Min krönika (se längre ner) om hur en av Sveriges fem nationella minoriteter – romerna – behandlats och behandlas av regeringen kommenterades på ett ganska märkligt sätt (se längre ner) av statssekreteraren hos integrationsministern.
Notera: jag upprepar vad jag skrivit de gånger som jag har tagit upp romernas situation, att romerna inte är en enhetlig minoritet utan en ganska ”spretig” sådan. En del av dem – och de är ganska många – står, tillsammans med resandefolket, bakom det jag förmedlat i min krönika, bakom namninsamlingen mot regeringens planer för dem, bakom brevet till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och är emot ett romskt sekretariat, en vitbok och en sanningskommission. Det är också de, som har skrivit ett sex sidor långt protokoll (inte offentligt, inte än i alla fall) från ett av många möten med folk från integrationsdepartementet, denna gång den 30 april i närvaro av statssekreteraren, en politisk sakkunnig och ett kansliansvarigt biträde, och berättat om det förnedrande bemötande de fått och som jag förmedlat i min krönika. Och nog måste väl tre romers berättelse vara lika mycket- eller lite – värd som en statssekreterares, en politisk sakkunnigs och ett kansliansvarigt biträdes? Eller?
Min krönika finns att läsa här: Om att kuva en nationell minoritet (Gotlands Allehanda, 20 juli) och samma text under rubriken Gästkrönika Merit Wager: Om att kuva en nationell minoritet (Borås Tidning, 23 juli).
Statssekreteraren svarar under rubriken Wager sprider misstro och myter (26 juli) på allt annat än det som tas upp i krönikan. Han påstår en massa som jag inte behöver kommentera eftersom man kan läsa min krönika och sedan hans replik och då ser man själv att han har valt att försöka förminska och smutskasta mig i stället för att ta ansvar för sina egna handlingar.
Dock vill jag citera detta som Selimovic skriver:
Det har aldrig inkommit någon protestlista med 13.600 underskrifter, såsom Wager påstår. Inte någon lista över huvud taget. Korrespondensen till och från regeringen är offentliga handlingar och Wager hade lätt kunnat kontrollera detta.
Jag har här laddat upp hela listan, som mycket riktigt är offentlig handling även om den av någon anledning inte registrerats hos integrationsdepartementet, trots att den skickades redan den 14 juli. Namnlistan (som också ska ha skickats till alla politiska partier) och den text som skrivits av en representant för resandefolket och många romer finns alltså här: del 1, del 2 och del 3. Den person som i texterna kallas ”Andreas Berg” är Andreas Bergström, politiskt sakkunnig hos integrationsministern.
I början av det sammanlagt 549 sidor långa dokumentet, som innehåller namnunderskrifterna, står också tydligt och klart att läsa (exakt återgivet):
Vi från vårt riksförbund/förening tillsammans med våra medlemmar bekräftar härmed vårt fulla avståndstagande från betänkandes förslag Romers rätt – en strategi för romer.
I slutet av samma dokument står, exakt återgivet:
Romerna förväntar sig att man respekterar mänskliga rättigheter och Lagen för Nationella Minoriteter och behandlar oss som medborgare. Vi vill äga våra egna frågor och ges möjligheten att själva forma grunden för de åtgärdsåtaganden som är och blir aktuella. Vi ber att man inte fråntar oss vårt eget ansvar och vår rätt att vara minoritet eller vår rätt att äga våra och våra barns framtidsfrågor.
Om Regeringen vill välkomna Roma–strategin ge då oss romer SJÄLVA ansvaret och tillåt oss en egen organisering som de övriga nationella minoriteter tillåtits.
Nog är det ju märkligt att statssekreteraren inte har läst detta innan han mer eller mindre direkt antyder att jag hittar på det jag skriver. Det är inte ett värdigt agerande av en statssekreterare att fara ut som han gör i sin replik på min krönika. Hans försök att avleda uppmärksamheten från sig själv och departementet andas desperation men också vetskap om att det är precis så som de resande och romerna säger och jag skriver, och att det inte alls handlar om mig, som han valt att fokusera på. Han borde ha replikerat på ett helt annat sätt, lite ödmjukt och med insikt om att jag inte sitter och hittar på vad jag skriver om. Det hade nog också varit klädsamt att behandla romerna med lite mer respekt…
Här finns några tidigare texter på bloggen: Romerna ska ha samma rättigheter som de andra nationella minoriteterna! (16 juli), Allan Schwartz: ‘Vi är trötta på det sätt som regeringen väljer att lösa de egna interna personalproblemfrågorna.’ (1 februari).
En slutreplik av mig kommer att publiceras i Gotlands Allehanda. Länk – eller texten, om den inte läggs ut på nätet – kommer att läggas ut här.