Resonerande inlägg, delvis inspirerat av kommentarer till en av mina artiklar på Newsmill

Den 4 oktober skrev jag två debattinlägg på Newsmill. Det ena skrev jag på eget initiativ, det andra ombads jag skriva. Den ombedda texten gavs av Newsmill-redaktionen rubriken Bra att kungen överlämnar hedersutmärkelsen till kung Abdullah. Jag förstod att den för många skulle bli svår att smälta och för andra bara svår att förstå.  Svår att förstå eftersom den kräver att man måste försöka tänka lite (eller mycket) annorlunda än mainstream journalister, organisationer, debattörer i Sverige. Man får liksom åka med tankebussen ett varv till och inte stanna till vid den vanliga pk-tankehållplatsen.

Kritiskt tänkande är numera en akut bristvara; fritt och självständigt tänkande har blivit ännu mer sällsynt. Jag har läst kommentarerna till artikeln. Två av dem fick mig att skriva detta blogginlägg. De är skrivna av personer som jag inte känner och inte har den minsta aning om vilka de är. Men så här skriver de, och så här svarar jag:

Den första kommentatorn: Merit Wager, jag tycker det är utmärkt att du törs gå emot den ensidiga journalistkåren. Jag undrar däremot om det är något som hindrar dig att skriva om det oerhörda förhållningssätt som råder på Migrationsverket. Miggornas beskrivning av sitt arbete där borde fler få ta del av än de som läser i din blogg.

Mitt svar: Tack för kommentaren! Det är inga problem, det finns inget som gör att jag inte ”törs” ha mina egna åsikter! Jag går inte emot den ensidiga journalistkåren utan framför bara mina egna synpunkter och åsikter. Enligt grundlagen har vi i Sverige såväl åsikts- som yttrande- och tryckfrihet. Journalisterna skriver vad de skriver, jag skriver vad jag skriver.

Det finns inget som hindrar mig från att skriva någonting. Mycket av det man kan läsa på min blogg är mina egna texter, men mycket är också skrivet inifrån Migrationsverket, av ett antal miggor som sitter mitt i verksamheten och ser hur asyl- och migrationssystemet (inte) fungerar. Alla som vill kan ta del av deras berättelser på min blogg, det finns inget som hindrar det.

Den andra kommentatorn: Merit, jag läser din blogg dagligen. Önskar att alla gjorde det! Håller med om att dina rapporter från Migrationsverket måste nå en större publik.

Jag blir väldigt nyfiken på vad Abdulrahman al-Qadi tycker om Sverige, kan du inte skriva om det i din blogg?

Jag är visserligen s.k. ”islamofob” men jag vill gärna ha alla utomståendes åsikter om vad som är konstigt i Sverige. Det är lätt att bli hemmablind och tro att vi är världsmästare på allt.

Mitt svar: Tack för kommentaren! Det är redan väldigt många som läser min blogg, som är det enda ställe där man kan ta del av vad ett antal miggor i mer än fyra år idogt och ihärdigt rapporterat om, direkt inifrån hjärtat av Migrationsverket. Det är unikt och kan alltså bara läsas här, på den här bloggen. Och genom åren har många hittat hit. Också ”gammelmedierna”, men de vill av någon för mig outgrundlig anledning inte ta upp miggornas sida av saker och ting. De föredrar att till mer än 95 % belysa asylområdet enbart ur de asylsökandes perspektiv. det är deras sak.

Den här kommentatorn skriver att han visserligen är s.k. ”islamofob”. Jag tillhör dem som anser att i ett land där man har åsikts- och yttrandefrihet så har människor rätt att vara både islamofober, homofober, satansdyrkare, hysteriskt frikyrkliga, normalreligiösa och allt däremellan. Så länge man inte aktivt kränker och förtalar andra människor på grund av deras tro, etnicitet, utseende, nationalitet, religion etc så har man rätt att tycka precis vad man vill och också säga det. I ett land med grundlagsstadgad åsikts- och yttrandefrihet är det inte – jag upprepar inte – staten som bestämmer vad fria medborgare ska tycka och säga, det är de fria medborgarna själva.

Jag föredrar en självutnämnd islamofob som ändå är nyfiken på vad andra (muslimer i detta fall) har för åsikter om Sverige, framför en islamofob som spelar att han är något annat för att inte störa den politiskt korrekta ordningen. Det är ju bara när vi vet var vi har varandra som vi kan diskutera och kanske påverka eller förändra! Eller acceptera att vi varken kan påverka eller förändra. Själv är jag, som arbetat tio år med saudier, algerier, egyptier, marockaner, palestinier, tunisier m.fl. och i 14 år varit asylombud åt huvudsakligen muslimer från olika länder, inte ett enda dugg islamofobisk, men det betyder inte att jag inte är kritisk och ifrågasättande. Inte heller är jag homofob eller xenofob. De, som slänger sig med dessa ord för att etikettera andra människor, borde ta och läsa på ordentligt för att förstå vad dessa ord faktiskt betyder. Så att de inte använder dem så felaktigt som de ofta gör. Ordet ”fobi” betyder ”stark fruktan för” någonting.

En fobi behöver inte grunda sig på att det faktiskt finns skäl för fruktan, den kan vara irrationell (klaustrofobi = fruktan för slutna rum, agorafobi = fruktan för att gå över öppna platser etc). Att vara islamofob innebär alltså att man hyser en stark fruktan eller ett djupt obehag för islam. Homofobi är också en irrationell rädsla och/eller ett starkt ogillande av homosexuella och xenofobi är stark rädsla för främlingar (inte alls ”främlingsfientlighet”, som många journalister och en del andra försöker få folk att tro).

Till slut: Vad min chef, den saudiske ambassadören, sa till mig om hur han ser på en del av de för honom främmande svenska fenomenen, stannar mellan honom och mig. Jag kan bara säga att han lärde mig väldigt mycket, han fick mig att alltid försöka se saker och ting ur minst två olika synvinklar. Det är jag mycket tacksam för. Jag vill gärna uppmana alla enkelspårigt tänkande besserwissrar och alla låtsas-förståsigpåare att skaffa sig vänner bland människor som är – och lever – annorlunda än de själva, lyssna på dem, prata med dem, lära av dem och lära dem. Endast på det sättet bygger man upp den kulturella kompetens som man måste ha för att klara sig i det nya Sverige. Det gäller givetvis till stor del de nyanlända, det är ju faktiskt de som kommer till svenskarnas land och vill leva och bo här. Men också svenskarna är tvungna att lära sig ett och annat för att klara sig i sitt nya ”landskap”, inte minst att se på sig själva och sitt land med de utifrånkommandes ögon. Det är bättre att vara upplyst än att vara ignorant. Kunskap är makt!

Information 1: Det finns många kommentarer efter min artikel Bra att kungen överlämnar hedersutmärkelsen till kung Abdullah. Av en del av dem ser man att skribenterna inte alls har förstått vad jag har menat, att en del tycker annorlunda eller väljer att kommentera helt andra saker än dem jag skrivit om,  och att många bara käbblar på ett mycket pinsamt sätt med varandra. Var och en som vill kan själv läsa kommentarerna.

Information 2: Den andra artikeln som jag skrev på Newsmill den 4 oktober har rubriken Oseriöst att migrationsverket delegerar sin uppgift till företag.

En migga citerar sin teamledare: ”Rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Med adress till medierna, riksdagen och regeringen: Här är ytterligare en berättelse att inte låtsas om!

En migga  berättar:

Vi har många halvfärdiga bilar i vår fabrik. Leveranserna är kraftigt försenade…
Jag har god anledning att tro att Migrationsverkets system att hantera asylärenden – den så kallade kortare väntan, ”lean”- som lanserades av vår tidigare GD Dan Eliasson, kommer att haverera inom kort.

Vår tidigare GD anlitade en konsultfirma som kostade minst en miljon kronor, för att komma på en lösning hur asylprövningen skulle kunna göras mer effektiv. Förslaget från den firman gick inte att tillämpa och ingen av oss anställda som utför arbetet fick se det heller.

Enligt vår ledning var andemeningen i detta förslag att vi skulle tillämpa ”lean”-modellen, en modell som gjort biltillverkaren Toyota framgångsrik. Böcker om ”Toyotamodellen” beställdes och vi utbildades på svengelska. Det var väldigt avgörande att varje person visste sin plats och var kompetent att skruva just sin mutter. Människor är ju inte är bilar och den här ”löpande band”-principen har inte fungerat hos oss. Om man skruvar någon mutter fel någonstans längs det löpande bandet, då håller bilen inte ihop. Det kan till och med bli så att man inte får ihop bilen överhuvudtaget, trots att man försökt reparera felet. Bilen kan till och med återkallas från marknaden.

Migrationsverket har satt i system att göra allting fel.
Man har anlitat orutinerade vikarier för att göra asylutredningar. De har inte fått tillräcklig utbildning i att skruva sina muttrar på det löpande bandet. Sedan förväntar verket sig att andra, mer rutinerade handläggare och beslutsfattare ska avgöra dessa ärenden, på grundval av bristfälliga och ibland riktigt dåliga utredningar. Men det går ju inte!

Ibland kan man inte ens av dessa utredningar utläsa varifrån den sökande egentligen kommer och vad hans eller hennes skäl att söka asyl eller PUT är. Då måste man antingen kalla in den sökande på en ny utredning eller ge honom/henne PUT trots att allt är oklart. Våra teamledare (som också borde kunna arbeta med något vettigare) brukar vilja att vi i dessa fall beviljar PUT. Detta på grund av att varje ärende, enligt ”kortare väntan”-principen, måste avgöras inom tre månader. De brukar också trösta oss med att ”inget PUT är någonsin fel” (den före detta GD:s  fina devis). För viktigast är att det går snabbt.

Det är en av principerna inom svenskt (och även utländskt) rättsväsende att lika fall ska bedömas lika.
På en fråga till teamledaren om vad denna otroliga snabbhet betyder för rättssäkerheten, när liknande asylärenden bedöms olika beroende på vilken utredare som ställt frågorna eller glömt att ställa frågorna och beslut ska hastas fram, får jag svaret att ”rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Migrationsverket är på ett sätt helt annorlunda än någon annan förvaltningsmyndighet. Om du till exempel vill bli sjukskriven så kommer du med intyg till FSK. Om du vill bygga ett badhus på din tomt så ansöker du om bygglov och skickar med alla papper. Du blir inte kallad till någon utredning och dina muntliga uppgifter behövs inte. Din identitet är ju också styrkt. Där är det lättare att behandla lika fall lika. När det gäller våra ärenden på Migrationsverket, så visar nästan ingen upp några handlingar alls. De som har ID-handlingar har sällan handlingar som bevisar att de skulle haft något asylgrundande problem i hemlandet.

Så oavsett att lagen säger att asylsökande ska styrka (eller i undantagsfall göra sannolik) sin identitet, så fattar vi våra beslut på grundval av deras berättelser. Det kan inte få vara rätt att en persons möjlighet att få PUT avgörs av vem han möter på sin intervju, om utredaren är någon som känner till landet i fråga, eller om utredaren är en oerfaren vikarie som gör sitt första intervju. Men så går det till på Migrationsverket. Mot lagen, men det är ju inte vi beslutsfattare som bestämmer.

Nu är det dessutom många bilar som inte har monterats färdigt i våra fabriker runt om i Sverige. De halvfärdiga bilarna skickas hit och dit. Vilket inte är ”lean”. Poängen med ”lean” var nämligen den helt motsatta: Alla skulle veta sin plats och sin uppgift vid det löpande bandet, om någon hade glömt en skruv eller mutter så skulle man gå tillbaka, påtala felet, få det åtgärdat och sedan skulle produkten ändå bli färdig inom kort. Man skulle undvika transporter etc.

Kommentar: Men Migrationsverket är väl inte en bilfabrik? Och vi har väl en utlänningslag? Eller?

© Denna blogg.