En migga citerar sin teamledare: ”Rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Med adress till medierna, riksdagen och regeringen: Här är ytterligare en berättelse att inte låtsas om!

En migga  berättar:

Vi har många halvfärdiga bilar i vår fabrik. Leveranserna är kraftigt försenade…
Jag har god anledning att tro att Migrationsverkets system att hantera asylärenden – den så kallade kortare väntan, ”lean”- som lanserades av vår tidigare GD Dan Eliasson, kommer att haverera inom kort.

Vår tidigare GD anlitade en konsultfirma som kostade minst en miljon kronor, för att komma på en lösning hur asylprövningen skulle kunna göras mer effektiv. Förslaget från den firman gick inte att tillämpa och ingen av oss anställda som utför arbetet fick se det heller.

Enligt vår ledning var andemeningen i detta förslag att vi skulle tillämpa ”lean”-modellen, en modell som gjort biltillverkaren Toyota framgångsrik. Böcker om ”Toyotamodellen” beställdes och vi utbildades på svengelska. Det var väldigt avgörande att varje person visste sin plats och var kompetent att skruva just sin mutter. Människor är ju inte är bilar och den här ”löpande band”-principen har inte fungerat hos oss. Om man skruvar någon mutter fel någonstans längs det löpande bandet, då håller bilen inte ihop. Det kan till och med bli så att man inte får ihop bilen överhuvudtaget, trots att man försökt reparera felet. Bilen kan till och med återkallas från marknaden.

Migrationsverket har satt i system att göra allting fel.
Man har anlitat orutinerade vikarier för att göra asylutredningar. De har inte fått tillräcklig utbildning i att skruva sina muttrar på det löpande bandet. Sedan förväntar verket sig att andra, mer rutinerade handläggare och beslutsfattare ska avgöra dessa ärenden, på grundval av bristfälliga och ibland riktigt dåliga utredningar. Men det går ju inte!

Ibland kan man inte ens av dessa utredningar utläsa varifrån den sökande egentligen kommer och vad hans eller hennes skäl att söka asyl eller PUT är. Då måste man antingen kalla in den sökande på en ny utredning eller ge honom/henne PUT trots att allt är oklart. Våra teamledare (som också borde kunna arbeta med något vettigare) brukar vilja att vi i dessa fall beviljar PUT. Detta på grund av att varje ärende, enligt ”kortare väntan”-principen, måste avgöras inom tre månader. De brukar också trösta oss med att ”inget PUT är någonsin fel” (den före detta GD:s  fina devis). För viktigast är att det går snabbt.

Det är en av principerna inom svenskt (och även utländskt) rättsväsende att lika fall ska bedömas lika.
På en fråga till teamledaren om vad denna otroliga snabbhet betyder för rättssäkerheten, när liknande asylärenden bedöms olika beroende på vilken utredare som ställt frågorna eller glömt att ställa frågorna och beslut ska hastas fram, får jag svaret att ”rättssäkerheten måste väl vara god eftersom vi avgör ärendena så snabbt”.

Migrationsverket är på ett sätt helt annorlunda än någon annan förvaltningsmyndighet. Om du till exempel vill bli sjukskriven så kommer du med intyg till FSK. Om du vill bygga ett badhus på din tomt så ansöker du om bygglov och skickar med alla papper. Du blir inte kallad till någon utredning och dina muntliga uppgifter behövs inte. Din identitet är ju också styrkt. Där är det lättare att behandla lika fall lika. När det gäller våra ärenden på Migrationsverket, så visar nästan ingen upp några handlingar alls. De som har ID-handlingar har sällan handlingar som bevisar att de skulle haft något asylgrundande problem i hemlandet.

Så oavsett att lagen säger att asylsökande ska styrka (eller i undantagsfall göra sannolik) sin identitet, så fattar vi våra beslut på grundval av deras berättelser. Det kan inte få vara rätt att en persons möjlighet att få PUT avgörs av vem han möter på sin intervju, om utredaren är någon som känner till landet i fråga, eller om utredaren är en oerfaren vikarie som gör sitt första intervju. Men så går det till på Migrationsverket. Mot lagen, men det är ju inte vi beslutsfattare som bestämmer.

Nu är det dessutom många bilar som inte har monterats färdigt i våra fabriker runt om i Sverige. De halvfärdiga bilarna skickas hit och dit. Vilket inte är ”lean”. Poängen med ”lean” var nämligen den helt motsatta: Alla skulle veta sin plats och sin uppgift vid det löpande bandet, om någon hade glömt en skruv eller mutter så skulle man gå tillbaka, påtala felet, få det åtgärdat och sedan skulle produkten ändå bli färdig inom kort. Man skulle undvika transporter etc.

Kommentar: Men Migrationsverket är väl inte en bilfabrik? Och vi har väl en utlänningslag? Eller?

© Denna blogg.