVT har ju, som Public Service-bolag, ett uppdrag som innebär att nyheter ska vara sakliga och (helst) sanna och de ska  belysa frågor från olika håll, inte bara ett.

© Denna blogg.