• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2011
    M T O T F L S
    « Jun   Aug »
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika

Min krönika (se längre ner) om hur en av Sveriges fem nationella minoriteter – romerna – behandlats och behandlas av regeringen kommenterades på ett ganska märkligt sätt (se längre ner) av statssekreteraren hos integrationsministern.

Notera: jag upprepar vad jag skrivit de gånger som jag har tagit upp romernas situation, att romerna inte är en enhetlig minoritet utan en ganska ”spretig” sådan. En del av dem – och de är ganska många – står, tillsammans med resandefolket, bakom det jag förmedlat i min krönika, bakom namninsamlingen mot regeringens planer för dem, bakom brevet till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och är emot ett romskt sekretariat, en vitbok och en sanningskommission. Det är också de, som har skrivit ett sex sidor långt protokoll (inte offentligt, inte än i alla fall) från ett av många möten med folk från integrationsdepartementet, denna gång den 30 april i närvaro av statssekreteraren, en politisk sakkunnig och ett kansliansvarigt biträde, och berättat om det förnedrande bemötande de fått och som jag förmedlat i min krönika. Och nog måste väl tre romers berättelse vara lika mycket-  eller lite – värd som en statssekreterares, en politisk sakkunnigs och ett kansliansvarigt biträdes? Eller?

Min krönika finns att läsa här: Om att kuva en nationell minoritet (Gotlands Allehanda, 20 juli) och samma text under rubriken Gästkrönika Merit Wager: Om att kuva en nationell minoritet (Borås Tidning, 23 juli).

Statssekreteraren svarar under rubriken Wager sprider misstro och myter (26 juli) på allt annat än det som tas upp i krönikan. Han påstår en massa som jag inte behöver kommentera eftersom man kan läsa min krönika och sedan hans replik och då ser man själv att han har valt att försöka förminska och smutskasta mig i stället för att ta ansvar för sina egna handlingar.

Dock vill jag citera detta som Selimovic skriver:

Det har aldrig inkommit någon protestlista med 13.600 underskrifter, såsom Wager påstår. Inte någon lista över huvud taget. Korrespondensen till och från regeringen är offentliga handlingar och Wager hade lätt kunnat kontrollera detta.

Jag har här laddat upp hela listan, som mycket riktigt är offentlig handling även om den av någon anledning inte registrerats hos integrationsdepartementet, trots att den skickades redan den 14 juli. Namnlistan (som också ska ha skickats till alla politiska partier) och den text som skrivits av en representant för resandefolket och många romer finns alltså här: del 1, del 2 och del 3. Den person som i texterna kallas ”Andreas Berg” är Andreas Bergström, politiskt sakkunnig hos integrationsministern.

I början av det sammanlagt 549 sidor långa dokumentet, som innehåller namnunderskrifterna, står också tydligt och klart att läsa (exakt återgivet):

Vi från vårt riksförbund/förening tillsammans med våra medlemmar bekräftar härmed vårt fulla avståndstagande från betänkandes förslag Romers rätt – en strategi för romer.

I slutet av samma dokument står, exakt återgivet:

Romerna förväntar sig att man respekterar mänskliga rättigheter och Lagen för Nationella Minoriteter och behandlar oss som medborgare. Vi vill äga våra egna frågor och ges möjligheten att själva forma grunden för de åtgärdsåtaganden som är och blir aktuella. Vi ber att man inte fråntar oss vårt eget ansvar och vår rätt att vara minoritet eller vår rätt att äga våra och våra barns framtidsfrågor.

Om Regeringen vill välkomna Roma–strategin ge då oss romer SJÄLVA ansvaret och tillåt oss en egen organisering som de övriga nationella minoriteter tillåtits.

Nog är det ju märkligt att statssekreteraren inte har läst detta innan han mer eller mindre direkt antyder att jag hittar på det jag skriver. Det är inte ett värdigt agerande av en statssekreterare att fara ut som han gör i sin replik på min krönika. Hans försök att avleda uppmärksamheten från sig själv och departementet andas desperation men också vetskap om att det är precis så som de resande och romerna säger och jag skriver, och att det inte alls handlar om mig, som han valt att fokusera på. Han borde ha replikerat på ett helt annat sätt, lite ödmjukt och med insikt om att jag inte sitter och hittar på vad jag skriver om. Det hade nog också varit klädsamt att behandla romerna med lite mer respekt…

Här finns några tidigare texter på bloggen: Romerna ska ha samma rättigheter som de andra nationella minoriteterna! (16 juli), Allan Schwartz: ‘Vi är trötta på det sätt som regeringen väljer att lösa de egna interna personalproblemfrågorna.’ (1 februari).

En slutreplik av mig kommer att publiceras i Gotlands Allehanda. Länk – eller texten, om den inte läggs ut på nätet – kommer att läggas ut här.

© Denna blogg.

En bloggläsare om den svenska rapporteringen kring händelserna i Norge

Så här skriver en bloggläsare (se nedan), en ”vanlig” människa, inte en journalist med önskan om att kalla sig ”expert” och synas överallt. En ”vanlig” människa som förmår tänka klarare och klokare än många av dem som kastar sig på datortangenterna och sänder hemska pekoral till kvällstidningar och andra och får dem publicerade. Det är ett obehagligt att läsa och ta del av texter som rafsats ihop i all hast där många sett en chans att marknadsföra sig själva och kanske att sälja sina nya böcker och sina tjänster eller bara för att få vara med ännu mer i offentligheten. En ”vanlig” människa har oftast inga sådana önskningar eller behov och det som den här bloggläsaren har skrivit är väl värt att läsa och fundera kring. Texten publiceras med personens godkännande.

Jag måste bara få skriva av mig till någon, har läst dina vettiga inlägg på din blogg de senaste dagarna.

Jag vet inte om jag ska spricka eller må illa när jag läser debattartiklarna på Newsmill och i andra medier. Den ena ”förklaringen” efter den andra om varför det som skedde i Oslo och på Utöya skedde.

Jag tycker det är att förringa offren och deras upplevelse när man gör så. Det är som om man indirekt säger till offren att de ska ha förståelse för mördaren, han kunde inte hjälpa det, han hade blivit påverkad att bli som han blev och göra det han gjorde. Alla dessa ”förklaringar” från att vuxna inte visar barn tillräcklig respekt (och så får man bra reklam för sin bok också när man skriver denna artikel…) och att barnen därför blir som Breivik, till att debatt om invandring är orsaken och hade man bara hållit tyst så skulle inte det som skedde skett.

Jag menar: Ett ont geni det är ett ont geni som verkar, oavsett vad han har för bevekelsegrunder. Han kunde lika gärna ha varit Stalinvurmare – hade man då bett Ohly begrunda hur han bidragit till att forma honom? Eller om han varit islamist – hade man då bett en fredlig moské i t.ex. Växjö att begrunda vilken roll de spelade i att mördaren gjorde det han gjorde? Eller kanske han blev som han blev för att man inte fick diskutera invandring? Det är fritt fram (för svenskar!) att hitta på egna orsaker.

Visst – man vill ha en rationell förklaring på allt, allt ska ha en orsak. Det är som om man säger att ondska inte existerar. Visar den sig måste den ha en förklaring, säger man.

Men – godhet finns. Ondska finns. Det finns saker som inte kan förklaras. En dåres handlingar, ett ont geni, en sjuk hjärna men oerhört intelligent. Det kan inte förklaras. Det kan inte ursäktas med något. Det är bara ont.

Kort sagt – jag är så himla trött på dessa svenska förståsigpåare. Det är alltid ”nån-annan-ismen”som gäller i det här landet.

© Denna blogg.