En av ”nymiggorna” skriver:
Man kan tycka att det är självklart att vi på Migrationsverket fattar våra beslut utifrån utlänningslagen, punkt slut. Men så enkelt är det inte. Vi måste också vara strategiska.
Eftersom verksamheten är osäker ur ett arbetstagarperspektiv måste jag känna av de signaler som ges för att fatta de beslut som är mest gynnsamma för just min enhet. Om inströmningen minskar nästa år kanske man lägger ner min enhet och då blir jag arbetslös.
Det är resultat som räknas så då gäller det att tänka till. Handläggningstiden ska vara kort. Generaldirektören har, som vi kunnat läsa i andra inlägg, uttryckt att han ”aldrig kommer att klaga på ett felaktigt PUT”.
Det går fortare att fatta positiva beslut än negativa. Om jag inte sätter mig in i aktuellt lands förhållanden, inte ställer så många frågor, inte ifrågasätter, hoppar över att kontrollera så mycket, godtar id-handlingar av låg kvalitet, helt enkelt godtar det den sökande berättar för mig utan att tjafsa så behöver jag inte lägga så mycket utredningstid på ärendet. Jag behöver inte kalla till ytterligare kompletteringar, invänta svar från ambassader, svar på språkanalyser, artikel 21 förfrågningar osv, och ett PUT -beslut behöver inte motiveras lika väl heller. Jag får en hög produktion, vilket kommer att leda till ett bra lönepåslag vid nästa lönerevision och min enhet framstår som framgångsrik i ledningens ögon och tänk så nöjda våra kunder blir! Jag kan låta ironisk, men tyvärr…
© Denna blogg.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle |
