En migga: ”Det är så gott som endast de oseriösa sökande som under våra ”tortyrutredningar” utan vidare, glatt och mångordigt, berättar om hur de torterats med olika hemska metoder.”

Läs först En migga, apropå asylsökande och tortyr: ”Det är den sökande som ska styrka det som åberopas, detta glömmer media och andra väldigt ofta bort.”

En migga skriver följande:

Jag har kanske missuppfattat diskussionen om att Migrationsverket gör för få tortyrutredningar. Jag vet inte vad som menas.

Om det som menas är att verket skickat för få sökande till dyrbara medicinska utredningar (som, såvitt jag minns, genomförs vid en specialmottagning  Danderyd) håller jag inte med. Dessutom måste enhetschefen godkänna kostnaden först, precis som när verket anlitar någon av sina förtroendeläkare.

Varje asylsökande som säger sig ha blivit torterad och som visar upp något gammalt ärr kan inte skickas till en sådan utredning. Dessutom kan jag egentligen inte tänka mig när en sådan medicinsk tortyrutredning skulle vara motiverad. Att man ha blivit utsatt för tortyr för länge sedan, är inte enligt lag ett skäl att få uppehållstillstånd i Sverige.

Om det inte finns något annat med i bilden, något som tyder på att man riskerar att bli torterad igen, exempelvis att man ägnat sig åt förbjuden – och avslöjad! – politisk verksamhet som nu tvingat den sökande (som riskerar straff) till flykt från hemlandet, är tidigare tortyr alltså inte skäl för att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Men i ett sådant läge får man i regel tillstånd, utan att åberopa gamla tortyrskador.

Tortyr är antingen fysisk eller psykisk misshandel som vissa regimer, i synnerhet diktaturer, använder sig av, i syfte att tvinga en politisk motståndare (oftast en politisk fånge) att erkänna brott som han inte begått eller för att få honom eller henne att ange andra personer etc. Det missar många biträden när de kräver att en asylsökande, som i vissa fall inte ens åberopat politisk verksamhet i hemlandet eller att de skulle ha torterats, måste skickas till en tortyrutredning därför att någon misshandlat dem i hemlandet, eller på grund av att de de verkar må dåligt.

I allmänhet räcker det, för att få uppehållstillstånd som politisk flykting,  att en asylsökande styrker sin identitet och hemvist (i vissa fall gör dessa uppgifter sannolika) samt att han eller hon också gör sin politiska verksamhet, eller tillskrivna politiska verksamhet, sannolik. Det måste också framstå som sannolikt att personen i fråga riskerar förföljelse i hemlandet i framtiden.

Nu är det ju så att de allra flesta av våra asylsökande saknar skyddsbehov. En stor del av dem saknar även identitetshandlingar och uppträder under falsk identitet. Deras berättelser har stora trovärdighetsbrister.  Om vi skulle skicka varenda av dessa personer till en dyr medicinsk tortyrutredning så fort de kräver det,  skulle detta ruinera verkets budget.

Men som jag skrev i början så vet jag inte vad som menas med ”tortyrutredningar” i SR Ekots diskussion. Migrationsverkets handläggare är förpliktigade att ”utreda uppgifterna om tortyr” så fort någon sökande påstår sig ha varit utsatt för tortyr. En sådan utredning innebär att verkets handläggare ska låta den sökande berätta om hur han eller hon torterades, samt ställa frågor om detta. Dock har en person som har varit utsatt för tortyr ofta svårt att berätta om det och jag anser att det är orimligt av mig som tjänsteman på verket, att kräva att någon skulle berätta om sina tortyrupplevelser för mig under en kort intervju på Migrationsverket. Om jag dessutom börjar att ställa frågor om detta så kan det uppfattas som väldigt plågsamt av den sökande.  Vi som är handläggare på verket är inte heller utbildade terapeuter och vi  kan inte ta hand om den sökande efter att vi ”tvingat” honom eller henne att berätta om tortyren, något som inte ens är en förutsättning för uppehållstillstånd.  Risken är stor att vi gör mer skada eller nytta med våra ”tortyrutredningar” om vi har att göra med en seriös sökande.

Det har gått ett program i SR P1 om tortyr, Tendens. Där intervjuade man bland annat en iransk kvinna som utsattes för tortyr för cirka 12 år sedan. Hon sa bland annat att hon aldrig velat berätta om tortyren, för någon annan än vårdpersonal med uppgift att hjälpa henne.

Det är så gott som endast de oseriösa sökande som under våra ”tortyrutredningar” (oftast avkrävda av biträdet som ju tjänar på att asylutredningen förlängs…) utan vidare, glatt och mångordigt, berättar om hur de torterats med olika hemska metoder och slutligen körts med bil  till något öken medvetslösa, eller kastats i diken med skallfrakturer och inälvorna hängande utanför buken. Men sedan har de på ett mirakulöst sätt räddats av en fåraherde, ett ambulerade sjukvårdsteam, en snäll utländsk bilist – eller liknande…

© Denna blogg.

En migga, apropå asylsökande och tortyr: ”Det är den sökande som ska styrka det som åberopas, detta glömmer media och andra väldigt ofta bort.”

En migga förklarar och klargör:

Jag vill något lite försvara Migrationsverket, även om det bär mig emot. Men rätt ska vara rätt. Det handlar alltså om de tortyrskadade som nu är i medias fokus. Jag hörde på radion – Migrationsverket gör få utredningar om tortyr –  att man kritiserat Migrationsverket för att många som åberopar tortyrskador inte får hjälp. Det är sant, tyvärr. Men om man backar lite så är det inte fullt så enkelt, det är ju väldigt lite här i världen som är det.

Många asylsökande åberopar vid asylutredningen att de har blivit utsatta för tortyr; som med alla andra angivna asylskäl så går det i vågor. När någon åberopar tortyrskador så får den personen hjälp med undersökning av en läkare som är mer eller mindre expert på tortyrskador, ofta erbjuds personen även psykologisk hjälp. Givetvis noteras i handlingarna att den asylsökande åberopat tortyrskador, vilket är den springande punkten i detta.

Eftersom den asylsökande har ett biträde så kommer denne att åberopa tortyren i sin inlaga. Vad man inte talar om i media är alla de som inte tar vara på erbjudandet om undersökning. Varför de inte gör det finns det olika förklaringar till. Då har vi alltså en asylsökande som åberopar tortyr, men som inte är villig att styrka det genom dokumentation hos läkare eller psykolog. Det är den sökande som ska styrka det som åberopas, detta glömmer media och andra väldigt ofta bort (medvetet eller omedvetet).

Nu får man inte läsa detta som att det inte finns några asylsökande som har blivit torterade, det finns det absolut, jag har tyvärr själv träffat flera stycken. De har inte alltid, även om det oftast är så, synliga skador. Men deras berättelser och psykiska status har vid undersökning gjort klart att de talar sanning. Visst förekommer det helt säkert handläggare som inte erbjuder att hjälpa till med att ordna undersökningar, men de kan inte vara många. Även om det faktiskt inte åligger Migrationsverket att tillhandahålla den här tjänsten…

Som vanligt går inte Migrationsverket ut och förklarar sakens läge, vilket är oerhört dåligt. Dan Eliasson, som när han tillträdde som GD sade, att han skulle synas i media så ofta så vi skulle lessna på honom, har inte sagt ett ljud för att förklara bland annat detta. Vi förstår inte varför.

© Denna blogg.

Finland: Polisen har idag lämnat viss information i fallet med de två häktade, misstänkta för terrorbrott.

Den man och den kvinna som häktats på grund av misstänkta terrorbrott ska ha skickat mindre summor pengar till Somalia, meddelar Centralkriminalpolisen. Båda två är somaliska medborgare, bekräftar polisen. Antalet penningförsändelser i fallet är stort, men summorna är små. Bara en liten del av penningförsändelserna har enligt polisen kopplingar till terrorism.

Mannen misstänks för att ha rekryterat minst en person i avsikt att personen skulle utföra terrordåd. Värvningsförsöket har riktat sig mot en person i Somalia. Brottsmisstankarna är kopplade till al-Shabaab-rörelsen som bland annat FN och EU betraktar som en terrororganisation.

Den häktade mannen kom till Finland 2005 och har uppehållstillstånd, men har inte beviljats medborgarskap. Kvinnan är studerande och kom till Finland i slutet av 2008. De misstänkta känner varandra.

Polisen är intresserad också av andra personer som kan vara inblandade i fallet. En del av personerna finns utomlands. Polisen har gjort husrannsakan i tio bostäder samt gjort räder också mot parter som förmedlar penningförsändelser. Dokument och data har tagits i beslag och bevismaterialet styrker enligt polisen deras misstankar.

Här kan man läsa Polisens egen information den 27 september 2011, under rubriken Förundersökning gällande misstänkt finansiering av terrorism och rekrytering för terroristbrott.

Källor: Yle, HS, Polisen.

Beviljade medborgarskap i Finland resp Sverige

FINLAND

”MEDBORGARSKAP FÖRUTSÄTTER KUNSKAPER I FINSKA ELLER SVENSKA ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN”, meddelas med versaler på finska Migrationsverkets sajt. Och:

Den sökande kan beviljas finskt medborgarskap redan efter fyra års oavbrutet boende i Finland om han eller hon uppfyller språkkunskapsvillkoret redan i det skedet.

Om den sökande ansöker om finskt medborgarskap efter att ha bott fyra år i Finland men inte uppfyller språkkunskapsvillkoret, är beslutet i regel negativt. Finskt medborgarskap kan även i fortsättningen fås på ansökan bara i det fall att den sökande har nöjaktiga kunskaper i finska eller svenska. De som använder teckenspråk ska ha nöjaktiga kunskaper i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk.

2 268 personer har fått finskt medborgarskap i januari-juni i år. 1 963 av dem fick medborgarskap på ansökan och 305 efter anmälan. Flest personer som beviljades finskt medborgarskap var ryssar (731). Den näst största gruppen var ester (106) och tredje största grupp var turkar (93). 66 irakier och 45 somalier beviljades också finskt medborgarskap. Övriga var bl.a. från Kina (48), Ukraina (42) och Bangladesh (36).

Källa: Migrationsverket i Finland

SVERIGE
Här finns inga krav på att kunna landets språk för att beviljas medborgarskap.

Statistiken är långt ifrån lika detaljerad och tydlig som i Finland. Det enda man kan få fram är:

2010 sökte 32.891 personer svenskt medborgarskap. Under 2011 bedömer Migrationsverket att antalet ansökningar kommer att öka. Idag är prognosen 37.000 och hittills i år har det kommit in 14.851 ansökningar. År 2012 väntas siffran stiga till 40.000 ansökningar om medborgarskap.

Källa: Migrationsverket i Sverige

Vem blir Finlands president 2012?

Timo Soini, Sannfinländarnas partiledare och riksdagsledamot, har meddelat att han ställer upp i presidentvalet nästa år. Det gjorde han på sin blogg på fredagskvällen (23 september). På lördagsmorgonen (24 september) bekräftade han sitt beslut i Yles morgonprogram Ykkösaamu.

Presidentspelet lär bli fartfyllt när Timo Soini nu ställs mot Sauli Niinistö (Saml), Paavo Lipponen (SDP), Paavo Väyrynen (C), Pekka Haavisto (Gröna) och Eva Biaudet (SFP)! Enligt Soini kommer kandidaterna nu att tvingas diskutera frågor som handlar om Finlands framtid, trots att i främsta hand utrikes- och säkerhetspolitik hör till presidentens uppgifter. Han säger:

Nu väntar Finlands största värdedebatt. Den kommer att handla om aktuella frågor, också sådana som inte direkt hör till presidentens uppgifter.

Trots att presidenten inte längre beslutar om EU-frågor påverkar situationen i unionen enligt Soini livet för alla finländare och han anser  att det inte finns finns några klara skiljelinjer i valdebatten. Enligt honom är det också helt klart att han går vidare till den andra omgången. Valresultatet påverkas enligt Soini av hur vanliga medborgare värderar frågor som är knutna till kandidaterna som personer. han framhåller också:

Finländaren är en människa som inte vill att någon ska bli vald i den första omgången, så att populariteten inte stiger åt huvudet.

Presidentvalets första omgång hålls i januari. Om ingen kandidat får absolut majoritet i första omgången hålls en andra omgång två veckor senare. Den överlägset största favoriten i mätningarna hittills har varit Samlingspartiets Sauli Niinistö följd av SDP:s Paavo Lipponen.

Centerns presidentkandidat Paavo Väyrynen bloggar om Timo Soinis beslut att ställa upp som Sannfinländarnas presidentkandidat:

Nu när de fyra stora partierna har varsin stark kandidat kommer vi åt att föra en grundlig diskussion om Finlands inrikes- och utrikespolitik.

Väyrynen säger sig tro att Soinis beslut hjälper Väyrynen själv att nå fram till den andra valomgången och slutligen vinna presidentposten.

Värt att notera – vilket kan vara mycket svårt för svenskar att förstå – är att i presidentvalet är det inte partisympatierna som avgör. Valdeltagandet kan nå över 80 procent och då deltar också de som vanligtvis inte röstar i kommunal- eller riksdagsval.

Källor: Hbl. Yle, Helsingin Sanomat m.fl.

Finland – till skillnad från Sverige – vill inte ha Rumänien och Bulgarien som medlemmar i Schengen

Finland motsätter sig att Bulgarien och Rumänien blir medlemmar av EU:s inre gränskontrollsystem Schengen. Sverige protesterar mot Finlands inställning… I Sverige har man inte riktigt samma självbevarelsedrift och samma syn på på reglerad invandring som man har i Finland…

Finland och Nederländerna är de enda länder som motsätter sig att pass- och gränskontrollerna avskaffas mellan Bulgarien och Rumänien å ena sidan och resten av EU-länderna å andra sidan. Sveriges justitieminister Beatrice Ask är kritisk till den finländska inställningen.

Statsminister Jyrki Katainen (Saml) säger att problemen i Bulgarien och Rumänien är så stora att ett medlemskap i Schengen-området inte är möjligt för dem i dagsläget. Finland anser inte att de båda länderna i tillräcklig utsträckning har lyckats bekämpa korruptionen och den organiserade brottsligheten och inte heller klarat att utvecklat sitt rättsväsende. En utveckling har skett till det bättre, men ännu finns det mycket att göra. Och de ska vara helt klara när de blir medlemmar i Schengen, anser Finland. Katainen:

Det är viktigt att Bulgarien och Rumänien löser sina problem innan de blir intagna i Schengen-området.

Ordförande i riksdagens stora utskott, Miapetra Kumpula-Natri (SDP), anser också att Bulgarien och Rumänien har stora problem som måste åtgärdas:

De har mycket att göra med att förhindra brottslighet och olika gränsproblem. Det är bättre att vänta lite.

Också Sannfinländarna är av samma åsikt.

Det är unikt att Finland motsätter sig ett annat lands Schengenmedlemskap, särskilt då nästan alla andra är för och Europaparlamentet har gett sin välsignelse. Beslutet förutsätter dock enighet. Det räcker med att ett enda land vill stoppa Bulgarien och Rumänien. Med andra ord så kommer gräns- och passkontrollerna att bli kvar mellan de båda länderna och resten av Schengenländerna i EU.

Finland ställer sig alltså återigen på tvären i EU. Det är inte längre bara kraven på säkerheter för att gå i borgen för grekiska lån, utan nu är Finland också med om att stoppa Rumänien och Bulgarien från inträde i Schengen.

Sverige däremot, motsätter sig ingenting, utan går med på det mesta som majoriteten vill.

Källor: Yle, Hbl, HS m.fl.

Tar svenska medier något som helst ansvar för att de kan ha förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin släppas fri?

Läs gärna dessa texter först:
Mediehysteri – 23 november 2005 (för nästan sex år sedan)
Svensk beskäftighet och brist på ”kulturkompetens” har förstört för Dawit Isaak – 27 maj 2009 (för 2,5 år sedan)
Sverige är inte Guds ställföreträdare på jorden (om Dawit Isaak) – 24 september 2009 (för två år sedan)
Om mediernas självgoda kampanj för Dawit Isaak – och deras ansvarslösa agerande mot nordkoreanerna – 21 november 2009 (för nästan två år sedan)

Idag är det tio år sedan eritreanen Dawit Isaak fängslades och låstes in utan rättegång och på oklara grunder i sitt hemland Eritrea. Ett fruktansvärt öde som han delar med andra i samma land och i andra diktaturer; han är långtifrån den enda.

Under många av dessa tio år har svenska medier (och riksdagsledamöter m.fl.) skrivit och talat och kampanjat och manifesterat om och för denne man. Hans öde är fruktansvärt, omänskligt, grymt och oacceptabelt. Att det belyses är både rätt och viktigt ur många aspekter, inte minst den humanitära. Svenska journalister har säkert menat väl, men de har också velat synas själva och, en passant, framhålla sig själva som goda och ombryende rättvisekämpar. De har hängt upp sig på att Dawit Isaak förutom eritreanskt medborgarskap har svenskt dito, och de har på den grunden lagt ner allt krut på att föra fram hans sak. Andra (inte bara journalister!) som drabbats av liknande öden, har inte stått på de goda svenska journalisternas agenda.

På CPJ:s (Committee to Protect Journalists) sajt kan man läsa ett välskrivet och sansat inlägg under rubriken EU resolution urges Eritrea to free long-jailed journalists.  Där talas också om ” the arrests of 11 independent journalists” – de andra tio har svenska medier aldrig brytt sig om… De passar inte in i deras utstakade godhetsdramaturgi där en mycket viktig del i det hela är, att ständigt tala om den svenske journalisten Dawit Isaak. Det är det faktum att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap som gör att svenskar bryr sig, inget annat. Det är åtminstone så det ter sig, särskilt för alla dem som läser och följer andra än svenska medier. Att han har eritreanskt medborgarskap och enligt folkrättsliga konventioner och lagar räknas enbart som eritrean i sitt hemland, dit han frivilligt återvänt efter att ha fått skydd i Sverige, det låtsas journalister och andra hjälpare helst inte om. Det passar inte heller in i den mall som medierna bestämt sig för att gå efter.

Visst är det bra att många engagerar sig och bryr sig. Men gör man det i ett så här svårt och känsligt fall, då är det ens förbannade skyldighet att skaffa sig kännedom om alla delar i fallet och inte minst om landet Eritrea: hur en sådan diktatur fungerar, vilka vägar som kan vara framkomliga och vad som definitivt inte fungerar. Det har svenskarna inte gjort. De har ådagalagt noll kulturell kompetens. Tvärtom så har de kört på i sin helsvenska stil på ett sätt som gjort att president Afewerki redan för många år sedan helt stängt alla dörrar mot Sverige och allt vad svenskar heter. Senast i går (22 september) visade han det med all önskvärd tydlighet i New York mot Fredrik Reinfeldt. Bl.a. Expressen skriver om det i artikeln Diktatorn flyr – vägrar svara Expressens frågor om Dawit Isaak.

På grund av okunskap och total okänslighet har svenska medier och andra inblandade med stor sannolikhet förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin komma levande ur sitt helvete. Inte minst det klantiga agerandet när svenskarna inte kunde vänta tills Dawit Isaak hade hunnit ut ur Eritrea 2005, utan var tvungna att basunera ut det medan han var kvar i landet, vilket med mycket stor sannolikhet ledde till att han låstes in igen. Tar de, som då agerade så sensationslystet att de inte kunde vänta en dag eller två med att berätta att Dawit Isaak släppts ur fängelset, något ansvar alls för vad de gjorde? Givetvis inte. Men att skylla på Bildt och Reinfeldt och deras föregångare, det drar man sig inte för. Svenska journalisters tankar om vad ett litet land som Sverige, som retat upp Eritreas president rejält, ska kunna göra, är helt orealistiska. de kanske rentav anser att Sverige borde sända militära trupper för att befria Dawit Isaak?!??!

Tänkvärt i sammanhanget är, att Dawit Isaaks fru och barn inte ställer upp i mediecirkusen kring maken/fadern längre, och, som jag förstått det, också anser att all den svenska medieuppståndelsen förvärrat och förlängt hans lidande och troligen omöjliggjort hans frisläppande helt. Bryr sig svenska journalister om det? Nej, för de är godhetens apostlar som kör på i ångvältar för de står ju minsann i det fria ordets tjänst och då kan man inte ta hänsyn till vad de allra närmaste till den man så heroiskt kämpar för, tycker.

Här finns alla mina tidigare texter om mediecirkusen kring den stackars mannen som försmäktar i ett helvete i ett land styrt av en mer eller mindre galen diktator.
Här kan man läsa Utrikesdepartementets uttalande om Dawit Isaak idag, den 22 september 2011.
Här finns uppgifter om 145 fängslade journalister (2010).

Riksdagsledamoten Mariam Osman Sherefay framhöll den 13 mars 2009 på Newsmill detsamma som både Dawit Isaaks fru och även jag sagt: Uppmärksamheten kring Dawit Isaak har skadat hans sak. Hon skrev bland annat:

Den svenska kampanjen för att få Dawit Isaak frigiven har varit och är högljudd. Den har gjort mer skada än nytta, från eritreansk håll uppfattas den som fientlig och man tror att den egentligen handlar om andra saker, som kriget mot Etiopien. Jag vet att de eritreanska diplomaterna i Stockholm tyckte att det var konstigt med den aggressiva uppvaktningen utanför ambassaden. Det kan ha varit ett av skälen till att ambassadören fick uppdrag i ett annat land.

Till slut: Jag önskar av hela mitt hjärta att ett mirakel ska ske och att Dawit Isaak (och alla andra som sitter inspärrade som han) ska släppas fria. Den dag det sker så sker det inte tack vare svenska medier utan trots dem.

Tillägg lite senare samma dag, efter att ovanstående skrivits:
Idag publicerades ytterligare en verklighetsfrämmande och helt onödig artikel i ämnet: Carl Bildts och UD:s insats i fallet Dawit Isaak är ynklig. Texten finns på SVT Debatt. En ynklig artikel…). Här kan man bland annat läsa:

Med stor frustration tvingas jag konstatera att Utrikesdepartementet och Carl Bildt har drabbats av handlingsförlamning och uppenbarligen saknar konstruktiva idéer för att befria Dawit Isaak. Det gör mig både ledsen och arg.

Detta är bara ännu ett exempel på en person som inte verkar ha fattat vad det handlar om men som ändå prompt måste uttala sig offentligt. En person som, likt så många andra högljudda ”kämpar” tror, att Sverige, lilla obetydliga Sverige och dess i sammanhanget totalt obetydliga ministrar ska kunna gå in i Eritrea och ”befria Dawit Isaak”! Men varför i hela fridens dar presenterar då inte den icke-handlingsförlamade skribenten själv de ”konstruktiva idéer” som han uppenbarligen har? Om han har lösningen på hur man ”befriar Dawit Isaak” ur ett av världens mest ökända fängelser i en av världens hårdaste diktaturer så – för Guds skull! – tala om det och gör det!

© Denna blogg.

Bland det dummaste som sagts på ett bra tag!

Foto: Magnus Selander

Hur kan man säga något så korkat? Citat ur Expressens artikel Jämtin försvarar den tysta diplomatin (20 september 2011), där Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin säger så här:

Det tog 23 år att få hem Annika Östberg. Så lång tid ska det här inte behöva ta (att få ”hem” Dawit Isaak).

Här får var och en tänka själv, jag kommenterar inte den här dumheten! Det enda jag säger är: ”Svenska folket har de företrädare det har valt och därmed förtjänar.”

© Denna blogg.

Journalister: DET HÄR kan ni väl i alla fall plocka upp?

Till alla journalister som ofta läser min blogg men aldrig någonsin tar upp vad miggorna berättar: Det här kan ni väl i alla fall ta upp (och ange källan…):

Ovärdigt att snåla på vård till torterade flyktingar

Det är ovärdigt att ens tänka tanken att snåla på vården och behandlingen av svårt traumatiserade människor och kanske lägga ut den på något privat företag som kanske har kopplingar till  inte har vare sig kunskap eller erfarenhet om och kring dessa frågor, när nu RKC finns och har skött verksamheten med goda resultat  i 26 år. Men landstingspolitikerna struntar i det och enligt uppgifter (som behöver kontrolleras) så är det nu fyra huvudmän som nu konkurrerar om anbudet varav två kommer att väljas ut.

Som jag skriver i min artikel:

Deras vård kunde ju, inte minst för att säkerställa den viktiga kontinuiteten, finansieras direkt av statliga medel.

Och läs Gert Svenssons bok Mordförsök på tilliten!

P.S. Någon som kommenterat min artikel på Newsmills sajt tycker att den är ”mycket snyft och lite fakta” och personen vill veta: ”Vad är den TOTALA kostnaden för att behandla en av dessa personer en timme?”  Inte ett ord om de torterade… Alla som tycker och tänker som den här kommenterande mannen kan skaffa upphandlingsspecifikationen och kan också vända sig till Röda Korset och efterhöra om de i denna konkurrenssituation är villiga att tala om hur mycket de drivit verksamheten för. Jag har inte rätt att lämna ut siffror.

© Denna blogg.

Kommentar från en migga som flytt

Kommentar till inlägget En migga: ”Varför mörkas det när VI råkar illa ut?” från en migga som flytt från Migrationsverket:

Vad gäller viljan att rapportera om att Migrationsverkets personal utsätts för hot och våld så tror jag att det handlar om att man är rädd för att ta ställning.

Migrationsverket anses av många vara en ansiktslös, byråkratiskt känslokall koloss vars funktion är strikt rasistisk. Om man tar till sig att det faktiskt är människor som sitter där, människor med familj, vänner, kanske en hund som heter Tussan och som faktiskt blöder när de blir skadade, då blir det så svårt att hålla isär allting.

Under min tid som migga har jag på min fritid hört så många hemska saker som människor faktiskt tror sker där. Många verkar på allvar tro att Migrationsverket endast bemannas av fullblodsrasister, en del har t.o.m. talat om för mig att det är så. Medias hårda vinkling skulle nog inte heller funka om man talade om att asylsökande kan vara hotfulla och våldsamma och ge sig på en trebarnsmamma som är trött för att minstingen håller på att få tänder, en morfar som snart ska gå i pension eller en man som flyttat till en annan stad och som varje dag längtar efter sina barn så det gör ont.

Om man visar det så blir miggorna mänskliga och det fungerar ju inte. För det är de asylsökande som är offer, och när offer blir gärningsmän inträffar det som en tidigare kollega kallade ”kognitiv dissonans”, två oförenliga tankar måste samsas om utrymmet. Och så kan vi ju inte ha det.

Kommentar:  Överflödig.

© Denna blogg.

En migga: ”Varför mörkas det när VI råkar illa ut?”

En migga skriver följande, med rätta en aning uppgivet:

Måndagen den 12 september hände något som var oundvikligt. En ung asylsökande libyer blev upprörd i receptionen i Migrationsverkets lokaler i Hallonbergen. Anledningen var förmodligen för att han ville återvända hem och att Migrationsverket inte kunde fixa detta tillräckligt snabbt (i skrivandets stund går det inte att flyga direkt till Libyen).

Det slutade med att killen attackerade en av de tjänstgörande tolkarna. När en modig tjänsteman försökte stoppa misshandeln blev han skallad ett flertal gånger varpå gärningsmannen hoppade över den öppna receptionsdisken och slog sönder och förstörde allt inom räckhåll (datorer, skärmar m.m.). En annan tjänsteman blev träffad av en hålslagare på armen. Polisen anlände föredömligt snabbt och förde bort gärningsmannen.

Vi som jobbar med asylsökande vet att det alltid finns risker för både liv och hälsa. Vi vet att människor kan må dåligt, oavsett om de har asylskäl eller ej. Vi försöker att alltid vara beredda på det oväntade.

Men… Det jag faktiskt inte var beredd på var den totala tystnaden. Massor av personal blev vittnen till det som hände. Minst 20 personer filmade eller fotade incidenten. Trots detta har det inte rapporterats något i media och inte ens verkets eget interna ”verksnät” har tagit upp saken.

Jag har under mina sex år på verket aldrig hört om någon anställd som blivit misshandlad, så man skulle kunna tycka att detta borde vara en stor nyhet. Om sökanden tänder eld på sig själv eller skär sig så skrivs det alltid i media men nu händer  ingenting…

Att Dan Eliasson blir befordrad samtidigt som någon missbrukar hans ”öppna reception” kan ju inte ha något med saken att göra.

När Migrationsverket öppnade sina lokaler i Hallonbergen för ca ett år sedan, ville majoriteten av personalen att man inte skulle ha en öppen reception. Det blev det ändå för att Dan Eliasson ville det.

Vid öppningsceremonin gratulerade Dan Eliasson och Caroline Henjered personalen i Hallonbergen till deras fantastiska öppna reception (till och med de som ville ha en öppen reception kände kräkningsreflexer i halsen).

Man kan säga många dåliga saker om hur personalen på Migrationsverket hanterar skattepengar och deras bristfälliga tillämpning av utlänningslagen och LMA. Men det finns otroligt många hängivna medarbetare som bara vill göra ett bra jobb. Varför mörkas det när de råkar illa ut?

Gärningsmannen är arresterad i väntan på förhandling.

Kommentar: Om det är så som denna migga beskriver (och jag har ingen anledning att betvivla det) så kan jag bara säga: ”Skäms, Migrationsverkets ledning och skäms, media”!

Även om den här miggan aldrig hört talas om våld mot miggor och andra tjänstemän (tolkar etc), så har det givetvis förekommit. Jag har själv varit med om det och har också hört miggor berätta. Men det skrivs sällan (aldrig!) om det, det har han rätt i. Och än mindre tas de hot som miggor får ta emot eller de försök till utpressning (som också lyckas ibland) som de utsätts för någonsin upp. Miggorna får klara sig bäst de kan. Ibland görs polisanmälningar, men att göra polisanmälan utsätter miggorna för ytterligare fara, så det finns ett stort mörkertal på området. Vem bryr sig? Huvudsaken tycks vara att man kämpar för att personer som aldrig styrker sin identitet, personer som vistas här illegalt och personer som ibland lämnat sina hemländer p.g.a. att de begått brott där, tas om hand här också när de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Nu vill regeringen också ge sjukvård och rätt till skolgång och (indirekt) rätt att arbeta svart åt alla dessa okända personer som själva numera kan välja att, i strid mot lagen, stanna i Sverige. Och därmed ges också de personer som så vill, möjlighet att fortsätta att trakassera de handläggare och beslutsfattare som avslagit deras ansökningar.

Har någon lyssnat på dem som har störst kunskap och erfarenhet på asylområdet: miggorna? Eller, för den delen,  folket = väljarna? Och vad är regeringen beredd att ge för stöd till hotade och trakasserade miggor? Livvakter? Fri psykolog- och krishjälp? Bevakning av deras hem? Eller har man inte råd med det när sjukvård och skola för illegala invandrare kommer att sluka rätt mycket skattepengar?

OBS! © Denna blogg.

Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla

Den 13 januari i år skrev jag en artikel om fenomenet på Newsmill – Integrationsministern slår floskelrekord. Och integrationsministern fortsätter att slå floskelrekord, så till den grad att det blir komiskt och att man nästan skäms å hans vägnar. En av hans favoritfloskler, apropå våldsamheterna och kriminaliteten i i förorter där det bor många invandrare och som han ständigt upprepar – senast den 15 september i SVT-programmet Debatt – är denna (ordagrant):

Jag tycker inte att det i första hand är ett integrationsproblem utan det är ett problem för samhället, för rättssamhället. Man ska alltid påminna om, speciellt när man såg programmet i går (han talar om Uppdrag granskning i SVT den 14 september, min anm.), för då beskrevs det som i hög grad ett invandrarproblem; man ska påminna om att 600.000 utrikesfödda varje vecka går till jobbet och den absoluta majoriteten av utrikesfödda begår inte brott.

Kommentar: Ja, det finns t.ex. nära 450.000 finländare i Sverige, bland annat… Och tittar man på arbetslöshetsstatistiken så är det ju inte de som är mest representerade där utan många av dem som är i arbetsför ålder går till jobbet varje vecka. Det är faktiskt konstaterat och statistiskt belagt att det är bland personer från länder utanför Europa som antalet personer som inte går till arbetet varje vecka är gigantiskt.

Man kan undra varifrån Ullenhag har fått rådet, eller om han kommit på det själv, att använda sig av det här med utlandsfödda som går till jobbet varje vecka. Det är som om finansminister Anders Borg eller arbetsmarknadsminister Hillevi Engström skulle svara på ett liknande sätt när frågan om arbetslöshet eller utanförskap kommer upp: ”Fråga mig inte om ökad arbetslöshet, tänk istället på alla som går till jobbet.” Skulle det fungera?

Om man ska ha en integrationsminister överhuvudtaget (ytterst tveksamt), då måste den personen vara skärpt som bara den och på djupet känna till de problem som finns och – på riktigt – vilja göra något åt det katastrofala tillstånd som råder på området idag. Han/hon borde i så fall vara kraftfull och tala ett ofloskligt språk och inte prata, prata, prata utan att egentligen säga något och utan att något alls blir bättre. I de övriga nordiska länderna har man inga integrationsministrar, samhällsfrågor ligger under inrikesministerierna och/eller hos justitieministern och – egentligen – hela regeringarna. Det kan de göra här också.

© Denna blogg.

Lysande huvudet-på-spiken-text av Erik Laakso

Erik Laakso, skärpt skribent och debattör i olika sammanhang (ofta som här på kulturmagasinet Voltaires blogg), skriver en alldeles lysande skarp och klar text  Bland annat:

Politikerna är beroende av vår rädsla. Ju osäkrare vi är på allt från klimatet till konjunkturen, desto högre chans finns det att vi ger dem befogenheter att kontrollera våra liv. Vad än politiker från höger till vänster säger, så är det kontroll över våra liv de är intresserade utav.

Läs gärna hela texten med rubriken Politiker underblåser rädslan!

Andra migg-kommentaren om ny t.f. generaldirektör för Migrationsverket

Läs först Regeringen har utsett Christina Werner till tillförordnad generaldirektör för Migrationsverket och Första migg-kommentaren om ny t.f. generaldirektör för Migrationsverket.

Och här kommer en migg-kommentar till:

Man får hoppas att det är en övergångslösning. För det lever ju fortfarande kvar i färskt minne när

–  CW på samma dag och samma enhet där migrationsministern själv bara några timmar tidigare framträtt eklaterade att hon ämnade strunta i DNA-reglerna för familjeanknytning för barn – och att hon ända tlll dess att Migrationsöverdomstolen en sista gång för alla satte ner foten i identitetskravet hade sina ”experter” till att förklara att eftersom det fanns en viss procent som var äkta barn så behövdes ju inga DNA-prov alls

–  CW tyckte att hon hade rätt att hitta på en högst egen variant på de rätt strikta interantionella adoptionsregler som finns – hon kallade det för ”hushållsbarn”.

–  CW ”begravde” ett fackligt krav på en undersökning av hur vissa av CW själv rekryterade chefer skötte sin egen personaltillsättning – den undersökningen såg aldrig dagens ljus.

Kommentar:

© Denna blogg

Första migg-kommentaren om ny t.f. generaldirektör för Migrationsverket

Detta är den första migg-kommentaren på nyheten om att regeringen tillsatt Christina Werner som tillförordnad generaldirektör för Migrationsverket:

Men Herregud, vad är det som sker? Jag trodde att det var omöjligt att hitta en mindre lämplig person än Janna Valik, men det gick tydligen.

CW är i princip ensam skyldig till kaoset på BBM!

Det var under hennes ledning man beslöt att frångå passkravet och bevilja somalier PUT, trots att lagen ovillkorligt kräver pass för uppehållstillstånd!

Och DNA-test tycker hon är en onödig kostnad, eftersom man får så få negativa träffar. Hur många som aldrig dök upp för att topsas nämnde hon aldrig.

Nu är jag väldigt glad att jag inte är kvar på Miggan!

Kommentar: Denna migga slutade för två veckor sedan, efter närmare ett decennium på Migrationsverket och är således nu en ex-migga.

© Denna blogg.

Regeringen har utsett Christina Werner till tillförordnad generaldirektör för Migrationsverket

Det skulle vara intressant att höra vad miggorna tycker om detta, som berättas i ett pressmeddelande från justitiedepartementet idag, den 15 september. Är de glada och lättade? Är de bekymrade och oroliga? Vad säger miggorna som berörs av förändringarna på Migrationsverket?

Regeringen utser tillförordnad generaldirektör för Migrationsverket

Regeringen har i dag beslutat att verksamhetsområdeschefen i Migrationsverket Christina Werner ska vikariera som generaldirektör och chef för Migrationsverket från och med den 1 oktober 2011 tills vidare, dock längst till dess att en ny generaldirektör anställs.

– Christina Werner kommer under den här övergångsperioden att med säker hand konsolidera den förändringsprocess som Migrationsverket genom införandet av LEAN-modellen nu befinner sig i, säger migrationsminister Tobias Billström.

Kommentar: En del av vad miggorna haft att säga kan man läsa här på bloggen om man söker på t.f. generaldirektörens namn i sökrutan här på bloggen.

© Denna blogg.

Finland: Mycket snabba budgetförhandlingar

Två dagar hade reserverats för budgetmanglingen. En mycket kort tid, kan man tycka – särskilt med tanke på att regeringen består av sex olika partier: Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterförbundet, De Gröna och Svenska folkpartiet. Och klara blev man, till och med lite tidigare än tänkt.

Regeringen har i stort sett följt det förslag finansminister Jutta Urpilainen tidigare lade fram. Budgetförslaget slutar på drygt 52 miljarder euro, med ett underskott på något över sju miljarder euro.

Beskattningen av kapitalinkomsten stiger som väntat till 30 procent och blir progressiv. Regeringen beslutade att höja skatterna inom flera områden. Till exempel måste prenumeranterna börja betala moms på tidningar och tidskrifter. Skatterna riktas också mot alkohol, tobak, sötsaker och bensin, som samtliga blir dyrare. Dessutom minskar hushållsavdraget som väntat.

Budgetmanglingen var de sex regeringspartiernas, ”sexpacken” kallad, eldprov. Försvarsminister Stefan Wallin (SFP) gladdes över att skärgårdstrafiken får mera pengar nästa år och över att den nationella språkstrategin ska beredas under statsministerns ledning.

Att en regering med sex partier innehållande så vitt skilda partier som den finländska så snabbt och smidigt har kunnat enas om budgeten är glädjande och beundransvärt. Det gäller att tänka på landet och folket i första hand och inte på sig själv och sitt parti.

Källor bl.a. Hbl, YLE.

Blir det Lean för hela slanten på Försäkringskassan nu?

Regeringen tycker tydligen att generaldirektör Dan Eliasson har gjort ett bra jobb på Migrationsverket, så nu belönas han med att få flytta därifrån till en post som generaldirektör på Försäkringskassan i stället. Det passar väl fint, han kommer säkert att införa den förnämliga Lean-modellen även där; den produktionsmodell” som han tvingat på de anställda på Migrationsverket, och som har sina rötter hos Toyota som tillverkar bilar…

Jag kan inte gratulera Försäkringskassans anställda. Och hur det blir på m/s Migrationshaveriet med en ny person vid rodret är det ingen som vet. det enda man vet är att det knappast kan bli sämre. Eller jo, förresten: det kan det säkert.

Pressmeddelande från regeringen kan läsas här. Det innehåller de vanliga flosklerna: ”Det känns stort och hedrande att få regeringens förtroende att tillsammans med Försäkringskassans medarbetare få fortsätta utveckla och administrera ett av världens bästa välfärdssystem”. Man undrar hur korkat tror dessa människor tror att folket är???

Det finns en drygt 17 minuter lång video där socialförsäkringsminister Ulf Kristersson presenterar regeringens beslut och Dan Eliasson.

© Denna blogg.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.”

En migga om den svenska asylproceduren och hur man kan slå blå dunster i ögonen på folk som inte orkar eller förmår gå bakom de glansiga orden:

En hägring i öknen

Det var trevligt att den svenska asylproceduren nyligen fick högt betyg. Men det var just asylproceduren som fick högt betyg, inte det faktiska innehållet.

Att framhålla att domstolsprövning med offentliga biträden på skattebetalarnas bekostnad är bra är väl ändå som att sparka in en öppen dörr. Och att påpeka det rätt uppenbara, att en hel del advokater har fler uppdrag än de någonsin kan hantera, är också en no-brainer.

Men när ministern ser hur biltillverkning går till (apropå Tobias Billströms besök på Toyota Material Handling Europe AB i Mjölby idag), betänk då följande:

Det företaget ställer inte ut någon vid bandet med ett obekant verktyg i handen och säger ”jobba”!

Vid Migrationsverket däremot slängs orutinerad personal rätt in i smeten, med en styrfunktion som öppet står och säger:

”Tjipp tjopp” och kvidelivitt kvitt kvitt, innehåll tar bara tid så det rättsliga innehållet och landinformationen den behöver ni inte. Här, kopiera en mall istället! Och skit i vad där står! Och hamnar ni i tidsnöd så skriv ut ett PUT och snabbt ska det gå!”

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av).

Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

© Denna blogg.

Migrationsministern besöker Toyota Material Handling Europe AB

”Tobias Billström besöker på tisdagen den 13 september Toyota Material Handling Europe AB”, meddelas från ministerns kansli. Undrar om man där, liksom på Migrationsverket, använder sig av produktionsmodellen Lean, som ju uppfanns av Toyota?

Texter på bloggen som innehåller ordet ”lean” finns här.
Texter på Migrationsverkets sajt som innehåller ordet ”lean” finns här.
Om ”Lean production” kan man läsa om på Wikipedia.